Ske din vilja – 2 av 7

Helgat varde ditt namn

Här möter vi den tradition Kristus var en del av: den judiska. Från skapelsens allra första början har vi människor fått lära oss att Herrens namn är heligt, outsägligt.

Namnet visar på Guds natur: den som är. Den som existerar, från evighet till evighet – inte själv skapad. Allt annat är skapat, allt annat är förgängligt.

Ett namn ansågs också ha kraft, något som resonerar med bärarens egna karaktär. Så gav vi förr våra barn namn, för att ge dem något önskat särdrag.

Men, Guds namn är mer än så; det är en uppenbarad sanning!

Kristus ber oss också rädda världen i Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn – en Gud som verkar på olika sätt. Inte tre gudar, inte tre separata delar – men en enda Gud.

Vad händer då om någon missbrukar Herrens namn, bryter mot det andra budordet: ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn”.

Straffet är egentligen inte något som Gud kastar på oss – straffet är en konsekvens av att vi frivilligt väljer att göra fel, som att medvetet köra på fel sida av vägen. Skyll dig själv.

Men, varför är det så viktigt att hålla Guds namn heligt, förutom för att undvika något okänt framtida bekymmer?

Det handlar om att vi måste eftersträva att alltid hålla oss andligt rena! Det finns alltså tankar, ord och självfallet gärningar som fördärvar oss, vår relation till Gud, till andra människor, eller till resten av Skapelsen. Att missbruka Herrens namn är ett steg på vägen att mentalt börja förminska Gud och kanske slutligen förkasta Gud. En människa utan Gud blir oerhört vilsen.

Att hålla Guds namn heligt leder troende att hålla allt som kommer från Gud heligt.

Övriga inlägg i serien: Del 1, 3, 4, 5, 6 och 7

Det här inlägget postades i Katolsk Tro. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ske din vilja – 2 av 7

  1. Hans-Georg Lundahl skriver:

    Att hålla Guds namn heligt är intet bara en fråga om att intet missbruka det, utan också om att prisa det.

    Christus har intet ”bett oss” utan befalt apostlarne (de elfva det är de tolf utom den redan affalne Judas) att göra ”alla folk” till Hans lärjungar – både lärande dem, och döpande dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s