Var sitter svenskgenen?

I 47 år har jag levt i Sverige, längre än exempelvis de flesta av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter.

Men, än idag möter jag personer som inte kan acceptera mig som ”svensk”.

Jag undrar stillsamt hur länge man ska bo och leva i Sverige för att kallas ”svensk”?

Räcker det inte med att värna de värderingar som utgör grunden för både Sverige och de flesta västeuropeiska länder? Räcker det inte med att personligen ha bidragit till flera miljarder kronor för svensk exportindustri? Räcker det inte med att ha fullgjort svensk militärtjänstgöring, aldrig brutit mot svensk lag och betalat enorma summor i olika skatter?

Är det någon särskild gen jag saknar? Ska jag kanske byta namn till Pelle Jöns?

Men, jag kan villigt erkänna att jag inte eftersträvar epitetet ”svensk”. Det är nämligen inte något så positivt som vissa fortfarande tror.

Jag är nämligen först och främst kristen – allt annat är totalt ointressant och förminskande.

Den kristna gemenskapen i den katolska kyrkan är en gemenskap med våra förfäder och över en miljard nu levande systrar och bröder i tron, i hela världen.

Den kristna tron är något reellt, vägledande i varje handling, i tankar och ord. Den kristna tron ger liv – för alla och överallt.

Och den lär oss att vi alla är mycket mer än artificiella påfund som begreppet ”svensk”…

Det här inlägget postades i Katolsk Tro. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Var sitter svenskgenen?

  1. Ang. den catholska definitionen på nationalitet var du ngt snett ute.

    Olikheter i språk äro ett straff, men ett som kommer från Gud.

    http://litaviskkulturhistoria.blogspot.fr/2008/11/litavisk-kulturhistoria-problem-1.html

    Öfversta stycket behandlar denna sida af saken, derefter komma vi till tillempningen på hvad Litaver äro.

    Gifvetvis har detta straff relativiserats den första pingstadagen, likaväl som Evas straff relativiserats af Marias frivilliga lydnad Bebådelsedagen. Men reletiviseras och försvinna äro två olika saker. Qvinnor dö än i barnsäng och nationer slå hvarandra döförat till.

    I svenska nationens fall finner jag en stor döfhet inför t ex Malta eller Irland. Tyvärr. Men det kommer intet af knäckebröd eller herrgårdsost, intet af V&S Renat eller Pommac, intet af V2-regeln eller svenska språkets mycket märkliga långa U (ungefär ü+w, med långt Y=ü+j, men det är mycket ungefär) och factiskt intet riktigt af Pellefant eller Åsa-Nisse heller.

    Och paret Myrdal – som har mycket mer med detta onda att göra – finner man i mycket osvenska sammanhang med.

    • Zoltan skriver:

      HGL,

      I vilket avseende har jag gett en katolsk definition av nationalitet i detta inlägg?

      Myrdal och ”social ingenjörskonst”, dvs vettlösa och onödiga samhällsexperiment påtvingade av teknokrater fortsätter än idag, i vårt nyspråk som exempelvis begreppet ”hen”.

      Bara hönshjärnor (hen-brains) får för sig att det finns ett behov för ett könsneutralt personligt pronomen.

      Vänta bara: snart kommer unisex dressarna med baklucka tillbaka, med tillhörande handväska för män. Kanske något för en halloween maskerad?

    • Hans Georg Lundahl skriver:

      ad 1) ”artificiella påfund som begreppet ”svensk”…”
      ad 2) ack ja, min gbook är öfverspammad med erbjudanden om handväskor … det måste vara de som äro ute i det ärendet …

      ngt allvarligare, har intet ungerskan liksom finskan könsneutralt personligt pronomen i tredje person med?

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s