A Christian Country

I det som hittills varit Europas mest kristofoba nation, Storbritannien, anser nu premiärminister David Cameron det vara nödvändigt att markera på vilken grund nationens värderingar vilar.

Med hänvisning till upploppen under sommaren 2011, så säger han (min översättning):

”vi måste stå upp för våra värderingar om vi ska kunna bekämpa den långsamma moraliska kollaps som pågått i delar av vårt land under de senaste generationerna.”

Läget i Sverige liknar situationen i Storbritannien, fast lagom mycket förstås. Våra upplopp är mindre, segregationen mer begränsad och klyftorna mellan olika socialgrupper mindre – men, även här har förvirrade liberaler tillsammans med en fossilerad vänster gladeligen drivit sociala experiment i decennier. Som självfallet misslyckats.

Vilka är då de värderingar Cameron uppfattar som det anrika örikets grunder? Cameron sammanfattar dem som (min översättning):

”ansvar, hårt arbete, barmhärtighet, medmänsklighet, ödmjukhet, självuppoffring, stolthet för arbete i allmänhetens tjänst och respekt för de sociala förpliktelser vi har gentemot varandra, våra familjer och våra samhällen, allt detta är värderingarna vi skattar”.

För, det som orsakar pöbelns plundring av varuhus är desamma som orsakar nationers konkurs; gränslös egoism.

Men, istället söker vänstern alltid flytta vårt personliga ansvar från individen till kampen mot något förtryckande spöke, liberaler vill flytta det personliga ansvaret till bristen på friheter.

Vi har alla friheter och vi har alla alltid ett ansvar; först och främst gentemot våra familjer.

Och med början i relationen till samhällets minsta och viktigaste del, familjen, visar vi dagligen om vi alls är mogna att hantera större friheter och ansvar.

Reparationsarbetet Europa måste därför börja med att reparera förutsättningarna för den starka och trygga familjen.

Och det är knappast personer med någon glasklar förståelse för familjens betydelse som genom tiderna angripit förutsättningarna för den naturliga(!) miljö framväxande generationer mår allra bäst av att växa upp i.

Förhoppningsvis ser vi nu början på slutet av dårarnas tyranni.

Det här inlägget postades i Civilisationsmognad. Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till A Christian Country

  1. hglundahl skriver:

    Det är intet rätt, normalt sedt, att plundra varuhus. Deremot är det intet sjelfklart att den som gör det ”behöfver lära sig arbeta” som fångvårdens jargong lyder.

  2. Camilla Grepe skriver:

    Om familjen är samhällets minsta och viktigaste del, vad är då den enskilda individen?

  3. Camilla Grepe skriver:

    @Zoltan
    Jag frågade först.

    • Zoltan skriver:

      @Camilla,

      Nåväl. Får se ifall du förstår detta. Extremt kortfattat:

      En individ existerar egentligen inte. Vi definieras enbart i samspel med andra. Eller, som i en dikt från 1624: ”No man is an island entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main…”

      Vad har begreppet ”individ” för betydelse, om ingen annan finns där?

      Hoppas du är bekant med tankegångarna…

    • Camilla Grepe skriver:

      @Zoltan
      Jag förstår att ditt sätt att tänka skiljer en hel del från mitt sätt att tänka.
      Vi definieras i samspel med andra, men varför ska andra bara utgöras av familjen? Jag tycket att ditt resonemang är grovt förolämpande mot den ensamstående som inte har familj, men kanske grannar, kollegor och vänner.

  4. Zoltan skriver:

    @Camilla,
    Vem har sagt att vi bara definieras av familjen?

    Du frågade vad den ”enskilda individen” är och har fått svar; och mitt svar var knappast begränsat till familjen.

    Oavsett hur individen definieras, så är och förblir familjen samhällets minsta och viktigaste del, vilket är en helt annan frågeställning. Den intressanta frågan borde väl då vara varför just familjen ska vara så viktig?

    Jag förstår att du finner förolämpningar när du läser in påståenden som inte finns. Vad härnäst?

    • Camilla Grepe skriver:

      @Zoltan
      Citat. ”En individ existerar egentligen inte.” Svårt med det logiska tänkandet?

    • Zoltan skriver:

      @Camilla,

      Jag vet inte vari ditt problem att förstå ligger; om det är oförmåga, okunskap, eller ovilja. Jag har varken ork, eller tid att redogöra för begreppen ”identitet”, ”individ”, etc, men rekommenderar varmt några kurser i beteendevetenskap alternativt om självmedvetandet inom filosofin.

      För att ge ett enklare exempel, jag påstår nu: ”det finns inga färger”. Detta påstående är enklare eftersom det är ett påstående om den fysikaliska världen och är enklare att analysera än människan. Färger finns faktiskt inte!

    • Camilla Grepe skriver:

      @Zoltan
      Kryp gärna bakom all världens fysik och filosofi, vi vet ändå att du omfamnar familjebegreppet med den hängivne katolikens förblindade glöd. Ursprungsfrågan var: ”Om familjen är samhällets minsta och viktigaste del, vad är då den enskilda individen?”. Din religiösa tankevärld hämmar din förmåga.

    • Zoltan skriver:

      @Camilla,

      Om ”individen”: du har fått svar, som du inte verkat/velat(?) begripa. Du har fått en mycket enklare materialistisk parallell. Och du har fått mer hänvisningar i ämnet hos ett av världens mest ansedda universitet.

      Vad exakt är det du inte begriper? Inte reagerar du på detta sätt inför alla nya upptäckter som du möter?

      Om ”familjen”: nästan alla människor föds i en familj och nästan alla människor önskar lämna världen omgivna av sina familjer, inte av sina ”grannar, kollegor och vänner”. Säger inte detta dig någonting alls?

      Ta det lugnt Camilla, du verkar ju se spöken överallt.

    • Camilla Grepe skriver:

      @Zoltan
      Jag erkänner, det är bortom min förmåga att förstå religiöst flum. Jag ger upp.

    • Zoltan skriver:

      @Camilla,

      Resonemanget om ”individen” är inte religiöst flum. Måhända kan det kallas flum, men då blir nog rätt många beteendevetare, psykologer och filosofer lite sura.

      Ge inte upp, kolla gärna länken om ”Personal Identity” hos Stanford University och skjut inte på budbäraren.

  5. Zoltan skriver:

    @HGL,

    Jag tror inte heller någon behöver lära sig arbeta; det kan säkerligen alla, ifall de hittar en lämplig syssla.

    Under min militärtjänstgöring träffade jag dock några intressanta figurer som absolut inte ville arbeta – det var på den tiden sådana ambitioner var både vanliga och möjliga. Dessa gossars livsluft bestod av porr och hasch. Det var ganska spännade stridsövningar med påverkade kamrater bärande på skarpladdade vapen. Turn on, tune in, drop out…

  6. mattias73 skriver:

    Är det bara jag som läser Camerons förklaring/definition som en rejäl snyting FRÅN vänster? Ett slag för det offentliga samhällets ansvar? Minst lika mycket som ett försvarstal för familjens roll i samhället? Bortser du ifrån allt som luktar vänster i Camerons text och blåser upp ordet FAMILJEN till lite väl stora proportioner?

    • Zoltan skriver:

      @Mattias73,

      Om det luktar vänster/höger lägger har jag inte lagt någon värdering i. För, ett påstående är inte automatiskt fel bara för att det kan förknippas med det vi envisas kalla för en politisk vänster/höger skala. Inte ens genusfolket har fel i alla sina påståenden.

      Ja, jag har ”blåst upp” familjens roll i anslutning till Camerons tal. Jag tar fasta på hans grundtankar och driver dem vidare i en viss, katolsk, riktning.

  7. hglundahl skriver:

    Påverkade, jo, jag tror nog det var spännande – som radiotelefonist slapp jag både påverkat sällskap och tungt artillerie i faggorna … men allvarligt taladt, sådana ambitioner – jag menar då icke hasch, men att intet arbeta – är möjliga och de förutsätta intet plundring af varuhus.

    De som plundrade varuhus voro nog ofta hårdt knegande menniskor med lust att få litet extra tilldelning. Eller icke arbetande arbetssökande. Ha de lurat soc eller öppet sagt sig vilja missbruka systemet med lögnaktiga underskrifter, ha de nog föga samvetsqval att plundra ett varuhus heller. Men det är den ena varianten, den andra, som också fins, äro de som skulle ha fått jobb gång efter annan om de bara haft litet bättre tur och intet den andra jobbat hårdare eller haft rykte om sig att göra det, eller haft större verklig eller i hvart fall documenterad arbetslifserfarenhet: folk som tröttnat på köerna till socialförvaltningen. Folk som tröttnat på att bjuda till med en god vilja som intet tjenat dem serskildt mycket. Och de som anse att varuhus äro storcapitalism och stöld. Hvilket ju i o f s intet ger dem rätt att stjela från dem.

    Min egen ambition var snarare att intet arbeta IGEN, INNAN jag gift mig eller åtminstone förlofvat mig. Eller att – hvilket huru som helst var min ambition på längre sigt – lefva på skrifvande och componerande. och jag har intet plundrat nra varuhus, jag har t o m prisat turkar och sikher i England för att de stält upp som skyddsvakter kring sina landsmäns varuhus eller snarare småbutiker.

  8. Daniel skriver:

    Camilla Grepe,
    Du kan ju förklara vad du menar själv. Kan inte den minsta och viktigaste delen av samhället vara den minsta partikeln (strängar t.ex)? Men du börjar snacka om individer? Våran kultur sysslar med sådana vanemässiga konstruktioner, men med tanke på att du är en motståndare till mycket i kulturen borde du ju kunna genomskåda sådant. Om du lyckas fatta varför du själv pratar om individer, så är det därefter betydligt enklare att förstå vad Zoltan menar.

    Zoltan,
    En individ existerar egentligen inte. Jag förstår och på sätt och vis tenderar jag att hålla med, men det är delvis din egen filosofi va? Jag har inte lagt så mycket tid som jag vill på att försöka förstå Katolska kyrkans filosofi, men jag uppfattar det som att man talar om individ, familj och mänsklighet i olika kontext.

    Vi kan göra det enkelt för oss på två sätt; det ena är materialismen där det enda som behöver sägas är att det finns en massa strängar som studsar. Eller så inser vi det holistiska och det kan vi dra hela vägen till att allt är Brahman eller nåt sånt. Katolska kyrkan intar en ganska flexibel mellanposition genom att använda ett brett spektra av det man uppfattar som sanningslika påståenden (rätta mig gärna). Ibland måste blicken höjas, och när det handlar om kontextet samhälle så är individualismen definitivt falsk. Det håller jag med om.

    • Camilla Grepe skriver:

      Jag erkänner att jag gör det lätt för mig. Precis som lagstiftarna fokuserar jag på individen och dennes rättigheter och skyldigheter. I modern svensk rätt är varje människa erkänd som rättssubjekt redan i sin egenskap av människa.

    • Zoltan skriver:

      @Camilla,

      ”I modern svensk rätt är varje människa erkänd som rättssubjekt redan i sin egenskap av människa”

      Lustigt, vet du var den tanken kommer ifrån och hur den kommit att bli en del av ”modern svensk rätt”?

    • Zoltan skriver:

      @David,

      Nej David, detta är absolut inte min egen ”filosofi”. Problemställningen är tongivande i många olika vetenskaper (som metodik). Eftersom du tar upp fysikaliska fenomen, så kan kanske ”Holism” hos Stanford University beskriva problemställningen? Wikipedia sammanfattar på ett kompakt sätt ”holism” i andra vetenskapsgrenar.

      Påståenden ”individen existerar inte” provocerar garanterat, i vår tid och vår värld.

      Det är mycket intressant att fråga sig varför påståendet provocerar. För, när man analyserar reaktionerna, så ser man ju till slut hur illa ställt det är med ”individuellt” tänkande! Ironiskt, eller hur?

      Men, det vore lika fel att eliminera den enskilda människans unika (förmågor, DNA, etc) värde och betydelse! Men, unikt värde (hur det nu kan motiveras materialistiskt?) och betydelse är ju inte det enda som definierar begreppet ”individ”!

      Om vi nu blir lite ”religiösa”: Gud är inte heller en ”individ”, så som vi kristna bekänner. Gud är en manifestation i olika gestalter; Fadern, Sonen och DHA.

      Den enda människa som kan kallas sann individ är Kristus; ”…född och icke skapad…”

      Om man vill, kan man nog säga att Katolska kyrkan följer idén om att fenomen utan kontext är nästintill meningslösa. Som att efter eget huvud försöka förstå Bibeln. Begreppen ”individ”, ”familj” och ”mänsklighet” är inte tre separata olikheter – de är alla delar av varandra. I denna helhet är familjen det centrala, för både individen och samhället.

      Kanske är det provocerande eftersom de flesta som är uppfödda i Sverige är präglade av en protestantiskt färgad kontext?

      Det har gått så långt att det nog är väldigt många som tror att de kan definiera sig själva – ännu en logisk konsekvens av att människor ersätter Gud med sig själv.

  9. Daniel skriver:

    Zoltan,
    Jag funderade mest på om dina påståenden kan betraktas som katolsk ortodoxi. Jag tolkar dig som att du anser det vara så.

    Camilla,
    Juridik är i denna diskussion ointressant, eftersom det endast är en bieffekt av mer fundamentala föreställningar. I vår kultur har man olika hierarkiska nivåer av rättigheter och fortfarande är det i lagstiftningen skillnad på sten, natur, djur, barn, vuxen och familj o.s.v. Våra olika föreställningar om sådant skiljer sig och i debatten drar man åt olika håll för att influera framtidens juridik. Det är den underliggande diskussionen som borde vara intressant, så gör det inte lätt för dig i första taget tycker jag.

  10. Daniel skriver:

    Zoltan,
    Jag läste precis om individ och familj på catholic encyclopedia. Intressant.

    • Zoltan skriver:

      @Daniel,

      Jag tror inte mina funderingar ska tolkas som katolsk ortodoxi. Detta har jag inte själv studerat i katolska sammanhang, men däremot utanför.

      Vad var slutsatserna i Catholic Encyclopedia?

  11. Tobias J. skriver:

    Hej Zoltan,
    Det här var mig en intressant liten diskussion.
    Vi lever i den motsatsen att varje person, eller individ, har ett oändligt värde och att naturen och världen tycks vara både blind och ointresserad av det värdet. Vi kommer alla förr eller senare in i en livssituation som vi inte kan hantera, kontrollera eller förklara.
    Där har vi lidandets lektion i ett nötskal.
    När vi står inför död och elände, ser vi livets oändliga värde.
    Men hur reagerar vi på det?
    Där skiljer det sig.
    För mig var fanns ingen annan väg än att falla på knä inför detta mysterium
    ”Jag tror. Hjälp min otro!” Mark 9:24
    Pax
    Tobias

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s