Gud genom vetenskapens linser. Del 2 – DNA sekvensering

Detta inlägg ingår i en serie omarbetade inlägg från 2008/2009 om människans mycket märkliga plats i universum – en serie som sammantaget bör få de flesta att ifrågasätta rimligheten i de populäraste förklaringarna till att människan alls existerar.


Ingen vet hur livet på jorden uppstod. Kanske får vi bättre förståelse efter framtida expeditioner till månen, där det i något gruskorn kan finnas spår av det första livet på jorden. Kanske, eller kanske inte.

Allt levande på jorden följer instruktioner för att växa och fungera. Instruktioner inbäddade i varje cell – DNA.

Men, hur uppstod DNA? Vilka katalysatorer, energikällor och miljöer gav upphov till de duplikationsprocesser som idag pågår inom oss, varje minut?

Självkopierande molekyler kan ha uppstått då enklare molekyler ”polymeriserades” till längre sammanhängande kedjor. Dessa längre kedjor kunde fungera som mallar, genom att andra molekyler fäste vid kedjorna. En analogi är avgjutningar i lera – tryck in någon mall i leran, ta bort mallen. Låt leran torka, och du har en kopia av mallen.

Att få molekyler att fästa vid mallen är en sak,  men hur får man sedan kopian att lossna från mallen? Hur får man en process som både fäster och lossar från mallen?

Här kommer vår måne in i bilden, som en möjlig drivkraft bakom denna separationsprocess!

För miljarder år sedan orsakade månen extrema tidvattenvågor på jorden – när månen kretsade mycket närmare jorden och jorden roterade snabbare runt sin axel. Ebb och flod uppstod var 2:a till 6:e timme, flodvågor med svagt salt havsvatten kunde skölja flera tiotals mil uppåt land.

Dessa snabbt återkommande cykler av ebb och flod gav upphov till en ”naturlig” PCR-process, men vid denna tid på mer elementära molekylkedjor.

När högvattnet återvände till havet, så avdunstade lite av vattnet i de kvarvarande pölarna. Salthalten steg (koncentrerades) och neutraliserade elektriskt laddade fosfatgrupper som var lösta i vattenpölen. Dessa fria fosfatgrupper kunde då fästa vid mallar och bilda nya molekylsträngar. Havsvattnet som sedan strömmade tillbaka in över stränderna hade ganska låg salthalt. Fosfatgrupperna i DNA-liknande urmolekyler kunde då separeras från mallarna.

Naturens kemiexperiment pågick så i turbohastighet, med vår månes unika storlek som motor. En process som kunde pågå under långa tider, tills mer komplexa DNA-liknande molekyler hade formats. Grunden för liv var lagd!

Du kan nu läsa mer om allt detta i mindre religiösa sammanhang, i New Scientist, Mars 2004. Det finns andra hypoteser, exempelvis där polymerisation sker i lera (men inte genom leravtryck).

Vår jord är extremt unik. I hela solsystemet finns ingen(!) annan planet med en satellit av samma storlek i jämförelse med sin moderplanet. Och om denna modell av DNA-sekvenseringens uppkomst stämmer, ja då är vår existens extremt mycket mer unik!


Övriga inlägg i serien:
Gud genom vetenskapens linser. Del 1 – Solförmörkelse
Gud genom vetenskapens linser. Del 3 – Stabilitet
Gud genom vetenskapens linser. Del 4 – Solen
Gud genom vetenskapens linser. Del 5 – Galaxen
Gud genom vetenskapens linser. Del 6 – Bortom materia

Det här inlägget postades i Vetenskap. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gud genom vetenskapens linser. Del 2 – DNA sekvensering

  1. Laila Jansson skriver:

    Nu fann jag din sida också🙂
    Universum det är alldeles för stort, tycker det är en aningen läskigt när man tänker närmare på vad som finns bortom allt. Jag är nog mera den jordnära typen som du kanske har förstått..enkelt blommor och sånt:)

    Ha det gott!
    Laila

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s