Jag kräver kärleksbevis!

Ett utdrag från dagens läsning ur evangelierna som handlar om hur både ateister och troende ofta beter sig mot Gud:

Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.”

Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.

Vilken är det största tecknet på tillit, till en annan människa, till Gud?

Vad är din kärlek till din älskade egentligen värd, om du bara besvarar den kärlek som låter sig bevisas? Hur kan kärlek bevisas? Hur många bevis behöver du?

Den som så prövar sina vänner lär snart mista dem alla. För, den som så prövar sina vänner är ingen vän. Vad är då den som så vill pröva Gud?

Men, det finns ett annat sätt; en väg som grundar sig på tro! Tro, utan krav!

Tro!

Det här inlägget postades i Katolsk Tro. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Jag kräver kärleksbevis!

  1. l_johan_k skriver:

    Tro utan att tänka – så blir man en bra kristen.

  2. Teija skriver:

    Det handlar naturligtvis inte om att man inte får tänka, men det är brist på kärlek och överlåtelse att kräva att Gud ska bevisa sin kärlek till oss. Det har Han ju redan gjort på Korset. Vilket bättre och större kärleksbevis kan man få?

  3. Pekka S skriver:

    Det finns brister i analogin – Jag vet att mina vänner och min familj existerar. Jag vet hur det känns för en människa (mig själv) att älska. Jag vet hur man beter sig mot människor man älskar.

    Inget av ovanstående kan jag applicera på ”Gud” utan vidare.

    Om jag påstod att jag hade en osynlig, utomjordisk (låtsas)kompis – skulle du tro mig utan vidare, eller skulle du be mig om någon typ av bevis? Om jag sa att denna kompis älskade dig, skulle du då älska honom/henne tillbaka?

  4. Pekka S skriver:

    Nej, inte till 100%. Det är upp till de jag älskar att bedöma mina känslor utifrån mina handlingar.

    Men Jag SKULLE kunna vara en mycket skicklig psykopat som betedde mig på ett övertygande sätt. Men den sannolikheten måste vara mycket låg då jag skulle ha väldigt lite att vinna på att vara konsekvent i mina kärleksimitationer. Det vore en sak om min fru var en gammal, döende miljardär, men det råkar hon inte vara🙂

    I slutändan finns det alltid en viss grad av hopp/tillit i vår övertygelse om andras kärlek, men det är långt ifrån en fråga om blind tro. Övertygelsen är till stor del evidensbaserad.

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      ”ingen motsättning mellan en bevisad Gud och vår frihet”

      Visst, det finns ingen direkt motsättning. Men, det är en enorm skillnad mellan beslut som mognar fram och något som mest liknar resignation.

      ”I slutändan finns det alltid en viss grad av hopp/tillit i vår övertygelse om andras kärlek, men det är långt ifrån en fråga om blind tro.”

      Amen.

      (En gång åkte jag taxi med en nyfrälst snubbe. Hans tro var blind – så han släppte ratten som bevis på att Jesus var med honom. Jag hoppade ur bilen vid nästa trafikljus)

  5. Pekka S skriver:

    ”…det är en enorm skillnad mellan beslut som mognar fram och något som mest liknar resignation.”

    Resignation eller inte så har vi en fortsatt frihet.

    Din taxigubbe var skrämmande!🙂

    Min mamma hade en arbetskamrat med samma inställning. Han släppte ratten, blundade och brakade in i väggen🙂

  6. Pekka S skriver:

    Tror att vi förstår varandra gällande kärlek och evidens. Men det jag saknar är alltså evidens för Guds kärlek. Den lilla extra biten med tillit/hopp kan jag slänga in när evidensbiten är ordnad.

  7. Kristian Grönqvist skriver:

    Om vi för diskussionens skull slulle anta att det du citerar verkligen vore Jesu ord, varför i hela fridens namn skulle man inte få sätta Herren sin Gud på prov. Satt i textens kontext, fanns det gott om Gudar i mellanöstern på den tiden, hur skulle man annars ”veta” utan att pröva.
    Fanns det ”risk” för att man vid prövande skulle komma till en annan slutsats, eller var Gud i största allmänhet så småskuren och lättstött?

  8. Kristian Grönqvist skriver:

    Alltså i klartext. Om jag var Gud, så skulle jag välkomna all slags prövande. Det om något skulle bekräfta min existens. Speciellt gentemot en massa fantasigudar i omgivningen.
    Men istället förordar satsen motsatsen. Man får inte pröva. Som om det kunde framgå något av själva prövningen…?
    Om Gud är den enda och riktiga, vad kunde då framgå ur prövningen annat än att Han var den enda och riktiga…?

    Mycket märkligt

  9. Kristian Grönqvist skriver:

    Kan Du ge mig ett…

    • Zoltan skriver:

      @Kristian,

      Finns det något slags svar du skulle vara nöjd med och hur är ett sådant svar beskaffat?

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s