Finns glädje i mörkret?

Visst är det härligt att besöka en karneval, eller någon annan traditionell fest i södra Europa, eller någonstans i Afrika, Sydamerika, eller i Asien?

Alla är med. Små spädbarn som gungar i någons famn, kanske under en stjärnbeströdd himmel, lite större barn som försöker härma de vuxnas dans, eller bara springer omkring och busar. Lukten av rök från grillar blandas med doften av kryddor i den varma luften.

Det är fest, det är glädje.

Sedan landar vi efteråt alltid i ett välordnat lugn.

Figurer som Lars Norén och Ingmar Bergman berättar sällan om livsglädje. Finns inte sådant i Norden? Är det verkligen så illa som Magnus Uggla sjunger ”aldrig, inte en chans att jag dansar nykter”? Finns det alls någon livsbejakande skildring i skandinavisk litteratur (där huvudpersonen varken är drogad, eller sexmissbrukare)?

Vad har hänt och när hände det? När tog tungsinne, ångest och hämningar ett så starkt grepp över denna del av världen?

Jag kan spekulera och sammanfatta dysterhetens orsaker som: Gustav Vasa, förmynderi och stora sociala omvälvningar?

Gustav Vasas introduktion av reformationen var både omskakande och brutal. Han införde diktatur som avslutades först tre århundraden senare när nationen blivit både bankrutt och i det närmaste fullständigt alkoholiserad. (Istället för att lämna ett feodalt statsskick så importerades ännu en regent!)

Industrialisering, demokratisering och de demografiska förändringar som fortsätter än idag har inte läkt såren, tvärtom.

Men, det är ändå något som inte stämmer. Många andra länder har upplevt än mer brutala omvälvningar och ännu snabbare förändringar utan att olika uttryck för livsglädje försvunnit!

Vad är det i kulturerna som gör en så stor skillnad mellan en kvartersfest i t.ex. Nablus på Västbanken och hemma hos Svenssons i Vivalla?

Och vilken av festerna skulle du vilja få vara med på?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Finns glädje i mörkret?

  1. SLJ skriver:

    Bergman hade åtskilligt att berätta om livsglädje. Kanske har du bara sett för få av hans filmer?

  2. SLJ skriver:

    Fanny och Alexander är ju en klassiker, den brukar gå på teve under julen (fem timmar). Smultronstället är en annan tillgänglig film. Bergmans filmer trivialiserar inte livets allvar men de är inte dystopier. Även en film som Det sjunde inseglet handlar ju om livets heliga värde trots vår utsatthet. Se om den och tänk på hur gycklarfamiljen skildras, och vad de betyder för Riddaren!

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s