Är Gud likgiltig?

Så kommer jag till ett ämne som i somras togs upp i en kommentar på denna blogg: ”varför drabbas vissa av ondskan, men inte andra?”

Kommentaren innehöll frågan:

…så är problemet inte ‘ondskan’ vi finner hos människor. Problemet är den ondska vi människor inte kan styra över som t ex vissa sjukdomar och naturkatastrofer. Varför tillåter Gud sådant? Och tycks Gud ingripa närmast slumpmässigt när troende påstår sig ha bevittnat mirakel/bönesvar? Ett cancersjukt barn ‘botas’ medan ett annat lider och dör. Det sådant som får oss utomstående att undrar huruvida Guds existerar och om han verkligen kan vara god (utifrån våra mått) ifall han gör det

Låt mig börja med att raskt vända på frågan: hur vore det om Gud alltid ingrep enligt våra önskemål?

Hur ska Gud tillgodose motsägelsefulla böner, som ”låt det regna imorgon”/”låt det inte regna imorgon”? Ska Gud svara på böner som ”må NNN brinna i helvetet”? Är Gud god enbart om våra böner besvaras?

Låter som en väldigt svensk uppfattning: god är endast den som behagar alla.

Den som tvivlar på om Gud är god, kan kanske också fundera utifrån perspektiven ovan? Det skulle ju vara en fullständigt bisarr värld.

Ändå hör Gud våra böner, men besvarar dem nästan aldrig som vi förväntar oss.
______

Frågan handlar egentligen inte om Gud är god, likgiltig, eller något annat. Istället presenteras vilken självbild, relation och förståelse frågeställaren har om Gud.

För det första: Gud är inte en välfärdsinrättning, eller jultomte – snäll om man får som man vill, annars elak.

För det andra: Gud orsakar inte sjukdomar och naturkatastrofer. Gud sitter inte och planerar vem som ska få en kokosnöt i huvudet. Gud upprätthåller universums existens – han vill att det existerar och därför existerar det. Till allra största delen är det vi människor som försätter oss i livsfara; bygger undermåliga hus där jordbävningar/orkaner/flodvågor förekommer, krockar med varandra i trafiken, störtar med flygplan, förgiftar luften vi andas, vattnet vi dricker, osv. Sjukdomar har alla en biologisk orsak, inte övernaturlig – är naturen därmed ”ond”?

För det tredje: det handlar också om vår mognad (relation) inför realiteter. Vi som läser denna text kan alla vara döda imorgon. Är det rationellt att ifrågasätta våra naturliga begränsningar, som t.ex. vår dödlighet? Länge har människor försökt byta plats med Gud, istället för att acceptera Gud och anpassa oss till av Gud givna förutsättningar och ramar. Gud är Gud, vi är människor. Det är mer givande att lägga energin på att bearbeta våra individuella brister än att tala om för Gud hur universum borde fungera (vi kan ju inte ens sluta slå ihjäl varandra).

För det fjärde: vi har ingen president i Sverige. Rimligen kan ingen bli upprörd över beslut som en icke existerande person tar. Däremot verkar många uppröras alldeles oerhört över bristen på beslut som en person (Gud) de inte tror existerar borde ha tagit!

För det femte: är det ens teoretisk möjligt att en begränsad skapelse, som människan, kan förstå ett obegränsat väsen? Skolade personer som i god vetenskaplig anda vanligtvis accepterar sina kunskapers begränsningar och brister vågar ändå moralisera obekymrat om Gud. Går det att lämna sitt kompetensområde mer än så? Ibland måste vi våga erkänna gränserna för vår förmåga (se punkt 3 ovan)

Därför kan varken jag, eller någon annan förklara hur Gud hörsammar våra böner, eller varför vissa mirakel sker – det vet bara Gud.
______

Några avslutande kommentarer:

Några udda grupper som kallar sig ”kristna” anser att Gud gärna straffar människor genom att orsaka diverse katastrofer. De flesta kristna delar inte denna syn på Gud som mänsklighetens plågoande och utpressare. Vissa ateister använder samma beskrivningar och argument för att vägra befatta sig med vad de tror vara ”kristna” föreställningar. Båda falangerna tar fel på person – de avser egentligen Lucifer.

Problemställningarna i detta inlägg är något som fått många troende att börja tvivla, eller helt överge sin tro. Att så kan ske är lika begripligt som tragiskt. Men, det är inte Gud som skadat denna värld och det är inte Gud som drar oss bort från tron. Om någon exempelvis slår sönder en vas, är det varken konstruktörens, eller vasens fel…

Det som tyvärr försvinner i dessa dystra resonemang om ondskan är tyvärr något betydligt viktigare: att Gud ger liv, kärlek och sanning till alla, som vill ta emot.

Det här inlägget postades i Katolsk Tro. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Är Gud likgiltig?

  1. Pekka S skriver:

    1. Har inget att säga emot detta.

    2. Gud behöver inte aktivt skapa sjukdomar och naturkatastrofer. Men han förhindrar dem heller inte. Dessutom är det (enligt troende) han som är universums ultimata arkitekt. Det är alltså i Guds skapelse dessa katastrofer sker, med Guds ”godkännande”. Sedan har du rätt i att människor ibland har sig själva att skylla ifall de bygger undermåliga hus, osv. Men det är ett ganska förenklat perspektiv på ett mer komplext problem. Folk i vissa regioner vill leva i bördiga områden med goda möjligheter för kommunikationer, samtidigt som de inte har råd att bygga efter den moderna ingenjörskonstens senaste tekniker och rön. Dessa byggtekniker är dessutom väldigt sentida. Går vi ett par tusen år tillbaka i tiden hade vi inte armerad betong att tillgå.

    Lite siffror gällande teodicéproblemet och naturkatastrofer:
    http://orsakverkan.blogspot.com/2008/05/teodicproblemet-i-siffror.html

    Sjukdomar har precis som du säger naturliga orsaker, t ex mutationer i generna. Men naturen är enligt mig inte ond, bara likgiltig för mänskligt lidande. Och detta lidande verkar Gud inte vilja eliminera. Då tänker jag främst på barn som dör en väldigt tidig och smärtsam död.

    Teodicéproblemet och sjukdomar:
    http://orsakverkan.blogspot.com/2008/05/teodicproblemet-och-medicinska-symptom_08.html

    3. Har inga ingående kommentarer då denna punkt känns som en glidning från huvudproblemet.

    4. Det är inte Gud i sig ateister upprörs över då de mycket riktigt saknar tro på dennes existens. Det är de troendes påståenden/teorier som inte verkar rimliga. Gudsbilden verkar alltså vara motsägelsefull eller logiskt inkoherent. Speciellt när troende menar att Gud är kärleken själv och ofta talar om denne utifrån fadersanalogier.

    En bättre analogi vore ifall vi inte visste om Sverige hade en president eller inte. Och de som trodde på presidentens existens menade att h*n agerade för svenskarnas bästa, fastän sådana tecken verkade saknas enligt de icketroende.

    5. Vet inte. Kanske inte. Men i så fall gäller exakt samma för troende såväl som icketroende. Om icketroende inte kan/får påstå att Gud verkar omoralisk kan troende inte heller påstå motsatsen.

    ”Därför kan varken jag, eller någon annan förklara hur Gud hörsammar våra böner, eller varför vissa mirakel sker – det vet bara Gud.”

    Här verkar du ändå utgå ifrån det som fortfarande måste bevisas – att Gud över huvudtaget svarar på böner eller utför mirakel.

    Gällande en bestraffande Gud så har jag ingen personlig åsikt. Men jag kan se de båda kristna sidornas argument. Gud agerar trots allt som en hämndlysten diktator i vissa bibeltexter. Allt från småbarn till kvinnor och djur mördas skoningslöst på hans befallning. Samtidigt verkar Jesus presentera en betydligt snällare gudsbild. Vem av er som tolkar Bibeln rätt låter jag andra bedöma.

    • Zoltan skriver:

      Pekka,

      Hinner inte svara utförligt under veckan, så jag uppmuntrar gärna andra att bidra med sina funderingar. Men, en snabb reflektion hinner jag med mellan mina flygplan.

      Exakt hur ska Gud agera för att du ska godkänna Gud som god???

      Menar du på fullt allvar att om Gud inte eliminerar alla sjukdomar och naturkatastrofer, så är Gud ond?

      Hur stor andel av de sjukdomar du listat orsakas av fattigdom och de vidriga villkor som vissa makthavare gärna ser sina undersåtar kräla i?

      Det är inte många i dagens västvärld som finns med på din lista…

      Du vet att vi skulle kunna eliminera de flesta farsoter, katastrofer och all hungersnöd som drabbar mänskligheten i stor skala – den makten har vi människor i vår hand. varför görs inte det? Skyll inte på Gud när västvärlden hellre frossar i överflöd och dör i fetma.

      Allt på din lista kan åtgärdas, om vi levde mer i Kristi anda – att dela med sig till dem som behöver det mest!

      På ett diskotek i New Delhi undrade jag försynt hur det kommer sig att Indien bygger atombomber, samtidigt som vi stod och tittade på spetälska tiggare utanför det mörktonade fönstret – 30 centimeter ifrån oss… Då fick jag veta av några oförskämt rika indier att det var kolonialismens fel.

      Du vet vilka andra gudar vi skaffat oss som ursäkt för att inte behöva göra något mer än att skylla på Gud och därefter slänga ännu en portion mat i soptunnan, eller drägla över en ännu större plattskärms-TV.

      Ja, alla har vi något att skylla på – bekvämt, eller hur?

  2. Per skriver:

    Zoltan, du verkar definiera nästan allt ont som händer som självförvållat mest för att det krävs för din gudsbild. Det är nog ingen som anklagar en eventuell gud för att vara ond, men om den kristna varianten verkligen finns är han definitivt amoralisk. Det är t.ex. inte en fråga om att han måste bota sjukdomar för att vara god. Frågan är varför han skapade dem till att börja med. Att skylla sjukdomar på politiker är också rätt tunt. Vilken politiker är ansvarig för MS? ALS? Parkinsons sjukdom? Är det individens fel att han eller hon drabbas?

    Den sedvanliga kristna lösningen, som du verkar skriva under på, är att världsliga ting inte är guds problem. Det kan iofs vara rimligt, om han har andra viktigare saker för sig. Och inte är allsmäktig. Är han däremot det och samtidigt är så djupt engagerad i enskilda människors liv och öden som det hela tiden bedyras, torde det rimligtvis leda till handling.

    Angående frågan om en begränsad varelse som människan kan förstå gud: Att undvika frågan genom att hitta på en ”men det är obegripligt”-klausul har sina problem, om man tror på en god gud. Om gud är omöjlig att förstå, hur vet vi då att det vi med vår begränsade förståelseförmåga kallar ”god” inte i själva verket betyder ”ond”? Kanske är den yttersta kristna dygden att äta spädbarn, även om det kan vara lite svårt att förstå för oss naiva dödliga? Och när man säger att han så älskade oss att han gav oss sin ende son så kanske den *egentliga* innebörden är att han ”älskade” människan i bemärkelsen ”var trött på”, ”gav” oss i bemärkelsen ”vill bli av med” och ”ende son” i bemärkelsen ”en av grannskapets katter”? Det är förstås lite svårt att veta, eftersom gud är outgrundlig, men det skulle ju mycket väl kunna vara så. Så nu ska jag vara lite snällare mot katter i fortsättningen.

    • Zoltan skriver:

      Per,

      Oavsett om man tror på Gud, eller inte, så är nästan allt ont som drabbar människan på olika sätt självförvållat. Man behöver inte vara religiös för att begripa det. Problemet är att tanken är så jobbig för alla som inte vill vidkännas något ansvar, varken för sig själva eller för andra.

      Jag antar att du är bekant med t.ex. klimatfrågan – ett problem som bottnar i globalt oansvar. Så är det också med de flesta sjukdomar som Pekka länkade till i sitt eget inlägg. Att ställa makthavare till svars är fullt befogat – världens orättvisor och alla dess konsekvenser är inte givna av naturen, de är konstruerade. I Nordkorea svälter de, i Sydkorea lever människor i överflöd – det är inte Gud som skapat dessa skillnader.

      Eller, tror du inte att världen kan ge t.ex. rent vatten, hälsovård och mat till alla människor – om vi så ville? Vad Gud vill av oss i detta avseende är ingen hemlighet!

      Att Gud inte är fattbar betyder inte att vi behöver famla. Under årens lopp har vi fått ganska många tydliga instruktioner som vi struntat i. Gud har faktiskt traskat runt och pratat med oss, tills vi spikade upp honom – men det var inte slutet, utan början på den era som allt sedan dess kallas Anno Domini. Det är en era som förändrat hela världen.

      Du kan ju kika på hur de länder och samhällen som förbjudit Kristus fungerat.

      Vilka problem Gud bryr sig om kan jag inte svara på – kan du? Jag vet bara att mirakel sker, inte hur de sker, eller vad motivet kan vara.

      Att Gud är engagerad i våra öden är en kristen sanning och vi kallar oss kristna av en anledning; för att Gud kom till oss som människan Jesus Kristus. Tyvärr har du vänt rollerna upp och ner: det är vi som ska agera för att närma oss Gud; det är vi som måste ta steget – ”vända om” och då sker den ”handling” som du efterfrågar, både för den enskilde och för dennes omgivning. Prova så får du se själv.

      Gud tvingar sig inte på oss. Borde han göra det?

      Med mitt begränsade förstånd begriper jag inte din slutkläm (”…trött på”…”katter”). Kan du förtydliga?

      Som du märker så kan även människor vara obegripliga.

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s