Har människan något värde?

Vad är en människa? Hur kan man påstå att en människa är mer värd än t.ex. en giraff?

Varför finns just mänskliga rättigheter, medan boskap kan slaktas i industriell skala?

Det vore mycket intressant att se hur ateister motiverar att just människan har någon slags särställning.

Att motivera en särställning utifrån medvetandegrad, eller det diffusa begreppet intelligens håller inte. Då är ju en terrier mer värd än ett spädbarn. Alla medvetslösa (och sovande) personer lever dessutom väldigt farligt.

Att motivera en särställning utifrån känslor är inget argument heller – då kan man lika gärna tillgripa religion för att motivera en skillnad gentemot djur.

Om någon anser att människan inte har någon särställning överhuvudtaget, ja då borde mord vara lika tillåtet som att slå ihjäl en fluga – vad exakt är skillnaden? Inte kan det väl bara vara allmänt praktiskt att förbjuda mord?

Att sedan hänvisa till tradition, en historisk utveckling av diverse normer etc är ett cirkelresonemang – ”vi har mänskliga rättigheter för att vi utvecklat andra lösryckta idéer…”.

Vetenskap ger inga svar alls på frågan. Människan besitter ju inga unika biologiska förmågor; kommunicera, planera, använda verktyg etc gör några andra arter också.

Så, på vad baserar en ateist idén om att just människan har någon särskilt värde överhuvudtaget?

Jag bara undrar hur ateister får ihop lösningen på denna fråga. Har någon en idé?

(Tillagt 2011-02-16: En artikel på ämnet, med utgångspunkt från George Katebs bok ”Human dignity”, presenterar en sammanfattning ur ett ateistiskt perspektiv.)

Det här inlägget postades i Civilisationsmognad. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Har människan något värde?

  1. Zoltan skriver:

    Tyst som i graven; inga förslag, inga idéer…

    Det kanske inte går att motivera varför människan ska ha någon särställning, om man inte är kristen?

    Är det verkligen så?

  2. Pekka S skriver:

    Jag tillskriver mina medmänniskor värde dels av emotionella och dels av instrumentella skäl.

    Människan är ett (ofta) empatiskt djur och denna empati är starkast knuten till våra bröder och systrar som vi känner starkast gemenskap med. (Vi har även empati med djuren men oftast inte till samma grad). Därför värderar vi varandra.

    Sedan är det vettigt ur ett praktiskt perspektiv att tillskriva människor ett värde. Detta skapar ett stabilare samhälle.

    Enligt mig alltså. Jag misstänker att andra ateister tänker på annat sätt.

    Sedan förstår jag att många religiösa inte nöjer sig med humanistiska / naturalistiska argument för människans värde. Men personligen anser jag inte att religiösa står på stadigare grund. De har en påstådd Gud att luta sig mot, men i brist på bevis för denna Guds existens känns grunden oerhört instabil. I värsta fall baseras ett religiöst motiverat människovärde på önsketänkande och villfarelser.

    Fast vissa kanske inte anser att värdegrundens verklighetsförankring är lika viktig som behovet av dess existens? Det är så viktigt att människovärdet är en absolut att första bästa påhitt med en sådan dogm är av godo?

    I så fall har jag som ateist också en grund för det absoluta människovärdet. Jag anser att människovärdet är en naturlag lika verklig som gravitationen, termodynamiken och rymdens krökning. Jag har inga belägg för detta, men det är kanske inte lika viktigt?

    • Zoltan skriver:

      Tack för ditt synsätt Pekka.

      Varför ska just vi människor ha rätt att existera – ha ett egenvärde? Vi hotar ju allt liv på denna planet…

  3. Stefan Herczfeld skriver:

    Frågan om människans värde är kanske litet lättare att angripa om man delar upp den en smula.

    Först måste man göra klart för sig vad som menas med ett värde.

    Sedan måste man göra klart för sig ven som åsätter värdet. Dvs. varifrån värdet kommer. Den fråga hänger samman med vari värdet består, men den speglar också den första frågan.

    De ateister som jag har frågat har vid närmare analys alltid landat i att värden är subjektiva.

    En form av ateism är vetenskapstron. Huston Smith kallar denna ”the worlds littelest religion” eftersom den förminskar allt som den rör vid. Richard John Neuhaus komprimerar Smiths resonemang till följande syllogism i ”The public square” First Things, june / july 1998, pp 72-73):
    In this religion
    a) Sicence is our sacral mode of knowing
    b) the crux of science is the controlled experiment
    c) we can control only what is inferior to us
    Conclusion: science discloses only our inferiors, from which God is excluded by definition.

    Det jag vill ha sagt är att en icke-religiös grund knappast är mer stabil än en religiös. Någonstans kommer man antingen till att grunden finns hos människor, enskilda eller grupper, eller till att det finns någonstans ”i naturen”. Oavsett grund blir det meningslöst om det inte finns någon som gör värdesätteningen, eller värderingen, dvs. har någon form av glädje eller nytta av det som värderas. Att Gud gör det är uppenbart genom att han är skapare, på ett sätt som han sägas motsvara hur och varför vi värderar våra egna artefakter, men med den skillnaden att Gud i oss ser ett ”du” och inte endast ett ”det”. Hur ”naturen” skulle kunna ta den platsen återstår att förklara för mig…

    • Zoltan skriver:

      @Stefan,

      För tillfället tror jag också att värden ur ett ateistiskt perspektiv är och förblir subjektiva. Hittills har jag inte sett något annat.

      Med den logik som ateister brukar presentera kan vilka egendomligheter som helst konstrueras, som exempelvis det mest uppenbara att människor borde ha olika värde utifrån ett strikt nyttoperspektiv, biologiskt, ekonomiskt, etc. I praktiken är den resan redan inledd genom att stympa det kristna absoluta begreppet om livets okränkbarhet – varför stanna vid aborter och dödshjälp?

      Problemet som jag ser det är att kristna axiom/stipulat inte accepteras enbart för att de förknippas med religion. Konsekvenserna med denna religiösa fobi är groteska, men likväl anses det oftast vara viktigare att undvika kristna principer än att upprätthålla dem – rationellt?

      Just därför undrar jag i min yrvakenhet vad som anses vara en bättre grund och hur idén om människans värdighet då konstrueras.

  4. Pekka S skriver:

    Vi tillskriver människan existensberättigande helt enkelt för att vi vill existera, vilket givetvis är en väldigt självcentrerad värdering.

    Men jag anser att vi människor måste börja värdera annat liv på planeten högre än vi gör idag. Genom att förstå hur nära besläktade vi är med andra djur borde vi kunna inse att deras värde inte är väsensskild från våran.

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      Men vad är det egentligen som ger en människa större rätt att existera än t.ex. en giraff?

      Alla arter är unika (per definition). Med ditt resonemang borde alla arter äga unik värdighet – där ingen art har mer existensberättigande än någon annan.

      Är inte svaret lika uppenbart som trist? Strikt naturalistiskt finns ju inga andra skillnader än biologisk komplexitet.

      Instinkter (t.ex. empati) och ”samhällets stabilitet” kan användas/används för att motivera vad som helst.

      Då blir blodshämnd väldigt fiffigt: låt anhöriga till mordoffer få skjuta mördare – ger utlopp för hämnd, aggressivitet och skapar ett stabilare samhälle genom att permanent eliminera kriminella?

      Hur ges människan en unik värdighet? Ska vi ha något sådant?

      För, inte accepterar du väl värden, som t.ex. idén människans värde, oavsett grund? Och varför just den (kristna) idén, men inte andra?

  5. Pekka S skriver:

    Det finns inget objektivt (såvitt jag vet) som ger människan större existensberättigande än en giraff. Det är vi människor som helt enkelt värderar oss själva och våra medmänniskor högre än andra djur.

    Som jag nämnde innan menar jag att värdefrågan ska betraktas både ur ett emotionellt och instrumentellt perspektiv. Av instrumentella skäl anser jag att sådant som blodshämnd inte är eftersträvbart. Sådant underminerar det samhälle vi (i alla fall jag) vill leva i. Våra värderingar bör vila i både känslor och förnuft.

    Sedan har du rätt i att jag inte accepterar värden oavsett grund. Jag är dock inte främmande för att låna värden med religiöst ursprung bara de är vettiga och nyttiga.

    Vidare förstår jag att du och andra uppfattar naturalistiska värdegrunder som subjektiva. Och enligt mig är de också det, i alla fall till viss del (finns dock ateister som skulle säga emot mig). Men enligt mig är alla värderingar subjektiva, även religiöst motiverade sådana. Det är alltid den enskilda individen som måste bedöma huruvida h*n vill följa en postulerad värdering eller inte. Även om Guds existens vore 100% bevisad och dennes värderingar vore uppenbara för människan skulle vi själva behöva ta ställning till dem. Vi kanske inte skulle acceptera Guds sätt att se på saker?

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      Exemplet med blodshämnd är ganska bra ändå, eftersom det kan motiveras både emotionellt och instrumentellt på exakt samma sätt som du argumenterade för mänsklig värdighet. Vilken ytterligare aspekt är det du har lagt till för att välja bort just blodshämnd? Kulturell bakgrund? (Blodshämnd är också intressant eftersom det försvann genom kristnandet av Sverige)

      ”Även om Guds existens vore 100% bevisad och dennes värderingar vore uppenbara för människan skulle vi själva behöva ta ställning till dem. Vi kanske inte skulle acceptera Guds sätt att se på saker?”

      Menar du nu att vi faktiskt har en fri vilja? Ditt exempel är ganska intressant, för det är nog så att många skulle fortsätta vända Gud ryggen, även om Gud kastade stentavlor i huvudet på oss. (Moseböckerna och större delen av Gamla Testamentet beskriver detta tydligt).

      Människan verkar inte bara vara fräckast i universum, utan också utrustad med extrem tilltro till sin egen förmåga – hur fel vi än gör. Som bekant anser jag detta vara en av huvudanledningarna till att efterleva de stipulat som givits av Gud genom Kristus – vi går vilse på egen hand, alltid.

      Därför envisas jag att hävda att vi behöver mer Gud, inte mindre… Vad är alternativet – trial and error?

  6. Stefan Herczfeld skriver:

    @Zoltan. Jag har inte riktigt gått igenom hur logiken ser ut på skilda håll, men logiken i sig ger ju inga sanningar – hur korrekt genomförd den än är…

    Det är intressant att du berör det som är uppenbart. Det är inte med nödvändighet samma sak som det som är uppenbarat. T.ex. Hans Urs von Balthazar har funderat en hel del kring det, och för den som tycker att tyska filosofiska meningar är långa och krångliga, så har Thomas Dubay populariserat en hel del på engelska. Jag rekommenderar naturligtvis i första hand originalet, och jag garanterar att nästan inga meningar är längre än ca 1/4 boksida, samtidigt som amerikanen faktiskt också bemödar sig om att förklara innebörden, vilket naturligtvis kan vara en poäng…

    För att vrida på frågan om människovärdet ett varv till, så kan man se det ur perspektivet transcendens – immanens. Ateister brukar ofta bejaka det immateriella på något sätt, men förnekandet av det transcendenta brukar vara solitt, och med argumentet att det inte låter sig bevisas inom den immanenta ramen. Jag tror att en viktig stötesten ligger just där. När den som bejakar en transcendent dimension möter någon som förnekar densamma kommer all samsyn avseende det immanenta att bli ytlig.

    • Zoltan skriver:

      @Stefan,

      Jag tror inte det är möjligt att diskutera begrepp som ”det uppenbara”, ”det uppenbarade”, transcendens, eller immanens med människor som gör allt för att förneka Guds existens.

      Det jag ofta funderar på är vad som gjort så många så oerhört rädda för att våga försöka förstå mer än det som ryms i den fysiska rymden. Rätt märkligt, när alla människor varje dag upplever Guds immanens, fastän ögonblicken är mycket kortvariga…

      Att det oftast blir ytligt beror helt på vilken vilja (motiv) de diskuterande har – vi vet alla att det går att borra ganska djupt i dessa frågor, oavsett tro/gudsförnekelse. Men, jag märker att man ofta kommer till någon punkt där gudsförnekarna börjar skruva på sig och letar efter närmaste nödutgång.

      Varför är människor så rädda för Gud? (Jag får väl skriva ett inlägg om mitt eget synsätt under de mörka år jag själv var ateist?)

    • Zoltan skriver:

      Mina inlägg kommenteras flitigt på Facebook. Dock utan att ange hur idén om människans värde ska konstrueras.

      Det svar jag söker ligger inom värdeobjektivismen – men jag har hoppats se ett förslag på konstruktion i just denna fråga. Frågan är som bekant grundläggande för vår västerländska civilisation.

      Vilka är de grundläggande premisserna för att konstruera slutsatsen att ”människan har en unik värdighet”???

      Fem pilsner till den som försöker – publiken avgör om det är lyckat (majoriteten har ju alltid rätt, tror majoriteten)

    • Zoltan skriver:

      Suck. Utanför denna blogg har ett svar antytts: ”Ideal Observer Theory”.

      I extrem korthet går teorin ut på att en hypotetisk, moraliskt neutral ”överrock” avgör ifall ens handlande är moraliskt acceptabelt, eller ej. Som många sagt om den idén: så uppfanns Gud igen, men av ateister.

      Fortfarande inget svar på varför just människan ska ha någon särställning på denna jord….och frågan handlar inte om rätt/fel, utan ”varför just människan”.

      Jag lutar åt att Pekkas kommentar verkar mest rimlig i en värld med/utan Gud: det ska bara vara så, alltså ett stipulat utan någon underbyggnad.

      Det är ändå en tröst att det kristna arvet sitter ganska djupt i våra västerländska samhällsbyggen – trots alla försök att kapa banden till de kristna stipulat vi ärvt, som t.ex. denna idé om människans unika värde.

  7. Pekka S skriver:

    Blodshämnd väljs bort eftersom dess konsekvenser inte är önskvärda. Jag vill inte leva i ett sådant samhälle. Det handlar alltså fortfarande om det emotionella och instrumentella. Den viktiga frågan är vilka värderingar man vill följa och hur man vill nå dit. Jag menar alltså inte att man ska följa alla sina emotioner hur som helst.

    Sedan menar jag, som du säkert vet, att vi inte har en fri vilja i libertariansk mening. Men människan är ett djur som tar beslut, gör val. Känns dock som en sidodiskussion.

    Men jag menar att vi alltid måste ta ansvar för våra egna värderingar, beslut och handlingar. Det gäller även följandet av Gud även om hans existens vore uppenbar. Gud skulle trots allt kunna vara ond eller åtminstone ha en moral som vi människor ställde oss tveksamma till. Då måste vi fråga oss ifall Guden är värd att följa eller inte.

  8. Pekka S skriver:

    ”Det ska bara vara så, alltså ett stipulat utan någon underbyggnad.” är lite väl förenklat tycker jag.

    Jag anser att de flesta av oss människor vill må bra och vara lyckliga. Glädje, trygghet, god fysisk och psykisk hälsa, osv är eftertraktade mål. Människor lär alltså vilja leva i samhällen där mänskligt (med även andra djurs) välmående är en hög prioritet. Detta har man som utgångspunkt. Sedan är frågan hur man ska jobba för ett sådant samhälle? Vilka lagar bör man ha? Vilka friheter, rättigheter och skyldigheter möjliggör ett sådant samhälle?

    Sedan är frågan vilken moralfilosofisk gren som bäst ger oss de bästa verktygen? Ska vi vända oss till utilitarismen, dygdetiken, nyttoetiken, etisk egoism/objektivism, divine command theory, ideal observer theory, religiösa dogmer eller annat? Det är en diskussion man måste föra.

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      Min avsikt med detta inlägg var att se hur en idé som utgör grunden för stora delar av vår verklighetsuppfattning kan härledas.

      Påståenden kan oftast analyseras från två perspektiv:
      1) De härledas ur premisser, antaganden, axiom.
      2) De kan utvärderas, t.ex. genom att analysera olika konsekvenser

      Jag ser inte i dina kommentarer hur idén om människans särställning härleds; jag ser att du önskar vissa konsekvenser och gör sedan antagandet att människans unika värde kan vara en fiffig grund (motivera premisser utifrån konsekvenser). Jag förstår mycket väl hur du resonerar, men det svarar inte på min fråga.

      Jag vet faktiskt inte ifall min fråga har något svar – det är därför jag frågar och önskar att många fler funderade på om människans värde har en annan och djupare orsak.

      Att använda olika metoder för att analysera ett problem är utmärkt – det prövar inte bara påståenden utan också metoderna. IO är, enligt mig, helt oanvändbar och endast akademiskt intressant i hypotetiska diskussioner.

      En annan intressant aspekt är att mänskligheten verkar ha gett sig en särställning i de flesta kulturer och religioner – men, särställningen är alltid reglerad i ett förhållande till Gud/gudar, förutom då föreställningen om Gud/gudar eliminerats.

      Nu ett steg till: vad hindrar att idén om människans särställning urartar, vilket den har gjort upprepade gånger i historien?

      Vad ytterligare behövs för att hålla oss i balans???

      (Om Gud är ond etc kommer jag att diskutera i ett inlägg imorgon – som svar på en fråga du ställde för fyra månader sedan.)

  9. Pekka S skriver:

    Ur ett naturalistiskt perspektiv är det svårt att resonera sig fram till människans särställning eller ”unika” värde som en ”objektiv” sanning. Jag vet i alla fall inte hur det skulle gå till. Enda anledningen till att vi värderar oss själva högre än andra djur är känslobaserade/instinktiva/nedärvda/kulturella. Därmed har du rätt i att jag menar att ”det bara är så…” i viss utsträckning. Vi värderar människor eftersom vi är människor…

    Men – man behöver inte nödvändigtvis stanna vid denna intuitiva slutsats. Man måste kunna reflektera över frågan på ett förnuftsbasis också. Att vi värderar människoliv på ett unikt sätt är ett faktum (i dagens samhälle i alla fall). Men varför bör vi göra det? Det är väl denna fråga du söker svar på? Och det är en mycket bra och svår fråga.

    Jag vet personligen inte ifall man ens bör tillskriva människan ett högre värde än andra djur, rent generellt i alla fall. Men det betyder inte att människor per automatik ska behandlas på samma sätt som en daggmask. Jag ser istället på etik ur ett mer ”hedonistiskt” nyttoperspektiv. En daggmask kan varken känna välmående eller lidande på samma sätt som en människa och därför finns det ingen anledning att likställa dem båda. Men att se på etik utifrån ett nyttoperspektiv är inte oproblematiskt. Det finns en massa specialfall som blir väldigt svårbedömda.

    Vidare får jag erkänna att jag inte har tänkt klart kring de här frågorna. Moralfilosofi är inget lätt område, enligt mig i alla fall.

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      Inläggets huvudfråga var: ”vad baserar en ateist idén om att just människan har någon särskilt värde överhuvudtaget”? Det var härledningen som jag var intresserad av. Jag ville undvika ”känslobaserade/instinktiva/nedärvda/kulturella” argument för att kanske se ett logiskt resonemang, men allra helst se vilka premisserna kunde vara. Jag hittar nämligen inga premisser.

      I olika diskussioner framförs nämligen ofta att eftersom detta värde verkar vara så svårt att härleda, så är det inte heller giltigt. På fullt allvar hävdar några att vi inte har något högre värde än en daggmask.

      För mig är människans värdighet helig och given av ”du vet vem”. För en ateist är inte det argumentet giltigt. Hur ska man då argumentera för att människan har en särställning utan andra liknande diskvalificerande argument som ”känslobaserade/instinktiva/nedärvda/kulturella”.

      Du har försökt att underbygga din uppfattning och i min roll som din ”ateistiska” opponent har jag ifrågasatt dem. Att utgå från axiom är knappast något som passerar på Humanistbloggen.

      Att utgå från konsekvenser för att motivera ett påstående är inte heller särskilt populärt i ateistiska kretsar. Motsatsen är mer korrekt; att avfärda giltigheten i ett påstående beroende på dess konsekvenser.

      Hursomhelst så förtjänar du minst fem pilsner för din tapperhet, uthållighet och saklighet – alternativt en eloge!

  10. Daniel skriver:

    Jag läste nyligen att det som internationellt sett kallas ”människans värdighet” i Sverige kallas ”människovärde”, möjligtvis p.g.a en felöversättning!?

    När jag nu söker på katekesen.se så får jag en väldans massa träffar som handlar om människans värdighet men inget som handlar om människans värde (jag kollade väldans snabbt dock)

    Så vad handlar frågan om egentligen? Vad säger en engelsk katolik om människans ”value”? Och vad säger svenskar om människans lika värdighet? Det är väl skillnad på dessa ord?

    Intressant att katolska kyrkan talar om värdighet i alla fall. Men vad säger då katolska kyrkan om människans värde?

  11. Stefan Herczfeld skriver:

    @Pekka. Jag undrar litet över hur det fungerar rent teoretiskt att överpröva Guds moral. Att det fungerar praktiskt har jag inga svårigheter att se – vi är alla syndare, men ur den mer principiella perspektivet måste man se till konsekvenser på både kort och längre sikt.

    @Daniel. Engelskan fungerar annorlunda, men value kommer närmast värde på svenska. Däremot har det funderats en hel del på tyska, där man talar om värdighet, i en mening som kan glida mot det svenska begreppet värde, eller kanske snarast ”inneboende värde”, vilket på engelska kvalificeras med inherent. En tanke är att människans värde/värdighet är okränkbar(t). Därmed måste det vara oåtkomligt för andra naturliga väsen. Det står i direkt motsats till den hållning som är dominerande bland oss; att värdet / värdigheten kommer av att andra vill respektera den.

    Katolska kyrkans hållning är enkel. Människan får sitt värde genom att vara skapad till Guds avbild. Det kommer till sin rätt först i gemenskap med Gud.

    @Zoltan. Ett sätt att nyckla upp din fråga är att konstatera att utan Gud finns det antingen ingen absolut moral, dvs. allt är beroende av människor och deras intressen, eller så är naturen (eller motsvarande) en moralisk grund. I nästa steg ser vi att moralen handlar om rätt och fel, respektive hur saker borde vara. Det relaterar till mål. Då kvarstår människors mål, respektive naturens mål. Eventuella värden måste relateras till målen. I båda fallen finns det uppenbarligen utrymme för ett betydande godtycke.

    Praktiskt sett finns det hyggligt fungerande system för båda varianterna. För naturvarianten hänvisar jag till t.ex. österländska filosofier, och för människo-varianten är det kanske mer tveksamt, men mycket av det vi ser i väst-världen har ett ben i traditionella kristna tankegångar, och ett ben i att människor är fria att göra vad man vill.

    Det senare, i sin tur, hänger samman med hur man förstår frihetsbegreppet, vilket varierat med politiska konjunkturer under de senaste seklerna. Det man funderat kring är frihet ifrån saker, frihet att göra vad man vill och möjlighet att förverkliga det man vill. I det första hänseendet har fokus hamnat på yttre tvång, medan den kristna traditionen mer betonat inre aspekter.

  12. Daniel skriver:

    Tack Stefan.
    Wikipedia är roligt. Man kan gå in på wikipedia och kolla människovärde, klicka på ”English” och sedan på ”Svenska” igen. Då hamnar man i ”värdighet” och där står det:

    Altruistisk värdighet = Produktion – konsumtion

    Humor.

    Men ok, jag tror jag kan tänka mig in i den kristnes synsätt. Jag finner det intressant och till hjälp i mina egna tankar.

  13. Pekka S skriver:

    Zoltan: Om man helt måste bortse från ”känslobaserade/instinktiva/nedärvda/kulturella” argument så ser jag personligen inget annat fundament eller andra premisser för människovärdets åberopande. Men jag anser själv att känslan räcker som utgångspunkt och att refererandet till ”du vet vem” endast är en innehållslös vädjan i mina öron. Så i viss mening har vi samma problem med att hitta premisserna – enligt mig.

    Stefan: Du menar att vi inte kan bedöma vilka motiv Gud har på längre sikt?

  14. Ping: ”Ateister, hur motiverar ni människovärdet?” | Markus Klyvers Blogg

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s