Tro och det vi tror vara vetande

Mycket ofta sägs det att kristna inte kan skilja på sin tro och vetenskap. Det är uteslutande icke-troende som påstår detta.

Varför sprids då detta påstående så envist i vissa kretsar?

Min egen erfarenhet är att det bara verkar vara gudsförnekare som inte förmår skilja på begreppen. Är det för att påståendet passar utmärkt för att svartmåla kristna, som varande opålitliga och dolda fundamentalister?

Vill man egentligen säga att kristna skulle vara sämre vetenskapsmän vars intellekt grumlas av religiösa föreställningar? Eller, anses kristna ha något dolt syfte i sin forskning och som med sin blotta närvaro riskerar att omvända ”sunt, kritiskt tänkande” människor till lallande talibaner?

Denna primitiva skräck för kristna forskare är smått komisk, om den inte hade så allvarliga konsekvenser för de drabbade.

Det har gått så långt i vårt ”moderna” Europa att kristna forskare inte öppet vågar bekänna sin kristna tro i rädsla för repressalier; som hinder i karriären, eller rentav fråntas sina uppdrag.

Atomfysikens ”fader”, Ernest Rutherford, hade knappast ett grumlat intellekt, men han hade absolut inte varit välkommen i dagens universitets Sverige.

För att citera en nobelpristagare i fysik, Robert Millikan: ”It pains me as much as it did Kelvin ‘to hear crudely atheistic views expressed by men who have never known the deeper side of existence.’ Let me, then, henceforth use the word God to describe that which is behind the mystery of existence and that which gives meaning to it. I think you will not misunderstand me, then, when I say that I have never known a thinking man who did not believe in God.

Det skulle nog Werner Heisenberg, Max Planck och Arthur Compton också hållt med om…

Tro och förnuft utgör tillsammans några av de många förmågor människan begåvats med. De står lika lite i konflikt med varandra som poesi och matematik.

Är det rationellt att angripa perspektiv som man inte begriper?

Är det inte mer rationellt att respektera olika möjliga perspektiv?

Är nutidens ateism rationell?

Alltfler ateister börjar reagera på de sanslösa utfall som organiserad ateism högljutt sprider – det vore ett sundhetstecken ifall ännu fler vågade vara lika kritiska mot sin trosfränder som de av tradition är mot religiösa och kulturella avarter.

Det här inlägget postades i Civilisationsmognad. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tro och det vi tror vara vetande

  1. Janolof skriver:

    ”Mycket ofta sägs det att kristna inte kan skilja på sin tro och vetenskap.”

    Vem påstår det generellt? Exempel?

    Min erfarenhet är att det å ena sidan finns sådana som gärna låter sin tro styra sin tokning av vetenskap, tex. kreationster, Samtidigt finns det framsående forskare med religiös tro som inte alls har svårt att hålla isär tro och vetande.

    • Zoltan skriver:

      Janolof,

      ”Vem påstår det generellt? Exempel?”

      Hur många exempel vill du ha? Räcker det med ett högljutt och berömt exempel? Richard Dawkins – han verkar helt besatt av frågan…

      Inte kan du väl ha missat påståendet att vetenskapen bevisat att Gud inte finns/behövs? Inte är det någon religiös individ som fastnat i den tanken.

  2. Janolof skriver:

    Har du då något citat av Dawkins där han påstår detta?

  3. Janolof skriver:

    Inget av dessa citat bekräftar ju ditt påstående. Men på samma källa som ditt första citat säger däremot Dawkins om två kristna forskare ”Both of those two gentlemen are scientists, and they know what that means. They understand it and they respect it.”

    Dvs, han erkänner att deras kristna tro inte inverkar på deras vetenskaplighet, även om han själv har svårt att förstå sig på den (tron, alltså).

    • Zoltan skriver:

      Janolof,

      ”Om man har hyffsad IQ och vetenskaplig skolning, så tror man inte på Gud”. Så kan man sammanfatta Dawkins utläggning om religiösa vetenskapsmän, se kapitlet ”The argument from admired religious scientists” i ”The God Delusion” som han ödmjukt avslutar med ”religious apologists might be wise to keep quiter than they habitually do on the subject of admired role models, at least where scientists are concernced”.

      Hela kapitlet säger att ”goda vetenskapsmän tror inte på Gud” och Dawkins ägnar mycket energi åt att bevisa sin tes. De som råkar ha varit religiösa, avfärdar Dawkins med att de varit det utifrån historisk och kulturell kontextuell nödvändighet.

      Lite mer om hur Dawkins inte kan/vill erkänna religionens och vetenskapens samexistens, samlade citat från ”Positive Atheism”…

      ”Certainly I see the scientific view of the world as incompatible with religion, but that is not what is interesting about it…”

      ”…There is something dishonestly self-serving in the tactic of claiming that all religious beliefs are outside the domain of science…”

      John Worrall lindar inte in sitt budskap lika omsorgsfullt: ”Science, or rather a scientific attitude, is incompatible with religious belief. Science and religion are in irreconcilable conflict … There is no way in which you can be both properly scientifically minded and a true religious believer.” (Worrall, J., 2004, “Science Discredits Religion,” in Peterson and VanArragon, sidan 60).

      Den som är riktigt intresserad av ämnet kan med fördel läsa mer här.

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s