Relativismen är död

Repriserar ett gammalt inlägg från 13e november 2009. Allt fler märker en förändring av värderingar bland många, bort från det flum som präglat västerländskt tänkande de senaste 40 åren. Inte minst valet 2010 visade att något avgörande skett, då majoriteten av befolkningen övergav 1800-talets lösningar (även om några svalde nyfascisternas lika unkna idéer).

Oerhört många unga har en extremt dimmig bild av vår historia. Om den kristna tron vet många i princip inget annat än det de läser i kvällspressen, om ens det.

Under några decennier har relativism och pop-ateism varit de -ismer som många ungdomar i vår del av världen ramlat in i.

Men, världen förändras!

Östran - "Geten till Malmö"

Relativism och nihilism är passé. En ny generation är på väg, med helt andra värderingar och förhoppningar. En generation med drömmar om hem och familj, om ett Svenssonliv.

Kvar i gamla hjulspår fortsätter diverse kulturskribenter och opinionsbildare att häckla konservativa värderingar. De ser inte att ”post-modernismens” tid är förbi och förpassad till historiens skräpkammare. Utvecklingen har sprungit ifrån dem. De som en gång utnämnde sig själva till avantgarde är snart försoffade föredettingar.

Jag är både lättad och glad över att ännu en epok närmar sig ett slut. En unken epok där civilkurage och fundamentala värden föraktats, häcklats och bekämpats. Arvet efter 1968 är på väg att försvinna med den generation som i unisexdress och marijuanadimma förvandlade allt sjukt till norm.

Kairos Future genomförde i våras en undersökning av 90-talisternas framtidsdrömmar. Trenden är tydlig – post-modernismen är utdöende, eller som Kairos Future kommenterar förändringen ”bye bye post-modernt flum”.

Det här inlägget postades i Civilisationsmognad. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Relativismen är död

  1. Pekka S skriver:

    En fråga bara. Likställer du relativism med postmodernism?

  2. Zoltan skriver:

    Postmodernism är ett diffust och brett begrepp, i vilket relativism och mycket mer ingår…

    Eller som någon flitig person skrivit om begreppet på Wikipedia:

    ”begreppet ändå i allmänhet sägas kännetecknas av:
    * En reaktion mot modernismens strävan efter framsteg, objektivitet och förnuft (se nihilism)

    * Accepterandet av ett massmediadominerat samhälle, där det inte finns någon originalitet, bara kopior, och där parodi, satir, självreferens blir naturliga uttryckssätt

    * Accepterandet av världens globalisering, decentralisering och pluralism

    * Idén om att allt är relativt och subjektivt, t.ex. erfarenhet, mening, moral (se existentialism) och kultur (se kulturrelativism)”

    Whatever – all that crap is dying…

  3. Pekka S skriver:

    Undrar om en konsekvensvärderande etik är relativistisk? Dvs att en viss handling (t ex att slå någon, att stjäla, att ljuga) ibland kan vara fel och ibland rätt, sett utifrån situationen. Detta är väl det enda sätt jag ser mig själv som eventuell relativist.

    Förövrigt ser jag gärna att postmodernismen snart tappar anhängare.

  4. Zoltan skriver:

    Bra fråga. Jag har inte ”Svaret”.

    Men, jag tror man kan dela upp din fråga. Vilka är fundamentala etiska principer för samhället, lagarna, etc? Finns sådant?

    Hur ser sedan en personlig och pragmatisk etisk modell ut?

    Jag ser att mitt samfund har gjort så; det finns två delar – en del som är övergripande, tidlös och universell. Sedan finns en tolkning för livets olika skiften, i form av vår katekes – en slags praktisk vägledning.

    Hoppas att diskussioner om etik får en renässans för lång tid framöver.

  5. Lars Wetterström skriver:

    Jag håller med. Relativismen blir allt svagare. Mona Sahlin har legat mycket lågt det senaste året med feminism, HBT-frågor, invandrarfrågor och miljöfrågor. Något som var hennes huvudområde under den förra socialdemokratiska regeringen. Det här begreppet gränsöverskridande känns heller inte så spännande längre. Nu är dygderna flit, ordning och skötsamhet på väg tillbaka. Att bygga upp har blivit viktigare än att riva ner. Och de små gemenskaperna står i fokus. Kulturradikalismen/värderelativismen är på väg tillbaka, men den lever kvar alltjämt i små nischer som skolböcker och svenska kyrkan.

  6. Tobias skriver:

    Hoppas verkligen att det är så.
    Men jag vågar nog inte ropa hej förrän vi är trygga på andra sidan bron.
    Ibland undrar jag om inte något annat, kanske än värre, lurar i vassen.

    Pax
    Tobias J.

    • Zoltan skriver:

      @Tobias,

      Det går nog aldrig att ropa hej, i denna värld.

      Vad som lurar i vassen kan man bara spekulera om. Ett scenario som inte är alltför långsökt är ett superateistiskt EU som svarar på hot och attentat från ett framtida kärnvapen-Iran med att bunta ihop alla i Europa som på något sätt kan tänkas vara ”religiöst besmittade”.

      Grunden för ett sådant perspektiv är redan lagd, med alla extremhögergrupper i Europa som inget mer önskar sig än några monumentala vansinnesdåd begångna i islams namn. Då kan de ta reell makt.

      I princip är det ett scenario som liknar Adolf Hitlers steg mot riksdagsmajoritet: en fiktiv fiende (judar då, muslimer idag), riksdagshusbranden, djupa sociala klyftor att exploatera, etc.

      Och människor verkar uppenbart beredda att svälja rasistisk smörja, även i Sverige, 2010.

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s