Ska jag rösta på dig?

Ångest, nu har jag mild ångest.

Det är det kommande valet som orsakar en obekväm villrådighet. Hur ska jag rösta?

Kristdemokraterna kunde naturligtvis ha varit ett givet val. Men de har totalt abdikerat från innebörden av ordet ”krist” i partinamnet. KD har som bekant anammat en ”modern” stil som ska kunna säljas i ett land där Kristus tolkas av en teologisk analfabet som Jonas Gardell.

Vänsterns byte av logotype och namn förändrar inte ett kommunistparti – ny förpackning runt samma ruttna innehåll. I andra sammanhang kallas sådant för bedrägeri. Men, tricket fungerar utmärkt i ett Sverige där Socialdemokraterna uppenbarligen drömmer om att bilda regering med en grupp människor som andra länders säkerhetspolis normalt håller under uppsikt.

Sverigedemokraterna finns inte i närheten av min radar. De torgför så många lögner att de förhoppningsvis bara lurar dem med måttlig begåvning, vilket har visat sig fungera utmärkt många gånger förr i historien. SD är ett parti för imbecilla. ”You can fool all of the people some of the time, and some of the people all of the time”

Miljöpartiet? Det är ett parti som länge försökt fly från sin enfrågebur. Deras försök att bredda sig är inte hållbart, liksom andra liknande särintressen inte heller kan konstruera trovärdiga svar för samhällets olika problemställningar.
MP överlevde flumåren enbart tack vare ett virus – säldöden (valet 1988).

Moderaterna? Ingen kristen kan väl låna sin väljarröst åt något som mest liknar unken framgångsteologi?

Folkpartiet? Detta exempel på ”liberala” parlamentarikers opinionsbildning borde väl räcka och är toppen på den ateistiska inkvisition det partiet representerar. Att fiska röster i samma vatten som SD borde dessutom få alla varningsklockor att dåna! Märkligt hur intoleranta de toleranta blivit, eller hur?

Och nu Centern. Ideologi? Finns inte – partiet är ju enbart en historisk kvarleva efter en nästan försvunnen samhällsgrupp. De har lyckats göra mig ordentligt sur många gånger. Främst då de torpederade en borgerlig regering 1978 och därmed omyndigförklarade ett reellt alternativ till den svenska versionen av socialism för många år framöver. Först efter socialisternas försök att genom löntagarfonderna försöka förstatliga svenskt näringsliv, började Sverige långsamt vakna ur sin DDR koma.

Sist och stadigt på väg att bli minst är Socialdemokraterna. Socialister, oavsett vilken röd nyans de pryder sig med, får aldrig min röst.

Nu har jag alltså diskvalificerat alla större partier. För, svensk politik handlar inte om visioner, inte om värderingar. Svensk politik handlar uteslutande om bokföring.

Under tiden bryts gradvis det civiliserade samhället ner och alltfler förtvinar långsamt i sin ensamhet.

Vad är lycka? Är det verkligen hög materiell standard och ett extremt högt omhändertagande av människor, från vaggan till graven?

Hur ser din vision ut? Kanske kan jag rösta på dig?

Det här inlägget postades i Civilisationsmognad. Bokmärk permalänken.

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s