Berättigad kritik?

Kan man kritisera något man inte känner till?

Nog går det går utmärkt att kritisera något man inte riktigt begriper. Men, då förlorar kritiken mycket av sin trovärdighet och berättigande. Den typen av kritik liknar mest en personlig smakfråga.

Vad är rimligt att då begära av seriös kritik?

En aspekt jag ofta söker förstå är det övergripande motivet för att kritik alls framförs. Hur mycket av dagens religionskritik motiveras egentligen av att önska eliminera all religion. Är detta en rimlig utgångspunkt för kritik? Kvalificerar sådana utgångspunkter att alls kallas för kritik?

Kritik är viktigt. Det är oerhört drivande för förändring och förbättring.

Att önska eliminera en viss världsuppfattning är varken vidsynt, eller förenligt med demokratins väsen – sådant karakteriserar snarare trångsynthet och totalitära böjelser.

Sådan är oftast tyvärr religionskritiken, i Sverige, år 2010.

Det här inlägget postades i Civilisationsmognad. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Berättigad kritik?

  1. cher skriver:

    Billigt, enkelt och bekvämt sätt att komma undan att bara säga att motståndaren kritiserar något han/hon inte begriper, att sedan på denna grund enkelt bara avfärda kritiken som ”icke seriös” och hävda att motivet bara är att försöka eliminera all religion eller vissa världsuppfattningar. Men detta tillvägagångssätt använder tyvärr allt fler religiösa konsekvent idag för att försvara sin tro, särsilt när man som du inte har några andra bättre alternativ eller argument så snart ni utsätts för minsta kritik.
    Att du sedan på dessa grunder har mage att hävda att kritik är viktigt och låtsas värna demokratins väsen får en att vilja kräkas, när du i själv verket varken är intresserad av kritik eller demokrati. Vilken kritik är berättigad enligt dig? Den som stryker dig medhårs och som passar dig? Det visar väl snarare din trångsynthet och dina totalitära böjelser.

  2. Pekka S skriver:

    Bra fråga. Som jag upplever det är det tyvärr ofta de mest okunniga som samtidigt är mest högljudda och självsäkra. Det har myntats ett begrepp för detta – Arrogance of Ignorance. Sokrates hade en god poäng i att de mest insatta ofta är mer ödmjuka och återhållsamma.

    Samtidigt finns det en annan aspekt till detta, för ibland behöver man inte vara insatt i detaljerna i ett visst ämne för att kunna komma med legitim kritik. T ex behöver jag inte vara expert på tandtrollsteori för att kunna ifrågasätta att tandtroll överhuvudtaget existerar. Sedan är det en annan sak ifall jag vill kritisera detaljerna. Då måste jag givetvis vara insatt.

    Inom vetenskapliga/skeptiska kretsar talar man ibland om tooth fairy science. Ett fenomen måste först kunna bekräftas innan dess mekanismer ens behöver diskuteras. Att börja bygga en vetenskap kring t ex akupunktur är omotiverat om fenomenets effekt inte först bekräftas.

    Lite analogt har en del ateister har blivit kritiserade för att de inte är tillräckligt insatta i teologi. Man menar att de därmed borde hålla sig borta från ämnet helt och hållet. Men man missar då att de mycket väl kan kritisera t ex påståenden om Guds potentiella existens eller Jesus påstådda mirakel utan att för den delen vara experter på teologiska tankeskolor.

  3. cher
    Du lyckades just med konststycket att befästa det du själv anklagade Zoltan för; alltså trånsynthet.

    Har du någon välgrundad religionskritik att komma med? Vad har du för övergripande motiv? Vill du ha kvar religionen, men bara få bort fördumandet? Vad vill du mer än att kasta skit?

    Lev väl, inte bara i vällevnad!

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s