Krockkudden Gud

Ibland ser jag påståendet att religiösa uppfunnit Gud för att göra tillvaron begriplig. Eller, som skydd mot ondska, olyckor, sjukdomar, osv.

Ibland ser jag enstaka kristna som resonerar på liknande sätt.

Jag betraktar allt detta som barnsliga tankar, likt bilden av Gud som en gubbe med skägg som glider runt på ett moln.

Insikterna om den kristna tron stannar där, för förmodligen de allra flesta.

Nu är Gud ingen magisk lyckoamulett. Inte heller sitter Gud och drar i marionettrådar för att utlösa tsunamis, eller ge småbarn dödliga sjukdomar, fastän många som inte är ett dugg troende påstår sådant.

Gud är inte heller ett försäkringsbolag, eller ett socialkontor som rättar till de klantigheter vi dagligen begår.

Och inte heller är Gud någon mysig lerklump, eller någon diffus andlighet som vi kan forma för att passa vår livsstil, tycke och behag, så som uppenbarligen även de mest älskvärda personer tycker.

Gud är Gud (Punkt!)

Vi människor, liksom allt synligt och osynligt, är skapade av Gud. Exakt hur skapelsen gått till är teologiskt ointressant, det får vetenskaperna försöka tydliggöra. Vi människor är en del av skapelsen – inte något utöver den, fastän vi i vår tidsanda ofta vägrar acceptera våra av naturen givna begränsningar.

Varför finns då Gud?

Inte vet jag. Gud finns bara. Guds namn antyder att det är så, ingen anledning, ingen orsak, enbart ett evigt faktum.

Vad vill då Gud, om han nu inte finns för att göra som vi önskar?

Detta är däremot ganska enkelt och uppenbart. Gud vill att vi försöker förstå hans syfte med vår existens – både som individer och som art. Gud har många gånger gett oss tydliga instruktioner om hur vi kan förstå detta syfte, men vi människor beter oss alltid som tjuriga småbarn. För, så fort tillvaron verkar stabil och trygg, så springer vi in i skogen och tänder eld på den, istället för att lyda Gud (du ser ju själv vad vi gjort med vår värld och mot varandra).

Därför kom Gud själv till oss, som människa. För att så tydligt som möjligt förklara syftet, ofta genom att använda liknelser så att även vi barn skulle förstå.

Då spikade vi upp honom på ett kors! Många fortsatte vägra lyssna, då som nu.

Det fiffiga är att Guds budskap inte försvann genom en romersk avrättning. Gud dog inte, utan fortsätter existera och fortsätter verka genom alla de generationer människor som låtit sina hjärtan forma sig efter Guds Ord.

Gud formar, förvandlar och förbereder den som vill, för ett nytt liv. Ett nytt liv som börjar här och nu.

Join the ride!

Det här inlägget postades i Katolsk Tro. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Krockkudden Gud

  1. Lelle skriver:

    Vi har så svårt att ta till oss är att vi människor har fått en fri vilja.

    Det är faktiskt vi som har valt att göra onda saker, inte Gud. Men Gud kan inte ta tillbaka vår frihet, inom vissa gränser. Än råder han över liv och död.

    Att som vissa först förneka att Gud finns och sedan tala om Honom som ond avslöjar att många inte VILL älska Gud. Men har som sagt då i sin godhet gett oss frihet att inte älska.

    Lika litet som vi så vill Gud ha kärlek från robotar som gör exakt som han vill. Därför har vi fått frihet.

  2. Vart ska man då ”joina”? Vart finns det nya livet. Uppsala, Bjärka-Säby eller Taize? Och om man bo i en avkrok; typ Hedemora; vad gör man då om man ska vara trogen Gustav Vasa Eriksson och hans kgl salighetsverk?

  3. Pekka S skriver:

    ”Nu är Gud ingen magisk lyckoamulett. Inte heller sitter Gud och drar i marionettrådar för att utlösa tsunamis, eller ge småbarn dödliga sjukdomar, fastän många som inte är ett dugg troende påstår sådant.”

    Jag undrar lite grann gällande detta stycke. Tror du på mirakel? Har människor blivit oförklarligt friskförklarade efter pilgrimsfärder t ex till Lourdes och tror du i så fall att Gud är orsaken? För i så fall förstår jag inte hur detta inte är att dra i marionettrådar för Gud?

    Sedan tror jag att väldigt få icke-troende menar att Gud startar tsunamin eller orsakar barncancer. Eftersom vi utgår ifrån troende människors gudsbilder (så som vi uppfattar dem) bör Gud vara god och därmed knappast den som aktivt orsakar lidande. Det vi undrar är varför han väljer att hjälpa vissa men inte andra? Avstående från handling är också ett val man gör…

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      Du är extremt unik, för det är inte många ateister som ”utgår ifrån troende människors gudsbilder”, men de har istället sina egna (maximalt elaka?) beskrivningar av Gud.

      Marionettrådar: min förståelse är att universum följer de naturlagar Gud gett den och upprätthåller dess existens. Det är inte Gud som binder atomer i molekyler, skapar soliga högtryck, eller håller månen i sin bana. Men, visst svarar Gud på våra böner och nästan alltid på andra sätt än vi oftast kan föreställa oss i förväg. Hur mirakel fungerar vet ingen, bara att det plötsligt händer som svar på bön, vilket jag inte betraktar som att dra i trådar.

      De flesta människor är ju inte troende kristna, så de lär aldrig se några bönesvar. Har du hört om någon ateist som upplevt ett mirakel – Gud tränger sig inte på någon med effektsprakande skådespel. Det finns en annan makt som gärna bländar oss med sådant.

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      Sorry missade kanske det viktigaste i din kommentar: ”Det vi undrar är varför han väljer att hjälpa vissa men inte andra? Avstående från handling är också ett val man gör…”

      Jag vet inte är mitt svar, för det vet ingen. Våra kunskaper är naturligt begränsade till denna världen, vi vet inget om Guds planers. Därför kan kristna bara berätta om hur vi bör leva i denna världen – det är det enda Gud har gett oss tips om. Kristus berättade nästan ingenting om hur Gud agerar, men däremot om hur vi bör leva i våra förhållande till oss själva, andra, världen och Gud.

      ”Mina planer är inte era planer
      och era vägar inte mina vägar,
      säger Herren.
      Liksom himlen är högt över jorden,
      så är mina vägar högt över era vägar,
      mina planer högt över era planer.”
      (Jes 55:8-9)

      Det finns många begränsningar vi bara måste acceptera, och detta är en av många… Det finns många som inte kan förlika sig med tanken på att vi människor varken är allsmäktiga, eller allvetande – och det är nog ett ganska deprimerande tillstånd.

  4. Pekka S skriver:

    Lelle: T ex tsunamin, jordbävningar, barncancer och ALS är inget vi kan påverka hur fri vår vilja än må vara.

  5. Pekka S skriver:

    Zoltan: Med all sannolikhet förekommer karikatyrer/halmgubbar av gudsbilder bland ateister, men varför skulle vi/de utgå ifrån helt egna beskrivningar? Det vore fullständigt meningslöst. Kanske förekommer det ändå. Men om man ska diskutera Gud på allvar måste man givetvis göra det utifrån de troendes premisser.

    Din bild av ett naturalistiskt universum där mirakel och bönesvar ändå sker är mycket intressant. Du skriver att Gud svarar på bön och uträttar mirakel, men utan att dra i trådar. Detta är för mig en motsägelse då ”dra i trådar” för mig är en bildlig liknelse för aktivt handlande. Menar du att Gud svarar på bön utan att handla?

    Sedan anser jag att det är något beklagligt att du verkar vara nöjd med att acceptera dina begränsningar i frågan om Guds motiv till inaktivitet. Något förenklat kan det tolkas som att du väljer att tro på Guds välvilja trots indicier som potentiellt pekar på motsatsen. Utifrån vårt mänskliga perspektiv är det trots allt av ondo att t ex inte hjälpa ett lidande barn ifall man har möjligheten (som vi får förutsätta att Gud har). I sådana dilemman finner jag ofta att troende (du i detta fall) rycker på axlarna och erkänner problematiken, utan att tron på Guds godhet påverkas av minsta tvivel. För en utomstående ter sig detta som ett välvilligt återfallande till önsketankar. Men kanske tolkar jag dig fel?

    • Zoltan skriver:

      @Pekka,

      Med marionetteater-bilden vill jag förklara att jag inte tror på en Gud som knuffar allt och alla i olika riktningar. Ja, universum är en fysisk plats. Gud ingriper i den, men inte alltid och inte överallt. Exempelvis kan man se Kristi existens som ett sådant ingripande som haft extrema återverkningar på mänsklighetens fortsatta historia. Vid bönesvar, mirakel etc är det självklart en handling från Gud och man kan i dessa fall kalla det för att ”dra i trådar”.

      ”väljer att tro på Guds välvilja trots indicier som potentiellt pekar på motsatsen”

      Ondskan i världen har funnits alltsedan människan valde att agera egensinnigt. Det är inte Gud som är ondskans upphov. Tron på Gud har inget med ondskans existens att göra, inte ett skvatt! Återigen, Gud finns inte för att göra tillvaron begriplig – det har vi fått förnuftet till. Gud finns oavsett vad vi tror och oavsett vad som händer i denna värld. Gud är.

      Däremot visar våra handlingar hur vilsna vi är utan Gud. För mig är detta ett gudsbevis, men det får knappast någon att tro, eller?

    • Zoltan skriver:

      Jaha, då blev mina kommentarer otydligare än vanligt idag. I en kommentar säger jag: ”Vid bönesvar, mirakel etc är det självklart en handling från Gud och man kan i dessa fall kalla det för att ‘dra i trådar’” och i en annan ”det plötsligt händer som svar på bön, vilket jag inte betraktar som att dra i trådar”.

      Skillnaden är nästan osynlig och kan förklaras av de små orden ”kalla” och ”betrakta”.

      Jag betraktar inte att Gud ”drar i trådar” för att styra och ställa med allt, men jag kan gå med på att kalla gudomliga ingripanden för att ”dra i trådar”, i de fall sådant händer.

  6. Björn skriver:

    Jag råkade hamna här för att jag länkades hit från tidningen Dagen och dess inslag om Eva Dahlgrens gudsförnekelse. Det är möjligt att detta inlägg hör hemma på klotterplanket? Det är inte alltid så lätt att förstå en navelskådande bloggare. Men det hela är ju väldigt enkelt. Det är klart att Gud finns men det är inte självklart att människors utsagor eller skrifter som pekats ut av andra människor är Guds ord. Det kan väl lika väl handla om människors anspråk på att besitta egen makt som om Guds vilja. Jag gör inte anspråk på någon annan sanning än att jag älskar skapelsen. Eva Dahlgren kanske menade att hon inte trodde på någon eller alla kyrkor. Men det är ju en helt annan sak.

    • Zoltan skriver:

      Välkommen Björn,

      Och hur känner man igen Guds ord? För om Gud finns, så sitter väl inte Gud och bara kikar på oss, alldeles stum? Vad är det för mening med det?

  7. Pekka S skriver:

    Ok, då förstår jag din syn på Guds ingripande vid bönesvar och mirakler.

    Sedan, som jag skrev till Lelle, så är problemet inte ”ondskan” vi finner hos människor. Problemet är den ondska vi människor inte kan styra över som t ex vissa sjukdomar och naturkatastrofer. Varför tillåter Gud sådant? Och varför tycks Gud ingripa närmast slumpmässigt när troende påstår sig ha bevittnat mirakel/bönesvar? Ett cancersjukt barn ”botas” medan ett annat lider och dör. Det är sådant som får oss utomstående att undra huruvida Guds existerar och om han verkligen kan vara god (utifrån våra mått) ifall han gör det.

    Och det är troligtvis liknande funderingar Eva Dahlgren har. Hon menar med stor sannolikhet inte att Gud borde vara den ultimata krockkudden, utan att Gud borde god och agera därefter.

  8. Zoltan skriver:

    @Pekka,

    Tack för din kommentar. Jag låter den stå som den är, för alla att begrunda – kommer att kopiera den rakt av för ett inlägg, särskilt om den frågan.

    As they say over there: ”spot on!”

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s