Att acceptera faktum?

Finns det liv i universum, utanför jorden?

Om detta tror många väldigt mycket – men ingen vet ett skvatt!

Nu undrar jag inte ifall det finns liv bortom denna planet, utan varför det uppenbara verkar vara så fullkomligt svårt att ta till sig: nämligen att vi faktiskt verkar vara ensamma i universum!

Vad exakt är det som är så skrämmande med denna tanke? Visst kan vi en dag hitta spår av liv någon annastans, men det är ingen vetenskapligt fastslagen nödvändighet – det är en förhoppning, en tro!

Så, varför vågar så många inte acceptera det enda vi med säkerhet ”vet” – att vi är ensamma i universum? De som oftast vägrar acceptera denna tanke är just de som ihärdigast slåss för att eliminera tron(!) på allt annat som inte är vetenskapligt belagt! Till försvar för livets existens utanför jorden brukar man på ett ytterst diffust sätt använda ”de stora talens lag”. Men, det är fortfarande inget bevis, och med den logiken kan man ”bevisa” tomtens existens också! (Dessutom har man inte heller lärt sig sannolikhetslära).

Att vi är ensamma i universum går inte att bevisa – man måste ju undersöka vartenda gruskorn i universum innan man kan utesluta existens av liv utanför jorden. Måste man då bevisa allt man påstås sig veta? Faktum är ju att inget bevisar existens av liv utanför jorden – så är det!

Och ifall vi är ensamma i universum, så är vi extremt unika – och detta leder omedelbart till många mycket obekväma konsekvenser, ifall man är ateist…

I kyrkans mässa sjunger vi nästan alltid Sanctus och denna vers: ”Himlarna och jorden är fulla av Din härlighet”. Betydelsen av ”himlarna” i pluralis kan då ges en annan innebörd. Man kan idag kanske uppfatta detta som ett tips (från Gud) om att universum kryllar av liv! (Efter en vanlig antik världsbild beskrivande flertalet himlaskikt bortom vår värld)

Vågar du tänka tanken att vi kanske är ensamma i universum – och vågar du fundera över vad detta faktiskt kan betyda?

Det här inlägget postades i Katolsk Tro, Vetenskap. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att acceptera faktum?

  1. Bokmalin skriver:

    Citerar: ”Och ifall vi är ensamma i universum, så är vi extremt unika – och detta leder omedelbart till många mycket obekväma konsekvenser, ifall man är ateist…”
    Tror du sätter fingret på den ömma punkten där, Zoltan. Vi FÅR helt enkelt inte vara ensamma i universum!!

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s