Min omvändelse

Detta inlägg skriver jag motvilligt, eftersom det är mer personligt än det mesta jag annars kläcker ur mig. Det handlar om min väg till Kristus.

Jag är född in i den världsvida katolska kyrkan. Som barn släpade min mor mig till kyrkans undervisning och första kommunionen. Jag skämdes för att behöva gå till kyrkan varje söndag. Väl där fann jag dock en ro och glädje i mässans liturgi – den fasta formen och kyrkoårets växlingar. Jag begrep nästan inget av läsningarna och predikningarna. I tonåren fastnade lite mer av tron; jag trodde mig ha en tro, och var inte särskilt nödbedd att dra igång ändlösa privata predikningar, till mina vänners förtvivlan. Tron fungerade även som moralisk kompass – ett hjälpmedel för att undgå de värsta felstegen som tonåring…

Jag minns så en kväll då jag och några vänner diskuterade religion och Gud, som så ofta tidigare. Och jag fick då en utmaning, ”prova att leva utan Gud, Jesus och hela paketet ett tag! Jorden kommer inte sluta rotera, och du slutar inte leva rättfärdigt”. Jag provade! Tänkte att det nog inte kan vara så märkligt att ta en paus från heligheten.

Det blev en paus på 19 år! Min barnatro hade långsamt och omärkligt smält bort.

Jag började snart snubbla runt i tillvaron. Under de sista åren av pausen mådde jag inte särskilt bra. Tillvaron hade blivit innehållslös, ytlig och jag blev alltmer likgiltig för andra människor, cynisk. Jag hade visserligen sneglat på dörren till de katolska kyrkor jag någon gång passerade, men äsch – det fick gott vara.

Vändpunkten kom den vår jag skulle gifta mig. Jag och min blivande fru gick i ”äktenskapsskola”, för att gifta oss i katolska kyrkan. Några helgmöten gick hyffsat spårlöst förbi, tills vi en strålande vårdag satt i kapellet med de andra paren och just hade avslutat genomgången med en meditativ andakt, sjungande ”Ubi Caritas” (Taizé). Jag och min käresta satt kvar som förstenade, överväldiga av en störtflod av olika känslor och tankar! Vi satt kvar och lät Anden röra vid oss. Jag vet inte hur länge vi satt kvar.

Det var en omtumlande och obeskrivlig upplevelse. Detta var vändpunkten – omvändelsen!

Jag hade äntligen kommit hem! Allt jag som barn hade vuxit upp med och lämnat hade funnits där hela tiden, tålmodigt väntande. Kyrkorum fick plötsligt en ny och innerlig betydelse; lampan och tabernaklet, altaret där eukaristin förbereds, korsvägen – allt i rummet pekade på Jesus Kristus, som med öppna armar säger: ”här är jag som skapat dig, som väntat på dig sedan tidernas begynnelse och alltid älskat dig! Ser du mig inte, hör du mig inte?”. Och visst såg jag, till slut! Det är nästan som om jag hade fått nya sinnen, nya öron att höra med, nya ögon att se med.

Född på nytt – kanske en klyscha, men för mig med en reell betydelse!

Det är detta obeskrivliga som jag önskar att fler fick ta del av! Det är en fantastisk och obeskrivlig gåva som alla kan få, men bara om du gör dig beredd att ta emot den. När gåvan överräcks, det bestämmer inte vi – men den kommer, ”som en tjuv om natten”.

För snart ett år sedan lovade jag några i bloggosfären denna berättelse om min omvändelse. Här är den, i all enkelhet.

Det här inlägget postades i Katolsk Tro och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Min omvändelse

  1. Johan Stenberg skriver:

    Ögonen blir glansiga.
    Tack!🙂

  2. minutz3 skriver:

    Låter konstigt nog nästan som en direkt motsats till min omvändelse, eller hur man nu vill kalla det😉

  3. Bokmalin skriver:

    Hej Zoltan! Första gången jag tittar in här. Under bart att få ta del av ditt vittnesbörd.

  4. Zoltan skriver:

    Johan & Bokmalin,

    Tack för era fina ord.

    Minutz3,

    ”Mina planer är inte era planer
    och era vägar inte mina vägar,
    säger Herren.

    Liksom himlen är högt över jorden,
    så är mina vägar högt över era vägar,
    mina planer högt över era planer.”

    Vägen är inte alltid spikrak. Huvudsaken är att man tar sig upp ur diket, och kör vidare, kanske tillsammans med någon som fått motorstopp, bensinstopp, eller bara punktering… Men, man får se upp – vägen kryllar av folk som i blindo kör i fel riktning!

  5. Teija skriver:

    Vilken underbar berättelse! Guds vägar är verkligen inte raka alla gånger. Det där med att försöka leva utan Gud har jag också försökt mig på och det gick helt enkelt inte. Jag blev deprimerad, långtidsjukskriven och gick i terapi men till slut lyckades Vår Herre, genom Sin Moder, nå mig. Det tog inte 19 år men väl nästan 7…

  6. Zoltan skriver:

    Välkommen Teija,

    Ja, vi är nog väldigt många, som efter att ha snubblat runt ett tag, kommit fram till källan.

    Och då börjar en ny vandring, som säkert varar hela detta liv. Men, nu har vi livets vatten och bröd med oss, och ett alltid klart skinande ljus, för att en dag hitta fram mot allas vårt mål.

    Jag begriper inte hur allt detta kan upplevas som skrämmande och ointressant av så många utomstående. Men det är nog som att förklara för någon döv och blind, hur det är att kunna se och höra…

  7. Peter Wiberg skriver:

    Zoltan,
    Det liknar min egen historia, med många år från kyrkan.
    För mig krävdes något mycket allvarligt och omvälvande för att dra tillbaks mig till sanningen.
    Tack för vittnesbördet.
    Peter

  8. Zoltan skriver:

    Peter,

    Tack själv.

    Tänk vilken skatt vi alla med personliga erfarenheter av Kristus bär på! Tänk om världen ville stanna en stund och lyssna på våra berättelser?

  9. Helena skriver:

    Zoltan,
    väldigt fin text som berörde.
    Det är alltid lika uppmuntrande att läsa om andra kristnas väg i tron.

  10. Zoltan skriver:

    Helena,

    Tack!

    Börjar nästan bli lite ”frireligiöst” på denna papistiska blogg?

  11. Bitte skriver:

    Underbart att läsa om din väg till tron! Det är väldigt inspirerande att läsa om andras väg hem till Gud!

    Jag skrev en berättelse om min i The Remnant för fem år sedan då jag först fick tron (till skillnad från dig är jag uppvuxen i ett ateistiskt hem) – det finns en länk till den på min engelska blogg.

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s