Exotism

Varför är det så många som verkar tycka att Dalai Lama är hipp? Och varför tycker än fler att exempelvis påven bara är en pinsam figur?

Varför är det så många som verkar tycka att yoga, saffransfärgade munkkåpor och Ganghes verkar representera djupaste visdom, medan bön, gråfärgade munkkåpor och floden Jordan är lika upplyftande som grå betong?

WebShots - Varanasi by ibbuemann

Jag tror detta beror på tre saker:

  1. Exotism & fördomar
  2. Okunskap
  3. Effektsökeri

1) Exotism är egentligen en fördom. Fördomen grundar sig på villfarelsen att ju mer geografiskt avlägset något är, desto ursprungligare och mer oförstörd är företeelsen. Exotism har gamla anor: redan Platons legender om Atlantis beskriver ett avlägset lyckorike. Och på 1800-talet fick exotism en renässans efter århundraden av upptäcktsresande.

Den buddhistiska trenden i Västvärlden är delvis ett utslag av exotism, och så även delar av New Age, där särskilt de amerikanska ursprungsbefolkningarna upplevs besitta diverse mystiska visheter. Än idag vallfärdar desillusionerade västerlänningar till Nepal och stränderna i Indien för att ”finna sig själva”. Tyvärr kommer de flesta hem som bittra ateister, de kunde inte frälsa sig själva, eller genom något mantra på fusk-sanskrit från en övervintrad hippieguru…

2) Okunskap. Hur många känner till hur katolska kyrkan förvaltat och utvecklat exempelvis filosofin under sin 2000-åriga historia? Och hur många känner till den kristna trons närhet till den ännu äldre, och fortsatt levande, judiska begreppsvärlden? Allt detta sammantaget ger en historisk kontinuitet, som är avsevärt äldre och mer utvecklat än något annat i mänsklighetens övriga begreppsvärld.

Att sedan katolska kyrkan på ett avgörande sätt grundlagt Västvärldens kunskapsmässiga övriga utveckling är än mer obekant. (Gissa vilka svenska universitet som grundades av papisterna? Svar finns i ett annat inlägg på denna blogg.)

3) Effektsökeri är ett utslag av hävdelsebehov. Någon behöver tillgripa ett spektakulärt medel för att synliggöras i sin omgivning. Och att då uppvisa någon nytt och mystiskt flum kan kanske imponera på någon. Detta är särskilt vanligt bland internationellt kända artister. Pojkarna i Beatles och Madonna är ju lysande exempel. Det tragiska är att många ungdomar följer i deras spår, utan att begripa särskilt mycket av den ”fantastiska” nyhet som deras förebild sprider i media. Att media abdikerat från kritisk granskning av annat än kristna gör ju inte saken bättre!

Hur kan då Kristus få plats i detta virrvarr? Hur många är det inte som omedelbart förpuppas då de hör namnet Jesus nämnas?

Är det omvänd exotism som gör att antalet kristna ökar på kontinenter som ligger långt bort från Medelhavets östra strand?

Vad är det för vrångbild av Kristus som skrämmer och vad kan vi göra för att sprida det mest revolutionerande budskapet i mänsklighetens historia?

Vad gör du?

Den 3e maj kan du öppet manifestera att tron lever!

Det här inlägget postades i Annat Kristet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Exotism

  1. Johan Stenberg skriver:

    Roligt att åtminstone några katoliker verkar komma!🙂

Vad tänker du på? Dela med dig!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s