Alltid yrvaken

Varför är det så många som verkar tycka att Dalai Lama är hipp? Och varför tycker än fler att exempelvis påven bara är en pinsam figur?

Varför är det så många som verkar tycka att yoga, saffransfärgade munkkåpor och Ganghes verkar representera djupaste visdom, medan bön, gråfärgade munkkåpor och floden Jordan är lika upplyftande som grå betong?

Jag tror detta beror på tre saker:

1. Exotism & fördomar
2. Okunskap
3. Effektsökeri

1) Exotism är egentligen en fördom. Fördomen grundar sig på villfarelsen att ju mer geografiskt avlägset något är, desto ursprungligare och mer oförstörd är företeelsen. Exotism har gamla anor: redan Platons legender om Atlantis beskriver ett avlägset lyckorike. Och på 1800-talet fick exotism en renässans efter århundraden av upptäcktsresande.

Den buddhistiska trenden i Västvärlden är delvis ett utslag av exotism, och så även delar av New Age, där särskilt de amerikanska ursprungsbefolkningarna upplevs besitta diverse mystiska visheter. Än idag vallfärdar desillusionerade västerlänningar till Nepal och stränderna i Indien för att “finna sig själva”. Tyvärr kommer de flesta hem som bittra ateister, de kunde inte frälsa sig själva, eller genom något mantra på fusk-sanskrit från en övervintrad hippieguru…

2) Okunskap. Hur många känner till hur katolska kyrkan förvaltat och utvecklat exempelvis filosofin under sin 2000-åriga historia? Och hur många känner till den kristna trons närhet till den ännu äldre, och fortsatt levande, judiska begreppsvärlden? Allt detta sammantaget ger en historisk kontinuitet, som är avsevärt äldre och mer utvecklat än något annat i mänsklighetens övriga begreppsvärld.

Att sedan katolska kyrkan på ett avgörande sätt grundlagt Västvärldens kunskapsmässiga övriga utveckling är än mer obekant. (Gissa vilka svenska universitet som grundades av papisterna? Svar finns i ett annat inlägg på denna blogg.)

3) Effektsökeri är ett utslag av hävdelsebehov. Någon behöver tillgripa ett spektakulärt medel för att synliggöras i sin omgivning. Och att då uppvisa någon nytt och mystiskt flum kan kanske imponera på någon. Detta är särskilt vanligt bland internationellt kända artister. Pojkarna i Beatles och Madonna är ju lysande exempel. Det tragiska är att många ungdomar följer i deras spår, utan att begripa särskilt mycket av den “fantastiska” nyhet som deras förebild sprider i media. Att media abdikerat från kritisk granskning av annat än kristna gör ju inte saken bättre!

Hur kan då Kristus få plats i detta virrvarr? Hur många är det inte som omedelbart förpuppas då de hör namnet Jesus nämnas?

Är det omvänd exotism som gör att antalet kristna ökar på kontinenter som ligger långt bort från Medelhavets östra strand?

Vad är det för vrångbild av Kristus som skrämmer och vad kan vi göra för att sprida det mest revolutionerande budskapet i mänsklighetens historia?

Vad gör du?

Den 3e maj kan du öppet manifestera att tron lever!

Detta inlägg riktar sig främst till ateister och tvivlare. Detta är den andra delen på samma tema; argument för Guds existens / nödvändighet. Detta får nog bli en serie!

Bakgrund

Mänskligheten har under hela sin existens uppvisat en säregen förmåga att både skapa och förstöra. Med inspiration och energi har konstnärer skapat mästerverk, som kan förintas på ett ögonblick. Inget är beständigt. Allting har en början, och ett slut.

Människan har också lyckats organisera sin förstörelseförmåga, i former som krig och folkmord. I civilisationernas början handlade det oftast om att försäkra sig om naturresurser, mat. I senare tid har det handlat om etnicitet, religion, nationalitet, eller något så diffust som “ras”. 

Varför är vi sådana? Behöver det vara så?

Trots att alla samhällen genom alla tider haft lagar, regler och diverse modeller av moral, så har de flesta civilisationer ändå kollapsat. Detta har inte alltid berott på intern anarki, eller en upplösning av civilisationsbärande strukturer, utan ofta har någon aggressiv kultur förintat en annan.

Men, för att mänskligheten skall fortsätta utvecklas krävs någon form av stabiliserande struktur, normer och lagar. Anarki har aldrig genererat något annat än just förödelse. Detta är särskilt viktigt när ett ökande antal nationer försöker skaffa sig kärnvapen.

I en av de intressantare diskussionerna på denna blogg kom vi då ganska nära fundamentala frågor. Låt oss nu gå lite djupare?

En av mina kommentarer löd då: “på vad skall man basera moral och samhällsregler på?…Det räcker inte med en allmän rättskänsla”

Ja, vilka är de fundamentala principerna för att bygga en uthållig och utvecklande civilisation? Är det FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna? Bibeln, Koranen? Vore väldigt intressant att se särskilt ateister utveckla detta! Och för varje princip, då besvara frågan: “och vad grundar sig den principen på”?

Underbyggnaden för ett ateistiskt principbyggande tar nämligen väldigt snabbt slut!

Man måste slutligen stipulera “universella värden”, dvs något som gäller för alla, i alla tider och överallt!. Om detta inte görs, då kollapsar all etik, moral, alla värderingar, och kvar blir endast djungelns lag och total absurditet! En vägglus ges då samma rättigheter som kungen av Sverige (en linje som många ateister driver på allvar)!

Det finns en annan väg! Och den vägen genererar inte bara ett mänskligt samhälle, utan säkerställer dessutom också att individerna ges en stabil inre kompass för hela livet!

Det är denna väg som varit grunden för Västvärldens utveckling de senaste två årtusenden! Och det är denna väg som varit grunden för deklarationen om de mänskliga rättigheterna! Det har visserligen förekommit många avskyvärda händelser under denna epok, men det gemensamma för alla dessa utbrott av vansinne har varit just bristen på efterlevnad av universella värden! Att leva som man lär!

Vägen till ett mänskligt samhälle grundar sig på kristendomen!

Och kristendomen grundar sig på en endaste person! På det mest omvälvande budskapet i mänsklighetens historia! Varje avsteg från Kristi budskap leder till fördärv! (Jag vet att detta påstående kan upplevas som oerhört svårsmält, men ta här en paus till imorgon och fundera på hur världen kanske sett ut idag ifall inte Romarriket blivit bärare av kristendomen, utan kanske istället genomsyrats av midsommarorgier, ättestup, eller aztekiska blodsoffer? Hade exempelvis filosofi, matematik och människokärlek funnits idag?)

Grundvärden

Nu fortsätter jag snabbt till ett antal stipulat. Och jag vet att ateister oftast tappar tråden redan på första punkten, men försök hänga med ett varv:

• Människan har en särställning i Skapelsen - och vi äger inte Skapelsen, vi förvaltar den
• Ingen får utsläcka människoliv, oavsett människans ålder (detta inkluderar ofödda)
• Alla människor har samma värde, oavsett konstitution (detta inkluderar Downs syndrom)
• Vi är alla skapade, vi har alla en mening och den tid vi givits för att finna denna mening är ytterst begränsad
• Vi har alla givits ett mål - att lära känna den som Skapat oss
• När vi börjat lära känna Skaparen, då har vi kommit närmare det som kan rädda både individen och vår omgivning

Den slutgiltiga räddningen för individen är inte förnuftsbaserad, eller uppnåelig genom enbart intellektet - den uppnås som ett gensvar då man gjort sig beredd att börja se och höra med “hjärtat”. Och då börjar en riktigt härlig resa!

Det går självfallet att göra en längre och mer genomtänkt lista än den ovan.

Mänskligheten kan ju bevisligen inte överleva med enbart normer och regler! Detta återberättas i en av världens äldsta böcker: Bibeln. Och det var för att rädda varje unik individ som Gud valde att anta mänsklig gestalt och direkt till oss förklara hur vi skall lära oss överleva.

Se dig omkring, vi lever i ett materiellt överflöd, men det är en andlig öken. Kan du ärligt påstå att det inte saknas något i ditt eget liv? Det finns en absolut mening med livet, det finns absoluta sanningar, det finns en absolut kärlek och du är absolut efterlängtad!

Detta inlägg riktar sig främst till ateister och tvivlare. Detta är det första inlägg på detta tema; argument för Guds existens. I detta första inlägg vill jag särskilt uppmuntra matematiskt lagda ateister att använda förnuft och miniräknare. Det underlättar om du har elementära kunskaper i matematisk statistik. Jag vill nämligen se vad den slutliga sannolikheten är för att de fenomen som presenteras alla infaller under mänsklighetens (uppenbara?) existens (±20,000 år från idag).

Det första fenomenet kan alla se - en total solförmörkelse! Det är rätt märkligt att månen täcker den synliga solytan nästintill perfekt (en för ögat omärkbar variation förekommer). Månen skulle ju kunna ha varit lite större, eller mindre, och befunnit sig på något annat stabilt avstånd. Men det är inte så! Den har exakt den storlek som behövs för att täcka solytan och framkalla en total solförmörkelse. Vilken enastående tillfällighet? Ännu märkligare är att vi människor råkar leva just under den period då månens avstånd till jorden gör detta möjligt! Månen är nämligen sakta på väg bort från jorden, och har tidigare cirklat närmare jorden.

Och denna planet är i sig ett väldigt bra ställe att bo på! Den har nämligen en kärna av flytande järn, vilket skapar ett magnetfält som skyddar oss från solens skadliga strålning (laddade partiklar). Dessutom har atmosfären ett tunt ozonskikt som fulländar skyddet mot främst ultraviolett strålning. Ytterligare tillfälligheter?

Sedan är det också bevisligen så att denna planet råkar hysa organiskt “liv“, så som vi vanligtvis definierar begreppet. (Är det däremot intelligent liv? Det är ju inte särskilt intelligent att långsamt förgöra både sig själv och resten av världsordningen). Många fantiserar gärna om andra livsformer i universum, och visst kan det vara troligt att annat liv kan förekomma, men är det ens i närheten av självklart? Vi har inte ett endaste spår av civiliserade radiosignaler från övriga 3-100 miljarder stjärnor i vår galax (det är okänt hur många stjärnor som finns i Vintergatan). Någon signal borde vi väl ha uppfattat? Är det inte modigare att acceptera det faktum att vi är ensamma? Ateister brukar gärna vilja ha bevis, så var är beviset på att vi inte är ensamma i detta universum? Och hur stor är sannolikheten att liv uppstår? Ingen vet, men många tror en massa illa underbyggt trams!

Slutligen har vi frågan om universums existens, eller mer korrekt den antropiska principen. Ifall någon av de fysikaliska konstanterna (oklart hur många som ska räknas hit, men räkna med 26 stycken) skulle vara det minsta annorlunda så skulle antingen atomära, eller kosmologiska förutsättningar ändras så mycket, att universum skulle vara fundamentalt annorlunda! Ändra någon decimal i någon av de 26 konstanterna, och du är “rökt”!

Det är faktiskt värre än så: det krävs dessutom att vår del av universum genomgått en speciell historia! Alla grundämnen som utgör byggstenarna i våra kroppar kräver ett antal olika(!) stjärnors liv och död för att överhuvudtaget ha kunnat bildas! Vi hade inte kunnat formas i universums barndom, det fanns då inte tillräckligt med olika grundämnen samlade på samma plats!

Så vad är då sannolikheten för följande kedja av händelser: uppkomst av liv som ‘är sammansatt av de flesta grundämnen, på en planet med en måne som exakt täcker solytan och som har en kärna av flytande metall och ozonskikt, i ett universum som uppenbarligen verkar stabilt? Har jag glömt något?

Vad är nu sannolikheten att vi finns av en slump? 0%?

Seeing is believing? Jamen, våga titta då! Måste det stå i neonljus skrivet över månen: “Made by God”?

Ett helt annat perspektiv på samma tema kommer den 28e mars. Vågar du läsa mer?

Med denna fjärde och sista del avslutas serien av fyra inlägg om Sola Scriptura, ett av protestantismens fem hörnpelare - “Genom Skriften Allena”! I denna del riktas blicken mot effekterna av att sätta principen om Sola Scriptura över andra värden.

Med största sannolikhet kan dessa inlägg uppfattas som provocerande av de som fostrats att vörda detta begrepp. Min avsikt är inte att såra någon, men i vanlig ordning belysa tillvaron ur ett kanske annorlunda perspektiv, tillvaron i denna och andra världar.

Och vad är så Sola Scripturas frukter? Sola Scriptura verkar inte alltid generera särskilt varma relationer mellan dess många olika anhängare. Hur många protestantiska grupper gör alla anspråk på det rätta sättet att tolka Skriften? Bara detta faktum är väl ett bevis för Sola Scripturas orimlighet? Någon bloggkommentator har försökt få denna utveckling att framstå som något positivt, ett sätt att bättre motstå frestaren och en kommande Antikrist. Jag frågar istället, hur många Nya Testament finns det, hur många inkarnationer av Gud - och svaret har sedan Mose dagar alltid varit detsamma:

“Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.

Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.

Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat.

Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.”

Herren är en, Ordet är ett och hans Kyrka borde vara ett, återigen, så som våra äldre bröder, Det Gamla Förbundets folk har lyckats behålla enheten under tusentals år.

Du kan fortsätta att läsa vidare om hur vi katoliker betraktar Sola Scriptura (om du inte fått nog av mina inlägg). Denna sida har nämligen utgjort grunden för mina olika inlägg: http://www.catholic.net/RCC/Periodicals/Dossier/0304-96/anarchy.html

Och om du istället känner att din eventuella tro på Sola Scriptura behöver stöd, så hittar du en argsint version här: http://www.bible.ca/sola-scriptura-proof-texts.htm

En annan, mildare, version för Sola Scriptura hittar du exempelvis här: http://www.gotquestions.org/sola-scriptura.html

Notera igen(!) att vi katoliker ser Skriften som grunden för den kristna tron, men att Skriftens ord behöver tolkas och utvecklas, för att dess sanna innebörd skall bära frukt, en god frukt! Och i tvåtusen år har kyrkans fäder och mödrar utvecklat en djupare förståelse av mysteriet, låt oss inte stå still, låt oss bygga vidare på deras grund och sprida ett alltmer klart skinande ljus, vi alla på våra olika sätt, efter våra förmågor:

“Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal.

Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under?

Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal?

Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.”

(1 Kor 12:27-31)

Jag måste avsluta med att erkänna att jag efter dessa fyra inlägg inte begriper Sola Scriptura. Till några av inläggen finns kommentarer som nyanserat min bild på ett mycket värdefullt sätt, både på denna blogg och på andra bloggar. Så har exempelvis “Metanoia” uppvisat ett änglalikt tålamod med mina mentala irrfärder.

Är det Skriftens ställning i förhållande till andra auktoriteter som är problemets kärna?

Ifall man saknar andra auktoriteter, ja då finns ju endast Skriften. Att Skriften kräver kunskap för att tolkas verkar de flesta hålla med om, fastän det är oklart för mig hur protestanter löser tvistefrågor, utan att splittras.

Solo Scriptura verkar vara en marginell företeelse, dock en mycket högljudd sådan.

Inom katolska kyrkan finns en etablerad ordning mellan olika auktoriteter. Och i protestantiska rörelser finns ju oftast ingen övergripande auktoritet, och därför heller inget större problem med Sola Scripturas ställning. Eller?

Då undrar jag: är det meningsfullt att diskutera Sola Scriptura i det perspektiv jag gjort? Sola Scriptura fungerar ett tag i sin egen miljö, och bara där, tills olika tolkningar börjar presenteras. Till slut måste man då fråga sig: vad blir viktigast, rätten till en egen tolkning oavsett konsekvenser, eller är enheten i församlingen överordnad? Jag tror Skriften är tydlig på denna punkt.

Individuella tolkningar tenderar att förändras över tiden - vad säger att en person inte skulle förlika sig med en viss tolkning senare i livet, som tidigare i den personens utveckling annars kanske hade föranlett en splittring? Har vi denna respekt och plats i våra församlingar för människors förmåga att förändras? Denna fråga riktas även till mina katolska syskon i tron!

Slutligen: hur kommer kristenheten att förhålla sig till Skriften om ytterligare tvåtusen år? Tillkommer det absolut ingenting nytt, inga nya uppenbarelser, inga nya profeter? Kan verkligen allt som framtida profeter och mirakel kommer att säga oss vägas i ljuset av Skriften Allena? Och hur förvaltas Guds fortsatta uppenbarelser genom tiderna som kommer?

Tills slut handlar väl frågan om: vad är sann lära, och vad är irrlära? Är Skriften vårt enda instrument?

Oavsett hur vi ser på denna hörnpelare inom protestantismen, så hoppas jag att vi alla blir ihärdigare förkunnare av Ordet, “vi alla på våra olika sätt, efter våra förmågor”.

Eller, sett i ett större perspektiv bortom samfund och traditioner, vi är faktiskt en enda församling, i Honom, genom Honom och med Honom!

Med denna tredje del fortsätter en serie av fyra inlägg om Sola Scriptura, ett av protestantismens fem hörnpelare - “Genom Skriften Allena”! Denna del handlar om obefintligt stöd för tesen om Sola Scriptura i bibeln och om bibeltolkningens tillförlitlighet.

Dessa inlägg kan eventuellt uppfattas som provocerande av dem som fostrats att vörda detta begrepp. Min avsikt är inte att såra någon, men i vanlig ordning belysa tillvaron ur ett kanske annorlunda perspektiv, tillvaron i denna och andra världar.

Före Mose fanns inte Skriften! Idén om Sola Scriptura är fullständigt främmande för hela Gamla Testamentet och Israels folk. En utförligare sammanfattning om ett nyanserat förhållningssätt finns i denna artikel från SvD: “Hur legitimerar man en tolkningsprocess som fullständigt förändrar innebörden av texten, och hur kan man samtidigt hävda att modern judendom utgör en legitim förståelse av den bibliska traditionen? Svaret står att finna i den rabbinska judendomens idé att en muntlig tradition åtföljer den hebreiska Bibeln ända från dess uppenbarelse av Gud (2 Mos 19:20).” Traditionen är uppenbarligen inte ett katolskt påfund! Jesus själv var, som alla judiska män, skolad i Traditionen!

Inte heller skrev Jesus någon del av Bibeln (han skrev på marken ibland). Och följande den muntliga tradition som Israels folk förvaltat, fortsatte apostlarna sitt räddningsverk genom att främst förmedla ordet, genom sin direkta personliga närvaro. Mitt eget favoritstycke i Skriften är Johannes 1:1-5, som uteslutande handlar om Ordet, inte Skriften:

“I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.

Det fanns i begynnelsen hos Gud.

Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Det finns inget stöd för Sola Scriptura i Nya Testamentet, men det finns gott om försök att uttolka sådant.

Måste då Skriften tolkas för att tesen om Sola Scriptura skall få Skriftens stöd, och vem skall då göra denna tolkning - hur vet man att tolkningen är korrekt? Sola Scriptura leder till många logiska kullerbyttor. Som exempelvis påståenden om att Skriften står över tolkning; men Skriften läser ju inte sig själv, någon (ofullkomlig) människa gör det, och den som lyssnar skapar sig en bild av budskapet - en ofrånkomlig tolkning sker av antingen den som läser, eller av den som lyssnar. Att läsa är att tolka! Att lyssna är att tolka!

Det som är viktigt är hur man tolkar Skriften! Är det rätt att tolka Skriften hur som helst? Vad skall man begära av den som tolkar Skriften? Hur kvalitetssäkrar man tolkningen? På alla dessa frågor har katolska kyrkan utvecklat tunga svar, och tolkningarna finns tillgängliga för alla som behöver vägledning i olika frågor, i Katolska Kyrkans Katekes.

En annan svårighet med Sola Scriptura handlar om bibelöversättningar och versioner. Vilken version av Skriften skall åberopas som grund? Kan man alls använda en översatt version av Skriften, blir inte det en förvanskning av den ursprungliga innebörden, och vilken översättning är mest trogen ursprunget? Var finns originalmanuskripten? Skriften som en enda sammanhängande bok blev inte färdigställd förrän kyrkomötena i Hippo (393) och Karthago (397, 419).

Det populäraste bibelstycke som lyfts fram för tesen om Sola Scriptura är 2 Tim 3:16-17: “Varje bok i skriften är inspirerad [theopneustos] av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.”

“Pasa graphe theopneustos” - varje bok i Skriften är inspirerad av Gud! Bra, då räcker det väl med Judasbrevet, eller varför inte nöja sig med Uppenbarelseboken? Eller, är hela Nya Testamentet nödvändigt i sin helhet? Vad gäller?

Ett annat bibelstycke som ofta används av Sola Scripturas varmaste vänner är Matteusevangeliet 4:1-11, Jesus frestas. I detta kapitel används frasen “Det står skrivet” ofta av Jesus. Jesus hänvisar inte till Traditionen, Kyrkan eller Magisterium, utan till Skriften! Men, även frestaren hänvisar här till Skriften!

Att Satan själv använder Skriften emot Messias är ju en megavarning för Sola Scriptura! Det intressanta är helheten (som vanligt), det står även skrivet i detta stycke: “Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”, det står inte “varje bokstav som utgår ur Guds penna/hand”.

Varningar för att läsa Skriften på ett okunnigt sätt (utan Tradition?) verkar det finnas gott om:

“Att vår herre dröjer skall ni betrakta som en räddning. Detta har också vår käre broder Paulus skrivit till er i enlighet med den vishet han har fått.

Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Där finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv.

Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet.

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.”

(2 Pet 3:15-1

Väx till i nåd och kunskap! Därför har katolska kyrkan Traditionen som ett konkret sätt att förvalta och låta kunskapen fortsätta växa, generation för generation. Sola Scriptura skulle innebära att allting skulle stå still i evighet, tvinga samma problem och samma fördärv återupptäckas av varje individ och generation.

Ytterligare läsning i ämnet finner du här: Enhetens Vänner - Vem tolkar Bibeln?

Avslutande fjärde del i denna serie följer den 18e mars, 06.00. Kommentera gärna, men försök upprätthålla en god ton, i enlighet med reglerna för denna blogg.