Alltid yrvaken

Varför är det så många som verkar tycka att Dalai Lama är hipp? Och varför tycker än fler att exempelvis påven bara är en pinsam figur?

Varför är det så många som verkar tycka att yoga, saffransfärgade munkkåpor och Ganghes verkar representera djupaste visdom, medan bön, gråfärgade munkkåpor och floden Jordan är lika upplyftande som grå betong?

Jag tror detta beror på tre saker:

1. Exotism & fördomar
2. Okunskap
3. Effektsökeri

1) Exotism är egentligen en fördom. Fördomen grundar sig på villfarelsen att ju mer geografiskt avlägset något är, desto ursprungligare och mer oförstörd är företeelsen. Exotism har gamla anor: redan Platons legender om Atlantis beskriver ett avlägset lyckorike. Och på 1800-talet fick exotism en renässans efter århundraden av upptäcktsresande.

Den buddhistiska trenden i Västvärlden är delvis ett utslag av exotism, och så även delar av New Age, där särskilt de amerikanska ursprungsbefolkningarna upplevs besitta diverse mystiska visheter. Än idag vallfärdar desillusionerade västerlänningar till Nepal och stränderna i Indien för att “finna sig själva”. Tyvärr kommer de flesta hem som bittra ateister, de kunde inte frälsa sig själva, eller genom något mantra på fusk-sanskrit från en övervintrad hippieguru…

2) Okunskap. Hur många känner till hur katolska kyrkan förvaltat och utvecklat exempelvis filosofin under sin 2000-åriga historia? Och hur många känner till den kristna trons närhet till den ännu äldre, och fortsatt levande, judiska begreppsvärlden? Allt detta sammantaget ger en historisk kontinuitet, som är avsevärt äldre och mer utvecklat än något annat i mänsklighetens övriga begreppsvärld.

Att sedan katolska kyrkan på ett avgörande sätt grundlagt Västvärldens kunskapsmässiga övriga utveckling är än mer obekant. (Gissa vilka svenska universitet som grundades av papisterna? Svar finns i ett annat inlägg på denna blogg.)

3) Effektsökeri är ett utslag av hävdelsebehov. Någon behöver tillgripa ett spektakulärt medel för att synliggöras i sin omgivning. Och att då uppvisa någon nytt och mystiskt flum kan kanske imponera på någon. Detta är särskilt vanligt bland internationellt kända artister. Pojkarna i Beatles och Madonna är ju lysande exempel. Det tragiska är att många ungdomar följer i deras spår, utan att begripa särskilt mycket av den “fantastiska” nyhet som deras förebild sprider i media. Att media abdikerat från kritisk granskning av annat än kristna gör ju inte saken bättre!

Hur kan då Kristus få plats i detta virrvarr? Hur många är det inte som omedelbart förpuppas då de hör namnet Jesus nämnas?

Är det omvänd exotism som gör att antalet kristna ökar på kontinenter som ligger långt bort från Medelhavets östra strand?

Vad är det för vrångbild av Kristus som skrämmer och vad kan vi göra för att sprida det mest revolutionerande budskapet i mänsklighetens historia?

Vad gör du?

Den 3e maj kan du öppet manifestera att tron lever!

Tänk om du gav du dig själv så mycket som en halvtimme i tystnad, och vågade ställa dig frågan - vad är det jag söker i livet, vad är det jag jagar efter? Har jag förlorat glädjen? När skrattade jag oförställt senast, när grät jag floder sist? När var jag en hel människa?

Du kommer säkerligen inte hitta svaret på en halvtimme, men du kommer däremot upptäcka hur otroligt många tankar du har och som borde ges många egna halvtimmar! Tänk om du ibland också fick höra hur andra människor har tänkt? Det märkliga är att vissa tankar har utvecklats av många generationer under långa tider, inte bara i någon halvtimme! Det råkar nu vara så fantastiskt att dessa tankar och livserfarenheter finns bevarade, sedan tusentals år.

Nu behöver du inte börja läsa en massa böcker, eller gå på ett otal kurser. Det enklaste är oftast det bästa - börja med att regelbundet ge dig själv lite tid att samla ihop dig, kanske hitta en fast punkt i veckan. Varför inte börja med söndagar klockan 11 (eller 10), i kyrkan? Tänk om tanken med denna händelse på söndagar är just att samla ihop sig?

Om du nu inte är särskilt troende längre, eller “vuxit ifrån” kyrkan så är du ännu mer välkommen. I den märkliga upplevelsen av en stunds stillhet, ja där finns Gud. Och du kan bara börja höra Gud om du börjar försöka lyssna! Och först då kan svar på frågan - vad är det jag söker i livet - och en ny glädje börja växa fram, men bara om du själv vågar låta det ske!

Halvtimmen i tystnad är en form av bön. Det finns väldigt mycket mer i kyrkan, men du kanske ska börja med att hitta just det du letat efter? Och det kanske inte räcker med bara en enda halvtimme under hela livet?

Är katolska kyrkan en världsvid demokrati? Knappast.

Är katolska kyrkan en världsvid åsiktsdiktatur? Nej!

Men, är den då något mittemellan diktatur och demokrati? Nej igen!

Att påtvinga kyrkan diverse etiketter gör den inte rättvisa, för begreppen är inte tillämpliga, lika lite som en bil är demokratisk eller upprymd.

Katolska kyrkan är en världsvid gemenskap. Och i denna gemenskap samsas människor med extremt olika kulturer, från Mellanösterns patriarkala traditioner till ultraliberala Européer.

Därför är det svårt att snabbt genomföra långtgående förändringar. Alla ska med på samma tåg.

Kyrkan har också att ta hänsyn till arvet från alla tidigare generationer. Vi kan inte alltid hävda att vi vet bättre än våra systrar och bröder före oss, eller dem i andra delar av världen. Är detta något vi katoliker i Sverige väljer att ta hänsyn till?

Hur kan då förändring i den katolska kyrkan ske? Sker den alls? Finns det något yttre tryck som tvingar kyrkan till förändring?

Vissa skeenden får ett omedelbart svar. Det är frågor som kan handla om exempelvis livets okränkbarhet. Då reagerar kyrkan snabbt! Men, kyrkan ändrar inte sin grund genom dessa svar, utan kyrkan använder sin grund för att ta fram svar. Andra förändringar sker ytterst långsamt, under decennier eller århundraden, om alls.

Grunden är lagd, inte av kyrkans hierarki, utan av Jesus Kristus.

Förstår vi katoliker i Sverige alltid vad och hur mycket som vilar på denna orubbliga grund?

Att först förstå vad som är grunden för Kristi gemenskap bör därför vara det första som klargörs, innan man går vidare och driver olika idéer. Därför är det exempelvis så praktiskt att ha tillgång till Katekesen, där vi kan läsa hur katolska kyrkan tolkat Kristi budskap!

Och vad gör man då svaret inte passar ens egen uppfattning? Då krävs besinning och tålamod för att med studier och reflektion försöka förstå kyrkans svåra svar. Och därefter krävs ytterligare tålamod, för ditt perspektiv idag kommer absolut inte vara detsamma om några år. Om man därefter fortfarande upplever att kyrkan behöver förändras, ja då tror jag att samtalet bäst sker inom familjen med kyrkans vigda. Ett samtal tjänar oftast inte på att förvandlas till politik, som är en oundviklig effekt då samtal förs i offentlighet. Dessutom fördärvas då förutsättningarna till ärlighet, samtalet paralyseras av prestige.

Och om alla samtal sedan faller obönhörda?

Ja, vad tycker du att man då gör? Alla kommentarer på den frågan, utom “försvinn”, är välkomna.

För som Jesus omslöt alla i kärlek är vi förpliktade att också omsluta alla i kärlek, oavsett vad vi tycker om deras åsikter. Det är väl inte åsikten du skall älska, det är människan!

Det är en stor nyhet att katolska kyrkan är emot abort. Kanske inte för dig, men för någon teleprinteröversättare på TT. På onsdag kväll, den 12e mars klockan 23.10 skickar TT ut en världsnyhet, under rubriken “Katolsk kampanj mot aborträtt”. Nyheten presenterar beskrivningar som ” Den katolska kyrkan i Brasilien är på krigsstigen mot aborträtten. Ett vapen i kampanjen är 600 foster i plast“.

Alltså: kyrkan är på krigsstigen och använder fula knep! En läsares kommentar om detta lyder: “As usual, intent on keeping poor people poor, buried in kids, and in church on their knees in front of altars dripping in gold“.

Nyheten återges sedan av övriga media på samma sätt, i bl.a. DN och SvD.

Det finns ett antal trista komponenter i detta sammanhang:

Hur rubriksätter TT nyheter? Är detta en objektiv rubriksättning? Jag har tyvärr inte hittat originalmeddelandet från Reuters/AFP för att jämföra med TTs version.

Sedan är det en extremt vinklad nyhet. Kyrkan framställs som ondsint och konspirerande mot en okänd mänsklig rättighet: abort. Är abort en rättighet? För vem?

Alla anser inte att abort är en rättighet! Får man alls ha denna uppfattning?

Är inte rätten till liv en rättighet? Jag ser sällan någon svara på den frågan.

Är ofödda barn inte människor. Varför är det så kontroversiellt? Är det fel att visa hur ett s.k. foster ser ut? Det är ju faktiskt dem de handlar om!

Kampanjen i Brasilien handlar om abort, dödshjälp och embryonal stamcellsforskning, inte främst om att vifta med dockor i kyrkorna och skrämma småflickor. Se även tidigare inlägg här om abort.

Vill bara ge dig möjligheten att läsa något vackert, som omväxling… något som jag upplevde som en stilla fläkt av Anden…

Gå hit: “Frågor som växer till svar…“