Alltid yrvaken

Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda.

Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden.

(1 Pet 3:15-18.)

Ta gärna del av Dagens Reflektion, några minuters fördjupning i videoformat om dagens läsningar (på engelska)… uppdateras varje dag…

Om du fick önska dig en enda sak för att Sverige ska ges en bättre framtid, vad skulle det då vara?

Stanna på denna rad en stund, titta kanske på bilden nedan och tänk efter.

Blev det kommande OS guldmedaljer, en evig högkonjunktur, eller kanske ett tropiskt klimat?

Jag önskar att Jesus Kristus blev levande i allas våra liv! Och vad betyder då denna kliché?

Det betyder att vi skulle värna varandra, och värna om de svagaste omkring oss. Våra gamla skulle inte behöva sitta i ensamhet med TVn som enda sällskap. Våra barn skulle inte behöva riskera att utsättas för sina klasskamraters förakt. Vi skulle inte behöva älta jämställdhetsfrågor och inte kivas om varför en punkt i Bibeln sitter på just den plats den fått.

Vi skulle inte leta efter felen hos varandra, utan ägna mer tid åt att fördjupa oss i tron. Vi skulle inte stöta bort och fördöma, utan med öppet hjärta lyssna på de utstöttas berättelser, på de sorgsnas öden och erbjuda dem en plats vid våra bord. Att pladdra mindre och lyssna mer räcker väldigt långt!

Måste vi då alla bli små Jesuskopior, vandra runt i landet och utföra mirakel?

Nej, men en grundläggande start är omvändelse - att vända om och börja ändra sitt eget liv. Och hur “vänder man om”?

Att springa iväg till en kristen församling och stirra på gudstjänsten, eller att gasta “Tack Jesus” på ett väckelsmöte är kanske inte den bästa starten. Inte heller att köpa en Bibel och försöka läsa den från pärm till pärm. Du lär tröttna vid Moseböckernas inventarielistor. Allt detta kan du med fördel göra den dagen allt detta verkligen fått en inneboende sann mening.

Sätt dig i en tyst kyrka, samla dig, andas - och börja prata i tankarna med Jesus. Berätta för honom vem du är, vem du har varit och vad du känner att du kunde, eller velat bli. Det finns ingen annan som förstår dig bättre än Han som skapade dig! Han förlåter allt du gjort, allt du undvikit att göra och kommer inte att begära något annat än att du blir Hans bästa vän, så som Han kommer att vara dig trogen i alla dina dagar.

Lämna sedan den tysta kyrkan, gå ut i världen och fortsätta prata med din nye vän, på bussen, i hissen, i tvättstugan och kanske även en dag högt tillsammans med alla andra som delar hans vänskap.

Sverige behöver inte mer konsumtion, inte mer mediaspektakel, inte mer stressande kommersiella förväntningar.

Sverige behöver dig! Förkunna frälsningen, förklara den och visa vägen i handling!

(Om du stannade vid trädet och tänkte efter en liten stund, så var det faktiskt en början på det som kan utvecklas till bön)

“Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.

Och vägen dit jag går, den känner ni.”

Tomas sade: “Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”

Jesus svarade: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”

Filippos sade: “Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.”

Jesus svarade: “Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?

Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar.

Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.

(Joh 14:1-12)

Ta gärna del av Dagens Reflektion, några minuters fördjupning i videoformat om dagens läsningar (på engelska)… uppdateras varje dag…

Tänk om du gav du dig själv så mycket som en halvtimme i tystnad, och vågade ställa dig frågan - vad är det jag söker i livet, vad är det jag jagar efter? Har jag förlorat glädjen? När skrattade jag oförställt senast, när grät jag floder sist? När var jag en hel människa?

Du kommer säkerligen inte hitta svaret på en halvtimme, men du kommer däremot upptäcka hur otroligt många tankar du har och som borde ges många egna halvtimmar! Tänk om du ibland också fick höra hur andra människor har tänkt? Det märkliga är att vissa tankar har utvecklats av många generationer under långa tider, inte bara i någon halvtimme! Det råkar nu vara så fantastiskt att dessa tankar och livserfarenheter finns bevarade, sedan tusentals år.

Nu behöver du inte börja läsa en massa böcker, eller gå på ett otal kurser. Det enklaste är oftast det bästa - börja med att regelbundet ge dig själv lite tid att samla ihop dig, kanske hitta en fast punkt i veckan. Varför inte börja med söndagar klockan 11 (eller 10), i kyrkan? Tänk om tanken med denna händelse på söndagar är just att samla ihop sig?

Om du nu inte är särskilt troende längre, eller “vuxit ifrån” kyrkan så är du ännu mer välkommen. I den märkliga upplevelsen av en stunds stillhet, ja där finns Gud. Och du kan bara börja höra Gud om du börjar försöka lyssna! Och först då kan svar på frågan - vad är det jag söker i livet - och en ny glädje börja växa fram, men bara om du själv vågar låta det ske!

Halvtimmen i tystnad är en form av bön. Det finns väldigt mycket mer i kyrkan, men du kanske ska börja med att hitta just det du letat efter? Och det kanske inte räcker med bara en enda halvtimme under hela livet?

Tror du på jultomten? Inte? Men, tror du då att jorden verkligen är rund, att vi består av atomer och att man kan prata med människor på andra sidan jorden utan att vara där (mobiltelefonen)? Vissa saker verkar vara så självklara, eller hur? Men, allt detta var ju inte alls så självklart för exempelvis dina egna förfäder på 1800-talet.

Vad kommer att vara lika självklart om 200 år? Vad det än är, så kan vi idag inte föreställa oss den världen, lika lite som Alexander Graham Bell skulle kunna föreställa sig mobiltelefonen, eller mikrovågsugnen!

Men föreställ dig då istället en händelse för 2000 år sedan. Borde inte det vara mycket enklare? Tänk dig att den evige Guden då valde att ta en mänsklig form! Det vore ju ganska praktiskt att välja bli människa hos dem som redan är bekanta med Guds relation till mänskligheten, istället för att börja helt från början hos exempelvis innuiterna på Grönland. Herodes och många andra blev dock inte särskilt förtjusta av att höra om en ny Judarnas konung. Mycket av det som sedan hände återberättas och återspeglas av oss kristna vid våra högtider och i mässan.

Men nu tillbaka till otroliga självklarheter. Om du är säker på att man verkligen kan stå i skogen och prata med människor på andra sidan(!) jorden, så är det väl lika självklart att Gud i människoskepnad kan uppväcka döda, göra vin av vatten och själv uppstå från döden? Varför skulle det vara så märkligt, med tanke på allt vi människor själva kunnat åstadkomma? Vi kan ju flyga genom luften, flytta hjärtan mellan varandra och se bilder av händelser som sker varsomhelst på jorden - och allt detta gör vi enkla människor! Vad kan då inte Gud göra?

Ändå verkar vår tro vara så svår att förstå i dagens värld - det är väl ändå ännu märkligare?

(Tidigare publicerad i församlingstidningen för Heliga Trefaldighets Katolska Kyrka i Jakobsberg, 2006)