Alltid yrvaken

Du som läser detta lever just nu, vilket kan tyckas självklart. Och lika självklart är att den frihet och tolerans som faktiskt finns omkring dig i Sverige alltid kommer att finnas kvar, eller?

Vi lever i en rättstat (trots att delar av journalistkåren gör allt för att skapa en annan ordning, där man döms utan rättegång). Men jag undrar ibland hur ett framtida Sverige kan se ut. Kan skeenden liknande de i 30-talets Tyskland upprepas i Sverige?

Det kristna perspektivet är marginaliserat i samhällsdebatten, ofta förlöjligat och helst förpassat till en mycket privat sfär. Andra perspektiv lyfts hellre fram i samhällsdebatten, gärna då det uppfattas som modernt och progressivt - i motsats till de mossiga bakåtsträvare som kristna oftast framställs som. Oftast marginaliseras det kristna perspektivet genom att enbart lyfta fram en sida i debatten - och då självfallet inte det kristna!

Antag att extrem progressivitet en dag blir fullständigt allenarådande i Sverige - allt(!) gammalt skall bort, att marschen mot nihilism fortsätter och börjar dominera den värdegrund majoriteten av landets befolkning då anammar? Jag tror att detta faktiskt redan pågår, ända sedan 1960-talet, eller t.o.m. tidigare.

I detta framtidsscenario är det naturligt, nästintill självklart att de sista barriärerna mot total galenskap eroderar - precis som en gång i Weimarrepubliken. Varför då inte rensa bort de sista kvarstående hindren i framstegshysterin - de kristna?

Vad hindrar att pogromer mot kristna en dag blir verklighet i Sverige?

Det enda försvaret är du! Ditt personliga engagemang för att försvara tankens och ordets frihet, även då tankarna och orden inte faller dig i smaken. Yttrandefriheten är ingen smaksak, men sann yttrandefrihet innebär att alla får komma till tals och respekteras!

I den aktuella frågan om ”äktenskap för samkönade par” finns ett lysande exempel på hur vissa frågor skall drivas mot allmän acceptans, självfallet publicerad i nihilismens främsta kanal: Dagens Nyheter. Nyanserat?

Lägg gärna in skolexempel i kommentarerna på när media tappar balansen och låter sig missbrukas av olika särintressen, särskilt då det handlar om att misskreditera kristna i allmänhet, och katoliker i synnerhet.

Tillagt den 2008-01-17: En kort insändare i tidningen Dagen tar också upp nödvändigheten av att alla perspektiv ges utrymme i det offentliga samtalet, även det kristna; under rubriken “vill inte ha Sabunis värdegrund“

Tillagt den 2008-01-26: Claphaminstitutet hör bön? Tidningen Dagen presenterar en ekumenisk tankesmedja, som förhoppningsvis kommer att göra skäl för namnet; rubriken är “Kristen tankesmedja skall placera tron ‘mitt i byn’ “.

Tillagt den 2008-02-02: Att idiotförklara uppfattningar och åsikter är en annan metod för att styra diskussioner. Tillvägagångssättet kallas också härskarteknik, och nationens tidigare statsminister har haft vänligheten (dock ej gratis) att hålla kurser och föredrag i ämnet. Göran Skytte tar i SvD upp ett pågående uppvaknande bland kristna mediapersoner. Ett i mina ögon senfärdigt, men nödvändigt uppvaknande! Varför skall landets tankar låtas styras av enbart ateister? Har det gett oss ett samhälle där omtanke för medmänniskan råder?

Tillagt den 2008-02-06: Ett absolut lågvattenmärke är att helt enkelt tysta obekväma röster. I detta fall är det s.k. kristna som hackat en ateistsite. Inser de inte att de skadar kristenheten med sina dumheter?

Föds man med kunskaper? De flesta skulle nog säga att man inte föds med några kunskaper alls, bara(?) med instinkter och medfödda beteenden. Visst är det synd? Varje människa och varje generation tvingas därför återerövra erfarenheter från föregående generationer, och tyvärr upprepa en hel del av tidigare generationers misstag. Det finns dock några genvägar till kunskap, man behöver ju faktiskt inte återupptäcka särskilt mycket själv. Mycket av mänsklig erfarenhet finns ju dokumenterat och tillgängligt för den som söker.

Ett av de mest njutningsfyllda sätten att ta till sig årtusenden av erfarenheter och kunskaper levereras av Newmaninstitutet. Gå på deras föreläsningar!

En aptitretare: den skumma varelsen “människan”, “Människan, vem är hon - en kurs i filosofisk antropologi”. “Kursen behandlar frågor angående människans väsen och förmågor: Vad utmärker den mänskliga personen i motsats till exempelvis djuren? Hur är den mänskliga medvetenheten om sig själv beskaffad? Har människan en fri vilja? Hur förhåller sig människan som person till sin egen kroppslighet i rum och tid? Hur är de mellanmänskliga relationerna beskaffade? Hur fungerar människan i sin sociala och kulturskapande egenart?”.
 
Man kan bara sitta och lyssna på föreläsningarna, utan att tentera etc - det gjorde jag under några år, och dessa föreläsningar var mitt sätt att upprätthålla någon form av intellekt.

Om man sen råkar vara en smula religiöst lagd, vilket kan hända den bästa ;-), så finns det en intressant kurs om de tidiga och stora tänkarna, “Kyrkofäderna och den tidiga kyrkan”. Tidningen Dagen presenterade den 11/1 en lista av kyrkofäder från olika traditioner under rubriken “Hängivna lärare” - vill du veta mer, så vet du nu hur, eller hur?
 
Hu, tänk om man skulle börja tro att det finns mer omkring oss än det vetenskapen hittills identifierat - tänk om det mesta finns kvar att upptäcka! Jobbigt?

Tyvärr för stockholmare, så har Newmaninstitutet snart flyttat allt roligt närmare Uppsala universitet, som liksom många andra lärosäten grundades av katolska kyrkan: (ännu en cirkel är sluten, känns lite smyghistoriskt). Det påstås att det finns ett universitet i Lund, som ju katolikerna åxå grundade.

Skynda att anmäla dig - tåget går nu!

Får känslan av att bloggosfären ofta är en dyster plats. Det verkar vara många som klagar på mycket!

Jag tänkte därför att vi genom en gemensam insats kanske kunde pigga upp oss med kärnfulla, roliga och religiösa ordspråk? Eftersom jag inte kan några roliga ordspråk av den typen, så har jag kopierat några från en annan samlare “Pricken över Livet” (OK med några få kopior enligt upphovsrättsreglerna på den websidan):

“Jag fick ett tips att man kunde hitta sig själv i kyrkan. Det funkade! När jag kom dit fanns jag där!”

“Jag trodde inte heller på reinkarnation förra gången”

“Även om det inte går så lätt som man tror så går det lättare när man tror”

Har du några liknande skatter gömda? Presentera gärna några roliga alster här!

På SvD har det presenterats några artiklar om “att tro eller inte tro”. En del läsare har lämnat sin tro, andra har funnit den. En del verkar irriterade över att frågan finns, andra påstår att alla religioner är samma skräp, att Gud inte kan bevisas etc etc.

Om man kunde bevisa att Gud fanns - skulle fler komma att tro då? Jag tror tyvärr inte det! Många skulle tjurskalligt vägra tro ändå! Jag tror inte att tron skall jämföras med vardagskunskaper - tro är något avsevärt mer komplext, och skall nog så vara, för värdet ligger till stor del i att alltid fortsätta försöka förstå, och förstå bättre, djupare, bredare, innerligare! Att alltid vara vaken (mer än yrvaken!)

Och om man inte tror, stannar jorden i sin bana runt solen då? Visst går det utmärkt att leva utan tro, t.o.m. att vara en god människa. Och det finns ju även troende som inte verkar må särskilt bra. Tron är inte en förpackad snabbrätt - det är en livslång process, precis som livet själv!

Men det är nog egentligen så att många är livrädda för att börja tro! Många värjer sig envist - de tror kanske att man blir hjärntvättad, viljelös, ofri, beroende? Det är ju precis tvärtom, men då måste man ge sig lite tid att lyssna, fråga och förstå… och ha turen att samtala med någon som också kan lyssna, fråga och förstå… Även om man därefter inte kommer till tro, så kan man kanske därefter ändå bättre acceptera “trons mysterium” (en fras vi katoliker upprepar i varje mässa)

Många generationer före oss har frågat sig varför världen ser ut som den gör? Hur är det möjligt att Gud kan tillåta all ondska? Eller, är det kanske så att Gud egentligen varken tillåter eller förbjuder ondskan? Sker då bara av allting av sig själv och Gud tittar på?

Detta är en klassiskt fråga inom kristet tänkande, och säkert i de flesta andra religioner åxå (som har en Gud). Frågan kallas Teodicéproblemet (wiki länk här).

Enligt min amatörkatolska skolning beror världens elände i korthet på oss människor. Adam och Eva slängdes ut ur Eden för att de hade brutit mot Guds regler, assisterade av Ormen. Och alla generationer som därefter fötts har därmed varit ofullkomliga, behäftade med ett “fabrikationsfel”. Denna händelse kallas för Ursynden och dess effekt kallas missledande för arvssynden - men det är inte så att man ärver synder, man ärver endast den “icke-perfektion” som A&E åstadkom för alla kommande generationer.

Och nu går min sammanfattning fort: Gud försökte städa bort allt ondska, så han dränkte världen i Syndafloden, gav människorna några extremt enkla regler (de tio budorden) etc etc etc, men mänskligheten verkade tyvärr ha förlorat även förståndet (fastän de knaprat på frukt från Kunskapens Träd).

Till slut kom Gud därför personligen till oss i mänsklig gestalt, för att så några frön till räddning (=frälsning) av mänskligheten, eller åtminstone rädda de delar av mänskligheten som vågar ge hans budskap en chans.

Och vari består då räddningen?

Idén är att man får chansen att vara med på Jord version 2.0, där ondskan inte kommer att finnas! Och om man har förstått Jesu budskap ordentligt, så är dessutom chansen stor att man lyckas göra tillvaron bättre för både en själv och för ens omgivning på denna Jord version 1.5!

Läs gärna allt detta en gång till - och fråga dig ifall du någonsin vågat ge budskapet en ärlig chans - har du egentligen vågat lyssna? Eller är du livrädd för att bli frälst? Det vore väl i så fall vara det märkligaste av allt i denna berättelse?