Alltid yrvaken

Entries tagged as Filosofi

Våga söka och våga finna!

söndag 6 april, 06:00 · 1 Comment

Tänk om du gav du dig själv så mycket som en halvtimme i tystnad, och vågade ställa dig frågan - vad är det jag söker i livet, vad är det jag jagar efter? Har jag förlorat glädjen? När skrattade jag oförställt senast, när grät jag floder sist? När var jag en hel människa?

Du kommer säkerligen inte hitta svaret på en halvtimme, men du kommer däremot upptäcka hur otroligt många tankar du har och som borde ges många egna halvtimmar! Tänk om du ibland också fick höra hur andra människor har tänkt? Det märkliga är att vissa tankar har utvecklats av många generationer under långa tider, inte bara i någon halvtimme! Det råkar nu vara så fantastiskt att dessa tankar och livserfarenheter finns bevarade, sedan tusentals år.

WebShots - Hands holding prayer beads by saphron1

Nu behöver du inte börja läsa en massa böcker, eller gå på ett otal kurser. Det enklaste är oftast det bästa - börja med att regelbundet ge dig själv lite tid att samla ihop dig, kanske hitta en fast punkt i veckan. Varför inte börja med söndagar klockan 11 (eller 10), i kyrkan? Tänk om tanken med denna händelse på söndagar är just att samla ihop sig?

Om du nu inte är särskilt troende längre, eller “vuxit ifrån” kyrkan så är du ännu mer välkommen. I den märkliga upplevelsen av en stunds stillhet, ja där finns Gud. Och du kan bara börja höra Gud om du börjar försöka lyssna! Och först då kan svar på frågan - vad är det jag söker i livet - och en ny glädje börja växa fram, men bara om du själv vågar låta det ske!

Halvtimmen i tystnad är en form av bön. Det finns väldigt mycket mer i kyrkan, men du kanske ska börja med att hitta just det du letat efter? Och det kanske inte räcker med bara en enda halvtimme under hela livet?

Categories: Katolsk Tro
Taggad: , , , , ,

Argument för Guds existens. Del 2 - Överlevnad

fredag 28 mars, 06:00 · 14 Comments

Detta inlägg riktar sig främst till ateister och tvivlare. Detta är den andra delen på samma tema; argument för Guds existens / nödvändighet. Detta får nog bli en serie!

Bakgrund

Mänskligheten har under hela sin existens uppvisat en säregen förmåga att både skapa och förstöra. Med inspiration och energi har konstnärer skapat mästerverk, som kan förintas på ett ögonblick. Inget är beständigt. Allting har en början, och ett slut.

Människan har också lyckats organisera sin förstörelseförmåga, i former som krig och folkmord. I civilisationernas början handlade det oftast om att försäkra sig om naturresurser, mat. I senare tid har det handlat om etnicitet, religion, nationalitet, eller något så diffust som “ras”. 

US National Archives - St. Goar. March 1945

Varför är vi sådana? Behöver det vara så?

Trots att alla samhällen genom alla tider haft lagar, regler och diverse modeller av moral, så har de flesta civilisationer ändå kollapsat. Detta har inte alltid berott på intern anarki, eller en upplösning av civilisationsbärande strukturer, utan ofta har någon aggressiv kultur förintat en annan.

Men, för att mänskligheten skall fortsätta utvecklas krävs någon form av stabiliserande struktur, normer och lagar. Anarki har aldrig genererat något annat än just förödelse. Detta är särskilt viktigt när ett ökande antal nationer försöker skaffa sig kärnvapen.

I en av de intressantare diskussionerna på denna blogg kom vi då ganska nära fundamentala frågor. Låt oss nu gå lite djupare?

En av mina kommentarer löd då: “på vad skall man basera moral och samhällsregler på?…Det räcker inte med en allmän rättskänsla”

Ja, vilka är de fundamentala principerna för att bygga en uthållig och utvecklande civilisation? Är det FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna? Bibeln, Koranen? Vore väldigt intressant att se särskilt ateister utveckla detta! Och för varje princip, då besvara frågan: “och vad grundar sig den principen på”?

Underbyggnaden för ett ateistiskt principbyggande tar nämligen väldigt snabbt slut!

Man måste slutligen stipulera “universella värden”, dvs något som gäller för alla, i alla tider och överallt!. Om detta inte görs, då kollapsar all etik, moral, alla värderingar, och kvar blir endast djungelns lag och total absurditet! En vägglus ges då samma rättigheter som kungen av Sverige (en linje som många ateister driver på allvar)!

Det finns en annan väg! Och den vägen genererar inte bara ett mänskligt samhälle, utan säkerställer dessutom också att individerna ges en stabil inre kompass för hela livet!

Det är denna väg som varit grunden för Västvärldens utveckling de senaste två årtusenden! Och det är denna väg som varit grunden för deklarationen om de mänskliga rättigheterna! Det har visserligen förekommit många avskyvärda händelser under denna epok, men det gemensamma för alla dessa utbrott av vansinne har varit just bristen på efterlevnad av universella värden! Att leva som man lär!

Vägen till ett mänskligt samhälle grundar sig på kristendomen!

Och kristendomen grundar sig på en endaste person! På det mest omvälvande budskapet i mänsklighetens historia! Varje avsteg från Kristi budskap leder till fördärv! (Jag vet att detta påstående kan upplevas som oerhört svårsmält, men ta här en paus till imorgon och fundera på hur världen kanske sett ut idag ifall inte Romarriket blivit bärare av kristendomen, utan kanske istället genomsyrats av midsommarorgier, ättestup, eller aztekiska blodsoffer? Hade exempelvis filosofi, matematik och människokärlek funnits idag?)

Grundvärden

Nu fortsätter jag snabbt till ett antal stipulat. Och jag vet att ateister oftast tappar tråden redan på första punkten, men försök hänga med ett varv:

  • Människan har en särställning i Skapelsen - och vi äger inte Skapelsen, vi förvaltar den
  • Ingen får utsläcka människoliv, oavsett människans ålder (detta inkluderar ofödda)
  • Alla människor har samma värde, oavsett konstitution (detta inkluderar Downs syndrom)
  • Vi är alla skapade, vi har alla en mening och den tid vi givits för att finna denna mening är ytterst begränsad
  • Vi har alla givits ett mål - att lära känna den som Skapat oss
  • När vi börjat lära känna Skaparen, då har vi kommit närmare det som kan rädda både individen och vår omgivning

Den slutgiltiga räddningen för individen är inte förnuftsbaserad, eller uppnåelig genom enbart intellektet - den uppnås som ett gensvar då man gjort sig beredd att börja se och höra med “hjärtat”. Och då börjar en riktigt härlig resa!

Det går självfallet att göra en längre och mer genomtänkt lista än den ovan.

Mänskligheten kan ju bevisligen inte överleva med enbart normer och regler! Detta återberättas i en av världens äldsta böcker: Bibeln. Och det var för att rädda varje unik individ som Gud valde att anta mänsklig gestalt och direkt till oss förklara hur vi skall lära oss överleva.

Se dig omkring, vi lever i ett materiellt överflöd, men det är en andlig öken. Kan du ärligt påstå att det inte saknas något i ditt eget liv? Det finns en absolut mening med livet, det finns absoluta sanningar, det finns en absolut kärlek och du är absolut efterlängtad!

Categories: Annat Kristet
Taggad: , , , , , , , , ,

Tro & Förnuft?

tisdag 26 februari, 06:00 · 7 Comments

För de flesta katoliker är frågan om tro och förnuft inte särskilt kontroversiell. Enligt min mycket begränsade inblick är detta något som oftare verkar problematiseras i protestantiska grupper. Jag minns att Luther verkade vara måttligt förtjust i förnuftet, som jämte katolska kyrkan också fick liknas vid en prostituerad, i detta fall blev förnuftet “djävulens hora”. “Vernunft … ist die höchste Hur, die der Teufel hat“, Wittenberg 17e januari 1546. (Han verkade verkligen förakta prostituerade).

Många katoliker hävdar att förnuftet behövs för att utveckla och förstå tron, djupare och bredare. Förnuftet är ju exempelvis den egenskap hos människan som används vid bibelstudier, oavsett trosinriktning.

Detta är också en (av många!) anledning till varför vi katoliker fäster så stor vikt vid Traditionen, dvs katolska kyrkans bibeltolkning. Vi har stor respekt för tidigare generationers insikter, och anser inte att all förståelse av tron måste återuppfinnas i varje ögonblick. Senare generationer kan fortsätta att utveckla förståelsen baserad på den insikt som redan uppnåtts. Som i all förståelse, så kan ny insikt korrigera tidigare uppfattningar, och helt ny förståelse är också välkommet. Ett skolexempel på att mänsklig insikt behöver tid var Jesu lärjungars oförmåga att förstå och acceptera uppståndelsen (Joh 20, Luk 24, Mark 16).

Men, ibland verkar diskussioner(?) om Traditionen utgå från att Skriften plötsligt försvunnit i katolska kyrkan!

Detta inget värt att diskutera, för det är tyvärr ännu en av många befästa missuppfattningar och lögner om oss katoliker. (Skriften läses i varje gudstjänst alla dagar!) Okunskap är alltid förlåtet.

Däremot är inte den kristna tron något som begränsas till, eller av förnuftet, utan något som “transcenderar” både kropp och själ (vilket är klassiska begrepp som förtjänar några terminers studier). Det heter ju Tro!

Men varför är då frågan om tro och förnuft så populär? Är det enbart för att icke troende kan uppfatta att tro och förnuft är helt separerade från varandra? Utgår man inte då från en protestantisk uppdelning, fastän jag inte tror att detta är så extremt uppdelat där heller? Eller, anser vissa icke troende att tro och förnuft är varandras motsatser?

Vad är problemet enligt alla som upplever denna fråga som så viktig att debattera?

  • Är tro och förnuft varandras motsatser?
  • Är tro och förnuft helt separerade, men ej nödvändigtvis motsatta?
  • Är tro och förnuft enbart en konstgjord problematisering, som exempelvis penna och demokrati?

Wiki - Gulliver in Brobdingnag, Victoria and Albert Museum, London

I väntan på din hjälp att förstå varför denna fråga varit/är så infekterad, så betraktar jag detta på samma sätt som frågan om vilken ände ett kokt ägg skall skalas, den spetsiga, eller den trubbiga…

Det är kanske viktigare att diskutera nedanstående frågor istället:

  • Vad är Tro utan Förnuft?
  • Vad är Förnuft utan Tro? (Det är nog detta Luther egentligen avsåg med sin kanonad?)

Båda dessa företeelser är (lika?) förödande och båda företeelser verkar frodas i olika media idag. Är det för att “tomma tunnor skramlar mest”?

“…Vad innebär nu detta? Jo, att jag vill be med min ande men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande men också med mitt förnuft.

För om det är i ande du ber en tackbön, hur skall då den som har sin plats bland oinvigda kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.

Det är bra att du tackar, men den andre blir inte uppbyggd av det.

Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er, men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor.

Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet.”

(1 Kor 14:15-20)

Categories: Katolsk Tro
Taggad: , , , ,

Fördumning, början på slutet?

torsdag 24 januari, 17:20 · 5 Comments

Gliringar, könsord, svordomar och en bildningsnivå som hos en iskub (nej, det är inte en beskrivning av svensk stand up comedy)! Är det så media, särskilt de kommersiella TV- och radiokanalerna, bidrar till att nyansera tillvaron?

I beskrivningen av denna blogg har jag skrivit: “Jag vill se ifall man kan föra en intelligent, sansad och respektfull diskussion om olika frågeställningar i detta medium? Eller, måste diskussioner urarta till regelrätta bataljer där alla medverkande försöker vinna på knockout?

Det finns en gammal tradition av samtal mellan människor med ibland mycket olika uppfattningar - men det är en utrotningshotad tradition. Måste man alltid ha absolut rätt i diskussioner - kan man inte bara få lufta olika tankar?”

Och kanske finns det hopp? Svenska Dagbladet beskriver ett hoppfullt fenomen: publiktillströmningen till litterära samtal ökar, och det är knappast publikens behov av att behandlas som förskolebarn som gett upphov till det ökade intresset! Artikeln om detta går under rubriken “intelligenta samtal drar större publik“.

Är detta ett mentalt vårtecken? Låt oss hoppas att detta är en långsam början på ett större intresse för kunskapsmässig fördjupning och breddning, istället för den urvattning som pågått i så många decennier… Det finns oceaner av kunskap och erfarenheter att återupptäcka!

Är detta är en början på slutet, för fördumningen?

Categories: Okategoriserade
Taggad: , , ,

Vad hände sedan med Pontius Pilatus?

söndag 20 januari, 08:00 · 5 Comments

De flesta av oss har läst i Bibeln om Pontius Pilatus måttligt lysande civilkurage vid påskhelgen i Jerusalem för snart 2000 år sedan? Och, vi har sett ett antal olika versioner av Pilatus i diverse filmer? Men hurdan var han egentligen, var kom han ifrån och vad hände efter hans period i Judeen?

Det finns väldigt lite uppgifter om Pontius Pilatus, men han omnämns ändå i några olika skrifter (Filon från Alexandria - Legatio ad Gaium 38, och Tacitus - Annals 15.44). Men, det mesta om Pilatus härkomst och vidare öden är i stort okända. Det är troligt att Pontius Pilatus tillhörde familen Pontii, från regionen Samnium i mellersta Italien. Det är också högst troligt att Pilatus hade någon militär bakgrund, vilket man bör kunna förvänta sig av en Prefekt, och av en man ifrån hans samhällsklass. Viss spekulation har förekommit om Pilatus blev befordrad av kejsar Tiberius vaktchef Seianus - vem vet? Pilatus föregångare på posten var Livius.org - Mynt från Pontius Pilatus tidValerius Gratus (15-26).

Omedelbart efter ankomst till Ceasarea började problemen för Pilatus, eftersom romerska soldater hade burit in statyer(?) i Jerusalem, vilket fick befolkningen att protestera mot denna uppenbara skymf av det judiska bildförbudet. Dessutom omtalas ännu en incident då Pilatus använt heliga finansiella medel (korbán) för att bygga en akvedukt. Akvedukten blev färdigställd efter Pilatus period i Judeen, av kung Herodes Agrippa. Det finns även en del sammanställningar av mer mytologisk karaktär.

Att Pilatus funnits i verkligheten är nästintill klarlagt, bl.a. fann arkeologer 1961 ett stenblock i Caesarea tillägnat kejsar Tiberius med Pontius Pilatus namn inristat (”S TIBERIEVM. . [PO]NTIVS PILATVS[PRAE]CTVS IVDA[EA]“). Detta var ett sensationellt fynd, då inskriptionen visade att Pilatus varit Prefekt och inte Prokurator som historikern Tacitus skrivit! Stenen finns idag på Israel Museum i Jerusalem (inventarienummer AE 1963).BBC - PONTIUS PILATUS PRAEFECTUS PROVINCIAE JUDAEAE

Legenderna: Pilatus  hustru hette Claudia Procula. Hon betraktas som helgon i den Koptiska Kyrkan. Enligt Eusebius av Ceasarea, som citerar okända urkunder, så föll Pilatus  i onåd under kejsar Caligula (vilket många gjorde!), blev deporterad till Gallien och begick slutligen självmord i Vienne, idag ett mindre samhälle utanför Lyon. Ortodox tradition berättar om att Pilatus  begick självmord efter att ha ångrat sin dom över Jesus Kristus, medan hans hustru högaktas för sina påstådda försök att förhindra Pilatus inblandning i processen mot Kristus.

Avsevärt längre sammanställningar om ståthållaren i Judeen åren 26-36 kan man finna här: http://www.livius.org/pi-pm/pilate/pilate01.htm, samt en kortare sammanställning från BBC här: http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/1273594.stm

Pilatus trodde nog adrig att han skulle bli ihågkommen 2000 år efter sin död, och valsa runt på en blogg! Så kan det gå om man inte är principfast, utan istället väljer att vara populist. Verkar fenomenet bekant?

Nihil sub sole novum! Intet nytt under solen!

Categories: Annat Kristet
Taggad: , , , ,