Alltid yrvaken

I det något udda ämnet fusk, så har jag nu ramlat över statistikbluffen!

Om man av någon anledning vill få sin blogg (eller annan webbsida) att framstå som otroligt populär, så verkar det finnas gott om system för att få upp besökstrafiken och därmed förbättra träffstatistiken för sin sida. Systemen kallas populärt för ”traffic generator”, eller ”hit generator”.

En metod bygger på att man registrerar sig (ofta gratis) hos något man kan kalla för förmedlare av Internetlänkar. Man registrerar där den webbsida man verkar ha så stort behov av att framhäva. Och därefter så låter man ett webbläsarfönster stå öppet i datorn, och i sakta mak låta presentera en massa Internetsidor medan du exempelvis sover, den ena sidan efter den andra – alla med ursprung från länkförmedlaren. För exempelvis var femte sida som presenteras får man kanske fyra träffar på sin egen sida. Fiffigt?

Och då undrar förstås vän av ordning – varför gör man detta, och vem? Falsk besöksstatistik går ganska lätt att avslöja, men jag överlåter åt dig att fundera på hur detta avslöjande kan gå till.

Än värre, är en form finansiell bedrägeri och oftast mer sofistikerat, är system för att generera falska träffar på Internetannonser som man placerat på sin Internetsida.

Det verkar som om kapprustningen flyttat till Internet, och förs på måga olika fronter: upphovsrättsfronten, Internetbankfronten, annonsträffronten och besöksstatistikfronten.

Men, någon Internetsida måste ju vara nummer ett i besöksstatistiklistor. Och då kanske extrem provokation är ett snyggare sätt – eller?

Så har denna blogg hunnit bli en månad gammal. Tiden går fort! Tempus fugit!

Vad har då denna månad givit?

Först och främst hoppas jag att någon, någonstans upptäckt något nytt i tillvaron, stort eller litet. Jag hoppas vidare att jag inte sårat någon med klumpiga formuleringar.

Jag har varit, och är fortsatt extremt skeptisk till bloggen som företeelse. Bloggen liknar mest ett jättelikt, elektroniskt cocktailparty för blinda, men utan drinkar - man ser inte den man talar med, och man lyckas kanske höra något av vad en person säger, innan nästa person dyker upp och säger något annat… Jag föredrar då hellre att sitta i biblioteket, djupt nedsjunken i en mörk läderfåtölj, och i en mindre grupp reflektera över tillvaron i denna och andra världar…

Nu kommer jag att dra ner på aktivitetsnivån en smula, för att ge mer tid åt mitt forskningsarbete inom teoretisk fysik. Men, jag har arbetat upp ett mindre bibliotek av opublicerade alster som regelbundet kommer att pytsas ut på denna blogg. Och jag kommer även att fortsätta reagera på olika konstigheter i tillvaron, som då resulterar i ett nytt plötsligt alster. Dessutom kommer jag att mer aktivt än hittills kommentera inlägg på andra bloggar.

Läs, begrunda, reagera, men framförallt önskar jag fortsatt allt gott!

Detta är den andra och avslutande delen om fenomenet katolikskräck, och tar här upp lite av dess bakgrund och tradition(!).

Intet förvånande exploderade katolikskräcken i samband med reformationen, då påven fick representera Anti-Krist och katolska kyrkan fick rollen som den Babyloniska Horan. Påven i rollen som Anti-Krist blev t.o.m befäst i vissa protestantiska trosbekännelser, t.ex. i Westminster Confession of Faith:

“25.6. There is no other head of the Church but the Lord Jesus Christ: nor can the Pope of Rome in any sense be head thereof; but is that Antichrist, that man of sin and son of perdition, that exalts himself in the Church against Christ, and all that is called God.”

The Baptist Confession of Faith (1689):

“26.4. The Lord Jesus Christ is the Head of the Church. In Him, by the appointment of the Father, is vested in a supreme and sovereign manner all power for the calling, institution, order, or government of the Church. The Pope of Rome cannot in any sense be head of the Church, but he is that antichrist, that man of sin, and son of perdition, who exalts himself in the church against Christ and all that is called God, who the Lord shall destroy with the brightness of His coming.” Wow!

Dessa två begrepp är väldigt seglivade, och mycket populära teman, än idag!

Reformationen var ju som bekant en företeelse omhuldad av diverse monarker. Vad avsåg egentligen Gustaf Vasa, Henrik VIII, m.fl? De drevs knappast av en kärlek till Gud! Om du kan din historia så vet du vad som drev dessa och andra samtida herrar. (Och om regenters testosteronhalt sänks, som hos det självständiga Sveriges första drottning, Kristina, så väljer hon kärleken till Gud, abdikerar och konverterar till Katolska Kyrkan, detta i en miljö präglad av 30-åriga kriget! Det är mod!!!)

Andra populära lögner om katolska kyrkan är: influenser från hedniska system, avgudadyrkan och de sedvanliga konspirationsteorierna om världsherravälde. Om du nu tar ett djupt andetag, så finner du en ganska lång lista smutskastning på denna sida (och hos Tidens Tecken gänget kan du också läsa om UFOs minsann!)

Nåväl, den katolikskräck som nu etablerats i de protestantiska länderna, flyttade med nybyggare till den Nya Världen (USA). Katolikskräcken i USA kulminerade på 1840-talet, då egendom tillhörande katoliker brändes och katoliker mördades. Katoliker anklagades för att förstöra USAs kultur (was ist das?), samt sprida sjukdomar och våld (som många andra grupper också anklagats för genom historien). I slutet av 1930-talet angrep så Nazityskland katolska kyrkan genom diverse förtalskampanjer, och många som vigt sina liv till en kallelse i Herrens tjänst slutade sina dagar i koncentrationsläger.

Massmedia, böcker och film är idag transparenta kanaler för att fortsätta sprida fördomar och stereotyper om katoliker. Redan i romanen “Bröderna Karamazov“, kapitlet “Storinkvisitorn”, framställer Dostojevski katolska kyrkan som Satans tjänare och kyrkan dömer där en återuppstånden Kristus till döden.

Och så har vi Dan Browns, “Da Vinci-koden“, med albinomunkar som skjuter folk och övriga kyrkan som dolt “sanningen” om Kristus. Hur populär blev inte den boken! Tänk dig motsvarande publikation om exempelvis samer, eller romer - inte?

Det är alltså socialt fullständigt accepterat att betrakta katoliker på de mest föraktfulla manér, och vi skriver nu Herrens år 2008, inte 1608!

En utförligare utläggning, samt källmaterial avseende detta trista, men populära, ämne kan du hitta på Wikipedia under rubriken “Anti-Catholicism“, och som jag använt i stor utsträckning för detta inlägg.

Slutligen vill jag tydligt deklarera att jag med detta inlägg inte önskar polemisera med någon individ, eller grupp, utan enbart påvisa hur allmänt accepterat katolikföraktet är i vårt land!

“Men ordet som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De har hatat mig utan grund.

När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.

Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.” Joh 15:25-27

Och så som vi vittnat sedan Petri dagar, så ska vi fortsätta vittna om en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud…intill tidens ände…

Antag att du ideligen fick bemöta de mest vidriga lögner och fördomar om din tro. Påståenden som ibland vore så vansinniga att du undrar ifall din belackare drivs av någon extremt skev humor, tappat all sans och förnuft, eller faktisk på allvar vidhåller sina påståenden om din tro.

Antag att din tro skulle anklagas för att ha kidnappat människor, fört bort människor till hemliga vetenskapliga experiment, opererat in osynlig spårningsutrustning, under hypnos bedrivit reproduktiv verksamhet (det du!), och mycket annan fantasifull idioti. (Detta är en lista UFO-nonsens)

Och nu till det värsta; oavsett hur du än bemöter, motbevisar, argumenterar, klargör, så vidhåller din kritiker alla sina ståndpunkter, och lyckas dessutom sprida lögnerna vidare till tacksamma journalister och mer tongivande kulturpersonligheter!

Vad ska man göra när man möter människor som är så totalt blockerade av fördomar och alldeles utom sig av ett uppdämt förakt för nästan allt vad din tro står för?

Jesus själv har gett oss råd: “Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er”

Och vad i all sin dar är det då jag hittills har lagt ut texten om? Ja, det handlar inte om klassisk antisemitism eller islamofobi. Det handlar om gammal hederlig katolikskräck.

Om du som läser detta är katolik, så vet du vad jag talar om!

Om du som läser detta inte är katolik, så vet du möjligtvis vad jag talar om? Det är en företeelse som förekommer i många olika kretsar, tyvärr även hos många som kallar sig kristna.

På tisdag 29/1 08.00 kommer en lite mer detaljerad redogörelse för denna accepterade form av förtal, som vore fullständigt otänkbar (och är dessutom kriminaliserad) om den riktades mot andra grupper i vårt land. Byt gärna ut ordet “katolik” i vissa påhopp, så ser du än tydligare hur hårresande detta fenomen är!

Vad är skillnaden mellan kritik och förakt? Vad är skillnaden mellan vanvett och ovett?

Till dess kan du ju fortsätta kika på andra bloggar, och på de tidningar som du händelsevis råkar läsa - en del är förvånansvärt snabba på att återge dålig publicitet om kristna i allmänhet, och katolska kyrkan i synnerhet.

Vet inte ifall fler uppmärksammat en märklig teknik för att fånga maximal uppmärksamhet för en blogg? Jag noterade idag att man kan göra så här:

1. Man skapar en blogg enbart för kortare inlägg (och stänger av kommenteringsmöjligheten)
2. Man söker igenom media efter en särskild nyhet (de flesta tidningar publicerar ju samma nyheter)
3. Man skriver ett kortare inlägg om denna nyhet och länkar till alla de media som publicerat nyheten, självfallet enbart till de media som genererar returlänkar (t.ex. via Twingly)
4. Om man dessutom faktiskt har något budskap, så länkar man till en annan blogg där inläggen kan vara lite längre

Ett exempel på denna teknik finner ni på bloggen “Kulturvänster blir pophöger“.

Undrar ifall detta kommer att spridas och kanske med tiden få media att upphöra med möjligheten att länka kommentarer till artiklar?

Inom politik finns röstfiske, men vad ska man kalla detta fenomen inom bloggosfären för? Finns det redan ett namn, eller vill du hitta på ett?