Om denna blogg/About
Det finns en gammal tradition av samtal mellan människor, med ibland mycket olika uppfattningar – men det är en mycket utrotningshotad tradition. Idag verkar många samtal istället handla om att försöka ”vinna” en påhittad kamp, håna och häckla andras uppfattningar.
Men, vad händer den dag samtalen tystnar?
På denna blogg kommer jag mycket ofta presentera tankar och idéer som oftast inte ges någon annan plats.
Vem är då ”jag”? Jag heter Zoltan Paska och bor i närheten av Stockholm. Kom till världen i Herrens år 1964 , född i Italien av ungerska föräldrar från det som ett tag kallades Jugoslavien, men har sedan 1965 levt i Sverige. Jag är civilingenjör med inriktning på tillämpad fysik.
Mellan 1988 och 1993 forskade jag inom det område som idag kallas för nanoteknologi, hos det som då var ”Institutet för Mikroelektronik”, men idag är konsultbolaget Acreo AB och Electrumlaboratoriet. Lite om kvantbrunnar och annat kul som jag då pysslade med kan du hitta här… Idag arbetar jag i näringslivet, men fortsätter på fritiden att utveckla en alltför komplicerad modell om något bortom Standardteorin, ”teorin om allt”, kanske.
Jag är också troende katolik. Den katolska kyrkan är världens största kristna samfund, med ca 1200 miljoner medlemmar.
En av väldigt många och unika aspekter i min tro är det harmoniska och kompletterande förhållandet mellan Vetenskap och Tro. Det är en myt att det skulle finnas någon konflikt mellan dessa olika aspekter. Den konflikten är konstruerad och alltid med ett grumligt syfte! På samma sätt beskriver exempelvis poesi och matematik vår verklighet på kompletterande sätt. Vi människor kan inte överleva utan både Tro och Förnuft!
Du är varmt välkommen till denna blogg och jag hoppas du blir lite rikare när du lämnar bloggens olika inlägg.
Om någon absolut vill kontakta mig av någon anledning, så kan jag nås på: zipprivate (at) gmail.com
Disclaimer: All graphics on this website are directly linked to non-copyrighted material, also presenting the sources. Any infringement is not intentional. If your are the rightful owner of the published graphics and demand withdrawal of publications, please post a note to this post and I will immediately attend to the matter.
Hej Zoltan!
Läs gärna mitt inlägg på min blogg om: En perfekt Skapare upphäver aldrig Sina naturlagar.
Här
Vänliga hälsningar
Anders Branderud
Anders, varmt välkommen!
Har kollat din blogg – ser onekligen ut som vi rör oss runt många liknande frågeställningar, fast från två lite olika traditioner, den katolska och den lite äldre, judiska.
Naturlagar är naturlagar, dvs orubbliga genom tid och rum (kanske!) Det finns ju lite diskussioner ifall de fysikaliska naturlagarna verkligen är konstanta genom tiden, men detta är i sig bara ytterligare ett bevis på vår ofullständiga förståelse av Skapelsen.
Det är bara Skaparen som förstår Skapelsen, men det är många på detta klot som tror sig veta bättre.
Hmm, anser du verkligen att kristendomen inte har sina rötter i judendom? Mästaren från Nasaret ( נצרת) var väl ändå inte grek?
Hej Zoltan!
Jag hittade inte din mailadress, men använder bloggen som kommunikatör. Jag var på en träff på Marielund där det påpekades att Sidney-resenärerna ofördröjligen måste lämna sin anmälan för att komma med. Trevligt att två från gruppen kommer med!
Hälsningar
Per
Bra att en fullfjädrad katolik har en så elokvent blogg!
Varmt välkommen Pappan,
Om jag är en fullfjädrad katolik kan nog diskuteras – men, jag hämtar oerhört mycket av mina tankar från kyrkans förståelse av denna värld. Det är ett perspektiv som blir starkare och tydligare för varje dag.
Jag vill också välkomna dig till bloggosfären – ser att du nyligen öppnat kranarna och visar att du tänker själv! Även om jag inte nödvändigtvis håller med dig i allt, så är det alltid glädjande när den monotona PK-strömmen bryts av någon som ifrågasätter vår samtids extrema självgodhet. Kör hårt!
Just hårt vet jag inte om jag vill köra men tack för din uppmuntran. Vanligen kör jag lite för hårt för mina stackars medmänniskor och tänkte därför försöka köra lite mjukare. För köra lär jag knappast kunna låta bli att göra, i en eller annan form.
Även jag har den universella kristenhetens krets att tacka för många av de impulser som i mig blivit tankar, och organ att inse medelst. Universella kristenhetens krets? Ja, alltså katolicismen i vidare mening. Såklart. Nu när vi inte har statskyrka längre så kan kanske Kyrkan återta sin rätta plats. Men även sin rätta funktion, nämligen att leverera de sju sakramenten, varken mer eller mindre. Ty så bakåt/framåtsträvande är jag, att jag ser biblicismen som en olycka (jag översatte och publicerade en gång den tyske romantikern Novalis fantastiska lilla essä ”Kristenheten” (eller ”Europa”), som sedermera utgavs på ellerströms i annan översättning. Läs den! Om du inte redan har gjort det, alltså.
För övrigt älskar jag den galna Simone Weil, vars konklusioner jag ofta inte alls delar.
Det civiliserade samtalet är oöverträffat, eller som Goethe låter en konung säga i sin Sagan om den gröna Ormen och den sköna Liljan, ”mer vederkvickande än guldet”.
Så, nu fick du några av mina inspirationskällor också.
Salve
AK
Simone Weil är någon jag hade älskat att se mer av – för sin egensinnighet och originalitet.
Tänk om det funnes ett forum med mestadels nya tankar och med nytt ljus över våra förfäders tankar!
Undrar ibland om vi kommit till en intellektuell återvändsgränd, där slätstrukenheten och konformism blivit normerande. I det perspektivet är det extremt upplyftande att sätta Kristus i centrum – det har nämligen blivit lika revolutionerande idag som det var för 2000 år sedan.
Det är alltid lika roligt att framhäva historiska elementa om kristendomens roll för vår civilisation och se vilken enastående förnekelseprocess som oftast startar. Ja, vi lever definitivt på gränsen till ett paradigmskifte – men vilket skifte är det som väntar?
Men finns inte ett sådant forum i och med blogosfären?
Är inte blogosfären på internet den profana vesrionen av logosfären på innernet??
Den här åskledaren kör hårt:
http://profeten.blogsome.com/2009/04/10/kristendomen-ar-dod/
AK
För övrigt undrar jag om det inte vore klokare i långa loppet att göra precis tvärtom i äktenskapsfrågan: Låta ENBART FERTILA PAR undergå vigselns sakrament.
Sådärja. Nu är det sagt.
AK
Hur vet man vilka par som är fertila? Ibland märks inte ett problem av det slaget förrän efter lång tid.
Att vägra infertila äktenskap vore ganska tufft och göra ont värre. De skulle känna sig dubbelt straffade.
Kommer tid kommer råd, var så säker! Finns det en innerlig övertygelse om att en sådan åtgärd är av godo så hittar de alltid på något sätt. Det traditionella äktenskapet är för den delen just tänkt för fertila par. Varken för samkönade eller för äldre. Har ett sådant äktenskap förblivit barnlöst en längre tid så kunde man förklara det upplöst utan att någon behövde skämmas för det. Tanken är alltså inte ny, tvärtom. Den är bara lite… bortglömd. För att man har fått för sig att äktenskapet handlar om tvåsamhetens lilla lycka, när den egentligen handlar om så mycket mer. Inte minst barnens trygghet, men även den vitala dynamik som uppstår i det att två släkter besläktas. Som en ympning.
Straffande är väl bara något som man förvägras! Men om det står klart att äktenskapet inte är till för det älskande paret, utan för att skapa en integritet kring de kommande generationernas daning och därmed samhällets fortbestånd, då är väl saken ur världen? Varför skulle jag bli ledsen över att inte få något som varken passar eller gäller mig? Det gäller bara att ordentligt klargöra äktenskapets betydelse och funktion i samhället.
Men här anar jag oråd. I mina mörkare stunder tycker jag mig se en omfattande sammansvärjning som går ut på att skapa en ny sorts människa; en egenskapslös människa, en mutant, ett evolutionärt språng in i en ny epok. Och denna nya människa är raslös, könlös, klasslös och på sikt kanske rentav ålderslös. Och tillverkad i laboratorier. Ett första steg mot denna (medvetna eller omedvetna men dock reella) vision är den klassiska socialistagendan: Krossa konceptet ”kyrka, nationalstat och kärnfamilj”. Ju äldre jag blir desto mer märker jag att jag helt enkelt inte håller med om detta uppsåts förträfflighet. Ja, jag är rentav motståndare till det. jag tycker det är en dålig idé, helt enkelt. För att det är våra OLIKHETER, inte våra likheter, som gör oss fertila, på alla plan.
Den fertiliteten vill jag värna om.
Det är ganska många par som inte kan få barn, av olika anledningar. Med ditt förslag skulle ca en tiondel av vår befolkning inte få gifta sig, någonsin. Inte ens om den tilltänkta/e frivilligt och i förväg avstod från möjligheten att få barn, för att ändå leva återstoden av sitt liv med sin hustru/man.
Kanske kan några leva med att ha förskjutit någon för en sådan sak, men jag tror Kristus förväntar sig mer av oss än så. Att vi accepterar varandra så som vi är skapade – fertila, eller ej. Konsekvensen är att förbli vigsellöftet troget – i medgång och motgång.
Att adoptera barn är också en stor gärning. Det saknas knappast barn som drömmer om ett nytt hem…
Lite mer om äktenskap och fertilitet i en dagsfärsk nyhet från amerikanska katolska biskopskonferensen – det kommer mer kommentarer snart, men det lär nog likna mitt svar ovan…
”Få gifta sig”… men då är ju äktenskapets sakrament och institution fortfarande inte förstådd i sin funktion! Dess funktion har ingenting med älskande par som sådana att göra. Äktenskapet är en samhällelig organisationsprincip, som är så central att den är en förbindelse till det himmelska, och därför helgad till sakrament! Denna förbindelse till det himmelska yttrar sig i det faktum att ett fertilt par kan få barn – från himmelen! Det är det man helgar i älkenskapets sakrament, inget annat. Det vill säga: det andra får man på köpet.
Allt är inte för alla, det får man acceptera. Om det är något Kristus ”vill” av oss så är det att vi ödmjukar oss till att acceptera det. Om allt är för alla alltid så är inget något någonsin. Det är det som är finessen med distinktioner över huvud taget!
Eller?
Tack för länken, det var en intressant artikel. Det kan sannerligen inte vara lätt att valla en miljard får. Speciellt inte när det ligger i fårs natur att söka sig till det grönaste gräset. Som ju alltid ligger på andra sidan (den moraliska) gärsgården…
Kanske skiljer vi oss åt i rättighetstanken. För mig finns inga rättigheter som inte är en direkt följd av skyldigheter. Alla människor är lika mycket värda i ett gudomligt perspektiv – självklart, efter som de då mäts utur sitt varande och inte utur sitt görande – men det innebär inte att alla människor har samma rättigheter! Alla har inte rätt att bo i just Sverige, till exempel. Och alla har inte rätt att gifta sig. Det betyder givetvis inte att somliga är sämre än andra, bara att vi har olika lotter i livet. Lycka är inte ett stort pund, utan att förvalta sitt pund väl.
Hur ser du på rättigheter? Har jag träffat på något här?
Eftersom jag är en liten papist, så kopierar jag från Katekesen avs frågan om äktenskap och ”rätten till barn”:
”Herren Jesus betonade Skaparens vilja från begynnelsen; han ville att äktenskapet skulle vara oupplösligt. Han avskaffar de former för tolerans av skilsmässa som hade vunnit insteg i den gamla lagen.
Mellan döpta katoliker ”kan ett ingånget och fullbordat äktenskap inte upplösas av någon mänsklig makt eller av något som helst skäl utom genom döden”.
”Barn är inte en rätt, utan en gåva. ”Äktenskapets dyrbaraste gåva” är en mänsklig person. Barn kan inte anses som något slags egendom, vilket skulle leda till erkännandet av en så kallad ”rätt till barn”. På detta område är det enbart barnet som har verkliga rättigheter: den rätt som består i ”att vara frukten av dess föräldrars äktenskapliga akt som är framkallad av kärleken – och också rätten att respekteras som person ända från konceptionen.
Evangeliet visar att den fysiska steriliteten inte är något absolut ont. Makar som efter att ha uttömt alla legitima möjligheter som medicinen har att erbjuda lider av ofruktsamhet skall förena sig med Herrens kors, källa till all andlig fruktbarhet. De kan ge ett tecken på frikostighet genom att adoptera övergivna barn eller fullgöra de tjänster som medmänniskan kan kräva.”
Om rättigheter: ja, jag anser det finns rättigheter som är eviga och naturligt givna – rättigheter som inte har ursprung i skyldigheter, utan enbart ett ursprung i Guds kärlek. Friheter är däremot kopplade till skyldigheter, i nämnd ordning, inte tvärtom.
” jag anser det finns rättigheter som är eviga och naturligt givna – rättigheter som inte har ursprung i skyldigheter, utan enbart ett ursprung i Guds kärlek. Friheter är däremot kopplade till skyldigheter”
Utveckla gärna!
Om friheter/skyldigheter. En skyldighet leder inte nödvändigtvis till frihet, medan en frihet alltid innebär någon slags skyldighet (ansvar).
Gud har skapat oss fria – det är en fundamental rättighet. Vi har alla rätt till liv. Vi har alla rätt till Tro. Vi har alla rätt att leva i värdighet. Vi har alla samma rättigheter, osv…
Men, så kommer vi till skillnader mellan naturliga (eviga) rättigheter, andra rättigheter, friheter och skyldigheter.
Jag kan inte sammanfatta katolska kyrkans naturrätt och sociallära på en kväll. Men, jag kan länka till andras sammanfattningar – och därifrån en lista på olika rättigheter (det finns många fler):
* Personens rätt till liv, frihet och säkerhet
* Rätt till fysisk och moralisk integritet
* Rätt till tillfredsställande och nödvändiga medel att leva på tillbörligt sätt
* Rätt till säkerhet i händelse av sjukdom, invaliditet, änke- (änklings)stånd, ålderdom, arbetslöshet och någon ofrivillig förlust av medel till försörjning
* Rätt till vederbörlig respekt för den enskilde personen och hans (hennes) goda rykte
* Rätt till religiös frihet och till samvetsfrihet och tankefrihet
* Rätt att deklarera och försvara sina egna idéer (yttrandefrihet), rätt till kultur och tillgång till objektiv information om offentliga händelser
* Rätt till utbildning och i relation till detta frihet att undervisa
* Rätt att fritt välja levnadssätt och rätt att bilda familj (äktenskap)
* Rätt till arbete, att fritt välja position eller yrke och rättvis lön
* Rätt att ha privat egendom, inkluderat rätt att äga produktionsmedel
* Rätt till sammankomster och föreningsliv
* Rätt att delta i fackförbund och att strejka
* Rätt att välja bostadsort, att resa och att emigrera
* Rätt att aktivt delta i det offentliga livet
* Rätt till personligt deltagande i sådant som tjänar till det allmännas bästa
* Rätt till lagligt skydd av den enskildes rättigheter
* Rätt till medborgarskap
På olika sätt kan denna lista härledas ur människans naturliga rätt att få leva värdigt.
Hela paketet, katolska kyrkans sociallära finns sammanfattad under ”Principerna för kyrkans sociallära”.
Påvens nyårstal från 2007 i detta ämne kan kanske också vara något att meditera över?
Tack för besväret, Zoltan!
Listan tycks mig aningen för tendentiös och godtycklig för att spegla någon evig princip – påvlig eller inte. Dessutom, fast det är nog mig det är fel på, så skulle jag använda orden ”friheter” och ”rättigheter” på motsatt sätt – dvs. friheter kan vara gudagivna men rättigheter är en följd av skyldigheter. man är t ex fri att leva. man har inte ”rätt” att leva. Möjligen är man dock ”skyldig” att leva! Plikt och glädje måste ju ingalunda vara motsatser…
Du ondgör dig stundom över modernismen på ett för mig roligt (och gammelkatolskt!) sätt. Men samtidigt prisar du VII. Som förde in modernismen i kyrkans teologi. Jag får inte ihop det! Själv har jag problem med VII men ser det som en nödvändig konsekvens av det stora problemet: VI – där Kyrkan klampar rakt i fällan i sin iver att bekämpa just modernismen. Fällan är att reagera på en reaktion. Då tappar man kontakten med Gud. Det är en universell princip.
Eller har jag fel här?
Förändring är inte ont i sig. Däremot är förändring för förändringens egen skull helt meningslös och svagsint, dvs. modernism.
Jag tycker nog att Andra Vatikankonciliet var både modigt och nödvändigt. Det finns också något område där jag tycker att kyrkan kunde ha gått längre, men jag kommer aldrig diskutera den frågan via Internet.
Listan är tendentiös, håller med – men har en underbyggnad som tyvärr inte framgår särskilt tydligt. Därför inledde jag med de rättigheter som utgör delar av listans underbyggnad.
Ledarskap handlar om att leda, att ge alternativ. Att reagera på reaktioner är inte ledarskap, det håller jag med om. Men, tycker du att det är vad katolska kyrkan gjorde med Andra Vatikankonciliet?
Kristus reagerade själv på många reaktioner – hans egna lärjungar gnällde ju friskt. Att reagera på reaktioner kan väl också kallas att hörsamma bön?
Kontakten med Gud finns nog på ett annat plan än just genom mönstergillt ledarskap… Nu ska jag sova.
Allt gott.
Kortfattat: VII var en motreaktion på konsekvenserna av VI ett sekel tidigare. Som berodde på oförmågan att hantera modernismen. Kyrkan målade in sig i ett hörn. VII gick rätt över den ännu kladdiga färgen. Kvar i hörnet står ännu Pius X och surar.
Jag önskar dig en god natts vederkvickande sömn!
Pappan
PS: Ledarskap handlar om att bedöma, ta och fånga upp initiativ, delegera och samordna. Att reagera på gudomlig aktion – det vi kallar Helig Ande.