På denna sida hamnar svar på kommentarer som tydligt tenderar att avvika från originalinläggets innehåll.
Här kan du också lägga in kommentarer om du inte hittar en annan lämplig plats på denna blogg.
Kommentera gärna, men försök upprätthålla en god ton, i enlighet med reglerna för denna blogg.
3 responses so far ↓
Zoltan // söndag 16 mars, 19:09 at 19:09
Tillbaka till en klassiker: Teodicéproblemet, varför finns ondska? Är det för att Gud tillåter det? Har ondskan en mening? Gissa om jag är trött på ämnet, men tyvärr ställs frågan ideligen…
Det vanligaste sättet att börja svara på denna eviga fråga är: ondska är frånvaron av godhet. Sjukdom är motsatsen till att vara frisk, elakhet är motsatsen till godhet och hat är motsatsen till kärlek, osv.
Det är inte så att Gud vill att vi skall vara sjuka, plågas, hata, eller vara elaka! Av allt detta kan vi själva välja allt utom ondskan utifrån, som sjukdomar, olyckor, naturkatastrofer, etc. Vi ser ofta att människor drabbas av naturens, eller andra människors ondska.
Var kommer ondskan ifrån? Ett extremt kort svar, med utgångspunkt i Bibeln: en av änglarna sade nej till Herren, lämnade honom och började motarbeta allt i Skapelsen. Ja, Gud skapade även denna ängel, men Gud skapade alltigenom fria varelser. Antingen går vi Herren till mötes, eller så säger vi nej och kommer att driva allt längre bort från Gud.
Finns det en mening med ondskan? Nej! Ondskan innehåller inget gott alls! Vi kan dock lära oss något av hemska upplevelser, och alla lärdomar syftar till att fortsättningsvis undvika ondskan. Detta är inget särskilt kristet, utan allmänmänskligt.
Naturkatastrofer då? Ja, vi lever i en imperfekt värld, med defekta människor. Vi lever inte i paradiset, och vi är inte längre nära Gud. Adam & Eva, någon som minns dem? Vi är sedan dess defekta och lever i en skadad värld (som vi i vår idioti fördärvar allt mer).
Vad göra? Ta till dig Jesu Kristi ord! Lagar, regler, denna blogg etc är inte tillräckliga! Den enda lösningen, vare sig vi tycker om det eller ej, är att öppna oss helt och fullt för Gud genom Jesu Kristi ord!
Och? Detta innebär att vi måste förändra oss, i tankar och ord, men framförallt i våra hjärtan! Bara då kan vi börja repareras, och låta reparationen pågå varje dag, varje timme i hela vårt liv. När Ordet bor i oss på detta sätt, ja då blir Kristus budskap om fullbordandet av lagen verklighet, dvs då först kan Guds lagar börja fungera som tänkt! Att enbart rabbla regler och moralkakor är meningslöst och motverkar sitt eget syfte! Det enda som kan hjälpa andra är att med öppet sinne ta emot dem och ge äkta, förutsättningslös kärlek - att bli som Jesus Kristus, inte att bara prata om honom!
Svårt? Ja, väldigt!
Omöjligt? Nej! Många har lyckats, och vad är alternativet?
Zoltan // tisdag 18 mars, 17:17 at 17:17
Läran om avlaten
Denna kommentar har jag delvis kopierat från en annan långsamt pågående diskussion hos ”Kaplansgården”.
Det som Martin Luther reagerade mot var avlatshandeln, avskaffat i.o.m Tridentinska kyrkomötet 1545-1563. Luther var inte emot avlat. Avlatshandeln spårade ur, mest beroende på missbruk från några präster och biskopar, precis som enskilda personer i kyrkan än idag kan göra sig skyldiga till fruktansvärda felsteg. Att då låta hela kyrkan bära en kollektiv skuld för dessa personers brott är obalanserat.
Avlat handlar om möjligheten för kyrkan att efterskänka hela, eller delar, av någons botgöring. Kan inte en präst/pastor göra detsamma än idag, dvs mildra någons botgöring? Om nu botgöring alls finns i andra samfund, häri svävar jag fullständigt ovetande.
Botgöring? Begäran att den som skadat något, efter bästa förmåga reparerar det denne skadat, om möjligt. Annars, blir det andliga övningar – kanske kan även det ge något!
Men, avlat ger absolut inte syndernas förlåtelse!
Charlotte // torsdag 17 april, 13:04 at 13:04
Zoltan,
Har bollat vidare en fråga till dig i min blogg idag - angående katolska kyrkan och preventivmedlen.
http://charlotte-therese.blogspot.com/2008/04/grymt-att-frbjuda-kondomer.html
Leave a Comment