Den första maj fyller denna blogg hela fyra månader!

Från första maj är det också bloggpaus på denna blogg! Ja, det är ju ytterligare något otroligt i tillvaron, i denna och andra världar!

Jag behöver all tid åt mitt forskningsarbete, och för att bygga en ny brygga. (Någon som råkar ha några telefonstolpar över?)

Det är alltså paus på denna blogg under perioden maj-augusti, minst! Något plötsligt inlägg kanske kan dyka upp under perioden, men det blir inte många.

Jag kommer i begränsad omfattning fortsätta kommentera på denna och andras bloggar, då jag befinner mig på platser som erbjuder både elektricitet och Internet.

Tack till alla er som kikat in på denna blogg sedan starten den 1a januari! Jag hoppas att bloggen presenterar någon, någonstans, någonting gott att ta med sig i tillvaron, i denna och andra världar…

Önskar nu alla en välsignad och fantastiskt fin vår & sommar!

Förändring är den enda konstanten?

Och i världens modernaste land är det nu dags att äntligen göra upp med arvet från förra veckan, eller från ännu tidigare!

Det är tävlingsdags!

Föreslå maximalt fem ord, som förmodligen uppfattas som ytterst föråldrade av de mest extrema modernister, nihilister eller av andra som upplever kristna som otidsenliga moralister.

Exempel på sådana ord kan vara: “skyldighet”, “ansvar”, “trohet”, “uppoffring”, “gemenskap”.

Kan du komma på några fler (maximalt 5 ord)?

Förklara gärna hur du har tänkt när du valt dina mossiga ord.

Detta är ett ironiskt inlägg, och tävlingen är halvt på skämt, men kan kanske ge någon tankeställare om tillvaron i denna och andra världar?

Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda.

Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden.

(1 Pet 3:15-18.)

Ta gärna del av Dagens Reflektion, några minuters fördjupning i videoformat om dagens läsningar (på engelska)… uppdateras varje dag…

Om du fick önska dig en enda sak för att Sverige ska ges en bättre framtid, vad skulle det då vara?

Stanna på denna rad en stund, titta kanske på bilden nedan och tänk efter.

Blev det kommande OS guldmedaljer, en evig högkonjunktur, eller kanske ett tropiskt klimat?

Jag önskar att Jesus Kristus blev levande i allas våra liv! Och vad betyder då denna kliché?

Det betyder att vi skulle värna varandra, och värna om de svagaste omkring oss. Våra gamla skulle inte behöva sitta i ensamhet med TVn som enda sällskap. Våra barn skulle inte behöva riskera att utsättas för sina klasskamraters förakt. Vi skulle inte behöva älta jämställdhetsfrågor och inte kivas om varför en punkt i Bibeln sitter på just den plats den fått.

Vi skulle inte leta efter felen hos varandra, utan ägna mer tid åt att fördjupa oss i tron. Vi skulle inte stöta bort och fördöma, utan med öppet hjärta lyssna på de utstöttas berättelser, på de sorgsnas öden och erbjuda dem en plats vid våra bord. Att pladdra mindre och lyssna mer räcker väldigt långt!

Måste vi då alla bli små Jesuskopior, vandra runt i landet och utföra mirakel?

Nej, men en grundläggande start är omvändelse - att vända om och börja ändra sitt eget liv. Och hur “vänder man om”?

Att springa iväg till en kristen församling och stirra på gudstjänsten, eller att gasta “Tack Jesus” på ett väckelsmöte är kanske inte den bästa starten. Inte heller att köpa en Bibel och försöka läsa den från pärm till pärm. Du lär tröttna vid Moseböckernas inventarielistor. Allt detta kan du med fördel göra den dagen allt detta verkligen fått en inneboende sann mening.

Sätt dig i en tyst kyrka, samla dig, andas - och börja prata i tankarna med Jesus. Berätta för honom vem du är, vem du har varit och vad du känner att du kunde, eller velat bli. Det finns ingen annan som förstår dig bättre än Han som skapade dig! Han förlåter allt du gjort, allt du undvikit att göra och kommer inte att begära något annat än att du blir Hans bästa vän, så som Han kommer att vara dig trogen i alla dina dagar.

Lämna sedan den tysta kyrkan, gå ut i världen och fortsätta prata med din nye vän, på bussen, i hissen, i tvättstugan och kanske även en dag högt tillsammans med alla andra som delar hans vänskap.

Sverige behöver inte mer konsumtion, inte mer mediaspektakel, inte mer stressande kommersiella förväntningar.

Sverige behöver dig! Förkunna frälsningen, förklara den och visa vägen i handling!

(Om du stannade vid trädet och tänkte efter en liten stund, så var det faktiskt en början på det som kan utvecklas till bön)

Vi borde alla spara energi, exempelvis genom att minimera förbrukning av varmvatten, och för all del även av kallt vatten. Under den period då företaget jag arbetar åt behövde spara pengar allra mest, föll dock förslagen om att endast spola toaletterna varannan gång ohörda.

Var inte orolig, det finns skarpa hjärnor som arbetar dygnet runt för att hjälpa oss att både minimera onödigt duschande, och på köpet ges vi då mer tid till att se på TV och blogga!

Detta åstadkommes med Norman D. Rikers gastäta kläder!

Tanken är att man med dessa unika plagg kemiskt kan angripa och utrota kroppsnära ohyra på ett mycket behagligt sätt. Missionsstationer, härbärgen för hemlösa och vissa herrar som anländer till sjukhusens akutmottagningar är självklara målgrupper.

Patentet på denna typ av plagg registrerades redan den 10e mars 1936 (#2033357), och har tyvärr inte funnit större gehör hos de internationella klädföretagen ännu. Varför? En ren kund är ju en harmonisk kund och köper säkert fler plagg ifall denne inte ideligen plågas av klåda vid intimare kroppsdelar!

Dessutom kan dessa kläder bidra till att kraftigt minska samhällets totala energiförbrukning på ett närmast revolutionerande sätt! Hur ofta behöver man nu duscha? Eftersom kläderna är gastäta, så läcker inte heller eventuell kroppsodör ut till allmänheten och minskar därmed behovet av primitiv vattenförbrukning ytterligare. En sista positiv effekt är även att fransk hygien nästintill kan elimineras (parfymer och deodoranter)!

Det finns väldigt många bortglömda geniers alster samlade på Improbable Research, där du säkert kan hitta fler bidrag till civilisationens fortsatta utveckling!

Improbable Research är en tidskrift som även delar ut det årliga Ig Nobel priset, till rön som inledningsvis kanske genererar leenden och skratt, men som därefter kanske väcker till eftertanke. Exempel på 2007 års pris i medicin gick till studien om “svärdslukandets bieffekter“.

Alla kan göra vetenskap! Alla kan sluta duscha! Nu!

Varför är det så många som verkar tycka att Dalai Lama är hipp? Och varför tycker än fler att exempelvis påven bara är en pinsam figur?

Varför är det så många som verkar tycka att yoga, saffransfärgade munkkåpor och Ganghes verkar representera djupaste visdom, medan bön, gråfärgade munkkåpor och floden Jordan är lika upplyftande som grå betong?

Jag tror detta beror på tre saker:

1. Exotism & fördomar
2. Okunskap
3. Effektsökeri

1) Exotism är egentligen en fördom. Fördomen grundar sig på villfarelsen att ju mer geografiskt avlägset något är, desto ursprungligare och mer oförstörd är företeelsen. Exotism har gamla anor: redan Platons legender om Atlantis beskriver ett avlägset lyckorike. Och på 1800-talet fick exotism en renässans efter århundraden av upptäcktsresande.

Den buddhistiska trenden i Västvärlden är delvis ett utslag av exotism, och så även delar av New Age, där särskilt de amerikanska ursprungsbefolkningarna upplevs besitta diverse mystiska visheter. Än idag vallfärdar desillusionerade västerlänningar till Nepal och stränderna i Indien för att “finna sig själva”. Tyvärr kommer de flesta hem som bittra ateister, de kunde inte frälsa sig själva, eller genom något mantra på fusk-sanskrit från en övervintrad hippieguru…

2) Okunskap. Hur många känner till hur katolska kyrkan förvaltat och utvecklat exempelvis filosofin under sin 2000-åriga historia? Och hur många känner till den kristna trons närhet till den ännu äldre, och fortsatt levande, judiska begreppsvärlden? Allt detta sammantaget ger en historisk kontinuitet, som är avsevärt äldre och mer utvecklat än något annat i mänsklighetens övriga begreppsvärld.

Att sedan katolska kyrkan på ett avgörande sätt grundlagt Västvärldens kunskapsmässiga övriga utveckling är än mer obekant. (Gissa vilka svenska universitet som grundades av papisterna? Svar finns i ett annat inlägg på denna blogg.)

3) Effektsökeri är ett utslag av hävdelsebehov. Någon behöver tillgripa ett spektakulärt medel för att synliggöras i sin omgivning. Och att då uppvisa någon nytt och mystiskt flum kan kanske imponera på någon. Detta är särskilt vanligt bland internationellt kända artister. Pojkarna i Beatles och Madonna är ju lysande exempel. Det tragiska är att många ungdomar följer i deras spår, utan att begripa särskilt mycket av den “fantastiska” nyhet som deras förebild sprider i media. Att media abdikerat från kritisk granskning av annat än kristna gör ju inte saken bättre!

Hur kan då Kristus få plats i detta virrvarr? Hur många är det inte som omedelbart förpuppas då de hör namnet Jesus nämnas?

Är det omvänd exotism som gör att antalet kristna ökar på kontinenter som ligger långt bort från Medelhavets östra strand?

Vad är det för vrångbild av Kristus som skrämmer och vad kan vi göra för att sprida det mest revolutionerande budskapet i mänsklighetens historia?

Vad gör du?

Den 3e maj kan du öppet manifestera att tron lever!

“Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.

Och vägen dit jag går, den känner ni.”

Tomas sade: “Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”

Jesus svarade: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”

Filippos sade: “Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.”

Jesus svarade: “Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?

Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar.

Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.

(Joh 14:1-12)

Ta gärna del av Dagens Reflektion, några minuters fördjupning i videoformat om dagens läsningar (på engelska)… uppdateras varje dag…

Vad utgör skillnaden mellan diskussion och bråk? Kan detta medium alls fungera som diskussionsforum, eller är bloggformen endast lämpad för bjäfs? Jag har varit extremt skeptisk sedan jag startade denna blogg vid årsskiftet.

Vilka förutsättningar krävs för att en diskussion inte ska spåra ur och hamna på sandlådenivå? Vad krävs av deltagarna?

Onekligen är det så att fördomar, eller rentav ett cementerat förakt grumlar förmågan att föra någon givande diskussion. Sådant visar sig ofta genom förolämpande uttryck, eller att fördomsfulla och oftast irrelevanta påståenden läses in i någons kommentar.

Vad krävs av dem som diskuterar? Måste alla ha doktorsexamen i det aktella ämnet för att få framföra en synpunkt? Och vore det verkligen en kvalitetsstämpel? Jag tror inte det. Min egen erfarenhet visar att alla styrs av förutfattade meningar i olika utsträckning. Och i den akademiska världen är det förvånansvärt sällsynt med vidsynthet, där råder snarare en inskränkhet som oftast bara tillåter en endaste “mainstream” uppfattning i taget.

Andra kanske envisas med att betrakta diskussioner som någon form av tävlan, där det endast handlar om att ha mest rätt. Jag tror detta synsätt mest vittnar om brist på livserfarenhet och begränsade perspektiv, naturligt under den period i livet då världen oftast betraktas som svart eller vit, då allting är antingen rätt eller fel. För länge sedan respekterades mogenhet och livserfarenhet, men idag fyller exempelvis etermedia istället allt utrymme mellan diverse lågbudgetproduktioner med vettlöst pladder! Fördumning blir förebild!

Jag upplever att en diskussion blir riktigt intressant först då flera personer tillsammans utvecklar och nyanserar ett ämne. Att antingen själv delta, eller bara beskåda sådant är nästan mirakulöst! Detta kräver en hel del av deltagarna, exempelvis en förmåga att tänka sjävständigt. Att plötsligt möta en lista med referenser till andra personers arbeten, eller fladdrande citat dödar i princip hela diskussionen. Detta liknar mest en tävlan i vem som snabbast lyckas bygga en hög böcker. I en diskussion ökar inte tyngden i ett påstående genom att hänvisa till någon annan, detta saboterar istället diskussionen. För varje referens kan man ju svara med en motsägande referens! Jag tror detta är typiskt då egen förmåga inte räcker och fullständigt poänglöst!

Jaha, undrar nu ifall jag bara har orealistiska förväntningar, eller om fenomenet jag drömmer om verkligen existerar? Kanske enklare att bara föra en monolog nere i garaget?

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Författare: Edith Irene Södergran, 1925

(Publicerad hos http://www.diktkonst.se, 26 maj 2007)

Du får själv avgöra ifall rubriken är felstavad efter att ha läst inlägget, det kunde ha stått “Föreningen Humanisterna”… Notera även att inlägget är allt annat än diplomatisk, “avslöjande” är nog en bättre benämning? Döm själv!

Frågan är: är Föreningen Humanisterna verkligen humanister?

För, hur kan man driva kampanj mot att hotell lägger Biblar i nattduksborden, men välja att blunda för den uppmuntran av könshandel som hotellens pornografi är en del av? Hur kan man driva kampanj mot kristna skolor (7.3), men välja att blunda för det bildningsförfall det sekulära skolsystemet åstadkommit under 40 års experimenterande? Hur kan man driva kampanj mot att etik ska byggas på kristen grund, men välja att blunda för det moras som fått ungdomar att börja mörda varandra?

Handlar inte humanism om att värna människans värde och bildningens vikt? Om inte, handlar det då bara om att reflexmässigt angripa allting som verkar kristet?

Det är ytterst ironiskt, men humanismens rötter ligger i kristendomen, hos kyrkofädren och kyrkans filosofer, men den aspekten döljs och förnekas självfallet ihärdigt. Istället pladdras det om humanismens rötter i någon diffus asiatisk filosofi (1.1)! Vilken?

Varför driver inte föreningen lika ihärdiga kampanjer mot exempelvis islamism, trafficking, eller mot nazister? Är det för att kristna inte svarar med halshuggningshot, eller för att kristna inte skyddas av hatbrottslagen? Och dessutom säger sig föreningen vilja ha en humanistisk syn på djur (9)! Fler än jag som upplever detta som exempel på extrem begreppsförvirring?

De flesta kristna anser att varje människa har samma värde, oavsett beskaffenhet! En människa med Downs syndrom, eller någon i respirator har samma rätt till liv och värdighet som Humanisternas ordförande! Delar Humanisterna denna uppfattning, eller skall vi införa obligatorisk genhygien och börja gradera olika individers rätt till liv? Varför inte?

Hur kan man kalla sig humanist, och så fullständigt upplösa människans värdighet och särställning? Hur kan man kalla sig humanist och strida för eutanasi (6.3) och abort (6.2)? Kan allt verkligen så lättvindligt rättfärdigas under “frihetens och individualismens” täckmantel? Vem får leva och vem måste dö i Humanisternas Utopia?

Humanisterna företräder ett osammanhängande och motsägelsefullt virrvarr av honnörsord (1.2). Religionsfrihet betraktas endast som frihet från religion (7.1)! Allt som verkar vetenskapligt och som dessutom är politiskt korrekt bakas in i föreningens idé- och handlingsprogram. Det finns säkerligen många goda människor i föreningen, men begriper de tillfullo konsekvenserna av denna vridna version “humanism”? Det är alltid konsekvenserna av idéer som är det viktiga, inte pladdret i sig!

Exakt på vilket sätt ger vetenskapen svar på existentiella frågor (1.2)? Orden “hur” och “varför” verkar synonyma i Humanisternas begreppsvärld. Och förstår föreningens medlemmar att vetenskapen är ganska spekulativ - det mesta är teorier och hypoteser, inte sanningar! Bevisa motsatsen och presentera en endaste vetenskaplig sanning utanför matematikens och logikens domäner! Innan ni börjar: försök förstå skillnaden mellan observation och sanning! Vetenskapen betraktas närmast fundamentalistiskt och okritiskt som vore det en religion! (Någon som minns Nobelprisen för DDT och lobotomi?) Tjoflöjt och varsågod, bygg upp livets mening på sannolikheter!

Om det bara vore en harmlös klubb för obildade och historielösa ateister, men konsekvenserna av föreningens program kan tyvärr handla om många människors liv och död.

Efter all tvättäkta förföljelse mot oss kristna i Sverige, så bör nog Humanisterna tåla lite kritik? Vi kristna driver inte kampanjer för att stänga era skolor, vi vill inte rensa ut era skrifter och vi vill inte förkorta någons liv. Detta är faktiskt vad denna förening pysslar med! (Pojkarna på bilden till höger var också harmlösa pajasar på 1920-talet. Sedan började de stänga vissa skolor, bränna vissa böcker etc. Och de tyckte dessutom att det var en välgärning mot mänskligheten!)

Med vilken rätt skall samhället monopoliseras och lagstiftas i just er riktning? Mångfald, tolerans, individens rätt att välja - är allt detta enbart hyckleri?

Slutligen, till alla i föreningen Humanisterna som kanske lämnat tron av olika anledningar: jag vill uppriktigt inte såra er med denna kanonad mot organisationen. Men, jag ber er fundera en gång extra: har ni verkligen inte lämnat ett trossystem för att hamna i ett annat? Är ni nu verkligen fria i tanken? Varför vara med i något som faktiskt liknar en ateistisk sekt, med en i vanlig ordning vältalig och karismatisk ledare i spetsen? Tag vara på möjligheten och bli självständiga på riktigt!  (Det finns många äkta humanistiska organisationer att välja mellan, som på riktigt kämpar för människans värdighet!)

Vad tycker du nu, är rubriken felstavad?

(Numrering ovan hänvisar till Humanisternas idé- och handlingsprogram. Jag avstår från att ge länkar till definitioner av begreppet “humanism”, du får själv söka beskrivningar. Samtlig grafik på denna sida kommer från Wikipedia Commons. Humanisternas logotype “The Happy Human” ägs av British Humanist Association.)

Detta inlägg presenterar min privata uppfattning, och har absolut ingen relation till någon annan person, organisation, samfund, företag eller annan form av gruppering!

Hurra! Det är inte långt kvar till OS i Beijing, och den storartade invigningen den 8e augusti!

Minns nu någon november 1996, då Sveriges statsminister berömde den politiska stabiliteten i Kina?

Och år 2003 kommer så en engagerad motion från någon Sven Tolgfors i riksdagen (2003/04:U299 Dödsstraff och mänskliga rättigheter i Kina) som delvis beskriver hur denna fantastiska stabilitet åstadkommes:

“Enligt Amnesty har landet dödsstraff förutom för våldsbrott även för mutbrott och skattefusk. Till och med bensinstöld har lett till dödsstraff och resulterat i avrättning. Dessutom genomför landet offentliga massavrättningar.

Fångar tvingas delta i avrättningsparader genom städer inför stora åskådarmassor, för att därpå dödas t.ex. på åkrar. Människor har fått dödsdomar tilldelade offentligt på stora idrottsarenor.

Mellan 1990 och 1998 registrerade Amnesty 25 400 dödsdomar och mer än 16 500 verkställda avrättningar i Folkrepubliken Kina…

…Sveriges regering måste agera “

Jaha, låt oss titta på lite mer text från Amnesty:

2004: “3000 avrättade, 6000 nya dödsdomar”

2006:  “Amnesty har kännedom om minst 1 010 avrättningar, en minskning från tidigare år, men enligt icke officiella uppgifter kan det röra det sig om 8 000 avrättningar, en siffra som dock är omöjlig att kontrollera eftersom de kinesiska myndigheterna anser att dessa uppgifter är en statshemlighet”

Och så har vi avrättningarna av spädbarn, som omöjligen kan ha gjort sig skyldiga till bensinstölder och skattefusk. Enbart i Shendong provinsen utfördes mer än 7000 tvångsaborter på barn i 7e till 9e månaden, enligt en jurist som jag låter förbli namnlös. En artikel på ämnet dök upp i Sundsvalls Tidning för inte så länge sedan.

Under tiden fortsätter Kina att ockupera Tibet, där situationen inte alltid är särskilt stabilt, samtidigt som landet stödjer de mest avskyvärda monsterregimer som fortfarande trampar på denna jord (Burma, Sudan)

Jaha nu är Sven Tolgfors landets försvarsminister och i regering. Ska vi slå vad om att hans ansvar på denna post är så betungande att både samvetet och pennan bedövats, så som samvetet verkade bedövat på vår förre statsminister under sitt besök i det land som alla så lystet paralyserats av?

Men huvudsaken är väl att vi får en trevlig stund framför våra kinesiskproducerade TV-apparater den 8e augusti, eller hur?

Någon mer än jag som aktivt kommer undvika köpa kinesiska produkter? Fånigt kanske, men det är det enda jag kan göra förutom att här beskriva hur en kommunistdiktatur fungerar.

Himmelska Fridens Torg, Beijing, 5e juni 1989. Av Jeff Widener (Associated Press) 

Läs gärna mer på http://www.olympicwatch.org

Tänk om du gav du dig själv så mycket som en halvtimme i tystnad, och vågade ställa dig frågan - vad är det jag söker i livet, vad är det jag jagar efter? Har jag förlorat glädjen? När skrattade jag oförställt senast, när grät jag floder sist? När var jag en hel människa?

Du kommer säkerligen inte hitta svaret på en halvtimme, men du kommer däremot upptäcka hur otroligt många tankar du har och som borde ges många egna halvtimmar! Tänk om du ibland också fick höra hur andra människor har tänkt? Det märkliga är att vissa tankar har utvecklats av många generationer under långa tider, inte bara i någon halvtimme! Det råkar nu vara så fantastiskt att dessa tankar och livserfarenheter finns bevarade, sedan tusentals år.

Nu behöver du inte börja läsa en massa böcker, eller gå på ett otal kurser. Det enklaste är oftast det bästa - börja med att regelbundet ge dig själv lite tid att samla ihop dig, kanske hitta en fast punkt i veckan. Varför inte börja med söndagar klockan 11 (eller 10), i kyrkan? Tänk om tanken med denna händelse på söndagar är just att samla ihop sig?

Om du nu inte är särskilt troende längre, eller “vuxit ifrån” kyrkan så är du ännu mer välkommen. I den märkliga upplevelsen av en stunds stillhet, ja där finns Gud. Och du kan bara börja höra Gud om du börjar försöka lyssna! Och först då kan svar på frågan - vad är det jag söker i livet - och en ny glädje börja växa fram, men bara om du själv vågar låta det ske!

Halvtimmen i tystnad är en form av bön. Det finns väldigt mycket mer i kyrkan, men du kanske ska börja med att hitta just det du letat efter? Och det kanske inte räcker med bara en enda halvtimme under hela livet?

Är katolska kyrkan en världsvid demokrati? Knappast.

Är katolska kyrkan en världsvid åsiktsdiktatur? Nej!

Men, är den då något mittemellan diktatur och demokrati? Nej igen!

Att påtvinga kyrkan diverse etiketter gör den inte rättvisa, för begreppen är inte tillämpliga, lika lite som en bil är demokratisk eller upprymd.

Katolska kyrkan är en världsvid gemenskap. Och i denna gemenskap samsas människor med extremt olika kulturer, från Mellanösterns patriarkala traditioner till ultraliberala Européer.

Därför är det svårt att snabbt genomföra långtgående förändringar. Alla ska med på samma tåg.

Kyrkan har också att ta hänsyn till arvet från alla tidigare generationer. Vi kan inte alltid hävda att vi vet bättre än våra systrar och bröder före oss, eller dem i andra delar av världen. Är detta något vi katoliker i Sverige väljer att ta hänsyn till?

Hur kan då förändring i den katolska kyrkan ske? Sker den alls? Finns det något yttre tryck som tvingar kyrkan till förändring?

Vissa skeenden får ett omedelbart svar. Det är frågor som kan handla om exempelvis livets okränkbarhet. Då reagerar kyrkan snabbt! Men, kyrkan ändrar inte sin grund genom dessa svar, utan kyrkan använder sin grund för att ta fram svar. Andra förändringar sker ytterst långsamt, under decennier eller århundraden, om alls.

Grunden är lagd, inte av kyrkans hierarki, utan av Jesus Kristus.

Förstår vi katoliker i Sverige alltid vad och hur mycket som vilar på denna orubbliga grund?

Att först förstå vad som är grunden för Kristi gemenskap bör därför vara det första som klargörs, innan man går vidare och driver olika idéer. Därför är det exempelvis så praktiskt att ha tillgång till Katekesen, där vi kan läsa hur katolska kyrkan tolkat Kristi budskap!

Och vad gör man då svaret inte passar ens egen uppfattning? Då krävs besinning och tålamod för att med studier och reflektion försöka förstå kyrkans svåra svar. Och därefter krävs ytterligare tålamod, för ditt perspektiv idag kommer absolut inte vara detsamma om några år. Om man därefter fortfarande upplever att kyrkan behöver förändras, ja då tror jag att samtalet bäst sker inom familjen med kyrkans vigda. Ett samtal tjänar oftast inte på att förvandlas till politik, som är en oundviklig effekt då samtal förs i offentlighet. Dessutom fördärvas då förutsättningarna till ärlighet, samtalet paralyseras av prestige.

Och om alla samtal sedan faller obönhörda?

Ja, vad tycker du att man då gör? Alla kommentarer på den frågan, utom “försvinn”, är välkomna.

För som Jesus omslöt alla i kärlek är vi förpliktade att också omsluta alla i kärlek, oavsett vad vi tycker om deras åsikter. Det är väl inte åsikten du skall älska, det är människan!

Dags att byta till sommardäck, ta fram sommarskor och putsa solglasögonen?

Många har berättat om ett tidens tecken utanför bloggosfären - våren!

Så, då får väl denna blogg också nya vårkläder…

Så har denna blogg hunnit bli tre månader gammal.

När jag den första januari startade denna blogg var det främst för att:

“se ifall man kan föra en intelligent, sansad och respektfull diskussion om olika frågeställningar i detta medium? Eller, måste diskussioner urarta till regelrätta bataljer där alla medverkande försöker vinna på knockout?

…Måste man alltid ha absolut rätt i diskussioner - kan man inte bara få lufta olika tankar? Därför kommer jag undvika att på denna blogg ‘påtvinga’ någon mina ’sanningar’, och istället försöka hålla en förutsättningslös dialog levande“

Inledningsvis riktade jag många frågeställningar till andra kristna och till sökare av alla slag.

Den senaste tiden har jag riktat frågeställningar till främst ateister och tvivlare.

Jag har då blivit mycket förvånad över vilken harm detta har väckt på olika kanter. Att som kristen ifrågasätta delar av det ateistiska trossystemet verkar verkligen vara tabu. Att som kristen behöva svälja de mest hårresande anklagelser har ju varit den normala ordningen i decennier.

Jag har i ett flertal inlägg tydligt försvarat den fria tankens och det fria ordets absoluta oantastlighet.

Reaktioner jag mött på denna blogg, och på andra bloggar tvingar mig nu att ställa nya frågor:

• Finns det ateistiska sekter?
• Har ateismen blivit en religion?
• Får inte ateismen ifrågasättas?

Det är sorgligt att betrakta den oförmåga till diskussion som ibland manifesteras. Ett litet fåtal kristna och ateister har en oförmåga att se bortom givna ramar, kunna lämna dogmatiska urkunder, inte ta all kritik som hot.

Jag hoppas att majoriteten av läsarna på denna blogg vill fortsätta reflektera över de frågor jag ställer, eller ännu hellre delta med liv och lust i diskussionen. Inte för att försöka “vinna” någon påhittad debatt, utan för att nyansera den bild jag framställer, för att vi därigenom alla tillsammans ska kunna betrakta tillvaron på ett rikare och ödmjukt sätt.

Jag kommer, innan ett längre sommaruppehåll, fortsätta kritisera delar av den ateistiska världsbilden ännu mer, särskilt de delar som utgår från ett försök att monopolisera diskussioner, sanningar och perspektiv - de delar av ateismen som uppträder sekteristiskt och önskar tysta all opposition.

(If freedom of speech means anything at all, it is the freedom to say things that people do not want to hear”, George Orwell)

Tror du på jultomten? Inte? Men, tror du då att jorden verkligen är rund, att vi består av atomer och att man kan prata med människor på andra sidan jorden utan att vara där (mobiltelefonen)? Vissa saker verkar vara så självklara, eller hur? Men, allt detta var ju inte alls så självklart för exempelvis dina egna förfäder på 1800-talet.

Vad kommer att vara lika självklart om 200 år? Vad det än är, så kan vi idag inte föreställa oss den världen, lika lite som Alexander Graham Bell skulle kunna föreställa sig mobiltelefonen, eller mikrovågsugnen!

Men föreställ dig då istället en händelse för 2000 år sedan. Borde inte det vara mycket enklare? Tänk dig att den evige Guden då valde att ta en mänsklig form! Det vore ju ganska praktiskt att välja bli människa hos dem som redan är bekanta med Guds relation till mänskligheten, istället för att börja helt från början hos exempelvis innuiterna på Grönland. Herodes och många andra blev dock inte särskilt förtjusta av att höra om en ny Judarnas konung. Mycket av det som sedan hände återberättas och återspeglas av oss kristna vid våra högtider och i mässan.

Men nu tillbaka till otroliga självklarheter. Om du är säker på att man verkligen kan stå i skogen och prata med människor på andra sidan(!) jorden, så är det väl lika självklart att Gud i människoskepnad kan uppväcka döda, göra vin av vatten och själv uppstå från döden? Varför skulle det vara så märkligt, med tanke på allt vi människor själva kunnat åstadkomma? Vi kan ju flyga genom luften, flytta hjärtan mellan varandra och se bilder av händelser som sker varsomhelst på jorden - och allt detta gör vi enkla människor! Vad kan då inte Gud göra?

Ändå verkar vår tro vara så svår att förstå i dagens värld - det är väl ändå ännu märkligare?

(Tidigare publicerad i församlingstidningen för Heliga Trefaldighets Katolska Kyrka i Jakobsberg, 2006)

Detta inlägg riktar sig främst till ateister och tvivlare. Detta är den andra delen på samma tema; argument för Guds existens / nödvändighet. Detta får nog bli en serie!

Bakgrund

Mänskligheten har under hela sin existens uppvisat en säregen förmåga att både skapa och förstöra. Med inspiration och energi har konstnärer skapat mästerverk, som kan förintas på ett ögonblick. Inget är beständigt. Allting har en början, och ett slut.

Människan har också lyckats organisera sin förstörelseförmåga, i former som krig och folkmord. I civilisationernas början handlade det oftast om att försäkra sig om naturresurser, mat. I senare tid har det handlat om etnicitet, religion, nationalitet, eller något så diffust som “ras”. 

Varför är vi sådana? Behöver det vara så?

Trots att alla samhällen genom alla tider haft lagar, regler och diverse modeller av moral, så har de flesta civilisationer ändå kollapsat. Detta har inte alltid berott på intern anarki, eller en upplösning av civilisationsbärande strukturer, utan ofta har någon aggressiv kultur förintat en annan.

Men, för att mänskligheten skall fortsätta utvecklas krävs någon form av stabiliserande struktur, normer och lagar. Anarki har aldrig genererat något annat än just förödelse. Detta är särskilt viktigt när ett ökande antal nationer försöker skaffa sig kärnvapen.

I en av de intressantare diskussionerna på denna blogg kom vi då ganska nära fundamentala frågor. Låt oss nu gå lite djupare?

En av mina kommentarer löd då: “på vad skall man basera moral och samhällsregler på?…Det räcker inte med en allmän rättskänsla”

Ja, vilka är de fundamentala principerna för att bygga en uthållig och utvecklande civilisation? Är det FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna? Bibeln, Koranen? Vore väldigt intressant att se särskilt ateister utveckla detta! Och för varje princip, då besvara frågan: “och vad grundar sig den principen på”?

Underbyggnaden för ett ateistiskt principbyggande tar nämligen väldigt snabbt slut!

Man måste slutligen stipulera “universella värden”, dvs något som gäller för alla, i alla tider och överallt!. Om detta inte görs, då kollapsar all etik, moral, alla värderingar, och kvar blir endast djungelns lag och total absurditet! En vägglus ges då samma rättigheter som kungen av Sverige (en linje som många ateister driver på allvar)!

Det finns en annan väg! Och den vägen genererar inte bara ett mänskligt samhälle, utan säkerställer dessutom också att individerna ges en stabil inre kompass för hela livet!

Det är denna väg som varit grunden för Västvärldens utveckling de senaste två årtusenden! Och det är denna väg som varit grunden för deklarationen om de mänskliga rättigheterna! Det har visserligen förekommit många avskyvärda händelser under denna epok, men det gemensamma för alla dessa utbrott av vansinne har varit just bristen på efterlevnad av universella värden! Att leva som man lär!

Vägen till ett mänskligt samhälle grundar sig på kristendomen!

Och kristendomen grundar sig på en endaste person! På det mest omvälvande budskapet i mänsklighetens historia! Varje avsteg från Kristi budskap leder till fördärv! (Jag vet att detta påstående kan upplevas som oerhört svårsmält, men ta här en paus till imorgon och fundera på hur världen kanske sett ut idag ifall inte Romarriket blivit bärare av kristendomen, utan kanske istället genomsyrats av midsommarorgier, ättestup, eller aztekiska blodsoffer? Hade exempelvis filosofi, matematik och människokärlek funnits idag?)

Grundvärden

Nu fortsätter jag snabbt till ett antal stipulat. Och jag vet att ateister oftast tappar tråden redan på första punkten, men försök hänga med ett varv:

• Människan har en särställning i Skapelsen - och vi äger inte Skapelsen, vi förvaltar den
• Ingen får utsläcka människoliv, oavsett människans ålder (detta inkluderar ofödda)
• Alla människor har samma värde, oavsett konstitution (detta inkluderar Downs syndrom)
• Vi är alla skapade, vi har alla en mening och den tid vi givits för att finna denna mening är ytterst begränsad
• Vi har alla givits ett mål - att lära känna den som Skapat oss
• När vi börjat lära känna Skaparen, då har vi kommit närmare det som kan rädda både individen och vår omgivning

Den slutgiltiga räddningen för individen är inte förnuftsbaserad, eller uppnåelig genom enbart intellektet - den uppnås som ett gensvar då man gjort sig beredd att börja se och höra med “hjärtat”. Och då börjar en riktigt härlig resa!

Det går självfallet att göra en längre och mer genomtänkt lista än den ovan.

Mänskligheten kan ju bevisligen inte överleva med enbart normer och regler! Detta återberättas i en av världens äldsta böcker: Bibeln. Och det var för att rädda varje unik individ som Gud valde att anta mänsklig gestalt och direkt till oss förklara hur vi skall lära oss överleva.

Se dig omkring, vi lever i ett materiellt överflöd, men det är en andlig öken. Kan du ärligt påstå att det inte saknas något i ditt eget liv? Det finns en absolut mening med livet, det finns absoluta sanningar, det finns en absolut kärlek och du är absolut efterlängtad!

Människor, människor,
såsom regnet faller ned från himlen
stiger jag ned på jorden.

Mina saliga ögon hava sett stjärnorna,
blixten fångade jag i min högra hand,
makt, makt flödade över mina läppar.

Ödet ställde mig att vakta den uppgående solen.
Hälsade vare vidderna omkring oss -
en ny dag drar in.

Författare: Edith Irene Södergran. Från diktsamlingen Framtidens skugga, 1920

(Publicerad hos http://www.diktkonst.se, 21a maj, 2007)

Ta gärna del av Dagens Reflektion, några minuters fördjupning i videoformat om dagens läsningar (på engelska)… uppdateras varje dag…

Detta inlägg riktar sig främst till ateister och tvivlare. Detta är det första inlägg på detta tema; argument för Guds existens. I detta första inlägg vill jag särskilt uppmuntra matematiskt lagda ateister att använda förnuft och miniräknare. Det underlättar om du har elementära kunskaper i matematisk statistik. Jag vill nämligen se vad den slutliga sannolikheten är för att de fenomen som presenteras alla infaller under mänsklighetens (uppenbara?) existens (±20,000 år från idag).

Det första fenomenet kan alla se - en total solförmörkelse! Det är rätt märkligt att månen täcker den synliga solytan nästintill perfekt (en för ögat omärkbar variation förekommer). Månen skulle ju kunna ha varit lite större, eller mindre, och befunnit sig på något annat stabilt avstånd. Men det är inte så! Den har exakt den storlek som behövs för att täcka solytan och framkalla en total solförmörkelse. Vilken enastående tillfällighet? Ännu märkligare är att vi människor råkar leva just under den period då månens avstånd till jorden gör detta möjligt! Månen är nämligen sakta på väg bort från jorden, och har tidigare cirklat närmare jorden.

Och denna planet är i sig ett väldigt bra ställe att bo på! Den har nämligen en kärna av flytande järn, vilket skapar ett magnetfält som skyddar oss från solens skadliga strålning (laddade partiklar). Dessutom har atmosfären ett tunt ozonskikt som fulländar skyddet mot främst ultraviolett strålning. Ytterligare tillfälligheter?

Sedan är det också bevisligen så att denna planet råkar hysa organiskt “liv“, så som vi vanligtvis definierar begreppet. (Är det däremot intelligent liv? Det är ju inte särskilt intelligent att långsamt förgöra både sig själv och resten av världsordningen). Många fantiserar gärna om andra livsformer i universum, och visst kan det vara troligt att annat liv kan förekomma, men är det ens i närheten av självklart? Vi har inte ett endaste spår av civiliserade radiosignaler från övriga 3-100 miljarder stjärnor i vår galax (det är okänt hur många stjärnor som finns i Vintergatan). Någon signal borde vi väl ha uppfattat? Är det inte modigare att acceptera det faktum att vi är ensamma? Ateister brukar gärna vilja ha bevis, så var är beviset på att vi inte är ensamma i detta universum? Och hur stor är sannolikheten att liv uppstår? Ingen vet, men många tror en massa illa underbyggt trams!

Slutligen har vi frågan om universums existens, eller mer korrekt den antropiska principen. Ifall någon av de fysikaliska konstanterna (oklart hur många som ska räknas hit, men räkna med 26 stycken) skulle vara det minsta annorlunda så skulle antingen atomära, eller kosmologiska förutsättningar ändras så mycket, att universum skulle vara fundamentalt annorlunda! Ändra någon decimal i någon av de 26 konstanterna, och du är “rökt”!

Det är faktiskt värre än så: det krävs dessutom att vår del av universum genomgått en speciell historia! Alla grundämnen som utgör byggstenarna i våra kroppar kräver ett antal olika(!) stjärnors liv och död för att överhuvudtaget ha kunnat bildas! Vi hade inte kunnat formas i universums barndom, det fanns då inte tillräckligt med olika grundämnen samlade på samma plats!

Så vad är då sannolikheten för följande kedja av händelser: uppkomst av liv som ‘är sammansatt av de flesta grundämnen, på en planet med en måne som exakt täcker solytan och som har en kärna av flytande metall och ozonskikt, i ett universum som uppenbarligen verkar stabilt? Har jag glömt något?

Vad är nu sannolikheten att vi finns av en slump? 0%?

Seeing is believing? Jamen, våga titta då! Måste det stå i neonljus skrivet över månen: “Made by God”?

Ett helt annat perspektiv på samma tema kommer den 28e mars. Vågar du läsa mer?

Med denna fjärde och sista del avslutas serien av fyra inlägg om Sola Scriptura, ett av protestantismens fem hörnpelare - “Genom Skriften Allena”! I denna del riktas blicken mot effekterna av att sätta principen om Sola Scriptura över andra värden.

Med största sannolikhet kan dessa inlägg uppfattas som provocerande av de som fostrats att vörda detta begrepp. Min avsikt är inte att såra någon, men i vanlig ordning belysa tillvaron ur ett kanske annorlunda perspektiv, tillvaron i denna och andra världar.

Och vad är så Sola Scripturas frukter? Sola Scriptura verkar inte alltid generera särskilt varma relationer mellan dess många olika anhängare. Hur många protestantiska grupper gör alla anspråk på det rätta sättet att tolka Skriften? Bara detta faktum är väl ett bevis för Sola Scripturas orimlighet? Någon bloggkommentator har försökt få denna utveckling att framstå som något positivt, ett sätt att bättre motstå frestaren och en kommande Antikrist. Jag frågar istället, hur många Nya Testament finns det, hur många inkarnationer av Gud - och svaret har sedan Mose dagar alltid varit detsamma:

“Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.

Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.

Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat.

Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.”

Herren är en, Ordet är ett och hans Kyrka borde vara ett, återigen, så som våra äldre bröder, Det Gamla Förbundets folk har lyckats behålla enheten under tusentals år.

Du kan fortsätta att läsa vidare om hur vi katoliker betraktar Sola Scriptura (om du inte fått nog av mina inlägg). Denna sida har nämligen utgjort grunden för mina olika inlägg: http://www.catholic.net/RCC/Periodicals/Dossier/0304-96/anarchy.html

Och om du istället känner att din eventuella tro på Sola Scriptura behöver stöd, så hittar du en argsint version här: http://www.bible.ca/sola-scriptura-proof-texts.htm

En annan, mildare, version för Sola Scriptura hittar du exempelvis här: http://www.gotquestions.org/sola-scriptura.html

Notera igen(!) att vi katoliker ser Skriften som grunden för den kristna tron, men att Skriftens ord behöver tolkas och utvecklas, för att dess sanna innebörd skall bära frukt, en god frukt! Och i tvåtusen år har kyrkans fäder och mödrar utvecklat en djupare förståelse av mysteriet, låt oss inte stå still, låt oss bygga vidare på deras grund och sprida ett alltmer klart skinande ljus, vi alla på våra olika sätt, efter våra förmågor:

“Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal.

Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under?

Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal?

Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.”

(1 Kor 12:27-31)

Jag måste avsluta med att erkänna att jag efter dessa fyra inlägg inte begriper Sola Scriptura. Till några av inläggen finns kommentarer som nyanserat min bild på ett mycket värdefullt sätt, både på denna blogg och på andra bloggar. Så har exempelvis “Metanoia” uppvisat ett änglalikt tålamod med mina mentala irrfärder.

Är det Skriftens ställning i förhållande till andra auktoriteter som är problemets kärna?

Ifall man saknar andra auktoriteter, ja då finns ju endast Skriften. Att Skriften kräver kunskap för att tolkas verkar de flesta hålla med om, fastän det är oklart för mig hur protestanter löser tvistefrågor, utan att splittras.

Solo Scriptura verkar vara en marginell företeelse, dock en mycket högljudd sådan.

Inom katolska kyrkan finns en etablerad ordning mellan olika auktoriteter. Och i protestantiska rörelser finns ju oftast ingen övergripande auktoritet, och därför heller inget större problem med Sola Scripturas ställning. Eller?

Då undrar jag: är det meningsfullt att diskutera Sola Scriptura i det perspektiv jag gjort? Sola Scriptura fungerar ett tag i sin egen miljö, och bara där, tills olika tolkningar börjar presenteras. Till slut måste man då fråga sig: vad blir viktigast, rätten till en egen tolkning oavsett konsekvenser, eller är enheten i församlingen överordnad? Jag tror Skriften är tydlig på denna punkt.

Individuella tolkningar tenderar att förändras över tiden - vad säger att en person inte skulle förlika sig med en viss tolkning senare i livet, som tidigare i den personens utveckling annars kanske hade föranlett en splittring? Har vi denna respekt och plats i våra församlingar för människors förmåga att förändras? Denna fråga riktas även till mina katolska syskon i tron!

Slutligen: hur kommer kristenheten att förhålla sig till Skriften om ytterligare tvåtusen år? Tillkommer det absolut ingenting nytt, inga nya uppenbarelser, inga nya profeter? Kan verkligen allt som framtida profeter och mirakel kommer att säga oss vägas i ljuset av Skriften Allena? Och hur förvaltas Guds fortsatta uppenbarelser genom tiderna som kommer?

Tills slut handlar väl frågan om: vad är sann lära, och vad är irrlära? Är Skriften vårt enda instrument?

Oavsett hur vi ser på denna hörnpelare inom protestantismen, så hoppas jag att vi alla blir ihärdigare förkunnare av Ordet, “vi alla på våra olika sätt, efter våra förmågor”.

Eller, sett i ett större perspektiv bortom samfund och traditioner, vi är faktiskt en enda församling, i Honom, genom Honom och med Honom!

Ta gärna del av Dagens Reflektion, några minuters fördjupning i videoformat om dagens läsningar (på engelska)… uppdateras varje dag…

Det är en stor nyhet att katolska kyrkan är emot abort. Kanske inte för dig, men för någon teleprinteröversättare på TT. På onsdag kväll, den 12e mars klockan 23.10 skickar TT ut en världsnyhet, under rubriken “Katolsk kampanj mot aborträtt”. Nyheten presenterar beskrivningar som ” Den katolska kyrkan i Brasilien är på krigsstigen mot aborträtten. Ett vapen i kampanjen är 600 foster i plast“.

Alltså: kyrkan är på krigsstigen och använder fula knep! En läsares kommentar om detta lyder: “As usual, intent on keeping poor people poor, buried in kids, and in church on their knees in front of altars dripping in gold“.

Nyheten återges sedan av övriga media på samma sätt, i bl.a. DN och SvD.

Det finns ett antal trista komponenter i detta sammanhang:

Hur rubriksätter TT nyheter? Är detta en objektiv rubriksättning? Jag har tyvärr inte hittat originalmeddelandet från Reuters/AFP för att jämföra med TTs version.

Sedan är det en extremt vinklad nyhet. Kyrkan framställs som ondsint och konspirerande mot en okänd mänsklig rättighet: abort. Är abort en rättighet? För vem?

Alla anser inte att abort är en rättighet! Får man alls ha denna uppfattning?

Är inte rätten till liv en rättighet? Jag ser sällan någon svara på den frågan.

Är ofödda barn inte människor. Varför är det så kontroversiellt? Är det fel att visa hur ett s.k. foster ser ut? Det är ju faktiskt dem de handlar om!

Kampanjen i Brasilien handlar om abort, dödshjälp och embryonal stamcellsforskning, inte främst om att vifta med dockor i kyrkorna och skrämma småflickor. Se även tidigare inlägg här om abort.