Jonas Gardell är sur. Han påstår sig minsann vara kristen och ”hedersdoktor i en av de mest förnämsta teologiska instutionerna i Europa”.

Vatikanen vill inte upplåta sitt område för Gardells inspelning av hans märkliga ”kristendom”. Bra!

Det är ännu bättre att Gardell nu tvingas fundera över den plötsliga upptäckten av att världens största kristna samfund inte köper hans privatteologiska trams.

Det är hög tid att Gardell öppnar Skriften och ser vad den säger. Lektion 1: Den kristna tron är inget smörgåsbord där var och en kan välja fritt – det är allt, eller inget! I Gardells version är det inget och det som möjligen finns har Gardell förvrängt för att passa sin egen agenda.

Det vore klädsamt ifall SVT istället lät kristna personer presentera den kristna tron för Sveriges folk, men SVT har ingen sådan ambition. SVT vill verka ”modern” och irrar vidare efter tittarsiffror.

I tisdags (3e november 2009) var det folkomröstning i delstaten Maine, USA, om samkönade äktenskap (”Question 1″).

Motståndarna till samkönade äktenskap (eller bevararna av äktenskap mellan man och kvinna) fick majoritet.

För ett år sedan, i november 2008, skedde samma sak i delstaten Kalifornien (”Proposition 8″). Även i Kalifornien fick de som ville bevara äktenskapet majoritet.

I Maine blev röstsiffrorna 52,9% för bevarande och 47,1% för en förändrad syn. I Kalifornien blev röstresultatet nästan identiskt: 52,24% för ett bevarande och 47,76% för en förändring. Av de fem delstater som i USA tillåtit samkönade äktenskap har skaran nu krympt till tre.

Nu är det intressanta inte resultaten, utan kommentarerna till röstresultatet från den förlorande sidan.

”majoriteten borde aldrig låtas rösta om vad som är bäst för minoriteten”

”medborgerliga rättigheter borde inte få vara föremål för omröstning. Aldrig.”

Vad betyder dessa båda kommentarer? Ska vi begränsa vilka frågor som ett lands befolkning ska få ha åsikter om? Ska demokratin upphöra att gälla i vissa frågor? Vilka ska då få avgöra i dessa frågor och vilka ska få utse de personer som ska ges detta förtroende?

I vårt land är det extremt tydligt hur symbiosen media och liberala politiker försöker genomdriva förändringar som de senaste folkomröstningarna i USA tackat nej till. En diffus grupp som KD ledaren Göran Hägglund kallar ”kultureliten”.

En annan intressant fråga i detta sammanhang handlar om demokratins funktion i Sverige. Är riksdagens sammansättning verkligen representativ för Sveriges folk?

Hur kan folkets röst göra sig hörd mellan valen?

Har vi demokrati? Är demokratin kapad? Av vilka?

(Preventiv kommentar: jag vill inte se kommentarer som återfaller i klassiskt amerikahat – håll er till ämnet)

Igår avslutades en konferens i astrobiologi, organiserad av Vatikanobservatoriet och Påvliga Vetenskapsakademin (406 år i år). (Läs gärna sammanfattningar av de olika föreläsningarna i första länken ovan!)

Konferensens huvudsyfte var att uppmuntra till diskussion mellan olika discipliner inom astrobiologi (kemi, biologi, geologi, etc) och förhoppningsvis katalysera fler framsteg inom området.

Spännande område, eller hur?

Men vad har detta med katolska kyrkan att göra? För oss kan det kanske handla om att pröva vår tro i ljuset av en tänkt framtid. Att ställa nya frågor och våga revidera personliga uppfattningar som inte harmoniserar med Guds skapelse, hur den än ser ut. Att forma vår tro på bergfast grund, inte på lösan sand, eller efter personliga önskemål.

Jag har själv inte reflekterat så mycket över vad upptäckten av utomjordiskt liv skulle medföra för min tro. Jag har nämligen blivit alltmer övertygad om att vi är ensamma i universum, från att tidigare nästan varit övertygad om att universum kryllar av liv. Vatikanobservatoriets chef, Fader Jose Funes S.J, verkar däremot nästan övertygad om att liv finns i universum. Han säger: ”Just as there is a multiplicity of creatures on earth, there can be other beings, even intelligent, created by God. This is not in contrast with our faith because we can’t put limits on God’s creative freedom. Why can’t we speak of a ‘brother extraterrestrial’? It would still be part of creation.”

Kanske är det dags för ett bredare perspektiv på Inkarnationen? Varför föddes Kristus just som människa? Vad är Guds avsikt med Skapelsen, inkluderande utomjordiskt liv?

Jag funderar… Skulle du älska en Klingon?

”Sit vis nobiscum”

Idag är det 9e november. På natten mellan den 9e och 10 november, för 71 år sedan inträffade Kristallnatten.

Glöm det aldrig! Glöm aldrig alla dem som råkade dela en gemensam tro – glöm aldrig alla tidevarv då tro var ett brott.

Gå nu ut denna kväll och manifestera att alla människor har samma värde och samma värdighet! Delta i de ceremonier som fortfarande lyser i novembernatten! Gå ut och visa dig!

Glöm aldrig! Berätta för alla om den mardröm som kan bli verklighet igen! Berätta för alla om hur lätt ondskan kan återkomma!

Glöm aldrig!

Den 21a september, år 2014, är Sverigedemokraterna riksdagens största parti. Det är en tragisk dag för svensk demokrati, en dag då ordinarie riksdagsval dessutom är inställt.

Vad är det som då fört Sverigedemokraterna in i riksdagen som ett stort parti?

Det är en utveckling i två stora steg.

Valet 2010

Första och viktigaste steget sker i valet 2010. Det som då bär SD in i riksdagen blir väljarnas missnöje.

De kristna väljarna kommer helt överge Kristdemokraterna. De kristna väljare som söker ett parti med värderingar utgående från en kristen grund finner inget sådant i Sverige. På samma sätt kommer stora delar av övriga Alliansens väljare att överge sina partier. Detta är till viss del en reaktion på att övriga allianspartier är kapade av ”HBT maffian” – av en obskyr, högljudd liten grupp som får raggen att resa sig på större delen av väljarkåren.

I bakgrunden finns minnet av hur ”fädernas kyrka” svek och skyndade att låsa in sig i samma bastuklubb som de etablerade partierna.

Under tiden fortsätter AFA att förvandla förorter till miniatyrkopior av ett brinnande Beirut. Förvirrade kommunister banar väg för högerpopulismens triumf!

Med upprepade, men framgångsrika mediaspektakel kring Sverigedemokraternas beskrivning av islam som vår tids största hot, cementerar SD lojaliteten hos oerhört många medborgare som fastnat i liknande tankebanor.

Under 2010 fortsätter så SD presentera enkla svar på alla svåra frågor och vinner en vågmästarroll i riksdagsvalet. De vinner sympatier i ett land som präglas av rekordarbetslöshet, extrema klyftor och orättvisor. De etablerade partierna framställer sig allt tydligare som megafoner för udda frågor som inte har någon förankring alls bland väljarna. Alliansen straffas också hårt för införandet av FRA-lagen.

De följande åren blir ett politiskt kaos. De etablerade partierna försöker desperat lappa ihop majoriteter i olika frågor och tävlar samtidigt i att undvika Sverigedemokraterna. Nykommunisterna får till slut hela cirkustältet att kollapsa.

Nyval 2013

Nyval utlyses i förtid på våren 2013.

Den politiska cirkusen under 2010-2013 ger nu Sverigedemokraterna vatten på sin kvarn – de framställer sig som det enda trovärdiga alternativet och lovar att återföra nationen till den sörgårdsidyll landets befolkning upplever sig ha blivit bestulen på under tidigare decennier. SD framställer sig som oskyldiga offer för etablissemangets vägran att respektera tidigare valresultat genom de gångna årens metodiska utfrysning. De etablerade partierna sitter fortsatt fast i pajkastning och marginaliserar sig alltmer. Nykommunister, Centern och Folkpartiet följer Kristdemokraternas tidigare självutplåning och tar sig inte över fyraprocentsspärren.

Det ironiska med hela denna beskrivning är hur frihetstörstande liberaler i olika konstellationer konsekvent fört nationen till ökande ofrihet. Frågan är om min prognos är helt felaktig.

Är fascismens återkomst ett paradigmskifte i Sverige? Vad tror du?

Vad är en ”liberal kristen”? Är inte det en självmotsägelse? Hur ser exempelvis en sådan person på Skriften?

Uppfattar en liberal kristen allting i Bibeln enbart i ett symboliskt skimmer, som kan skrivas över genom olika tillrättalagda tolkningar? Ser en ”liberal kristen” alls några absoluta värden och sanningar, eller slipas alla konturer bort genom tid och rum?

Ställer Kristus verkligen inga krav alls? Är frågor som abort, dödsstraff och nu senast äktenskap reducerade till smakfrågor?

Ibland möter jag beskrivningar av kristna som alltid leende och godtrogna fjantar – en lallande skock som inte begripit att jorden är rund och tramsar om att älska allt möjligt, lite hursomhelst. I någon diffus dimma likställs Kristi kärleksbudskap med att tillåta och acceptera allting – precis allting!

Ofta sägs det från både liberala kristna och olika ateistiska vapendragare att den som ställer krav, den som orubbligt försvarar flertusenåriga erfarenheter och framställer Kristus som den yttersta manifestationen av absolut sanning, ja den personen är en ”mörkerman”, ”bigott”, ”diskriminerande”, ”trångsynt”, ”taliban”, ”bakåtsträvare” och väldigt mycket mer.

Då har jag en mycket tråkig nyhet för diverse liberala falangister; Jesus kommer inte återkomma som en myspappa för att kramas. När den dagen kommer hade det varit bättre att vara en oinsatt ateist än en liberalteolog som medvetet förvanskat Kristi ord för att passa sin personliga åsikt.

Men, jag har också en glad nyhet, för alla: det finns fortfarande tid för omvändelse. Varför vänta?

(Preventiv kommentar: detta inlägg är inte riktad mot någon särskild individ, utan mot hippiekristendom i allmänhet)

Om någon handling sker frivilligt, är det därmed etiskt korrekt? Självklart inte, omständigheter, syfte och konsekvenser är nödvändiga delar av en sådan bedömning.

Detta inlägg kunde handla om donation. Inte av din kropp, men av någon annans. Har föräldrar rätt att donera aborterade barn? Äger föräldrar sina barn? Har man rätt att göra vad man vill, bara för att ett barn inte hunnit passera ett visst datum?

Problemet med denna fråga handlar inte alltså inte om donation. Det handlar om människosyn.

Några hävdar att ofödda barn inte är människor – de är något annat. De ges namn som ”cellklumpar”, ”foster”. Är det någon som hört en blivande mamma säga: ”jag väntar foster”?

Ett schweiziskt medicinskt företag baserar sin verksamhet på cellodlingar som skapats ur prover från en aborterad pojke. Syftet är gott, att producera produkter som förbättrar hudens läkningsprocess. Pojken ansågs inte kunna överleva och aborten betraktades som nödvändig. Föräldrarna valde sedan att donera kroppen till medicinsk forskning.

Men, är detta etiskt korrekt? Finns det verkligen inget alternativ än att använda aborterade barn? Helgar verkligen ändamålet medlen? Vad är konsekvenserna?

För tusen år sedan kunde nyfödda barn placeras i skogen för att dö. Kristendomen ankomst gjorde gradvis slut på detta och gav alla människor oavsett ålder rätt att leva. Denna princip gäller inte längre – och vi använder dessutom döda människor som råvaror.

Enskilda individer visste inte sitt eget bästa. Detta blev uppenbart under 20-hundratalets första hälft, efter att HIV viruset kombinerade med världsomspännande influensaepidemier. Vi vet alla hur det gick i de delar av världen där över 90 procent av befolkningen avled.

Globala Vetenskapsförbundet bildades som ett svar på alla de problem enskilda individer i kollektiv okunskap och ovarsamhet hade orsakat. Och det var först när Vetenskapsförbundet givits total samhällskontroll som också den globala uppvärmningen slutligen kunde förhindras.

Avskaffandet av religionens plåga var ytterligare en avgörande komponent för att förhindra upprepade motståndsförsök till att underminera Vetenskapsförbundets framsteg. Drastiska åtgärder var inledningsvis nödvändiga för att eliminera de individer som var oemottagliga för korrigerande programmering.

Samtidigt infördes strikt reproduktionskontroll för att jordens medborgare inte skulle tillåtas reproducera sig utan obligatorisk mental kvalitetskontroll och med rekommenderad genetisk partner för att säkerställa maximerad samhällskvalitet. Endast utbildad och godkänd personal får idag träna de nya generationerna, något som tidigare havererat genom att överlåtas till nyproduktionens genetiska bakgrundspool.

Vetenskapsförbundets initiativ till införandet av Harmonica i allt dricksvatten var en milstolpe för att skapa ett harmoniskt och förutsägbart kollektiv. Ett kollektiv som under historien annars ägnat stor del av sin kreativitet åt olika konstruerade konflikter. Harmonica undertrycker dessutom olika primitiva instinkter som ännu kan belasta kollektivet. Med fortsatt genetisk selektion är målet snart uppnått – ett kollektiv utan instinkternas defekter.

Tidigare hade osammanhängande och oprecisa försök att kontrollera kollektivets interna kommunikation införts, men det var först genom GodhetChipets införande som all individuell kommunikation kunde börja kontrolleras – allt för att i tidigaste möjliga skede identifiera individer i behov av korrigerande programmering. Idag är detta global standard och infört på alla nya individer som passerat uppväxtgodkännande.

Lidande har ytterligare minimerats genom terminalvården, dit ännu obotliga sjukdomar koncentreras för studium och definitiv barmhärtighetseliminering.

Globala Vetenskapsrådet arbetar vidare med kollektivets bästa – med strikt vetenskapliga metoder.

Vi vet vad du behöver – bara Vetenskapen kan göra dig hel och harmonisk!

(Detta inlägg är en framtidsskildring(?) med inspiration från George Orwell, Karin Boye och Juli Zeh. Min gissning: max 60 år in i framtiden, med alla delar redan idag accepterade i olika grupper.)

Den amerikanska trohetseden mot nationen och republiken innehåller orden ”one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.”. Det är en vacker strof.

Men vad betyder det egentligen? Är USA en teokrati? Är USA ett kristet samhälle?

Jag möter ibland frågan; ”vad är ett kristet samhälle”? ”Finns det några kristna samhällen”?

För att svara på detta måste man kanske först fråga sig: vilka kvalitéer kan den kristna tron ge som per definition inte kan finnas i ateistiskt perspektiv? Det finns ett kort svar: den kristna tron ger universella och tidlösa värden. I ett ateistiskt samhälle är alla värden relativa och personliga – inte allmänna.

En civilisation måste grundas på stipulat, dvs antaganden som inte kan kräva ytterligare motiveringar. Det finns nämligen inga resonemang som är så självklara att de omfattas av alla. Det finns inga resonemang som överlever genom alla tider. Men, det måste ändå finnas hållbara grundsatser för att en civilisation inte ska kollapsa.

Genom historien har den sammanhållande kraften ofta varit makt. Dessa despoter, kejsare och kungar byggde civilisationer genom hierarki, ofta med en religiös komponent som svar på människans eviga frågor och ibland med religion som ytterligare en maktfaktor.

Bevisligen är den enda civilisation som tagit människan till rymden och lyckats ge sina folk överflöd den civilisation vi själva lever i. Var det verkligen en slump, eller fanns det någon unik komponent i västvärldens utveckling?

De gamla grekerna tänkte mycket, även sådant som vi idag tror är nya tankar. De gamla romarna byggde mycket. Men, deras civilisationer kuvades eller kollapsade ändå.

Det räcker alltså inte att bara tänka rationellt, eller konstruera maskiner.

Vad var den tändande gnistan? Hur såg blandningen ut som fick västvärlden att resa sig?

Det var Tro och Förnuft!

Men det var en unik och revolutionerande tro som såg alla människors lika värde – inte i kejsarens ögon, utan i Guds ögon. Det var ett förnuft som utvecklat det kritiska och logiska tänkandet genom att pröva den kristna tron – inte genom att cementera eller förkasta tidigare generationers bild, utan genom att kontinuerligt och metodiskt utveckla och nyansera vår förståelse!

Men räcker det?

Nej, det avgörande var att civilisationen byggde på båda dessa perspektiv, samtidigt! Tron lade grunden för en social revolution – fattiga fick vård istället för att dö. Förnuftet fick en struktur; logik och empirik.

Idag är den kristna tron snart utrotad, ersatt med vidskepelser, New Age flum och scientism. Vi ser effekterna av sönderfall överallt, varje dag. Vågar någon påstå att det går åt rätt håll?

Eller, kommer våra skolbarn snart börja säga: ”one nation under nothing, fragmented, without justice and liberty for anyone”? Har de redan börjat säga så?

Den viktigaste frågan idag borde vara hur Kristus åter kan bli det ljus som en gång revolutionerade vår värld. Hur ser ett sekulärt samhälle ut som bygger på kristen grund?

Jag tror, precis som många ateister, att det är farligt med religiöst motiverad myndighetsutövning. Men, jag tror också att en icke-kristen befolkningsmajoritet ger samma förödande resultat. Historiska och idag pågående skeenden stödjer dessa båda påståenden.

Hur ser balansen ut?

Jag lyssnade på ”debatten” om samkönade äktenskap i Svenska Kyrkan. Huvudargumentet för samkönade äktenskap handlade i korthet om att vara snäll, med många hänvisningar till kärleksbudskapet. ”Ingen ska lämnas utanför”, ”störst av allt är kärleken”, etc.

Är det därför kyrkan hittills välsignat förbundet mellan man och kvinna?

Ja, men då så! Varför då inte inkludera även andra förhållanden som känner sig marginaliserade; exempelvis de som önskar omge sig med harem – man kan ju faktiskt älska flera samtidigt! Är denna kärlek mindre värd än andras? Det finns många fler former av kärlek som fortfarande är ”utanför”. Var då konsekventa och välsigna alla kärleksformer – var progressiva och vidsynta!

Biskop Erik Aurelius i Skara resonerade i sammanfattning så här: tolkningen av Skriften förändras; kvinnor fick inte klippa håret på Jesu tid, men detta är naturligt idag, alltså… En annan talare citerade Wejryds svängning i frågan: ”…vi får anpassa oss (till riksdagsbeslutet)”.

Äkta kärlek handlar inte om att acceptera allt! Äkta kärlek handlar inte om att tillåta allt! Kristus var mycket tydlig och tuff – han avskaffade inte lagen! Av kärlek måste man säga nej till vissa saker!

Det är alldeles och totalt förvirrat; äktenskapets välsignelse och kärlek är faktiskt två olika saker! Kärlek kan man känna utan ritual. Juridiskt äktenskap kan man ingå utan kyrkan.

Vet prästerna i Svenska Kyrkan alls vad de välsignar och varför? Ja, det är ju uppenbart att äktenskapet inte är ett sakrament i Svenska Kyrkan, inte något instiftat av Gud – det är alltså ingenting?

Mod är att våga säga nej, men ändå älska och omfamna alla!

Svenska Kyrkan är verkligen som en fårskock utan herde, helt vilsen…

(Uppdaterad 2009-10-21 17.30: Det fanns egentligen inget spår av debatt. Dagens ”debatt” var en parad av oemotsagda monologer – ingen diskussion alls. En förutsägbar skendemokratisk charad.)

Svenska Kyrkan är död.

Nu har Svenska Kyrkan definitivt lämnat kristenheten. Också jag slutar nu betrakta Svenska Kyrkan som kristet.

Föreningen mellan man och kvinna har varit grunden i mänsklighetens alla kulturer i tusentals år. En förening mellan två människor, som leder till skapelsen av nya människor. En förening som firats med ceremonier av många olika slag.

Svenska Kyrkan har nu fattat beslutet att homosexuella par (än så länge monogami) ska välsignas på samma villkor som heterosexuella – samkönade äktenskap.

Finns det inga gränser för svensk dumhet?

I sin iver att alltid framstå som progressiv och ”modern” i alla dess sämsta betydelser, har Svenska Kyrkan i decennier distanserat sig från den grund som Kristus lagt. Svenska Kyrkan har ryggradslöst backat från att förklara och försvara mänsklighetens samlade erfarenheter, till att bli ytterligare ett tacksamt offer för förvirrade och marginella särintressen. En institutionaliserad form av klassisk svensk feghet. Vad kommer härnäst?

Svenska Kyrkan kommer med en dåres logik att fortsätta på den inslagna vägen och konsekvent omfamna allt som förpackas i modernistiskt omslagspapper. En skör yta runt fullständig innehållslöshet, ett plastikopererat, leende ansikte, en robot styrd av sekulära politiker.

Svenska Kyrkan är nu en sekulär leverantör av mysiga ritualer och musikevenemang – Svenska Mys AB.

(PS 1: Formellt beslut fattas av kyrkomötet den 22a oktober, efter ”debatt” den 21a oktober. Hela agendan och TV sändningar kan du hitta här. Så förutsägbart att jag lugn kan publicera denna dödsruna i förväg…)

(PS 2: Nu kanske någon medlem i SvK blir sur och tycker att en papist minsann inte ska kritisera ett annat samfund, särskilt inte SvK. Då vore det hög tid att i SvK göra upp med de egna ”prästernas” spridande av dynga – CW, AB)

(Uppdaterad 2009-10-20: En enorm nyhet publicerades denna dag – Dagen, Archbishop of Westminster and Canterbury! Uppemot 400 000 anglikaner kan nu ”masskonvertera” till den västliga lungan i Kristi kropp. Anledningen till detta steg är i huvudsak de problem jag tar upp i inlägget ovan.)

(Uppdaterad 2009-10-22: Och dagen då SvK omdefinierat begreppet äktenskap, som det tolkats av alla stora religioner under alla tider, så kommenterar Katolska och Ortodoxa kyrkorna i Sverige beslutet med sorg.)

Under de senaste åren har ett antal skandaler skakat katolska kyrkan; i bl.a. USA, Irland och Polen. Det jag tänker på är övergrepp mot barn, ofta sexuella. Med rätta har då många reagerat med bestörtning.

Nu öppnas ett annat kapitel, övergrepp på barn i svenska fosterhem och institutioner (Dagen, SVT). Enligt de uppgifter som hittills presenterats har uppemot hälften av barnen utsatts för övergrepp! Och det kan då handla om uppemot 125 000 barn under åren 1925 till 1995 – kan detta verkligen vara sant?

Oavsett tid och plats är brottet lika sataniskt. Det måste alltid leda till påföljd för förövarna och någon slags upprättelse för offren.

Men, med detta inlägg vill jag mer rikta uppmärksamheten till hur vanligtvis mycket högljudda ateister kommer att bemöta denna nyhet. Kommer ett ordsvall liknande det som reflexmässigt riktas mot kristna, eller kommer detta illdåd att få passera med tystnad? Liknande groteska brott brukar ju vanligtvis generera extremistiska slutsatser om religion i allmänhet och angrepp på kristna i synnerhet. Kommer ateister att dra några slutsatser alls om det sekulära samhället på det sätt som oftast drar alla kristna över en och samma kam?

Låt oss nu se hur täta skygglapparna är…

(Uppdaterat 2009-10-18: Vilken monumental feghet och ynkedom som präglar svensk journalistkår! Inga fler tar upp nyheten, utan gömmer huvudet i sedvanlig papegojjournalistik – rapandet av nyhetsbyråers telegram och idiotiska trivialiteter. Det ser alltså ut som om Europadomstolen kommer att få bli den enda instans som kan ge någon form av upprättelse och röst till offren.)

(Uppdaterat 2009-10-17, 17.20: Vilken talande tystnad i media! Propagandatrumpeten TT duckar, varenda tidning i landet hade skrivit, ledarsidor hade osat av krav på gottgörelse och ursäkter, bloggosfären hade exploderat – om denna gigantiska pedofildynga hade orsakats i ett kristet sammanhang. Men, nu handlar det om ett skott mot den svenska präktigheten och då är det tyst, överallt. ”Enligt Göran Johansson är det tydligt att frågan oftast tystas ner”…)

(Uppdaterat 2009-10-17, 14.50: Lite grävande i äldre nyheter visar att skandalen varit under uppsegling en längre tid, men att ingen egentligen velat lyssna, vilket gör detta ännu värre! SvD april 2006, Dagens Samhälle augusti 2007, SR augusti 2007 och Sydsvenskan augusti 2007.)

(Uppdaterat 2009-10-17, 13.45: DN, väljer att öppna för förnekelse; ”risken för en skev presentation annars är stor”. Oj, den balansen gäller annars aldrig rapportering om oss katoliker.)

(Uppdaterat 2009-10-17, 10.25: Efter mer än 12 timmar har endast ytterligare en tidning i Sverige publicerat nyheten, genom en lokaltidning i Östra Småland. I finsk media har dock nyheten spridits.)

I vår tid och vårt land, mördas vart fjärde barn innan sitt första andetag.

I vår tid och vårt land, önskar politiker i riksdagen att mördandet utvidgas.

I vår tid och vårt land, söker de redan splittrade mer splittring.

I vår tid och vårt land, irrar allt fler människor runt utan riktning, utan mål och utan livsglädje.

Hyllandet av dödandet, ett etikens vakuum och de imbecillas raseri blir påtagligare för var dag! Ju mer Satan ansätter och förför, desto fastare måste vi kristna stå genom vansinnets storm – stå fasta i Kristus, stå fasta i kärleken till livet, stå enade!

”Därför vill jag falla på knä för Fadern,

efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.

Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande,

så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom,

så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet

och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.

Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka,

hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.”

(Ef 3:14-21)

• Vilka etiska principer ska vår civilisation bygga på? Är dessa principer tidlösa, eller ska de förändras med olika majoriteter i riksdagen?
• Varför är så många i vårt land fullständigt obevandrade i vår civilisations uppkomst och utveckling?
• Varför är så många i vårt land frivilliga offer för kristendomsfientlig propaganda?
• Vad driver vårt lands utveckling i en viss riktning och ger verkligen den riktningen ett mänskligare land?

Jag tvivlar!

Jag tvivlar inte på min kristna tro. Men, jag tvivlar på denna diskussionsform, bloggosfären.

Jag önskar (”I have a dream”) att den möjliggjorde mötet mellan olika livsstilar. Jag önskar att den kunde väcka nyfikenhet, sprida vidsynthet, ifrågasätta tidsandan.

Men, hur fungerar denna form egentligen? Några slutar blogga pga de vidriga kommentarer de fått. Vissa bloggare ägnar all sin tid och kraft åt att sprida lögner och förtal. Andra bloggar fungerar som verbala romerska gladiatorspel.

Tänk att kombinationen anonymitet och Internet lockar fram så mycket trams.

Skapar detta medium några bryggor alls, eller cementerar och förstärker den istället motsättningar? Är samtalstonen i bloggosfären ett resultat av ”det kritiska tänkandet”, eller förmår vi i ”världens modernaste land” verkligen inte hantera nya och annorlunda tankar? Vad säger det om vår kreativitet, fantasi och empati?

Någonstans läste jag:

”Det finns en gammal tradition av samtal mellan människor, med ibland mycket olika uppfattningar – men det är en utrotningshotad tradition. Måste man alltid ha absolut rätt i diskussioner – kan man inte bara få lufta olika tankar?”

Eftersom jag egentligen inte bara vill bidra med ytterligare en enögd blogg som arena för enbart pajkastning, så funderar jag nu på att sluta blogga. Jag funderar…

Är det någon där ute som tror sig kunna övertyga en taliban att välja samtalet som metod för samhällsförändring, istället för våld?

Går det alls att resonera med någon som verkar vara mentalt blockerad? De flesta av oss är nog mer eller mindre blockerade! Vi har alla övertygelser som vi inte vill ifrågasätta. Detta blir ofta uppenbart i olika diskussioner, men istället för att acceptera och identifiera dessa blockeringar, så urartar ofta diskussioner till sandlådekrig. Väldigt få visar förmåga att navigera förbi sina mentala hinder och söka nya vägar där olika perspektiv faktiskt kan mötas och enas.

Några exempel som jag ideligen möter:

Katolikhataren – en ganska stor grupp i Sverige. En grupp av människor som faktiskt inte har någon egen erfarenhet alls av katolska kyrkan, utan baserar sin världsbild på nationalistiska historiebeskrivningar från 1800-talet. Istället för att fråga katoliker om innebörden av olika katolska yttringar, så bygger de vidare på andras förvanskningar. Ett antal websiter i Sverige odlar systematiskt lögner om katoliker.

Vetenskapsfundamentalisten – ännu en stor grupp i Sverige. Här är vetenskap inte enbart en arbetsmodell, utan har övergått till att bli en existentiell grund. I denna grupp är vetenskap heligt och oantastligt. Här betraktas den vetenskapliga arbetsmodellen som oföränderlig, perfekt. Vetenskapliga resultat upplevs som absoluta sanningar, som varken kan ifrågasättas eller förändras, fastän vetenskapens resultat definitionsmässigt måste kunna ifrågasättas och förändras – annars är det ju inte vetenskap! Ibland slår det över och delar av denna grupp börjar bekämpa de hjärnspöken som de tror vara ett hot, som exempelvis religion (t.ex. organiserad i f.d. ”Human-Etiska Förbundet”)

Modernisten – oklart och omtvistat hur stor denna grupp är. En passande paroll för gruppen vore ”allt nytt är bra – allt gammalt är dåligt”. Dessa individer är instinktivt emot tidigare generationers erfarenheter och insikter. Mentaliteten är utbredd i olika politiska ideologier och partier, med etiketter som ”liberal”, ”vänster”, etc. Ord som ”man och kvinna”, ”familj”, ”betyg”, ”tradition”, ”religion” leder oftast till passionerade, aggressiva och förutsägbara utfall. Denna grupp har extremt stor makt genom sina anställningar i media och myndigheter, och styr därigenom agendan för alla debatter. Genom sin blinda tilltro till allting nytt, kan denna klick enkelt manipuleras av olika udda särintressen.

Nu till syntesen i detta inlägg: tänk er en kombination av ovanstående tre karaktärer i samma person! Otäckt, eller käckt?

Dear Praetor Tribulsic,

Please receive my report from beyond the frontiers of the civilized world.

I fear for my health, as now another deadly winter is approaching, after an insignificant passing of what the locals here call summer. Please accept my wishes to return to civilization and culture.

I can continue to report that the inhabitants of these forests continue to slay and rape each other. I can also report that the barbarians’ children are slaying and raping each other. One leader of an isignificant tribe called Fokparti, recently proposed that parents were to take responsibility for their childrens’ actions. Of course, this spark of civilization was blown away by a ghastly outcry from the savages.

Also, local religion is about to give blessing for homosexual relations. Dear Praetor, you see how the savages of these shores unmistakenly and slowly transform all residues of past civilization, always turning right into wrong, sacred into perverted, and vice versa. This absurd transformation has amazed me from the first day your wise instructions carried me beyond our controlled parts of Germania. In summa; what I see is similar to Caligula’s perversions, but applied on almost an entire populus.

Dear Praetor, please again consider assigning me to duties in Africa, anything, even feeding swine, than leaving me in this Plutonian realm.

Your humble servant,

Gnaellus Publius Volumnius

Senatus Populusque Romanus

I vår tid har döden blivit något oerhört laddat, nästan onaturligt.

De flesta börjar skruva på sig. Det är obehagligt, något som ska förträngas, gömmas undan. Så är det.

Men, så ser inte jag det.

För mig är döden en passage. Att skiljas från de man älskar gör alltid ont. Men, jag tror inte döden är ett slut – det är istället en början. Passagen till ett nytt liv. Jag tror bestämt att Kristus uppstod från döden, liksom han själv och hans lärjungar uppväckte döda.

Alla kommer att väckas, troende eller inte. Men, alla kommer därefter inte få fortsätta leva.

Och det är här och nu den frågan avgörs…

Är det därför jag är kristen? Nej! Min tro är plötsligt given, återgiven. Vägen förbi döden är en gåva, som kom efter att jag återvänt till tro.

Tänk,vilken gåva! Att få leva igen!

Denna gåva gavs till alla av Kristus. Till alla som tror på honom. Till alla, som med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sitt förstånd tror att Kristus är:

”Vägen, Sanningen och Livet”

Det är upp till dig själv att börja förstå vad Vägen är, vad Sanningen är och vad Livet är – för det
finns och börjar, här och nu.

Vänner av jordisk ordning kan kanske undra om Gud hör bön. Hur ber man?

Först kanske det kan vara på sin plats att påminna om rollerna: vi är Guds skapelser och Gud är gud. Vi är inte i position att kräva något av Gud.

Det finns många märkliga vanföreställningar om Gud: Gud som välfärdsinrättning, Gud som jultomte, Gud som marionettspelare, osv.

En annan vanföreställning är att en bön alltid besvaras på ett önskat sätt. Sanningen ligger närmare motsatsen – våra böner besvaras oftast på de mest oväntade sätt. Ibland ser vi inte ens att vi faktiskt fått svar, förrän långt efteråt, då olika sammanhang blivit tydliga. I några få fall ges ett omstörtande och omedelbart svar, som när sjuka botas, eller döda väcks till liv.

Några tror att man måste följa ett böneprotokoll; kanske en ritual med diverse ramsor – ett mekaniskt rabblande. Det är inte heller bön.

Bön är som att närma sig en person för att berätta om något djupt personligt. Inte kläcker vi plötsligt ur oss att vi drabbats av en dödlig sjukdom på firmafesten? Bön är att gradvis lära känna Gud, att få en ny personlig relation – dig känner Gud redan!

Bön är att lämna ut sig och börja försoningen med livet vi fått. Att lära sig andas på nytt och börja älska varje andetag. Att acceptera Gud som gud. Att acceptera våra naturliga begränsningar – att vi en gång fötts och en dag ska dö.

I katolska kyrkan används ibland olika hjälpmedel för att koncentrera tankarna; kanske ett radband för att meditera över livets olika skeenden. Där finns också den repetitiva ramsans rytm som kan hjälpa att samla tankarna. Andra kanske väljer att sitta på en höjd ute i naturen och inte tänka en endaste strukturerad tanke – att låta tankarna flöda, för att landa i stillhet.

Kristus lärde oss bön. I den mest omtalade bönens början och de flesta av Kristi andra böner säger han:

”Ske din vilja…”

Så kan ett uppvaknande börja, där vi sakta skönjer både hur Gud svarar på våra böner och hur han på olika sätt talar till oss.

Antag att du vore Gud. Då vore du ju något enormt, något som existerar utanför tid och rum – du ser allt som sker, skett och kommer att ske, samtidigt. Jobbigt?

Men, hur ska du nu kommunicera med din skapelse? Hur ska du nå varje människa?

Ett enkelt sätt vore att hårdkoda in kommunikationsverktyg i huvudet på alla. Men, vad vore det för värld? En värld där varje steg övervakas och korrigeras genom omedelbara direktiv?

Som bekant valde Gud mindre påträngande metoder för att kommunicera med oss. Ett sätt som respekterar varje individs egna beslut.

Vid historiens fullbordan (år 1 enligt vår tideräkning) valde Gud att födas som människa. Som människa förklarade Gud vad vårt syfte på jorden är. Det blev inga videofilmer, inga nya stentavlor, inte heller någon skrift – det blev istället en uppgift för några utvalda att personligen föra budskapet vidare, från människa till människa, generation efter generation.

Detta budskap är lika levande idag. Det förändrar oräkneliga människors liv och fortsätter att spridas.

Vill du veta mer om hur Gud kommunicerar med oss? Prata(!) då med någon kristen filur i din närhet – h*n är ju en direkt kanal till Gud. Att ensam försöka att hitta rätt frekvens är lönlöst. Du hittar nästan bara förvirrande brus…

(Detta inlägg riktas alltså till icke kristna)

Kan en mördare någonsin bli en bra förskolelärare?

Är det omvända alls tänkbart; att en förskolelärare kan bli mördare?

Det märkliga är att bara ett scenario verkar tänkbart i vår tid. Väldigt få anser det vara tillåtet för mördare att bli förskolelärare.

Men, min fråga är egentligen: kan en människa förändras? Sker alla förändringar verkligen bara i en riktning? Kan man bara bli sämre, inte bättre?

Kristus revolutionerade världen med begreppet ”förlåtelse”. Förlåtelse handlar inte om att ursäkta illgärningar, eller om att smita från oförrätter. Förlåtelse handlar egentligen om tilltro. Tron på att en människa kan förändras. Tron på att alla människor kan förändras!

Är denna tanke på väg att utrotas? Jag ser inte minsta tecken på att det sekulära samhället tror på människans förmåga att förändras. Tvärtom, parollen är oftast ”lås in buset på livstid och kasta nyckeln!”

Men, människor kan bevisligen förändras – det sker ju varje dag, och inte enbart från gott till ont…

Vill du förändras?

För över ett år sedan reagerade jag på behandlingen av en tjänsteman på Migrationsverket.

Tjänstemannen hade bloggat och bl.a. uttryckt sympatier för staten Israel. (Förutom Anna Ankas berömda test, ger Israelsympatier en god fingervisning om hur det egentligen står till med åsiktstoleransen i Sverige och visar också vilka höjder det sekulära hyckleriet uppnått).

Nu har Justitieombudsmannen kommit med sin slutsats: Migrationsverket har gjort ett allvarligt fel och brutit mot Sveriges grundlag: yttrandefrihetsgrundlagen.

Det är ingen struntsak som Migrationsverket gjort sig skyldiga till. De har medvetet och envist angripit en av grunderna för det demokratiska samhället.

Ibland hör man att nyanlända invandrare skall utbildas i ”grundläggande mänskliga rättigheter, svenska lagar och de demokratiska värden”.

Jaha, varför inte då börja med de myndigheter som de demokratiska analfabeterna möter!

Vad skiljer egentligen en människa från en kråka?

Finns det egentligen något mer i tillvaron än det en kråka kan uppfatta? Ibland möter jag i olika diskussioner att bara det som låter sig beskrivas vetenskapligt kan utgöra grund för en människas världsbild. Endast det mätbara och synliga utgör existensens innehåll. En kråkas perspektiv på världen?

Har människans skaparförmåga förblivit helt okänd? Vår förmåga att konstruera komplexa abstraktioner. Vår förmåga att reflektera över allt som finns och inte (ännu) finns. Det mesta av all teknik omkring oss har fötts ur någon människas fantasi – ur modet att tänka fritt, friare än vad den svenska sekularismen låtsas tillåta.

Poesi, månlandningen, skönlitteratur, symfonier, matkonsterna, teater, atomklyvningen…

Vi kan uppleva betydligt mer i tillvaron än det en kråka förmår – det behöver man väl inte vara religiös för att inse? Varför är då detta faktum så farligt i det sekulära perspektivet?

En viss teknisk högskolas motto är: ”Konst & Vetenskap”. Men, i dagens Sverige borde det egentligen heta: ”think mainstream”! Likformigt, urvattnat och livlöst…

Finns det fler än jag som saknar det öppna, frimodiga samtalet? Samtal och idéernas möten som föder nya tankar, nya idéer?

”Tänka fritt är stort: men tänka rätt är större”. Krax…

Ikväll ska SVT ”Uppdrag Granskning” gräva vidare.

”SVT Text         Onsdag 23 sep 2009
INRIKES Publicerad 23 september

Vatikanen kände till Williamsintervju

Vatikanen kände till intervjun med
Förintelseförnekaren Richard William-
son när beslutet att häva bannlys-
ningen av SSPX fattades. Det kan
Uppdrag granskning avslöja i kväll.

Intervjun där Williams bl.a uttrycker
tvivel kring om det fanns gaskammare
skapade en allvarlig kris mellan
judar och katoliker i världen.

Vatikanen har hävdat att den inte
kände till intervjun. Men redan i nov-
ember 2008 skrev det svenska katolska
biskopsämbetet i Stockholm en intern
rapport om vad som hade hänt, som
nådde påvens innersta krets.
Mer i Uppdrag granskning SVT1 20.00 ”

Williamsons idéer har varit allmänt kända i många år. Hans närmast nynazistiska idéer har sedan 1989 valsat runt i pressen.

Nu ska alltså Vatikanens amatörmässiga och klantiga presshantering bli scoop.

Kanske är detta en nyhet, för vissa? Jag har länge väntat på en mer professionell mediahantering från Vatikanen. Det finns några extremt elementära åtgärder:

• Utse mediatränade ämnesansvariga, vilka är de enda som officiellt ska uttala sig i sina frågor

• Att alltid hålla sig till sanningen

• Erkänn när man inte vet, eller saknar fakta

• Ta alltid initiativ till att erkänna fel, eller komplettera med nya fakta

Det finns ju gott om kurser…

”Förklara vad Gud är, så jag kan börja tro!”

Oerhört många människor tror på Gud. För några få är det mer än tro, en övertygelse som är starkare än exempelvis den personliga existensens verklighet.

Men, hur ska man då förklara vad Gud är? Att något inte låter sig förklaras, men måste upplevas, kan kanske först te sig som ett argument emot en religiös övertygelse. Men, är det verkligen så? Kan du förklara några av de mest uppenbara erfarenheter som de flesta människor dagligen upplever?

Prova då att förklara vad det innebär att något smakar sött! (Vetenskapligt: ”kemisk registrering vid T1R2 och T1R3 receptorer” – jaha?) Eller, prova att förklara hur det känns att vara ren efter ett bad…

Gud är inte ett begränsat objekt som kan kvantifieras, definieras. Det är en mänsklig erfarenhet, ett nytt perspektiv.

Som att klättra upp på en stege och plötsligt se mer än tidigare, nere i gräsmattan. Se med nya ögon! Då ser man också stegen och kan börja klättra vidare. (Detta liknar den upplevelse då man studerat högre matematik, eller kanske främmande språk – plötsligt kan man se nya helheter i detaljerna!)

Palestinafrågan är och har förblivit det centrala problemet i Mellanösterns konflikter. Ämnet är oerhört infekterat och omgärdas oftast mer av personligt tyckande än av fakta.

Men, det är väldigt lätt att göra en tidsresa och själv se händelserna runt staten Israels födelse spelas upp i repris. De händelser som skapade det vi idag kallar ”Palestinafrågan”.

Hemkommen från åren 1947-1948 har jag därför målat upp nedanstående karta som du själv kan följa länkarna in i. Klicka friskt och njut av journalistiken från den tid då journalistik stod på sin absoluta höjdpunkt!

Oktober 1947

I början av oktober 1947 och efter 25 år under brittiskt styre, meddelar Storbritanniens FN-ambassadör att de nu är redo lämna Palestina. Världen undrar, ”vad ska hända nu? Samma vecka presenteras en FN-rapport innehållande två förslag för Palestinas framtid; antingen bilda två separata stater, en judisk och en arabisk, eller en federation under arabisk överhöghet med semiautonoma judiska och palestinska stater. Flertalet arabiska talesmän vägrar acceptera en judisk stat i någon form. Sionistiska företrädare anser att det förstnämnda förslaget är bättre än ingen stat alls.

Under tiden fortsätter ett lågintensivt inbördeskrig mellan sionister och araber.

I mitten av oktober träffas Arabförbundet utanför Beirut: de varnar ”vi kommer vidta förebyggande åtgärder vid Palestinas gränser”. Men, några trupprörelser syns dock inte i verkligheten.

November/December 1947

Den 29e november röstar FNs generalförsamling för resolution 181, med rösterna 33 mot 13. Två tredjedels majoritet krävs för en bindande resolution och röstläget hade under veckan svängt från ett nej till ett ja. En arabisk och en judisk stat ska utropas. De arabiska representanterna lämnade mötet i protest, inställda på att fortsätta sitt motstånd mot en judisk stat i Palestina.

Mördandet tar fart

Det lågintesiva terrorkriget ges nu ny näring på båda sidor. Den underjordiska judiska armén, Haganah, börjar uppträda öppet.

Arabförbundet planerar nu för krig. Avsikten är att stoppa fler judiska immigranter så snart britterna lämnat området. Från februari 1948 avser britterna nämligen tillåta en judisk immigrationstakt på 10,000 personer per månad, mot nuvarande 1,500. Jihad utropas från Kairo.

Deir Yassin, 9e april 1948

Vintern och våren förvandlas till ett tillstånd liknande inbördeskrig mellan araber och judar. Den 9e april 1948 förändras så situationen på ett dramatiskt sätt med Deir Yassin massakern. Av den arabiska byns 600 invånare dödas 107, inklusive kvinnor och barn. Ett följande nyhetsmeddelande om massakern med påståenden om våldtäkter av gravida, barnmord och andra förbrytelser fabriceras av den palestinska radiojournalisten Hazem Nusseibeh. Den judiska, högernationalistiska, militära gruppen, Irgun, dubblar antalet dödade till 254 i sin propanda.

Panik utbryter nu bland Palestinas araber. Många araber flyr från sina hem. Många araber som stannat ger upp den väpnade kampen och söker fred med judiska grupper. Den judiska sidan möter snart inget större militärt motstånd i Palestina.

Genom nyheten om Deir Yassin massakern föds så den palestinska flyktingfrågan!

Bland både judar och araber hävdas idag att nyheten om Deir Yassin massakern användes av den arabiska sidan för att tömma Palestina inför en annalkande arabisk invasion (som inträffade fem veckor senare). Jag har aldrig sett bevis för att det fanns en sådan koppling.

Självständighet och krig

Den 14e maj 1948 utropar David Ben-Gurion nationen Israels sjävständighet. Och nästan samtidigt, på natten till den 15e maj anfaller trupper från Egypten, Irak, Jordanien, Libanon och Syrien.

And the tragedy continues

Resten är historia; upprepade krig startas mot staten Israel och som slutar med att förvärra den palestinska flyktingtragedin. En tragedi som göder hatet mot Israel i hela den muslimska världen än idag.

Jag har nu försökt(!) ge en objektiv och kortfattad bild av händelseförloppet, om det är möjligt.

De som tittat på den länkade Youtube intervjun med Hazem Nusseibeh ser i tillhörande kommentarer hur sanslös historiebeskrivningen blivit på olika håll. Du vet ju själv vilken bild som spridits i Sverige och har säkert en personlig uppfattning i frågan. Hur har den bilden vuxit fram?

För mycket längesedan, innan det fanns datorer, mobiltelefoner och mikrovågsugnar, så fick jag på en historielektion lära mig att frihet alltid innebär ansvar.

Men, vilket ansvar kan man anses ha för yttrandefrihet? Kan man ha rätt att häva ur sig vadsomhelst utan att behöva ta ansvar för sin uppfattning? Omvänt, måste man av försiktighetsskäl censurera sig själv? Finns det gränser för yttrandefriheten?

Som bekant har vi i Sverige en lag rörande hets mot folkgrupp. Första avdelningen, kapitel 16, §8 i Brottsbalken: ”Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.”

Men, om man inte anspelar på de attribut lagtexten nämner, är vi då fria att likt kvällspressen utan ansvarskänsla pladdra vilt? Är det accepterat att i privat miljö ”uttrycka missaktning med anspelning på ras, hudfärg och sexuell läggning”? Är inte risken då att vissa yttranden aldrig möter berättigad kritik, att olika subkulturer odlas i slutna grupper (vilket de facto sker).

Varför måste vi alls ha lagar rörande yttrandefriheten? Saknas det idag något i vår uppväxt som tvingat statsmakten införa dessa restriktioner?

Saknas det gamla historielärare?

Vad är egentligen mörker?

Vad är tomhet?

Är mörker bara frånvaro av ljus? Är tomhet enbart en brist på innehåll?

Men, vad för slags ljus är det människor söker på så många olika sätt? Vilket slags innehåll i livet kan alltid kvarstå?

Pengar? Karriär? Berömmelse? Samhällsposition? Jaha, och när dessa territorier är erövrade – vad sedan?

Vänner? Familj? Barn? Sverige är ett rikt land, sägs det. Men, samtidigt är det ett av världens fattigaste länder. Ensamheten är ju monumental – allt från skolbarn till gamla är ensamma och utstötta.

Men, det finns gemenskaper som tar emot alla. Det finns gemenskaper som har andra värden än konkurrensmarknadens.

Välkommen till Kristi gemenskap! Den finns överallt i landet och kanske känner du redan någon som kan förklara vilket ljus som kan leda till verkligt innehåll?

Yrvaket vaknar denna blogg till liv igen.

Återigen har en sommar passerat. En ovanligt blåsig sommar, om man som jag brukar tillbringa somrarna på en liten ö, mitt ute i en sjö.

Jag har försökt svara på olika kommentarer genom mobilen. Det är en övning som v(ä)rkligen tär på fingrarna.

Som några skarpsynta läsare tidigare noterat, så har jag hållt en ganska skarp ton i inlägg och kommentarer i perspektivet ateism. Nu kommer jag att bli mindre provokativ i tonen, men inte i ämnesval. Visserligen kommer jag även fortsättningsvis ge mig på ateism som nyreligiös företeelse, men det kommer också inlägg om många helt andra frågor.

Välkomna hit igen och visa att åsikts- och tankefrihet råder.

Kan man som katolik medverka till slutsatser som undergräver tron?

I boken ”Fundamentals of Catholic Dogma” har bokens författaren, Ludwig Ott, sammanställt några enkla riktlinjer som vägledning.

• Allt som existerar utanför Gud själv, skapades tillfullo av Gud ur absolut intet
• Tiden har haft en början
• Gud ensam skapade världen
• I sin godhet skapade Gud världen
• Världen skapades till Guds ära
• Skapelsen är den heliga Treenighetens gemensamma verk
• Världen har inte kommit till av något slags nödvändighet, ett blint öde eller av en slump
• Gud har skapat en god värld
• Gud upprätthåller existensen för Skapelsen
• Genom Guds nåd, skyddar och vägleder han sin Skapelse

Dessa punkter finns mer detaljerat beskrivna i Katolska Kyrkans Katekes, med utförliga hänvisningar till Skriften och Traditionen (katolska kyrkans utveckling av Bibeltolkning).

Det var inte katolska kyrkan som uppfann kylskåpet.

Däremot var det den katolska kyrkan som förvaltade, utvecklade och förnyade kunskaper från tidigare civilisationer. För, vad fanns mellan det Västromerska rikets fall och Renässansen, dvs under en period av nästan tusen år?

Det fanns självfallet väldigt mycket. Jag tänker inte nämna något om dessa tusen år, annat än att den starkast utvecklande kraften i Europa var den katolska kyrkan. Världsliga makter kom och försvann, feodalherrar, kejsare, riken, olika arméer – det var allt annat än en dåsig och händelsefattig period!

Som jag tidigare beskrivit (”Katolska kyrkan och vår civilisation” & ”Katolska kyrkan och humanismen) pågick det under hela denna period en utveckling i katolska kyrkans famn; etik, filosofi, juridik, ekonomi, jordbruk, teknik, arkitektur, konst, litteratur, matematik, medicin… Alla var områden som studerades, prövades, utvecklades. Allt detta var den grund som västvärldens utveckling sedan fortsatte att bygga vidare på. De flesta ämnesområden knoppade sedan (under Renässansen) av och blev gradvis alltmer självständiga objekt, för att i vissa fall konstruera konfrontation med sitt ursprung. Exempelvis ser vi under 17- och 1800-talen flera filosofiska skolor födas, som utgör grogrunden för att eliminera humanismen och slutligen kulminera i upprepade blodbad som världen tidigare aldrig skådat: Franska Revolutionen, Nazismen, Kommunismen, osv.

Jag fick frågan (Pekka S) ifall det fanns ytterligare källor som kunde bekräfta den bild jag givit.

Visst! Jag kan rekommendera ett par intressanta böcker som presenterar epoköverskridande utvecklingsprocesser – på diametralt olika sätt.

Robert Royal: ”The God That Did Not Fail: How Religion Built and Sustains the West”. Royal tar jättekliv. Han beskriver hur religionen var den avgörande sammanhållande kraften i både det antika Grekland och Rom (min anmärkning: och i alla forntida civilisationer). Därefter fortsätter Royal att exemplifiera hur den judiskt-kristna traditionens kombination av Tro och Förnuft var en världshistoriskt unik förutsättning för att överhuvudtaget kunna resultera i de humanistiska värden som utgör vår civilisations fundament än idag.

Dr Francis S. Collins: ”The Language of God: A Scientist Presents Evidence for Belief”. Collins var tidigare chef (1993-2008) för Human Genome Project, projektet som kartlade människans arvsmassa och blev nyligen nominerad av president Obama till chef för National Institutes for Health. I sin bok redogör Collins för hur Tro och Förnuft harmoniserar och ger kompletterarande perspektiv på tillvaron. Boken ger en enastående inblick i modern genetik och evolutionsteori. Collins framför också argument emot Kreationismen / Intelligent Design och visar hur dessa idéer samtidigt skadar både vetenskapen och den kristna tron. I början och i slutet av boken beskriver Collins hur han blev kristen, och varför – hur intellektuella ställningstaganden förde honom till tro.

Det finns självfallet fler böcker som ger ett perspektiv som idag kanske upplevs som nytänkande – fastän de egentligen bara är en början på en renässans för den helhet som format grunderna för vår tillvaro; Tro och Vetande. Dessa båda böcker, ger tillsammans med Thomas E. Woods bok ”How the Catholic Church Built Western Civilization”, en bra avfrostning av vår tids mentala kylskåp.

Det finns anledning att upprepa, kanske första gången för många, katolska kyrkans syn på tro och förnuft. Anledningen är att vi lever i en tid då katolska kyrkans röst medvetet undanhålls av okunniga journalister och då obildade hopar hetsar upp varandra och andra i fördomar om katolska kyrkan.

Jag ser den absurda situationen, att personer som inte har någon inblick, eller egen relation till katolska kyrkan, hävdar sig ha större tolkningsrätt om den katolska kyrkans idévärld än katolska kyrkan själv. En främling påstår sig veta mer om dig själv, än du själv!

Därför har jag nedan saxat olika delar ur påve Johannes Paulus II encyklika (instruerande brev till världens katoliker) ”Fides et Ratio”, från 1998. Markeringarna är mina, och jag har lagt in några länkar för alla oss som inte hunnit doktorerat i filosofi.

…

45. With the rise of the first universities, theology came more directly into contact with other forms of learning and scientific research. Although they insisted upon the organic link between theology and philosophy, Saint Albert the Great and Saint Thomas were the first to recognize the autonomy which philosophy and the sciences needed if they were to perform well in their respective fields of research. From the late Medieval period onwards, however, the legitimate distinction between the two forms of learning became more and more a fateful separation. As a result of the exaggerated rationalism of certain thinkers, positions grew more radical and there emerged eventually a philosophy which was separate from and absolutely independent of the contents of faith. Another of the many consequences of this separation was an ever deeper mistrust with regard to reason itself. In a spirit both sceptical and agnostic, some began to voice a general mistrust, which led some to focus more on faith and others to deny its rationality altogether.

In short, what for Patristic and Medieval thought was in both theory and practice a profound unity, producing knowledge capable of reaching the highest forms of speculation, was destroyed by systems which espoused the cause of rational knowledge sundered from faith and meant to take the place of faith.

46. The more influential of these radical positions are well known and high in profile, especially in the history of the West. It is not too much to claim that the development of a good part of modern philosophy has seen it move further and further away from Christian Revelation, to the point of setting itself quite explicitly in opposition. This process reached its apogee in the last century. Some representatives of idealism sought in various ways to transform faith and its contents, even the mystery of the Death and Resurrection of Jesus, into dialectical structures which could be grasped by reason. Opposed to this kind of thinking were various forms of atheistic humanism, expressed in philosophical terms, which regarded faith as alienating and damaging to the development of a full rationality. They did not hesitate to present themselves as new religions serving as a basis for projects which, on the political and social plane, gave rise to totalitarian systems which have been disastrous for humanity.

In the field of scientific research, a positivistic mentality took hold which not only abandoned the Christian vision of the world, but more especially rejected every appeal to a metaphysical or moral vision. It follows that certain scientists, lacking any ethical point of reference, are in danger of putting at the centre of their concerns something other than the human person and the entirety of the person’s life. Further still, some of these, sensing the opportunities of technological progress, seem to succumb not only to a market-based logic, but also to the temptation of a quasi-divine power over nature and even over the human being.

As a result of the crisis of rationalism, what has appeared finally is Nihilism. As a philosophy of nothingness, it has a certain attraction for people of our time. Its adherents claim that the search is an end in itself, without any hope or possibility of ever attaining the goal of truth. In the nihilist interpretation, life is no more than an occasion for sensations and experiences in which the ephemeral has pride of place. Nihilism is at the root of the widespread mentality which claims that a definitive commitment should no longer be made, because everything is fleeting and provisional.

…

55. Surveying the situation today, we see that the problems of other times have returned, but in a new key. It is no longer a matter of questions of interest only to certain individuals and groups, but convictions so widespread that they have become to some extent the common mind. An example of this is the deep-seated distrust of reason which has surfaced in the most recent developments of much of philosophical research, to the point where there is talk at times of ”the end of metaphysics”. Philosophy is expected to rest content with more modest tasks such as the simple interpretation of facts or an enquiry into restricted fields of human knowing or its structures.

In theology too the temptations of other times have reappeared. In some contemporary theologies, for instance, a certain rationalism is gaining ground, especially when opinions thought to be philosophically well founded are taken as normative for theological research. This happens particularly when theologians, through lack of philosophical competence, allow themselves to be swayed uncritically by assertions which have become part of current parlance and culture but which are poorly grounded in reason.

…

56. In brief, there are signs of a widespread distrust of universal and absolute statements, especially among those who think that truth is born of consensus and not of a consonance between intellect and objective reality.

”…the more human beings know reality and the world, the more they know themselves in their uniqueness, with the question of the meaning of things and of their very existence becoming ever more pressing. This is why all that is the object of our knowledge becomes a part of our life”.

Visst är det en kittlande titel på inlägget: ”vad vet ateister”?

Jag har ofta funderat över vilken bild ateister kan tänkas ha av den kristna tron. Vad bygger deras bild på?

Istället för att spekulera, så kan jag väl konstatera ett enkelt faktum: om man verkligen vet vem Kristus är, så följer man Kristus!

Därför tror jag att ateister inte alls vet vad den kristna tron är. Det blir ofta en mycket märklig diskussion, som att (kristen) förklara för någon blind (ateist) vad skuggor är, vad färg är och hur det alls kan finnas djup i en tavla…

Däremot vet många kristna vad ateism är – vi är många som varit ateister. Det är ingen tillvaro någon kristen saknar…

Det finns många som tror att den västerländska humanismen uppstod först under Upplysningstiden, och då främst genom att kyrkans inflytande inte utgjorde något hinder. Detta är en vanlig tanke bland många ateister som aldrig verkar ha studerat någon slags historia. Hela denna absurda tanke har sin källa i några enstaka upplysningsfilosofers personliga hat mot katolska kyrkan.

Låt oss istället se på fakta?

”Land skal mæþ laghum byggias” – ”Land skall med lag byggas” var Karl XVs valspråk. Efter det västromerska imperiets sönderfall byggde den sekulära världens lagar på vidskepliga seder och blodsband. Före 1100-talet tillämpades inte lagen lika för alla människor och var inte heller något som utarbetats med den minsta eftertanke. Kyrkolagen var likaså ett virrvarr av olika skrivelser från diverse påvar, biskopar och koncilia. Ca 1140 sammanställde och systematiserade så benediktinmunken Gratianus det som nu är västvärldens äldsta system av kontinuerligt upprätthållna lagar – den katolska kyrkans kyrkolag.

Gratianus arbete blev modell för oräkneliga efterkommande sammanställningar av sekulära lagar över hela Europa. Den katolska kyrkolagen inspirerade också till att starta en juridisk utveckling inom äktenskapsrätt, egendomsrätt och arvsrätt. Rättsskipning skulle nu inte få baseras på ”magiska bevis genom eld och vatten” som exempelvis karaktäriserat den germanska rättsskipningen, utan på lagbundna rättegångar baserad på rationell argumentation. Nya grunder skapades som att äktenskap ska ingås frivilligt och uppsåt ska finnas för brott – på 1100-talet!

Exempelvis blev nu vigsel av spädbarn olagligt!

Problemet var, att medan katolska kyrkan utformade något som kan betraktas som en modern rätt, så levde fortfarande majoriteten av Europas befolkning under barbariska tyranner som motsatte sig en modernisering av rättspraxis (gissa varför!). Den katolska kyrkan ersatte ändå långsamt ”eld och vatten” med rationella rättegångar, blodsfejder med beviskrav! Katolska kyrkan återupptog delar av det Romerska Imperiets rättssystem och byggde in barmhärtighet och en modern uppfattning om rättvisa.

Äktenskap ska ingås av fri vilja, och ansågs (anses fortfarande) ogiltigt ifall endera parten handlat under tvång, eller lurats avseende den andra partens identitet/personliga förhållanden. Detta var inte bara ett embryo till moderna äktenskapslagar, utan även en början på modern kontraktsrätt (tvång, misstag, bedrägeri). Skadeståndstanken vid kontraktsbrott infördes.

”Mental otillräcklighet” introducerades; vansinne, sömn, eller berusning ansågs som förmildrande omständigheter, ifall dessa omständigheter inte i förväg medvetet orsakats för att undkomma påföljd.

Katolska kyrkan återinförde några romerska rättsskipningsidéer, som ”avsikt”! Det är skillnad på dödsolycka och mord, men så hade det inte varit under tidigare århundraden då rättskipningen baserats på vidskepelse och magi.

I Anselm av Canterburys anda infördes också proportionella straff – ett straff måste stå i rimlig proportion till brottet. Man kan inte hugga av någon handen för stöld! Och följande Anselm, ansågs brott nu vara en allmän kränkning av lagen – inte något som skulle vedergällas personligen av brottsoffret. (Ser någon skillnaden med islam?)

Naturrätten, idén om universella mänskliga rättigheter (etiska axiom), finns också i Decretum Gratiaini – det är inte något som plötsligt uppfanns under Upplysningen, så som vissa ateister tror. Ius Naturalis (naturrätten) var något som diskuterats i katolska kyrkan långt före 1100-talet. Det är en katolsk paradgren.

Vid sammanställandet av den katolska kyrkolagen insåg författarna att konceptet ”individuella rättigheter” var något nödvändigt. En av dessa, var rätten att personligen få försvara sig i domstol (något som än idag inte är så självklart på många håll). Naturrätten ansågs vara rättigheter som ingen makthavare hade rätt att sätta sig över – de första mänskliga rättigheterna!

Senare kolliderade Naturrätten med kolonialisternas erövring av världen. Spanska teologer drev de amerikanska ursprungsbefolkningarnas rättigheter ihärdigt (filmen ”The Mission” är ett bra exempel baserad på verkliga händelser).

Katolska kyrkan bekämpade också spädbarnsmord, något som var accepterat i både det antika Rom och Grekland. I det Romerska Imperiet hade fördelningen mellan könen blivit så snedvriden genom selektiva spädbarnsmord, att andelen män var 30% högre än andelen kvinnor (ja, könsselektiv abort är idag tillåten även i det sekulära paradiset Sverige)! I kolonierna försökte kyrkan få stopp på slavhandel.

Thomas av Aquino var den förste att på ett genomgripande sätt behandla frågan om krigsrätt (även Cicero hade resonerat om ämnet, men inte lika systematiskt och omfattande). Thomas av Aquinos arbete lade också grunden till det som århundraden senare utvecklades till folkrätten och folksuveränitetsprincipen. (För den obevandrade ateisten: Thomas av Aquino levde 1225-1274!).

Fader Francisco de Vitoria (Salamancaskolan) utvecklade på 1500-talet inte bara krigsrätten, utan främst internationell rätt – han betraktas som den ”internationella rättens fader”. (I Salamancaskolan grundades också de ekonomiska vetenskaperna, med teorier som fri rörlighet för varor, värdeteori och privat ägande).

Notera nu att inlägget är centrerad kring den romersk katolska kyrkolagen och gäller alla romerska katoliker i alla länder. Det finns även östkyrkliga kyrkolagar etc.

Den katolska kyrkolagen ska inte förväxlas med sekulär lag. De sekulära lagarna utvecklades med den katolska kyrkolagen som modell, men de var alla regionala.

(Ovanstående inlägg är en sammanfattning av två kapitel ur Thomas E. Woods bok från 2005 “How the Catholic Church Built Western Civilization“. Woods har examen i historia från Harvard och doktorsexamen från Columbia University)

Den oerhört breda grund katolska kyrkan lade utgör än idag basen för västvärldens rättsmedvetande. Många ateister tror att mänskliga rättigheter och humanism plötsligt utvecklades av olika upplysningsfilosofer. Katolska kyrkan lade även grunden för de ekonomiska vetenskaperna.

Det går att skriva oerhört många liknande inlägg som handlar om hur katolska kyrkan förvaltat det antika kunskapsarvet, utvecklat jordbruk och förädlat boskap, bidragit till att utveckla konsterna: musik, arkitektur, konst. (Och nya goda drycker som champagne, öl och likörer)

Jag hoppas att fler känner sig motiverade att anmäla sig till någon kurs i: rättshistoria, ekonomisk historia, medicinsk historia, vetenskapshistoria, eller kunskapsteori. Det vore glädjande ifall många fler kan korrigera den förljugna bild som exempelvis Humanisterna sprider om hur vår civilisation utvecklats.

Katolska kyrkan lade grunden för humanism och skolning – och gör så än idag.

Äkta humanism!

Många ateister påstår ofta att katolska kyrkan skulle vara fientligt inställd, rentav hindrande, till vetenskap. Detta påstående vittnar mest om obefintliga kunskaper i historia och motsägs av all vetenskapshistorisk forskning under de senaste 50 åren (J.L. Heilborn, A.C Crombie, David Lindberg m.fl). Påståendet är, liksom ateismen, en monumental självmotsägelse från 1700-talet.

Ett otal katolska präster har varit (och är) framstående och erkända vetenskapsmän. Exempelvis var den förste person att någonsin mäta fria kroppars acceleration Fader Giambattista Riccioli. Den man som kallas ”Egyptologins fader” var Fader Athanasius Kircher (uppfann även megafonen!) och den som ofta kallas ”den moderna atomteorins fader” var Fader Roger Boscovich. Den som upptäckte ljusets böjning (diffraktion) och namngav fenomenet var Fader Francesco Grimaldi.

Katolska präster!

I vetenskaperna är det särskilt Jesuitorden som utmärkt sig. Exempelvis är 35 av månens kratrar uppkallade efter jesuitiska vetenskapsmän och matematiker.

Fram till 1700-talet hade jesuiterna (när jesuiterna drev över 800 utbildningsinstitutioner med 200,000 elever):

• bidragit till utvecklingen av pendeluret, barometern, teleskopet, mikroskopet, pantografen.
• bidragit till utvecklingen av magnetläran, optiken och elläran.
• före några andra observerat de olikfärgade banden på Jupiter, Andromedanebulosan och Saturnus ringar.
• presenterat teorin om blodcirkulation, månens inverkan på tidvattnet och ljusets vågnatur.
• ritat stjärnkartor över södra stjärnhimlen, lagt grunden för symbolisk logik och oerhört många andra bidrag till dagens vetenskaper (läs exempelvis om herrarna ovan).

Seismologin var inledningsvis så dominerad av jesuitiska vetenskapsmän att den än idag kallas för ”den jesuitiska vetenskapen”. Fader J.B. Macelwane skrev den första amerikanska kursboken i seismologi 1936 och än idag delar American Geophysical Society ut sin årliga medalj, uppkallad efter Fader Macelwane, till lovande unga geofysiker.

Det var även jesuiterna som introducerade västerländskt vetenskapligt tänkande i Kina och Indien. På 1600-talet förde jesuitiska ordensbröder olika metoder för att beskriva vårt universum till Kina, som exempelvis Euklidisk geometri för att modellera planetbanorna. På samma sätt förde jesuitorden ut vår civilisations vetenskapliga arv till Afrika, Central- och Sydamerika. I början av 1800-talet byggde jesuiterna observatorier på dessa ”nya” kontinenter för att studera astronomi, geomagnetism, meteorologi, seismologi och solens egenskaper. Dessa observatorier gav dessa avlägsna platser möjligheter till noggrann mätning av tid, väderprognoser, riskanalyser för jordbävningar och kartor. Särskilt i Amerika lade jesuiterna grunden för den meteorologiska och seismologiska tradition som funnits där sedan dess.

Katedralerna i Bologna, Florens, Paris och Rom byggdes alla för att även kunna fungera som solobservatorier. Det fanns inga andra observatorier i den dåtida världen som med samma precision kunde studera solen.

Att den katolska kyrkan bidragit till vetenskapens utveckling är ett vedertaget faktum bland historiker. Men denna syn delas inte av en bredare allmänhet, som oftast har den bild som katolikhatande 1700-tals filosofer skapade, och som fortsätter att spridas än idag.

Fader Stanley Jaki presenterade övertygande argument i sin forskning till varför det endast kan ha varit i den västerländska judiskt-kristna idévärlden som vetenskap kunde utvecklas till ett självständigt område med ett egenvärde. Icke-kristna kulturer hade nämligen inte liknande filosofiska verktyg, men hindrades av idémässiga ramverk som inte tillät vetenskap att vidare utvecklas. I dessa analyser inkluderade Jaki den Arabiska, Babyloniska, Egyptiska, Grekiska, Hinduiska och Maya kulturerna. Alla dessa kulturer såg delar av vetenskapliga framsteg, men utvecklades inte vidare.

Jag har i många inlägg och kommentarer nämnt ett annat bidrag från katolska kyrkans till vår civilisation: skapandet av universitet!

Universitet var nämligen något fullständigt nytt i den Europeiska historien. Inget liknande fanns varken i det antika Grekland, eller Rom. Universitetsbegreppet som vi idag känner den med fakultet, studieämnen, examinationer, akademiska nivåer osv, har allt sitt ursprung i de medeltida universiteten. Enligt historikern Lowrie Daly var katolska kyrkan den enda institution som visade kontinuerligt intresse i att upprätthålla och utveckla kunskap.

Påvar och andra i kyrkan betraktade universiteten som något av det värdefullaste i den kristna civilisationen. Påven Innocent IV (1200-tal) beskrev universiteten som ”floder av vetenskap som vattnar och när den universella kyrkan” och den efterföljande påven Alexander IV kallade universiteten ”lampor som lyser i Guds hus”. Enligt historikern Henri Daniel-Rops så var det enbart tack vare påvarnas inverkan som ”högre utbildning kunde sprida sina gränser”.

Ett av medeltidens viktigaste bidrag till dagens vetenskap var den fria debatten och diskussionen mellan lärda; en plats där rationellt tänkande togs för givet, inte något som många ateister idag tror uppkom först med ”Upplysningen”.

Historikern David Lindberg skriver i sin bok ” Den västerländska vetenskapens början”: ”det måste tydligt markeras, att i detta utbildningssystem hade den medeltida mästaren en stor frihet. Den stereotypa bilden av Medeltiden framställer professorn som ryggradslös och underordnad, en slavisk anhängare av Aristoteles och kyrkofädren (hur någon slaviskt kan följa båda förklaras inte av stereotypen), rädd för att avvika det minsta från auktoriteters krav. Det fanns visserligen vida teologiska ramar, men inom dessa ramar åtnjöt den medeltida mästaren en anmärkningsvärd åsikts- och yttrandefrihet; det fanns nästan inga filosofiska eller teologiska doktriner som inte underkastades minutiös analys och kritik av de lärda i de medeltida universiteten”.

(Ovanstående inlägg är till stor del en översättning av presentation av Thomas E. Woods bok från 2005 ”How the Catholic Church Built Western Civilization”. Woods har examen i historia från Harvard och doktorsexamen från Columbia University)

Jag har under årens lopp njutit av otaliga föreläsningar (Newmaninstitutet) som tydligt andas den lärdomstradition som katolska kyrkan förvaltar, en lärdomstradition buren av bl.a. logik och rationellt argumenterande. En lärdomstradition som möjliggjort den moderna vetenskapen att utvecklas – den vetenskap som på ett irrationellt sätt används av ateister som argument emot den katolska kyrkan och den kristna tron.

Det är extremt tragiskt att ideligen behöva bemöta den primitiva och onyanserade historiebeskrivning som många ateister odlar av den katolska kyrkan, som varande vetenskapsfientlig och framstegsfientlig – en bild som inte stöds av vetenskapshistoriker och fakta.

Ateism är meningslöst, ett intet, kan inte genera några värden alls, men öppnar endast portarna vidöppna för förstörelsen och främjandet av döden.

Det är ironiskt, men samtidigt talande – sakta eroderar så de grunder som skapade Europas utveckling av vetenskap och mänskliga rättigheter, och vi ser överallt framväxten av civilisationens motsatser: barbari och okunskap, ateismens frukter. Den grund jag istället syftar på är den kristna tron, något som ger egenvärden – eviga värden, något som konkretiserar värden i en livsstil, i livsmål, i mening, i hopp, i glädje, i utveckling för livet.

Nu vankas det goda tider för undergångsprofeter och andra dårfinkar.

Den 13e november 2009 presenterar skräpfabriken i Los Angeles ännu en undergångsfilm.

Undergångens stund är nämligen den 21a december 2012 (vintersolståndet förstås). Bakgrunden till detta årtal är fullbordandet av en storcykel i de forntida centralamerikanska kulturernas tideräkning.

Och vad ska hända? Det ska hända väldigt mycket, beronde på vilken dårfink man lyssnar på.

Några hävdar att jordens magnetiska poler ska skifta, vilket de har gjort tusentals gånger tidigare. Men, det är ingen katastrofal förändring. Dessutom är det en förändring som sker gradvis över en längre period, inte på en enskild dag. Några andra hävdar att det är solens magnetiska poler som kommer att växla – men det gör de ju ändå, ungefär var 11e år.

Vissa tror att hela jordskorpan förskjuts, ungefär som ett löst apelsinskal.

Andra hävdar att olika kosmiska effekter ska ske just den 21a december 2012. Att jorden exempelvis sugs in i ett svart hål, exakt klockan 11.18.

New Age folket tror ju på det mesta, som vanligt. Några i New Age rörelsen tror att vi på jorden ska uppnå ett högre medvetandenivå, den 21a december 2012. Visst vore det önskvärt, men något sådant kommer inte genom hokus pokus.

Redan nu finns det en hel del strödda kommentarer om jordens undergång 2012. Väldigt många fler kommentarer och meningslösa funderingar kommer efter det att Hollywoods produktion återigen tas emot som fakta, istället som billig underhållning.

Det finns åtskilliga individer som på allvar planerar för midvintersolståndet 2012. Själv kommer jag att fira minnet av Kristi födelse, precis som vanligt…

(Uppdaterat 2009-11-06: SvD redogör kort om behovet av undergångsfilmer)

Antag att du kände till att en katastrof snart skulle drabba jorden. Vad skulle du göra då? Stanna vid denna tanke en stund, innan du läser vidare – vad skulle du göra? Vem skulle tro dig?

Jag drömde en gång om att allt land skulle komma att översvämmas av en flodvåg. Allt land.

Jag stod på en kaj i Göteborg, då plötsligt allt vatten i Göta Älv sögs ut i ett sjunkande hav. Båten jag stod intill välte, likosm alla andra båtar vid kajerna. Jag hörde barn skrika inne i båten. De kunde inte ta sig ut när dörrar och fönster plötsligt inte gick att nå. Några vuxna lyckades kravla sig ur båtarna.

Då visste jag att detta var det ögonblick som snart skulle förbytas till slutet för vår värld. Jag försökte övertala min syster att hjälpa mig sänka ner en livbåt för att rädda oss. Hon vägrade lyssna på mig. Hon ville absolut rädda de instängda barnen i båten, som vi kunde se banka och skrika genom de få hyttfönster de kunde nå. Jag kunde inte få henne att tro på vad som skulle komma att hända oss alla snart.

Jag tog min systerdotter i famnen och steg tillsammans med henne ner i en livbåt som hängde ut från ett av fartygen. Ensam försökte jag hissa ner oss så fort jag kunde, oroligt kikande ut mot havet för att se ifall jag skulle hinna innan flodvågen kom. Jag hörde hur människor på kajen försökte hjälpa dem som var instängda i fartygen. Men, jag visste att allting snart skulle spolas bort. Allting!

Och vattnet kom nu tillbaka i älven. Först sakta…

Jag vaknade.

För mig är drömmen som en bild av mitt dagliga liv som kristen. För nästan varje dag försöker jag på olika sätt berätta om den katastrof vi alla kan undvika – men det är så oerhört få som lyssnar. Om någon alls.

Flodvågen är ytliga, mekaniska liv – som sköljer iväg oss i en flodvåg av meningslösheter. För alltid.

Livbåten är Jesus Kristus. En livbåt med plats för alla. En livbåt som kommer att landsättas i en ny värld, efter flodvågen.

Och så här är det nog för de flesta kristna som mött Kristus – de ropar förgäves bland människor vars ögon är fyllda av begär, vars öron bara lyssnar på smicker – nästan ingen lyssnar till Kristus.

Vad hade du gjort om du känt till en kommande katastrof? Något hade du väl känt dig tvungen att göra? Vad?

Varför verkar det finnas så mycket rädsla bland vissa ateister och vissa kristna?

Jag talar om en rädsla för förändring.

Bland vissa kristna grupper så uppfattas evolutionsteorin som ett hot. Men, den är ju bara ett hot om man envisas med att tolka Bibeln bokstavligt! För, i dessa grupper så utgör evolutionsteorin början på en erosion – ett raserande av den märkliga privatteologiska tolkning som utvecklas i många evangelikala grupper. Börjar man ifrågasätta Skapelseberättelsens bokstavliga tolkning, ja då tror de att fältet är fritt att ifrågasätta hela den kristna tron.

En tro byggd på sand.

Bland vissa ateister finns samma rädsla för religion. Att religion ska förvandla samhället till en teokratisk talibantyranni. Då har man förmodligen aldrig ens tänkt tanken att det går alldeles utmärkt att förena ett modernt, demokratiskt samhällsbygge med religiös övertygelse. Det finns en lång ateistisk tradition av att betrakta religion som vetenskapens direkta motsats – en tradition som få ateister förmår ifrågasätta, en tradition som blivit fundament för en ny slags tro.

En tro byggd på sand.

Det går att förena vetenskap med tro – det är två helt olika och kompletterande perspektiv. Det går att fullt ut tro på Jesu uppståndelse, pågående mirakel och samtidigt vara en kritisk vetenskapsman/kvinna som bidrar till att utveckla evolutionsteorin.

Problemet för en ateist kanske är att den kristna tron leder till konsekvenser. Att vi måste lära oss tygla vår frihet.

Problemet för en bokstavstroende kristen kanske är att man tvingas förnya stora delar av sin tro. Att man måste ta till sig delar av kyrkans tradition.

Problemet för alla är att tvingas fortsätta utvecklas och börja se mer än man någonsin tidigare förmått…

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

(Min bloggpaus är uppenbarligen inte fullkomlig)

Come, Holy Spirit,
send forth the heavenly
radiance of your light.

Come, father of the poor,
come giver of gifts,
come, light of the heart….

Come!

Come!

Här är det nu sommarlov och i stort sett bloggpaus!

Till hösten blir det ny fart på denna blogg, och kanske på nytt språk! Funderar på att blogga på engelska istället.

Jag vill varmt tacka alla som kikat in på denna blogg! Hoppas någon, någonstans, fått något att ta med sig i tillvaron, i denna och andra världar…

Kommentera gärna – jag försöker svara på de flesta kommentarer.

Om du vill överraska dig själv, så klicka gärna på denna rad som tar dig till ett slumpmässigt valt inlägg på denna blogg. Om du vill vara riktigt crazy, så kan du klicka på denna länk som skickar ut dig någonstans på Internet, helt slumpmässigt.

Önskar nu alla en välsignad och fantastiskt fin vår & sommar.

Vår jord är kvaddad. Det är inte någon komet, vulkan eller jordbävning som förstör planeten. Det är bara vi människor som förstör.

Det var från början inte tänkt att människan skulle förstöra jorden.

Men, det är faktiskt värre än så. Människan förstör sig själv. Detta kallar människan frihet. Friheten använder människan till att förstöra sin kropp med droger, frivilligt svälta sig för att efterlikna kommersiella ideal, slå och misshandla varandra, med kreativitet och förnuft utveckla massförstörelsevapen och förvandla sin lilla kärlek till fullständigt meningslöst kopulerande.

Under hela vår existens har Skaparen försökt få oss att begripa hur vi borde leva. Men, varje sådant tips från Skaparen har vi människor alltid valt att strunta i.

Till slut kom Skaparen själv till oss och tog samma form som vi människor. Han försökte få oss att fatta på alla möjliga sätt. Men, då spikade vi upp honom på en stolpe. Jo, det är faktiskt sant!

Skaparen fortsätter varje dag att påminna oss om hur det var tänkt att vi ska vara. Skaparen ger inte upp. Skaparen har nämligen tänkt att alla ska få en chans att få vara med på nästa version av den jord som ska komma.

Men, då måste vi kvalificera oss redan i denna värld för en plats i nästa. De som inte tar den chansen får inte vara med. En dag när vi sabbat planeten fullständigt kommer Skaparen tillbaka och väljer ut dem som följt hans ord.

Det tragiska är att inte ens alla som vänt Gud ryggen, men ändå läser detta brev begriper att det är allvar. De stoppar huvudet i sanden och bestämmer sig istället för att allt Gud har sagt är bluff, eller att han inte ens finns! Oj, vad förvånade de kommer bli!

Inte ens det faktum att vi faktiskt existerar, eller mänsklighetens hela sorgliga historia får de tjurskalliga att inse hur nödvändigt det är att vi alla förändras. De tror att plastleksaker och hamburgare är bevis på att vi befinner oss i den bästa av världar.

Kära UFO, jag föreslår nu att du åker förbi denna planet och besöker oss istället när vi lärt oss följa Gud.

Kan den kristna tron försätta berg?

Väldigt många förstår inte alls vad kristen tro är. Några vill se den kristna tron eliminerad, tystad, eller på sin höjd enbart existerande som privata funderingar.

Andra ser den kristna tron reducerad till en abstrakt idé.

Då vill jag nu presentera en överraskning!

Den kristna tron är reell! Den går att ta på, väga, mäta, filma.

Genom Kristus har oerhört många människor under årtusenden fått sina liv förändrade i grunden. Det är ingen masshysterisk illusion som pågått sedan Abrahams dagar. Den kristna tron leder till en reell förändring! Om det vittnar alla som berörts av Anden.

Andra har fått sina liv förändrade på mycket mer handgripliga och plötsliga sätt. Botade från olika sjukdomar, eller uppväckta från de döda! Men, inte ens alla som bevittnar ett mirakel kommer till tro.

Många har nämligen bestämt sig för att vägra tro, oavsett vad de själva ser och hör. Ytterligare andra har bestämt sig för att alla andra förklaringar måste ges företräde, allt för att slippa tvingas erkänna det vi kristna så länge berättat.

Tron på Kristus kan inte elimineras genom att kasta de troende till lejonen, deportera de troende, omskola hela nationer eller genom förbud.

Den kristna tron är ett nytt liv! Det är en så oerhört mäktig förändring att de ”drabbade” ofta känner en oemotståndlig vilja att berätta. Tron övergår från abstrakt teori, från hörsägen, från filosofi, till en personlig omvälvning.

Tron blir personlig och reell!

Alla är kallade. Men alltför få tillåter sig att försöka förstå den kristna trons sanna innebörd.

Hur kan man säga nej till ett nytt liv? Jag begriper inte vad som skrämmer. Är rädda materialister fångade i sina egna illusioner, av sina egna bortförklaringar, av sina egna fördomar?

Snart är det den 7e juni. Då är det val till Europaparlamentet.

Men, vilket parti/kandidat ska man rösta på?

Man kan ju alltid kika på de olika partiernas vallistor. Men, är det verkligen bara att plocka ett bekant namn i mängden?

I december 2008 bildades ett nytt kristet parti ”Protagonister för ett kristet Europa”. Men, tyvärr verkar det inte vara aktivt i Sverige.

Kristdemokraterna i Sverige har ju, som bekant, raderat en konsekvent kristen kandidat från sina valsedlar inför detta val. De har dock lyckats placera en katolik på 4:e plats. Men, är Kristdemokraterna längre ett politiskt parti med kristen grund? Jag ser inte mycket, om något, av Europas 2000-åriga kristna arv i Kristdemokraternas valmanifest. Det liknar mest en lång gäspning med i princip samma klyschor som alla etablerade partier ändå delar.

Sedan finns det några mindre pajaspartier av olika snitt.

Jag vill absolut rösta! Men, vad ska man rösta på?

Jag vill ha ett parti som lyfter fram Europas kristna grund, och bygger en vision för Europa vidare på denna grund.

”I have a dream”, but where is it in Europe?

Jag fortsätter nu ”korståget” mot den oreflekterande dumheten i form av fundamentalistisk ateism.

Denna gång med en liten gåta:

Vad har ateister och Intelligent-Design-förespråkare gemensamt?

Vilka enögda paddor låter som ljudet av poppande popcorn?

Det är inte ljudet då man kör över giftiga Agapaddor på en australisk motorväg. Agapaddan är nämligen inte enögd.

För snart en vecka sedan presenterades resultatet av en paleontologisk undersökning. Du missade väl inte mediarubriker som ”evolutionens Noaks ark”, ”nu kan vi förklara evolutionen”, ”the most important find in 47 million years”? Ett fossil av en primat namngiven som ”Darwinius Massilae”. Jag kommenterar inte mer om det trista sätt detta fynd presenterades. Du kan själv läsa mer om denna blandning av vetenskap och marknadsföring på Scienceblogs – Pharyngula.

Det märkliga är nu hur detta fossil fått svenska ateister att återigen tappa fattningen och börja vråla ”Gud är död”, ”ingen behöver religion”.

Den svenska ateismen utmärker sig genom fullständig frånvaro av självinsikt och självkritik. Jag har aldrig sett en endaste ateist våga ifrågasätta det ateistiska perspektivet. Det är nämligen en övertygelse som är lika cementerad som hos en hjärntvättad sektmedlem.

Ve den som ifrågasätter!

Den svenska ateismen slår dagligen rekord i självgodhet och sjävtillräcklighet. Därmed innehar svenska ateister också världsrekordet.

Tror du mig inte? Prova att på någon ateistblogg ifrågasätta ifall vetenskap (som egentligen bara är en arbetsmetod, inte en ideologi) kan utgöra en existentiell grund? Eller, prova påståendet att vetenskap och religion inte är ömsesidigt uteslutande fenomen.

Det blir en skrattretande förutsägbar diskussion. En oftast meningslös diskussion.

Vilka paddor låter som ljudet av poppande popcorn?

Det är ljudet av enögda ateister som exploderar av självgodhet. Får jag presentera: ”Darwinius Delicatior”?

Karaktäriskt läte: Pop, pop, pop…

Motvilligt blir jag nu mer privat än vanligt.

Detta är en berättelse om en personlig uppenbarelse.

Det var en sommardag i juli för bara några år sedan. Jag låg på soffan i sommarstugan och kände mig usel efter ett meningslöst vardagsbråk med min hustru. Luften var stilla. Allt var så stilla som det ibland kan vara en varm sommardag, mitt på dagen. Mina funderingar strövade fritt medan jag låg där och kände mig som en skitstövel.

Efter ett tag bestämde jag mig för att prata med Kristus. Be om förlåtelse.

Plötsligt hör jag en röst: ”gå din väg, jag känner dig inte”.

Vad? Vem var det?

Jag var så överraskad att jag bara stirrade. Det fanns ju ingen i rummet, mer än jag. Detta var ingen dröm, jag var ju klarvaken och utvilad.

Nu märkte jag att jag frös, fastän det var varmt i rummet. Jag darrade. Jag var helt överrumplad av denna plötsliga röst och ännu mer överraskad av det bryska och korta budskapet. Jag hade blivit rädd, utan att märka det.

Var detta allt? ”Gå din väg, jag känner dig inte”.

Efter ett tag hade jag lugnat mig. Kände mig inte illa till mods längre, fastän det var hårda ord. Tvärtom. Jag förstod nu varför han sagt så. För mig var detta en uppmaning till förändring. Förändring på djupet.

Efter en lång stund reste jag mig ur soffan och gick ut i den varma solen, för att be min hustru om förlåtelse.

Här fortsätter så berättelsen om mina erfarenheter från andra kristna samfund, än mitt eget.

Som nybliven förälder fann jag för några år sedan Sveriges bästa förskola! Det var en kristen förskola, som drevs av en pingstförsamling. Det fanns inga andra kristna förskolor i närheten där jag då bodde.

Detta blev mitt första möte med något konkret från Pingstkyrkan.

Jag hade dessförinnan deltagit i den öppna förskoleverksamhet som fanns hos den lokala pingstförsamlingen.

Allt var enastående!

Hur då, kanske du nu undrar?

Personalen på förskolan utstrålade en sådan oerhört stark kärlek till barnen. Jag hade ofta svårt att lämna förskolan, inte för att jag var orolig förälder, utan för att jag ville stanna kvar i denna omslutande känsla av kärlek.

På terminernas familjegudstjänster blev jag överraskad igen. Jag överraskades av att se så många barn och ungdomar delta i alla olika uppträdanden. I min egen, dåvarande församling, lyste de flesta ungdomar med sin frånvaro. Familjegudstjänsterna var fullsatta i Pingstkyrkan.

Så borde livet vara i alla församlingar!

Dessa möten var kanske till största delen färgade från barnens perspektiv, men det var ändå alltigenom positivt, inspirerande och helt säkert genomfärgat av Den Helige Andes kraft.

Det jag tydligast upplevde från denna församling, var den så starkt inkluderande atmosfären – att jag som fullständig främling blev välkomnad, överallt. Jag häpnade!

Med denna obalanserade hyllning av en pingstförsamling väljer jag nu att avsluta min berättelse. Jag har många andra bilder från möten i olika samfund, men vill inte generalisera mer än jag redan gjort.

Oavsett varifrån vi kommer, så är det viktigaste ändå att se Kristus leva och verka i våra liv, så som han säkert gjorde i Filadelfiakyrkan, fastän jag inget begrep då, och som han gjorde i den pingstförsamling jag ytligt lärt känna.

Och om någon undrar, ja jag är och förblir katolik – men kanske på väg att bli en mer karismatisk sådan.

Med detta inlägg är ett löfte uppfyllt – en berättelse om mina erfarenheter från andra kristna samfund.

För mycket länge sedan, när jag var ung i början av 80-talet, var jag med i en katolsk ungdomsgrupp. Jag hade många frireligiösa vänner, men inte särskilt många katolska vänner.

Jag visste egentligen inget om andra samfund. Min bild var begränsad till det yttre; min kamrats mamma som jag ibland såg i Frälsningsarméns uniform, några frireligiösa klasskamrater som aldrig rörde alkohol, alltid var skötsamma och alltid välkammade. I jämförelse såg jag nog mest ut som en ovårdad vilde, och betedde mig förmodligen som en sådan i deras ögon.

En dag skulle vår katolska ungdomsgrupp besöka närmaste kristna grannförsamling. Vi skulle vara med på deras gudstjänst. Grannförsamlingen var en baptistförsamling. Jag tyckte det skulle vara jätteroligt att få vara med! Spännande att få uppleva något nytt!

Inledningsvis var det hög stämning under gudstjänsten. Mycket sång. Avsevärt mer fart på musiken än på våra mässor! Predikningarna var det också avsevärt mer fart på.

Plötsligt börjar någon framför mig väsa. Och därefter var det någon annan i närheten som såg ut att ha drabbats av något som liknade ett epileptiskt anfall.

Jag blev livrädd! Vad händer? Ring ambulans!

Jag uppfattade svagt att den väsande personen faktiskt väste: ”tack Jesus”, ”ooo Jesus”, samtidigt som predikningarna blev alltmer intensiva. Alltfler började ropa högt; några stod och svajade.

Nu övergick min rädsla till fascination.

Jag rycktes inte med av stämningen, utan blev istället alltmer skeptisk. Jag förstod förstås ingenting.

Långt senare följde jag med en väninna på en bibelstudiekväll i samma församling. Det skulle nog vara lugnare. Olika personer läste något ur Bibeln, och sedan fick den som ville bidra med sin tolkning av texten. Efter ett tag dök berättelsen om bröllopet i Kana upp. Bingo tänkte jag! Den texten hade vi i min katolska grupp precis dissekerat i atomer – det fanns hur många tolkningar som helst.

Jag öppnade truten och serverade en tolkning. Och plötsligt möttes min tolkning av strödda rop: ”tack Jesus”. Häpen fortsatte jag med en annan tolkning; och nu började ett mer extatiskt tackande fylla rummet. Jag blev väldigt förvånad över att något så obetydligt skulle väcka sådan eufori.

Jag besökte inte något annat samfunds gudstjänster på ett bra tag – det tog flera decennier innan det skedde igen. Främst pga av att jag snart hade seglat vilse i den ateistiska öknen – förlorat Anden.

Snälla, läs nu inte denna berättelse som en illasinnad beskrivning – jag var ung och helt obevandrad i andra samfunds inre liv. Läs istället texten som en vänlig återgivning av en uppskrämd katoliks första stapplande steg bland nya kristna bröder och systrar. Jag är tror nog det finns många liknande berättelser om det första förvirrade besöket på en katolsk mässa.

Berättelsen om ett annat besök, hos en annat samfund, kommer snart…

”Vad behöver Sverige mest?”, frågade jag i ett inlägg för drygt ett år sedan.

Tidningarna Dagen och Göteborgs-Posten låter nu meddela att Jesus toppar västsvenska gymnasieungdomars lista på sina förebilder!

Kan man ha en bättre förebild? (Nelson Mandela och Bill Gates är inga dåliga förebilder heller, på plats 2 och 3)

Jag ber för en ny väckelse i Sverige, nästan varje dag. Jag ber att fler kommer fram till Kristus, till glädjen, till värmen, till ljuset. Att vi en dag blir fler som bygger ett land där vi i sanning respekterar varandra, oavsett bakgrund, ålder, prestation, sexuell läggning, religion. Ett land där varma, nära relationer är viktigare än konsumtion, girighet, karriär.

Ett land vid Nordpolen som utstrålar värme till hela världen!

Är det någon som tvivlat på att Gud hör bön?

Fortsätt be för Sverige!