Panik i demokratin
Dagens SvD/Sifos väljarundersökning (SvD, DN, AB) verkar skapa panik, åtminstone om man räknar antal blogginlägg om ämnet i anslutning till nyheten.
Är någon förvånad? För ett litet tag sedan skrev jag ett inlägg om fascisternas väg mot riksdagsmajoritet 2014.
Det som förvånar mig är inte opinionssiffrorna, utan hur valhänt och ynklig reaktionen är från de etablerade partierna, särskilt från allianspartierna. Ser ingen på allianssidan vad som öppnat dörren för nyfascisterna? Det finns några frågor som jag tror är nycklarna till riksdagsdörren och som verkar vara viktiga för stora delar av väljarkåren.
- Det finns inget värdekonservativt parti i riksdagen. Många (även jag) ser nedmonteringen av traditionella värderingar som en gemensam grundorsak till många olika samhällsproblem.
- Stora delar av väljarkåren reagerar extremt negativt på riksdagens elitistiska hantering av HBT frågorna (för mycket och för fort).
- Integrationspolitiken har havererat, om den någonsin fungerat. Jag frågar: till vad ska man integreras?
- Konturerna mellan de olika allianspartierna har suddats ut – nyanserna är tydligare inom partierna än mellan dem.
Är det populistiskt att fånga upp och driva frågeställningar som verkar bekymra många av landets medborgare? Är det demokratiskt att behandla människors oro med total tystnad?
I valet mellan flumsocialister och alliansen, så framställer sig Sverigedemokraterna som något genuint nytt, med en tydlig profil. Och det fungerar förstås!
Nästa trick av pajashögern (SD) vore att presentera en kvinnlig talesman, helst ung, seriös och lika påläst som Maria Wetterstrand – då fick Sverigedemokraterna även röster från övriga hälften av landets befolkning.

Tror någon att de etablerade partierna och media kommer att visa något annat än panik?
Eller, kommer de stoppa huvudet i sanden och hoppas att det otäcka försvinner?
Hur vore det att ta de underliggande frågorna som bär Sverigedemokraterna mot riksdagen på allvar? Kapa deras frågor och ge bättre svar än att kopiera fascisternas paroller! Är det så svårt?


Håller med om allt utom att kalla SD för pajashöger (men lite måste man väl hacka på SD för att bli tagen på allvar).
Förvänta dig dock inte att de övriga partierna gör någon helomvändning här.
Frågan är väl snarare om Sverige skall gå mot strömmen eller bli mer accepterande som Danmark som låter sin motsvarighet till SD (Dansk Folkeparti) få vara med och bestämma i dessa obekväma frågor.
Ett klockrent inlägg!