Folkomröstning om samkönade äktenskap?

I tisdags (3e november 2009) var det folkomröstning i delstaten Maine, USA, om samkönade äktenskap (”Question 1″).

Motståndarna till samkönade äktenskap (eller bevararna av äktenskap mellan man och kvinna) fick majoritet.

För ett år sedan, i november 2008, skedde samma sak i delstaten Kalifornien (”Proposition 8″). Även i Kalifornien fick de som ville bevara äktenskapet majoritet.

I Maine blev röstsiffrorna 52,9% för bevarande och 47,1% för en förändrad syn. I Kalifornien blev röstresultatet nästan identiskt: 52,24% för ett bevarande och 47,76% för en förändring. Av de fem delstater som i USA tillåtit samkönade äktenskap har skaran nu krympt till tre.

Nu är det intressanta inte resultaten, utan kommentarerna till röstresultatet från den förlorande sidan.

”majoriteten borde aldrig låtas rösta om vad som är bäst för minoriteten”

”medborgerliga rättigheter borde inte få vara föremål för omröstning. Aldrig.”

Vad betyder dessa båda kommentarer? Ska vi begränsa vilka frågor som ett lands befolkning ska få ha åsikter om? Ska demokratin upphöra att gälla i vissa frågor? Vilka ska då få avgöra i dessa frågor och vilka ska få utse de personer som ska ges detta förtroende?

I vårt land är det extremt tydligt hur symbiosen media och liberala politiker försöker genomdriva förändringar som de senaste folkomröstningarna i USA tackat nej till. En diffus grupp som KD ledaren Göran Hägglund kallar ”kultureliten”.

En annan intressant fråga i detta sammanhang handlar om demokratins funktion i Sverige. Är riksdagens sammansättning verkligen representativ för Sveriges folk?

Hur kan folkets röst göra sig hörd mellan valen?

Har vi demokrati? Är demokratin kapad? Av vilka?

(Preventiv kommentar: jag vill inte se kommentarer som återfaller i klassiskt amerikahat – håll er till ämnet)