Ultraliberal kristen
Vad är en ”liberal kristen”? Är inte det en självmotsägelse? Hur ser exempelvis en sådan person på Skriften?
Uppfattar en liberal kristen allting i Bibeln enbart i ett symboliskt skimmer, som kan skrivas över genom olika tillrättalagda tolkningar? Ser en ”liberal kristen” alls några absoluta värden och sanningar, eller slipas alla konturer bort genom tid och rum?
Ställer Kristus verkligen inga krav alls? Är frågor som abort, dödsstraff och nu senast äktenskap reducerade till smakfrågor?
Ibland möter jag beskrivningar av kristna som alltid leende och godtrogna fjantar – en lallande skock som inte begripit att jorden är rund och tramsar om att älska allt möjligt, lite hursomhelst. I någon diffus dimma likställs Kristi kärleksbudskap med att tillåta och acceptera allting – precis allting!
Ofta sägs det från både liberala kristna och olika ateistiska vapendragare att den som ställer krav, den som orubbligt försvarar flertusenåriga erfarenheter och framställer Kristus som den yttersta manifestationen av absolut sanning, ja den personen är en ”mörkerman”, ”bigott”, ”diskriminerande”, ”trångsynt”, ”taliban”, ”bakåtsträvare” och väldigt mycket mer.
Då har jag en mycket tråkig nyhet för diverse liberala falangister; Jesus kommer inte återkomma som en myspappa för att kramas. När den dagen kommer hade det varit bättre att vara en oinsatt ateist än en liberalteolog som medvetet förvanskat Kristi ord för att passa sin personliga åsikt.
Men, jag har också en glad nyhet, för alla: det finns fortfarande tid för omvändelse. Varför vänta?
(Preventiv kommentar: detta inlägg är inte riktad mot någon särskild individ, utan mot hippiekristendom i allmänhet)
Tyvärr finns dessa element även bland det katolska prästerskapet, inom vissa delar i alla fall. Men som Jesus säger, eftersom de har rollen av att vara lärare så kommer det att vara bättre för de om de hade haft ett ok runt halsen och kastats i vattnet…
Att vissa lite mindre oinsatta personer kan ha en ”fluffig” tro kan jag förstå, om man inte är insatt av en eller annan anledning, men att de som finns till för att vägleda oss andra ignorerar vissa av Guds läror.. Ja, de kommer få det jobbigt.
(Sedan är förstås vi i lekfolket också ansvariga, särskilt idag med alla möjliga möjligheter att ta reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig på en sekund genom Internet som vi kan nå nästan varthelst vi befinner oss i världen. För att inte tala om Katolska Kyrkans Katekes! )
Jag är mer orolig för hela skockar utanför katolska kyrkan än för enstaka individer i vår egen gemenskap. Jag tror mig veta vilka i min nuvarande församling du pekar på – gå och prata direkt med dem om det som verkar bekymra dig.
”Döm inte så blir ni inte dömda” verkar inte direkt råda på denna bloggen
Skämt åsido så håller jag med dig i mycket men jag tycker att man ska vara väldigt försöktig med att döma andra till förtappelse och att tala om vad Jesus kommer att göra/skulle göra osv.
Dock så ska ju vi kristna tillrättavisa syndare kärleksfullt, så det kan ibland bli en svår balansgång ibland tycker jag.
Varmt välkommen David,
Jag utgår från att Kristi egna ord är någorlunda sanna – och då är detta skjutjärns inlägg en mild sommarbris i jämförelse.
Även om det kanske inte syns – så försöker jag vara återhållsam, fastän jag kokar av helig vrede efter Svenska Kyrkans senaste påhitt. Så, då blev måltavlan för mitt inlägg avslöjat…
Att kristna ska falla in i Nyamko Sabunis önsketänkande och fortsätta vara ”leende och godtrogna fjantar” är det sista vi ska göra! Har nämligen funderat på att arbeta för en KU granskning av hennes dröm om att differentiera åsiktsfriheten.
Det vore bättre ifall alla kristna tog bladet från munnen och stred för sin övertygelse istället. Annars går allting åt helvete – bokstavligt.
Caritas patiens est. Kristus är Gud och Gud är kärleken, alltså Kristus är tålmodig även med arma syndare, eller framförallt med syndare. Guds tålamod och mildhet är de främsta tecknen på hans allmakt. Oroa dig inte, Gud är den han är och människor försöker hitta på det ena och det andra, Gud är densamme.
DFS,
När Kristus kom till templet och såg hur det förvandlats till ett rövarnäste blev han putt…
Jag känner likadant när de som i Svenska Kyrkan kallar sig präster och biskopar förvandlar Herrens hus till en homoerotisk parad och sprider ockultism.
Ja, Gud är ändå densamme.
”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.
Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.
Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat.
Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.”
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen
Ja, Jesus blev putt på månglarna i templet.
Det är bara det att SvK har aldrig varit Guds tempel, inte sedan reformationen iallafall.
Jag tror att Jesus är mer putt på katolska prelater och präster som trots att de känner sanningen leder sina får vilse.
Med större kunskap kommer ett större ansvar, om man är katolik har man ett större ansvar.
Jag håller med dig, Den Förlorade Sonen, det var lite min poäng också…
De som har som sitt kall i att lära om Gud har ju också då kunskap om detta, ifrån Skriften, och den är ju mera än övertydlig på vissa punkter. Vissa är ju experter på att framhäva dock att homosex skulle vara någon slags ärkesynd, men i så fall är också missbruk av alkohol och personer som har kärlek till pengar och inte i tillräcklig utsträckning ger till Kyrkan det också.
Zoltan, ang. Shemâ och Gloria Patri, är det bara jag eller tycker du intet det verkar som om Quicumque vult författats af ngn som ställts till väggen af odöpt jude med synpunkter på huru de gå i hop?
För vissa af raderna äro ju väldigt passande i sådana débatter:
Fadern är Gud. Sonen är Gud. Den Helige Ande är Gud. Men icke tre gudar, utan en Gud.
…
Fadern är Herre. Sonen är Herre. Den Helige Ande är Herre. Men icke tre herrar, utan en Herre.
o s v
Hans-Georg,
Jag tycker det är mycket troligt att denna trosbekännelse tillkommit som svar på många olika frågor. Det är ju en mycket gammal sammanfattning av både vad vi tror, och vad vi inte ska tro. Att odöpta judar kan ha avkrävt förtydligande om den framväxande kristna trons innebörd är naturligt – på samma sätt som vår tro ifrågasätts och prövas idag, fast numera på ett avsevärt mindre intelligent sätt än genom teologiska diskussioner.
Kanske dags att återuppta Quicumque vult – det verkar ju bli alltmer nödvändigt att klargöra vad vi inte tror på, igen…
Quicumque vult var St Athanasius* svar på en hel del frågor (stalltips, s a s: när han var i Trier och m e m tvungen att lära sig knaggligt latin, den skiljer sig ju från hans klassiskt grekiska stilistik i öfriga verk), och blef sedan af en påfve upphögd till liturgiskt credo. Troligen de tidegärder som idag ha apostoliskt. Rickard af St Victor började i a f ngt af kapitlen i De Trinitate med att citera den och klargöra att han hörde den hvarje dag.
*men på den tiden kan man intet kalla kristendomen eller judendomen framvexande längre, deremot torde St Athanasius kamp mot den i doktrin judaiserande arianismen ha akturaliserat vissa frågor.
Tack för att du länkade.
Artikeln citerar Vossius:
*firstly, no early writer of authority speaks of it as the work of this doctor;
Well, Caesarius of Arles is some authority, I think. A disciple or so of St Vincent of Lerins.
*and secondly, its language and structure point to a Western, rather than to an Alexandrian, origin.
Written during exile in Trier, as said.
HVilket äfven förklarar hvarföre frankerna höllo fast vid filioque och likaså spanjorer (Hosius af Cordoba treffade St Athanasius i Trier: att han ej helgonförklarats beror på kompromisser som han treffat med arianer).
Ytterligare citat från artikeln:
Gissa hvilken af E. C. Foulkes theorier som är überpopulär bland konservativa orthodoxa.
Hans-Georg,
”Gissa hvilken af E. C. Foulkes theorier som är überpopulär bland konservativa orthodoxa”
Har ingen aning vilken teori det är – trumvirvel och du avslöjar hemligheten?
Den … i citatet *gasp* … citerade!