Människan som råvara
Om någon handling sker frivilligt, är det därmed etiskt korrekt? Självklart inte, omständigheter, syfte och konsekvenser är nödvändiga delar av en sådan bedömning.
Detta inlägg kunde handla om donation. Inte av din kropp, men av någon annans. Har föräldrar rätt att donera aborterade barn? Äger föräldrar sina barn? Har man rätt att göra vad man vill, bara för att ett barn inte hunnit passera ett visst datum?
Problemet med denna fråga handlar inte alltså inte om donation. Det handlar om människosyn.
Några hävdar att ofödda barn inte är människor – de är något annat. De ges namn som ”cellklumpar”, ”foster”. Är det någon som hört en blivande mamma säga: ”jag väntar foster”?
Ett schweiziskt medicinskt företag baserar sin verksamhet på cellodlingar som skapats ur prover från en aborterad pojke. Syftet är gott, att producera produkter som förbättrar hudens läkningsprocess. Pojken ansågs inte kunna överleva och aborten betraktades som nödvändig. Föräldrarna valde sedan att donera kroppen till medicinsk forskning.
Men, är detta etiskt korrekt? Finns det verkligen inget alternativ än att använda aborterade barn? Helgar verkligen ändamålet medlen? Vad är konsekvenserna?
För tusen år sedan kunde nyfödda barn placeras i skogen för att dö. Kristendomen ankomst gjorde gradvis slut på detta och gav alla människor oavsett ålder rätt att leva. Denna princip gäller inte längre – och vi använder dessutom döda människor som råvaror.
Ändamålet helgar alltid medlet i nuet. När folk ser tillbaka kanske dem inte kommer att hålla med, men det beror antagligen på att man inte lyckades uppnå ändamålet och då genomförde medlet i onödan.
Varmt välkommen Dhaiwon,
Och kanske är ”nuet” så starkt att morgondagens konsekvenser inte finns i någons medvetande?
Kommer vår civilisation att gå till historien som den ”Massiva kollektiva förträngningen”? Den som visste vad vi gör med oss själva och planeten, men som inte gjorde något…
Förträngningar har ju alltid varit vår specialitet.
Jag kan inte se någon skillnad mellan Tredje Rikets mobila avlivningsbussar för utvecklingsstörda och aborter av de samma.
Jag tänker ofta på detta när jag umgås med min yngste bror, som ”lider” av Downś syndrom. En visare,klokare o mer humoristisk 44 åring får man leta efter, även om han aldrig varit kapabel att lära sig läsa och skriva och numera måste använda rullstol utomhus.
Nu kan man ju snart välja önskad ögonfärg på sitt barn. Det var ju i sommras ett stort hallå över kvinnor som valde bort sina flickebarn.
Varför denna upprördhet?
Enligt svensk lag skall ju en kvinna inte behöva uppge skäl till sin abort? Här visar det sig att förträngningen och omskrivningen inte riktigt håller, när någon väljer att abortera av ”fel” skäl.
Ekonomi, bekvämlighet, sjukdom hos barnet etc går bra, men inte könstillhörighet i feminismens högborg. Hade det varit samma hallå om det varit pojkar hon valt bort?
Varmt välkommen Anneli,
För längesedan sommarjobbade jag på ett gruppboende för bl.a. vuxna förståndshandikappade. De med Downs syndrom var bland de mest ärliga och älskvärda människor jag någonsin träffat.
Jag tror inte SAP har gjort upp med vansinnigheterna efter Alva och Jan Myrdal, men istället institutionaliserat ett synsätt som delar nazismens människosyn. Så mycket är det ”kritiska tänkandet” värt i Sverige… Dagens abortpolitik är ju en logisk fortsättning på paret Myrdals rashygien.
Alva fick sedan Nobels fredspris – precis som egyptiern och terroristledaren Yassir Arafat.
Vad menar du egentligen med etiskt korrekt? Finns det en universell etik som kan accepteras i kulturer och religioner?
För mig skulle en formulering som ”etiskt försvarbart enligt katolsk/kristen tro” eller möjligtvis enbart ”etiskt försvarbart” kännas mer överkomlig.
Varmt välkommen Klatuu,
Kul blogg du har! Har genom den lärt mig något om bumsofanter.
Finns det en universell etik, frågar du. Ja det finns det säger jag. Ett modernt exempel är FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Långt innan dessa deklarationer hade Europa, från Haparanda till Alger, samma etiska principer. Dessa fördes senare vidare ut i hela den kända världen.
Problemet då och idag är att makthavare tenderar att strunta i etik.
Nu är vi katoliker så fräcka att vi, tillsammans med våra ortodoxa bröder och systrar, påstår oss förvalta originalet av denna universella etik.
På Petersplatsen höll vår påve just idag ett tal för de 15000 som kommit för att lyssna – om den universella etiken.
Oavsett formulering, så anser vi att det finns en universell etik som gäller alla – inte olika måttstockar beroende på religion, hudfärg, ålder, etc