One nation under God?
Den amerikanska trohetseden mot nationen och republiken innehåller orden ”one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.”. Det är en vacker strof.
Men vad betyder det egentligen? Är USA en teokrati? Är USA ett kristet samhälle?
Jag möter ibland frågan; ”vad är ett kristet samhälle”? ”Finns det några kristna samhällen”?
För att svara på detta måste man kanske först fråga sig: vilka kvalitéer kan den kristna tron ge som per definition inte kan finnas i ateistiskt perspektiv? Det finns ett kort svar: den kristna tron ger universella och tidlösa värden. I ett ateistiskt samhälle är alla värden relativa och personliga – inte allmänna.
En civilisation måste grundas på stipulat, dvs antaganden som inte kan kräva ytterligare motiveringar. Det finns nämligen inga resonemang som är så självklara att de omfattas av alla. Det finns inga resonemang som överlever genom alla tider. Men, det måste ändå finnas hållbara grundsatser för att en civilisation inte ska kollapsa.
Genom historien har den sammanhållande kraften ofta varit makt. Dessa despoter, kejsare och kungar byggde civilisationer genom hierarki, ofta med en religiös komponent som svar på människans eviga frågor och ibland med religion som ytterligare en maktfaktor.
Bevisligen är den enda civilisation som tagit människan till rymden och lyckats ge sina folk överflöd den civilisation vi själva lever i. Var det verkligen en slump, eller fanns det någon unik komponent i västvärldens utveckling?
De gamla grekerna tänkte mycket, även sådant som vi idag tror är nya tankar. De gamla romarna byggde mycket. Men, deras civilisationer kuvades eller kollapsade ändå.
Det räcker alltså inte att bara tänka rationellt, eller konstruera maskiner.
Vad var den tändande gnistan? Hur såg blandningen ut som fick västvärlden att resa sig?
Det var Tro och Förnuft!
Men det var en unik och revolutionerande tro som såg alla människors lika värde – inte i kejsarens ögon, utan i Guds ögon. Det var ett förnuft som utvecklat det kritiska och logiska tänkandet genom att pröva den kristna tron – inte genom att cementera eller förkasta tidigare generationers bild, utan genom att kontinuerligt och metodiskt utveckla och nyansera vår förståelse!
Men räcker det?
Nej, det avgörande var att civilisationen byggde på båda dessa perspektiv, samtidigt! Tron lade grunden för en social revolution – fattiga fick vård istället för att dö. Förnuftet fick en struktur; logik och empirik.
Idag är den kristna tron snart utrotad, ersatt med vidskepelser, New Age flum och scientism. Vi ser effekterna av sönderfall överallt, varje dag. Vågar någon påstå att det går åt rätt håll?
Eller, kommer våra skolbarn snart börja säga: ”one nation under nothing, fragmented, without justice and liberty for anyone”? Har de redan börjat säga så?
Den viktigaste frågan idag borde vara hur Kristus åter kan bli det ljus som en gång revolutionerade vår värld. Hur ser ett sekulärt samhälle ut som bygger på kristen grund?
Jag tror, precis som många ateister, att det är farligt med religiöst motiverad myndighetsutövning. Men, jag tror också att en icke-kristen befolkningsmajoritet ger samma förödande resultat. Historiska och idag pågående skeenden stödjer dessa båda påståenden.
Hur ser balansen ut?
