Otäckt, eller käckt?

Är det någon där ute som tror sig kunna övertyga en taliban att välja samtalet som metod för samhällsförändring, istället för våld?

Går det alls att resonera med någon som verkar vara mentalt blockerad? De flesta av oss är nog mer eller mindre blockerade! Vi har alla övertygelser som vi inte vill ifrågasätta. Detta blir ofta uppenbart i olika diskussioner, men istället för att acceptera och identifiera dessa blockeringar, så urartar ofta diskussioner till sandlådekrig. Väldigt få visar förmåga att navigera förbi sina mentala hinder och söka nya vägar där olika perspektiv faktiskt kan mötas och enas.

Några exempel som jag ideligen möter:

Katolikhataren – en ganska stor grupp i Sverige. En grupp av människor som faktiskt inte har någon egen erfarenhet alls av katolska kyrkan, utan baserar sin världsbild på nationalistiska historiebeskrivningar från 1800-talet. Istället för att fråga katoliker om innebörden av olika katolska yttringar, så bygger de vidare på andras förvanskningar. Ett antal websiter i Sverige odlar systematiskt lögner om katoliker.

Vetenskapsfundamentalisten – ännu en stor grupp i Sverige. Här är vetenskap inte enbart en arbetsmodell, utan har övergått till att bli en existentiell grund. I denna grupp är vetenskap heligt och oantastligt. Här betraktas den vetenskapliga arbetsmodellen som oföränderlig, perfekt. Vetenskapliga resultat upplevs som absoluta sanningar, som varken kan ifrågasättas eller förändras, fastän vetenskapens resultat definitionsmässigt måste kunna ifrågasättas och förändras – annars är det ju inte vetenskap! Ibland slår det över och delar av denna grupp börjar bekämpa de hjärnspöken som de tror vara ett hot, som exempelvis religion (t.ex. organiserad i f.d. ”Human-Etiska Förbundet”)

Modernisten – oklart och omtvistat hur stor denna grupp är. En passande paroll för gruppen vore ”allt nytt är bra – allt gammalt är dåligt”. Dessa individer är instinktivt emot tidigare generationers erfarenheter och insikter. Mentaliteten är utbredd i olika politiska ideologier och partier, med etiketter som ”liberal”, ”vänster”, etc. Ord som ”man och kvinna”, ”familj”, ”betyg”, ”tradition”, ”religion” leder oftast till passionerade, aggressiva och förutsägbara utfall. Denna grupp har extremt stor makt genom sina anställningar i media och myndigheter, och styr därigenom agendan för alla debatter. Genom sin blinda tilltro till allting nytt, kan denna klick enkelt manipuleras av olika udda särintressen.

Nu till syntesen i detta inlägg: tänk er en kombination av ovanstående tre karaktärer i samma person! Otäckt, eller käckt?