Till livbåtarna!

Antag att du kände till att en katastrof snart skulle drabba jorden. Vad skulle du göra då? Stanna vid denna tanke en stund, innan du läser vidare – vad skulle du göra? Vem skulle tro dig?

Jag drömde en gång om att allt land skulle komma att översvämmas av en flodvåg. Allt land.

Jag stod på en kaj i Göteborg, då plötsligt allt vatten i Göta Älv sögs ut i ett sjunkande hav. Båten jag stod intill välte, likosm alla andra båtar vid kajerna. Jag hörde barn skrika inne i båten. De kunde inte ta sig ut när dörrar och fönster plötsligt inte gick att nå. Några vuxna lyckades kravla sig ur båtarna.

Då visste jag att detta var det ögonblick som snart skulle förbytas till slutet för vår värld. Jag försökte övertala min syster att hjälpa mig sänka ner en livbåt för att rädda oss. Hon vägrade lyssna på mig. Hon ville absolut rädda de instängda barnen i båten, som vi kunde se banka och skrika genom de få hyttfönster de kunde nå. Jag kunde inte få henne att tro på vad som skulle komma att hända oss alla snart.

Jag tog min systerdotter i famnen och steg tillsammans med henne ner i en livbåt som hängde ut från ett av fartygen. Ensam försökte jag hissa ner oss så fort jag kunde, oroligt kikande ut mot havet för att se ifall jag skulle hinna innan flodvågen kom. Jag hörde hur människor på kajen försökte hjälpa dem som var instängda i fartygen. Men, jag visste att allting snart skulle spolas bort. Allting!

Och vattnet kom nu tillbaka i älven. Först sakta…

Jag vaknade.

För mig är drömmen som en bild av mitt dagliga liv som kristen. För nästan varje dag försöker jag på olika sätt berätta om den katastrof vi alla kan undvika – men det är så oerhört få som lyssnar. Om någon alls.

Flodvågen är ytliga, mekaniska liv – som sköljer iväg oss i en flodvåg av meningslösheter. För alltid.

Livbåten är Jesus Kristus. En livbåt med plats för alla. En livbåt som kommer att landsättas i en ny värld, efter flodvågen.

Och så här är det nog för de flesta kristna som mött Kristus – de ropar förgäves bland människor vars ögon är fyllda av begär, vars öron bara lyssnar på smicker – nästan ingen lyssnar till Kristus.

Vad hade du gjort om du känt till en kommande katastrof? Något hade du väl känt dig tvungen att göra? Vad?