Opium för folket?
Kan man förgifta ett medvetande? Jag menar inte kemisk förgiftning, men korrumpera de associationer som undermedvetet skapar våra medvetna tankar och beslut?
Javisst, det är ju så all reklam fungerar! Att på olika sätt skapa en positiv upplevelse kring någon produkt.
På samma sätt har det ateistiska trummandet under decennier förändrat människors synsätt, på sig själva och på omvärlden. En förändring som alltid förpackats i lockande omslag, som: ”frihet”, ”jämlikhet”, ”oberoende”, ”rättvisa”, etc. Slagord som exempelvis alla politiska partier tolkar på diametralt olika sätt.
Det är också enbart på det politiska fältet som diametralt olika uppfattningar fortfarande får existera. Men, även här är pluralismen snart utraderad.
Om jag nu talar i termer som ”förgiftning”, så kanske man kan fråga sig vad som kan betraktas som ett ”friskt tillstånd”? På individnivå är det faktiskt ointressant. Det är först på kollektiv nivå som skillnaderna mellan sjukt och friskt blir uppenbara, och i förlängningen även livsfarliga! Det finns många historiska exempel på kollektiv galenskap, och de mest dödliga är alla de ateistiska samhällsexperiment som lyckats eliminera all offentligt existerande religion (från Franska Revolutionen till Nordkorea idag). Hur långt har vi kommit i Sverige?
Det är enastående märkligt att så många öppet accepterar och önskar förinta värdemässig pluralism, till förmån för en total likriktning! En önskan att eliminera alla religiösa personers röst i den offentliga diskussionen!
Media marscherar taktfast i ateismens koppel, distribuerar och förstärker lögner. Vissa skriker efter förbud av kristna skolor – endast ett perspektiv får finnas, endast en sanning. Andra skriker i högan sky varje gång någon religiös person slunkit igenom ateismens likriktning – inga gudstjänster i TV, inga religiösa anspelningar vid årets olika högtider, inga skolavslutningar i kyrkor, inga symboler som kan lukta religion. Minns någon uppståndelsen (ursäkta detta ord) då någon trodde sig se anspelningar på Kristus i ”tryck här” symbolen på trafiksignalerna för gående?
Ja, man kan förgifta ett helt lands medvetande, igen. Skillnaden mellan reklam och propaganda är bara att reklam omgärdas av regler, propaganda låter lögner bli sanningar. Och det är det starkaste giftet…
Finns det något motgift? Jag tror inte det, patienten har blivit beroende av ett nytt ”opium för folket”.
Ur opium kan man utvinna utmärkt medicin
I rätt dos uppvisar många gifter positiva effekter på olika sjukdomar.
Sedan kan man ju också blanda olika komponenter, som enskilt kanske inte innebär någon större fara, men tillsammans får en förödande effekt.
Religion utan sunt förnuft, eller ateism utan sunt förnuft är två sådana kompotter…
Vad är ”sunt förnuft”? Det antireligion korståg som pågår i vårt samhälle är ju ett pinsamt nonsens.
Jag håller helt med dig om att man ska verka för värdemässig pluralism. Men detta innebär enligt mig inte att religiösa inslag hur som helst ska tillåtas inom statlig och kommunal skola och media. Staten är religionsoberoende och detta bör märkas i statligt finansierade områden. Religionsoberoende ska dock inte förväxlas med ateism.
Dock tycker jag att vissa reaktioner på den ”religiösa” trafikknappen var grovt överdrivna. Dock reagerade inte alla ateister negativt. De flesta tyckte bara att hela affären var roande. Det hade varit en helt annan sak ifall knappen var i form av ett kors eller en halvmåne.
Jo, när det begav sig, upplevde jag diskussionen om trafikljusen som tragikomisk.
Kors = gå?
Halvmåne = stå still?
”Religionsoberoende” innebär vad? Varför inte vara konsekvent och ta bort jul och påsklov? Eller, sluta fira midsommar, en hednisk kultrit?
När en majoritet av föräldrar inte ser något negativt med att sjunga sommarpsalmer i kyrkan, men några enstaka personer får hysteriska utfall, ska man då lyssna på dem som skriker högst? Även detta är ett tragikomiskt inslag som mest liknar kulturhistorisk självutplåning – en svensk paradgren.
Att sedan några religiösa (muslimska) friskolor inte delar den västerländska värdegrunden är ett problem som inte ska projiceras på landets övriga kristna friskolor och förskolor – det är extremt ohederligt.
”Eller, sluta fira midsommar, en hednisk kultrit?”
quééééééééé?
en hvaaaaaaad?
Midsommarstänger finnas i Sverige sedan 1600-tal eller ngt (julgranar äro fr 1600-talets Tyskland), så om den vore en hednisk symbol, så vore det ytterst seglifvad hedendom. I o f s var hedendomen just det i zhemaitija, vestra Litaven, och i o f s är midsommar en stor fest i Litaven, men der är det ”solhjul” (brinnande hjul) som rullas ned i floderna.
Och sedan kan det ju frågas om intet Marija Gimbutas – egt. Gimbutene eller Gimbuchiene om det är fru eller Gimbutaite om det är fröken – var en smula ifrig att hitta hedniska rötter till det mesta.
Närmare eftertanke säger att Johannes Petri på femtonhundradetal dokumenterade midsommarstänger. Det var dock i trakten kring Falun, en trakt som saknar hedniska rötter, som var vildmark m m dyl före kristnandet.
Med religionsoberoende menar jag helt enkelt att man inte ska premiera någon specifik religion. Om man ska ha skolpräster bör man även ha skolimamer ifall efterfrågan finns. Man borde sända mer humanistiska, judiska, muslimska, buddistiska predikningar i radio och tv. Inte bara kristna. Skolorna ska heller inte inte favorisera specifika religiösa inriktningar. Ungefär detta menar jag med oberoende.
Att en majoritet föräldrar vill värna om traditioner med kristna inslag har jag full förståelse för. Men det finns något osolidariskt och själviskt i oviljan att motverka utanförskap. Dock är frågan om skolhögtider i kyrkor inte Sveriges största bekymmer enligt mig. Då ser jag religiösa friskolor som mer problematiska. Inte bara muslimska utan även kristna. Varför ska skolor över huvudtaget ha en religiös profil?
Hans,
Av naturliga skäl finns nästan inga skriftliga källor om förkristna traditioner i vår del av Europa.
Både midsommar och jul infaller vid de tidpunkter som väldigt många kulturer och arkeologiska lämningar givit rituell betydelse. Exempelvis Stonehenge har en speciell orientering, för just sommarsolståndet.
Av många olika anledningar är det inte orimligt, men däremot högst sannolikt, att midsommarfirande skedde innan kristnandet av Sverige. Detta är också en allmänt vedertagen hypotes, men inte historiskt bevisad.
Läs gärna mer om olika teorier om midsommarfirandet i denna uppsats.
Pekka,
Jag har ALDRIG hört några muslimer, judar m.fl. ondgöra sig över religiösa högtider! De har väl större förståelse för religiösa högtider än ateister!
Att motverka andras utanförskap genom att eliminera sin egen identitet är märkligt, för att använda snällast möjligt språkbruk.
Utanförskap är något jag personligen kan berätta mycket om… och det motverkas inte genom att omgivningen upplöser den indentitet man söker bli en del av!
När det gäller skolhögtider är det främst icke-troende och muslimer som jag hört klagomål från.
Menar du vidare att individers identitet elimineras pga ett besök mindre till kyrkan? Eller syftar du till en identitet på en större (nationell/regional) skala?
Jag syftar på identitet i ett större sammanhang (nationell). Det var ju t.o.m. fult att sjunga nationalsången och vifta med den svenska flaggan ett tag. En viktig, och fortfarande ifrågasatt del av den nationella identiteten är våra kyrkliga högtider.
Är det verkligen så illa att någon känner sig förnedrad av att vistas i en kyrka? Vem har då ett problem? Den enskilda personen, eller övriga i omgivningen?
Jag hatade gymnastik under hela min skoltid, men var ändå tvungen att delta – ska jag stämma någon för kränkning?
”Av naturliga skäl finns nästan inga skriftliga källor om förkristna traditioner i vår del av Europa.”
äldre Eddan och Snorres Edda? Adam af Bremen?
Stonehenge och nordiska bronsåldern må vara midsommarfirande, men det betyder intet att detta fortlefde till kristen tid.
”Jag hatade gymnastik under hela min skoltid, men var ändå tvungen att delta – ska jag stämma någon för kränkning?”
Hvarföre icke? Afskaffa skolpligten!
Kollade upp uppsatsen. Den är tyvärr (hvilket framgår med tydliga citat) anhängare af ”Pagan Roots”-theoriens förespråkare såsom Martin P:n Nilsson och Frazer.
Ett af Martin P:n Nilssons argument faller på att han uppenbart kallar en ganska allmänreligiös tradition för hednisk:
”Olaus Magnus uppmärksammar även en annan sed. I den trettonde boken i samma verk beskrivs hur folk gick omkring på blomstrande fält och uttalade böner samt lade kors av löv på åkrarna för att grödan skulle skonas ifrån blixtnedslag och stormbyar.8 Här pågår följaktligen en form av majning, en lövning av åkrarna, något som liknar den i katolska länder förekommande seden, då man under tre dagar före kristi himmelfärdsdag går omkring och nedkallar Guds välsignelse som skydd över markernas frukt och grönska. Enligt religions- och folklivsforskaren Martin P:n Nilsson är detta ursprungligen en hednisk rit som omklätts i kristen skrud och trätt istället för de hednisk-romerska Ambarvalierna, där samma bruk att rena och skydda åkrarna mot allt ont förekom. I Sverige kallades dessa dagar för gångdagar, och man gick i procession företrädda av ett svart kors på ängar och åkrar med samma uppsåt. Denna sed levde kvar även en tid efter reformationen och avskaffades först sjuttonhundrasjuttiotvå.”
Kan tilläggas att ”Johannes Petri” var mitt felminne, skall gifvetvis vara Olaus Magnus. Broder till Johannes Magnus, den siste rom.kath ärkebiskopen af Upsala, som aldrig insattes der, eftersom påfvarne hållit fast vid Gustaf Trolle för länge för att undvika reformationen.
Ursäkta mitt sena svar Zoltan…
Kanske är vår kyrkliga historia en viktig del i vår nationella identitet? Jag vet faktiskt inte vad folk i allmänhet tycker. Men för mig finns den kopplingen endast i vag mening. Det är främst i den så kallade ”traditionskristendomen” jag ser detta uttryckt. Dvs att folk vill döpa sin barn, konfirmera sig, gifta sig i kyrkan, osv även om de inte alltid är speciellt troende. Skolavslutningar i kyrkan är väl en liten del i detta, men jag tror att få hade fått identitetspanik om denna tradition slopades. De kristna högtiderna ser nog de flesta som efterlängtade semesterdagar och (ibland) god mat. Föga mera.
Hans,
Vi kan diskutera midsommarsfirandets rötter ngn annan gång? Den diskussionen tillför egentligen inte inlägget något.
Pekka,
Ingen fara med att svara sent. Det är ju en av få fördelar med denna kommunikationsform.
Det du kallar för ”traditionskristendom” kallar jag för hyckleri – ritualer utan mening, en avkristning av kyrkan. Ett själsligt fattigdomsbevis… som att leva utan någon relation till sin egen historia.
Måste traditionskristendom (eller kulturell kristendom) vara hyckleri? Visst kan man ägna sig åt ritualer och högtider av andra skäl? T ex kan man gilla de estetiska, sociala eller kulturella/traditionella aspekterna. Många av oss har liknande förhållningssätt till andra ritualer och högtider, som t ex midsommar och valborg.
Men visst har du rätt i att det finns en viss historielöshet i det hela. Få vet varför man från början firade valborg, varför man man började ha julgran eller vad meningen egentligen är med påsken…
Det jag mest reagerar över är misshandel av sakrament som dop och vigsel, då personer offentligt lovar saker inför Gud, men inte tror på någon Gud.
En präst jag pratade med kallade detta för teater, och jag kan inte annat än hålla med. Kyrkan skall inte medverka till hyckleri, eller gyckel…
Men, jag vet att många anser att de kan kräva kyrkliga ritualer, fastän de aldrig annars sätter sin fot i kyrkan, eller ägnar Kristus särskilt många minuter per år.
”Traditionskristendom” får Svenska Kyrkan ägna sig åt, de verkar ju ha gjort det till sin huvuduppgift… (så avslöjar jag härmed min uppfattning om den)
Önskar f.ö. en trevlig Vappu!