Behovet av stammar
Människan är en social varelse, sägs det.
Och vi uppvisar ett extremt behov av att tillhöra någon grupp. Det är rejält märkligt varje gång detta behov tar sig våldsamma uttryck. Och våldet baseras helt på abstrakta vanföreställningar, inte på reella konfliktorsaker, som exempelvis resursbrist.
Några exempel på diverse stammar i den moderna världen:
- Fotbollshuliganer: man slåss för våldets egen skull, inte för att man tycker om fotboll
- Politiken: man slåss för våldets egen skull, inte för att man respekterar demokrati och yttrandefrihet
- Förorten: man slåss för våldets egen skull, för att det verkar vara det mest spännande tidsfördrivet
- Religionen: här är det särskilt islam som utnyttjas, men även hinduism (Indien), buddhism (Sri Lanka) och enstaka ”kristna” galningar (Joseph Kony)
Listan kan göras lång, men det som dessa våldsamma stammar har gemensamt, är att det oftast är unga pojkar som initierar och utövar våldet.
Är det så enkelt att testosteron och vårt sociala behov i kombination utgör ingredienserna till våldsamma former av stambildning (tribalism)? Flickor verkar ju inte ha samma behov av att slå varandra, men bildar också stammar av olika slag, exempelvis modebaserade grupptillhörigheter (jag som skriver är gubbe).
Åhej, vad vi verkar vara styrda av instinkter, mer än vi kanske vill erkänna?
Finns det då stammar som istället kan vara utvecklande, inspirerande, rentav livräddande? Yep, men jag avslutar inlägget där – fortsättning följer enbart i kommentarerna, om någon bryter den isen…
Mon dieu. Skön blogg och bra inlägg. Förstagångsbesökare här och jag tittar runt och väljer att kommentera det här inlägget.
Läste någon artikel för nåt år sedan om det här med viljan att alltid vilja vara i grupp. Tydligen var det något gäng vetenskapsmän som påvisade att det var en gen som styrde det här. Den påverkade viljan att bli bestämd över också. Alltså att man VILL att någon bestämmer för en samt att man vill ingå i en gemenskap och ”passa in”.
Så kanske kan det vara rent genetiskt det här? Att vi vill vara flera? Kanske är det stimtänk precis som fiskarna i havet. Tillsammans är vi starkare och har större chans för överlevnad. Men visst är det mindboggling att tänka sig att det kan vara en viss gen som ligger bakom det??
Ha det!
Hmmm….min erfarenhet säger mig att problemet framför allt ligger i hur vi bemöter dem som inte vill vara med i den aktuella gruppen. Eller dem som omöjligen kan nå upp till kriterierna.
”Framtidsvisioner”, varmt välkommen!
Nog verkar många även söka en ”stark ledare”, politiskt, religiöst, eller på andra sätt.
Utbildning och information verkar inte räcka för att övervinna ”generna”?
Z,
Yep, nog kan man expandera problemet till att omfatta andra grupperingar, som kanske hur vi katoliker bemöter andra åskådningar, osv… Tror ibland att vi kan uppfattas som ganska exkluderande pga våra mycket tydliga riktlinjer i många olika frågor. Men, jag tror inte vår grundinställning är att ”den som inte är med oss, är emot oss”…
Ok, fast jag menade mer grupper som fotbollshuliganer/hejaklackar, trendnissar o så’nt
Om vi nu vänder på steken – finns det då grupper som istället utvecklar, inspirerar, motiverar, ja spränger våra begränsningar?
Kort fråga, tycker du det finns någon annan livstil än den kristna som är acceptabel?
Per, varmt välkommen!
Du ställer en enkel fråga, men den har oerhört många bottnar!
Vad är en ”livsstil”? Och finns det egentligen någon enhetligt kristen livsstil?
Man kan tolka och efterleva Kristus på många olika sätt – enbart katolska kyrkan innehåller ett stort antal, mycket olika uttryckssätt och levnadssätt. Detta indikerar vart mitt svar är på väg.
Är alla ”livsstilar” livsbejakande, skapande? Nej.
Majoriteten av jordens befolkning idag, eller tidigare, har inte haft lyxen att välja livsstil. Har de haft en oacceptabel livsstil? Nej.
Jag tror att alla ”livsstilar” som bemöter alla människor (levande, ofödda och döda) och hela skapelsen med respekt och kärlek är ”acceptabla”. Detta är grunden! Sedan kan man teoretisera i oändlighet och utveckla innebörden i denna grund.
Men, det vi kristna kan (borde) uppfattas ha fastnat på, är frågan om frälsning – vilket är extremt mycket mer än en ”acceptabel livsstil”…
En utläggning om detta kan du hitta här, och notera då att en ”acceptabel livsstil” inte är tillräcklig.
Sedan kan man gärna exemplifiera din fråga, för tydlighetens skull. Är en homosexuell livsstil acceptabel? Är en girighetens livsstil acceptabel? Är en asketisk livsstil acceptabel? Varje exempel är speciellt. Är det någon särskild livsstil du tänker på?
Däremot tror jag med full övertygelse att den kristna tron är den mest stabila grund som givits mänskligheten för civilisationens utveckling – det finns nämligen inget annat bevisat exempel! (Vissa ateister anser exempelvis att humanismen/rationalismen är detta fundament, och som ofta påstås ha startat med Europas renässans, men bara ordet ”renaissance” antyder ju något helt annat). Men detta är en annan fråga, som jag helst vill flytta till en grundkurs i filosofi, eller historia.
Hoppas mitt svar var någorlunda begripligt och tydligt.
Hej igen, tack för välkomnadet.
Jag är intresserad av vad katoliker tycker om andra kristna tolkningar. Ta mig själv som exempel: jag går inte i kyrkan, jag firar inte heller kristna högtider. Ändå kallar jag mig kristen för jag pratar regelbundet med den där uppe och försöker vara en bra människa.
Jag skulle gärna skriva lite mer, men ska springa iväg på föreläsning. Får skriva lite mer senare.
Per,
Aha.
Ja, då kan man nog säga att vi katoliker tror oss ha den ”enda rätta och sanna tron” – ett påstående som retar gallfeber på de flesta, men att inte hyckla är å andra sidan också katolsk tradition. Detta påstående är något som inte bara är svårsmält för andra kristna, utan än mer obegripligt för många icke-troende, som varken vet vad ”tro”, eller ”sanning” är.
Men, det är nog mest ett kulturellt problem i denna del av världen, där konsensus och konflikträdsla är extremt starka drag – så till den grad att många inte förmår hantera uppfattningar som är obekanta, självständiga, eller avvikande från den för dagen mest högljudda politiskt korrekta ”sanningen”.
Jag har skrivit mycket om denna trista oförmåga att diskutera uppfattningar man själv inte delar.
Vad katoliker tycker är dessutom väldigt subjektivt.
För att hålla ihop, undvika eviga tolkningsgräl etc, så har vi Katolska Kyrkans Katekes, som sammanfattar den katolska tolkningen och tron.
Rekommenderar även andra katolska bloggrannar (i högermenyn) som exempel på ”vad katoliker tycker” – det är mycket, och alls inte likadant. Vore märkligt ifall 1100 miljoner människor tyckte likadant.
Rekommenderar nog också att kika lite på andra kristna varianter – det är ett träd, med många grenar, varav några kanske är genomruttna, men det märker du nog.
Vaja con Dios.