Exotism

Varför är det så många som verkar tycka att Dalai Lama är hipp? Och varför tycker än fler att exempelvis påven bara är en pinsam figur?

Varför är det så många som verkar tycka att yoga, saffransfärgade munkkåpor och Ganghes verkar representera djupaste visdom, medan bön, gråfärgade munkkåpor och floden Jordan är lika upplyftande som grå betong?

Jag tror detta beror på tre saker:

1. Exotism & fördomar
2. Okunskap
3. Effektsökeri

1) Exotism är egentligen en fördom. Fördomen grundar sig på villfarelsen att ju mer geografiskt avlägset något är, desto ursprungligare och mer oförstörd är företeelsen. Exotism har gamla anor: redan Platons legender om Atlantis beskriver ett avlägset lyckorike. Och på 1800-talet fick exotism en renässans efter århundraden av upptäcktsresande.

Den buddhistiska trenden i Västvärlden är delvis ett utslag av exotism, och så även delar av New Age, där särskilt de amerikanska ursprungsbefolkningarna upplevs besitta diverse mystiska visheter. Än idag vallfärdar desillusionerade västerlänningar till Nepal och stränderna i Indien för att “finna sig själva”. Tyvärr kommer de flesta hem som bittra ateister, de kunde inte frälsa sig själva, eller genom något mantra på fusk-sanskrit från en övervintrad hippieguru…

2) Okunskap. Hur många känner till hur katolska kyrkan förvaltat och utvecklat exempelvis filosofin under sin 2000-åriga historia? Och hur många känner till den kristna trons närhet till den ännu äldre, och fortsatt levande, judiska begreppsvärlden? Allt detta sammantaget ger en historisk kontinuitet, som är avsevärt äldre och mer utvecklat än något annat i mänsklighetens övriga begreppsvärld.

Att sedan katolska kyrkan på ett avgörande sätt grundlagt Västvärldens kunskapsmässiga övriga utveckling är än mer obekant. (Gissa vilka svenska universitet som grundades av papisterna? Svar finns i ett annat inlägg på denna blogg.)

3) Effektsökeri är ett utslag av hävdelsebehov. Någon behöver tillgripa ett spektakulärt medel för att synliggöras i sin omgivning. Och att då uppvisa någon nytt och mystiskt flum kan kanske imponera på någon. Detta är särskilt vanligt bland internationellt kända artister. Pojkarna i Beatles och Madonna är ju lysande exempel. Det tragiska är att många ungdomar följer i deras spår, utan att begripa särskilt mycket av den “fantastiska” nyhet som deras förebild sprider i media. Att media abdikerat från kritisk granskning av annat än kristna gör ju inte saken bättre!

Hur kan då Kristus få plats i detta virrvarr? Hur många är det inte som omedelbart förpuppas då de hör namnet Jesus nämnas?

Är det omvänd exotism som gör att antalet kristna ökar på kontinenter som ligger långt bort från Medelhavets östra strand?

Vad är det för vrångbild av Kristus som skrämmer och vad kan vi göra för att sprida det mest revolutionerande budskapet i mänsklighetens historia?

Vad gör du?

Den 3e maj kan du öppet manifestera att tron lever!

Söndagen den 20e april

 

“Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.

Och vägen dit jag går, den känner ni.”

Tomas sade: “Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”

Jesus svarade: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”

Filippos sade: “Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.”

Jesus svarade: “Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?

Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar.

Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.

(Joh 14:1-12)

 

Ta gärna del av Dagens Reflektion, några minuters fördjupning i videoformat om dagens läsningar (på engelska)… uppdateras varje dag…

Konsten att diskutera

Vad utgör skillnaden mellan diskussion och bråk? Kan detta medium alls fungera som diskussionsforum, eller är bloggformen endast lämpad för bjäfs? Jag har varit extremt skeptisk sedan jag startade denna blogg vid årsskiftet.

Vilka förutsättningar krävs för att en diskussion inte ska spåra ur och hamna på sandlådenivå? Vad krävs av deltagarna?

Onekligen är det så att fördomar, eller rentav ett cementerat förakt grumlar förmågan att föra någon givande diskussion. Sådant visar sig ofta genom förolämpande uttryck, eller att fördomsfulla och oftast irrelevanta påståenden läses in i någons kommentar.

Vad krävs av dem som diskuterar? Måste alla ha doktorsexamen i det aktella ämnet för att få framföra en synpunkt? Och vore det verkligen en kvalitetsstämpel? Jag tror inte det. Min egen erfarenhet visar att alla styrs av förutfattade meningar i olika utsträckning. Och i den akademiska världen är det förvånansvärt sällsynt med vidsynthet, där råder snarare en inskränkhet som oftast bara tillåter en endaste “mainstream” uppfattning i taget.

Andra kanske envisas med att betrakta diskussioner som någon form av tävlan, där det endast handlar om att ha mest rätt. Jag tror detta synsätt mest vittnar om brist på livserfarenhet och begränsade perspektiv, naturligt under den period i livet då världen oftast betraktas som svart eller vit, då allting är antingen rätt eller fel. För länge sedan respekterades mogenhet och livserfarenhet, men idag fyller exempelvis etermedia istället allt utrymme mellan diverse lågbudgetproduktioner med vettlöst pladder! Fördumning blir förebild!

Jag upplever att en diskussion blir riktigt intressant först då flera personer tillsammans utvecklar och nyanserar ett ämne. Att antingen själv delta, eller bara beskåda sådant är nästan mirakulöst! Detta kräver en hel del av deltagarna, exempelvis en förmåga att tänka sjävständigt. Att plötsligt möta en lista med referenser till andra personers arbeten, eller fladdrande citat dödar i princip hela diskussionen. Detta liknar mest en tävlan i vem som snabbast lyckas bygga en hög böcker. I en diskussion ökar inte tyngden i ett påstående genom att hänvisa till någon annan, detta saboterar istället diskussionen. För varje referens kan man ju svara med en motsägande referens! Jag tror detta är typiskt då egen förmåga inte räcker och fullständigt poänglöst!

Jaha, undrar nu ifall jag bara har orealistiska förväntningar, eller om fenomenet jag drömmer om verkligen existerar? Kanske enklare att bara föra en monolog nere i garaget?

Dikter 2 - “Landet som icke är”

 

 

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

 

 

Författare: Edith Irene Södergran, 1925

(Publicerad hos http://www.diktkonst.se, 26 maj 2007)

Föroreningen Hycklarna

Du får själv avgöra ifall rubriken är felstavad efter att ha läst inlägget, det kunde ha stått “Föreningen Humanisterna”… Notera även att inlägget är allt annat än diplomatisk, “avslöjande” är nog en bättre benämning? Döm själv!

Frågan är: är Föreningen Humanisterna verkligen humanister?

För, hur kan man driva kampanj mot att hotell lägger Biblar i nattduksborden, men välja att blunda för den uppmuntran av könshandel som hotellens pornografi är en del av? Hur kan man driva kampanj mot kristna skolor (7.3), men välja att blunda för det bildningsförfall det sekulära skolsystemet åstadkommit under 40 års experimenterande? Hur kan man driva kampanj mot att etik ska byggas på kristen grund, men välja att blunda för det moras som fått ungdomar att börja mörda varandra?

Handlar inte humanism om att värna människans värde och bildningens vikt? Om inte, handlar det då bara om att reflexmässigt angripa allting som verkar kristet?

Det är ytterst ironiskt, men humanismens rötter ligger i kristendomen, hos kyrkofädren och kyrkans filosofer, men den aspekten döljs och förnekas självfallet ihärdigt. Istället pladdras det om humanismens rötter i någon diffus asiatisk filosofi (1.1)! Vilken?

Varför driver inte föreningen lika ihärdiga kampanjer mot exempelvis islamism, trafficking, eller mot nazister? Är det för att kristna inte svarar med halshuggningshot, eller för att kristna inte skyddas av hatbrottslagen? Och dessutom säger sig föreningen vilja ha en humanistisk syn på djur (9)! Fler än jag som upplever detta som exempel på extrem begreppsförvirring?

De flesta kristna anser att varje människa har samma värde, oavsett beskaffenhet! En människa med Downs syndrom, eller någon i respirator har samma rätt till liv och värdighet som Humanisternas ordförande! Delar Humanisterna denna uppfattning, eller skall vi införa obligatorisk genhygien och börja gradera olika individers rätt till liv? Varför inte?

Hur kan man kalla sig humanist, och så fullständigt upplösa människans värdighet och särställning? Hur kan man kalla sig humanist och strida för eutanasi (6.3) och abort (6.2)? Kan allt verkligen så lättvindligt rättfärdigas under “frihetens och individualismens” täckmantel? Vem får leva och vem måste dö i Humanisternas Utopia?

Humanisterna företräder ett osammanhängande och motsägelsefullt virrvarr av honnörsord (1.2). Religionsfrihet betraktas endast som frihet från religion (7.1)! Allt som verkar vetenskapligt och som dessutom är politiskt korrekt bakas in i föreningens idé- och handlingsprogram. Det finns säkerligen många goda människor i föreningen, men begriper de tillfullo konsekvenserna av denna vridna version “humanism”? Det är alltid konsekvenserna av idéer som är det viktiga, inte pladdret i sig!

Exakt på vilket sätt ger vetenskapen svar på existentiella frågor (1.2)? Orden “hur” och “varför” verkar synonyma i Humanisternas begreppsvärld. Och förstår föreningens medlemmar att vetenskapen är ganska spekulativ - det mesta är teorier och hypoteser, inte sanningar! Bevisa motsatsen och presentera en endaste vetenskaplig sanning utanför matematikens och logikens domäner! Innan ni börjar: försök förstå skillnaden mellan observation och sanning! Vetenskapen betraktas närmast fundamentalistiskt och okritiskt som vore det en religion! (Någon som minns Nobelprisen för DDT och lobotomi?) Tjoflöjt och varsågod, bygg upp livets mening på sannolikheter!

Om det bara vore en harmlös klubb för obildade och historielösa ateister, men konsekvenserna av föreningens program kan tyvärr handla om många människors liv och död.

Efter all tvättäkta förföljelse mot oss kristna i Sverige, så bör nog Humanisterna tåla lite kritik? Vi kristna driver inte kampanjer för att stänga era skolor, vi vill inte rensa ut era skrifter och vi vill inte förkorta någons liv. Detta är faktiskt vad denna förening pysslar med! (Pojkarna på bilden till höger var också harmlösa pajasar på 1920-talet. Sedan började de stänga vissa skolor, bränna vissa böcker etc. Och de tyckte dessutom att det var en välgärning mot mänskligheten!)

Med vilken rätt skall samhället monopoliseras och lagstiftas i just er riktning? Mångfald, tolerans, individens rätt att välja - är allt detta enbart hyckleri?

Slutligen, till alla i föreningen Humanisterna som kanske lämnat tron av olika anledningar: jag vill uppriktigt inte såra er med denna kanonad mot organisationen. Men, jag ber er fundera en gång extra: har ni verkligen inte lämnat ett trossystem för att hamna i ett annat? Är ni nu verkligen fria i tanken? Varför vara med i något som faktiskt liknar en ateistisk sekt, med en i vanlig ordning vältalig och karismatisk ledare i spetsen? Tag vara på möjligheten och bli självständiga på riktigt!  (Det finns många äkta humanistiska organisationer att välja mellan, som på riktigt kämpar för människans värdighet!)

Vad tycker du nu, är rubriken felstavad?

(Numrering ovan hänvisar till Humanisternas idé- och handlingsprogram. Jag avstår från att ge länkar till definitioner av begreppet “humanism”, du får själv söka beskrivningar. Samtlig grafik på denna sida kommer från Wikipedia Commons. Humanisternas logotype “The Happy Human” ägs av British Humanist Association.)

Detta inlägg presenterar min privata uppfattning, och har absolut ingen relation till någon annan person, organisation, samfund, företag eller annan form av gruppering!