Välkommen – tre månader gammal blogg
Så har denna blogg hunnit bli tre månader gammal.
När jag den första januari startade denna blogg var det främst för att:
”se ifall man kan föra en intelligent, sansad och respektfull diskussion om olika frågeställningar i detta medium? Eller, måste diskussioner urarta till regelrätta bataljer där alla medverkande försöker vinna på knockout?
…Måste man alltid ha absolut rätt i diskussioner - kan man inte bara få lufta olika tankar? Därför kommer jag undvika att på denna blogg ‘påtvinga’ någon mina ’sanningar’, och istället försöka hålla en förutsättningslös dialog levande”
Inledningsvis riktade jag många frågeställningar till andra kristna och till sökare av alla slag.
Den senaste tiden har jag riktat frågeställningar till främst ateister och tvivlare.
Jag har då blivit mycket förvånad över vilken harm detta har väckt på olika kanter. Att som kristen ifrågasätta delar av det ateistiska trossystemet verkar verkligen vara tabu. Att som kristen behöva svälja de mest hårresande anklagelser har ju varit den normala ordningen i decennier.
Jag har i ett flertal inlägg tydligt försvarat den fria tankens och det fria ordets absoluta oantastlighet.
Reaktioner jag mött på denna blogg, och på andra bloggar tvingar mig nu att ställa nya frågor:
-
Finns det ateistiska sekter?
-
Har ateismen blivit en religion?
-
Får inte ateismen ifrågasättas?
Det är sorgligt att betrakta den oförmåga till diskussion som ibland manifesteras. Ett litet fåtal kristna och ateister har en oförmåga att se bortom givna ramar, kunna lämna dogmatiska urkunder, inte ta all kritik som hot.
Jag hoppas att majoriteten av läsarna på denna blogg vill fortsätta reflektera över de frågor jag ställer, eller ännu hellre delta med liv och lust i diskussionen. Inte för att försöka ”vinna” någon påhittad debatt, utan för att nyansera den bild jag framställer, för att vi därigenom alla tillsammans ska kunna betrakta tillvaron på ett rikare och ödmjukt sätt.
Jag kommer, innan ett längre sommaruppehåll, fortsätta kritisera delar av den ateistiska världsbilden ännu mer, särskilt de delar som utgår från ett försök att monopolisera diskussioner, sanningar och perspektiv – de delar av ateismen som uppträder sekteristiskt och önskar tysta all opposition.
(If freedom of speech means anything at all, it is the freedom to say things that people do not want to hear”, George Orwell)
Finns det ateistiska sekter?
Ja, t ex marxister, humanister (tidigare humanetiska förbundet), RTVD, rand-dawkins-d’onfray, diverse nätverk som pronera methodologisk atheism i discipliner som annars utöfvas af äfven exvis kristna, de latinska frimurerierna af typen stor-orienter. Och LaVey-satanism.
Har ateismen blivit en religion?
Har den ngnsin varit annat än en utlöpare af protestantism, frimurerie och liberal judendom?
Får inte ateismen ifrågasättas?
Det fins ingen LAG som förbjuder det, men kolla gerna in oskrifna regler.
När jag var barn på 60-talet var kristna löjliga. ”Är du frälst?” var ett tillmäte… Men nånstans på vägen uppstod ett uppmjukande. Man slutade tro att skolan skulle kunna vara neutral… det var bättre att presentera olika livsåskådningar. När jag i slutet på 80-talet arbetade med kyrklig verksamhet för barn slet förskolor och skolor i oss för att vi skulle komma och berätta om de stora högtiderna. Våra grupper för barn hade kölistor…
De sista åren känns det som att vi är tillbaka på 60-talet. Plötsligt ska skolorna inte få ha direktkontakt med företrädare för olika religioner… utan ska bli informerade av ”neutrala”(läs ateistiska)lärare. Det skriks om att kyrkorna borde förbjudas att missionera. Föräldrar som är kristna ska inte få uppfostra sina barn i sin tro.
Det sprids rykten om kristnas korrumption, propaganda, ondska och brott.
Jag vet inte om det är sympomatiskt för allmänheten eller det bara är en liten högljudd grupp som skriker ut detta på bloggar och i tidningar. Men det är betydligt kärvare klimat, det är tydligt.
Och det är tydligt att en del inte tål svar på tal. Utan ser varje form av försvar som ett bevis på kristnas ondska.
En annan variant är dom som anser kristna för närmast sinnessjuka. Som anser sig ha rätt att håna dessa galna stackare som förlorat verklighetsuppfattningen och tror på sagor istället för på vetenskapen…
Många saknar elementär kunskap om vad en kyrka är eller står för. Och de vill inte heller ha den kunskapen. De vill ha sina fördomar och odla dem.
tillmäle…
Käns igen. Jag är kompositeur (från min blogg nås ”Antimodernism” der jag har en sida ”Musicque”, och åtskilliga kompositioner – tillräckligt för att påbörja repertoiren i exvis fiol eller piano – och det handlar om tonal, instrumental och icke-kyrklig musik). De som uppmuntra mig äro sjelfva rädda. Detta är Aix-en-Provence. Jag har sökt kontakta en lärare på conservatoriet, liksom jag lemnat en kartong med url-en på Aix en Musique, och jag har åtskilliga ggr sökt komma till tals med medlemmar af Lyre Aixoise om mina kompositioner.
Jag talar om tiden sedan 2006, altså. Den orthodoxa församlingen verkar illa berörd öfver att jag skrifver på internet.
Du frågar om ateismen har blivit en religion. Varför ständigt återkomma till den terminologin? Är religion det som är rätt? Måste alla människor ha en religion för att vara hela?
Det är klart man måste kunna ifrågasätta ateism på samma sätt som det borde vara naturligt att kunna ifrågasätta olika trosuppfattningar. För det är väl det det handlar om? En tro eller uppfattning. Du tror på ditt, jag tror på mitt. Men det hindrar inte att vi kan respektera varandra och vara kamrater.
Om däremot en tro – i vilken form som helst, kristna, muslimer, buddister, ateister, kommunister eller vad det vara månde – går över till att vara fanatisk och fundamental och skadar omgivningen i trons namn, då drar jag i alla fall mig tillbaka.
Gratulerar på tremånadersdagen.
/Peter
PS Kul namn på ditt WordPresstema ;o)
Peter, frågan var ej om atheismen var en tro, utan om den var en religion. THeravadabuddhism är en atheism (enligt sin uppfattning) och en religion (enligt gängse klassifcering). Jag skulle aldrig kalla det en tro, men det är en annan fråga.
Frågan är närmast om atheisterna ha dogmer, sektbildningar, religionsförfölgelser mot icke-atheister (jag vill mena att psykiatrien och socialen egna sig åt sådan, jo), riter man helst intet underlåter, pieteter man helst intet hädar …
Jeg vet om ateister som sier aggresive-atteister er slitsomme å ha med å gjøre. Vi får håpe at det er som med dem som med protestanter, alle protestanter er ikke som atletheia, men det er de som vi legger merke til.
Trevlig tremånadsdag. ..
Peter,
Bytt layout och därmed namn på tema
Och ja, ateismen börjar på vissa håll uppvisa fundamentalistiska tecken! Det är trist att se troende överge sin tro för att direkt hamna i andra ”diket”. Ditt perspektiv har jag all respekt för – en helt personlig uppfattning, utan blint beroende av andra auktoriteter. Say Amen to that!
David,
Tack! Lycka till med nya bloggen!
Alla,
Det underbara med den aggressiva ateismen är att den får motsatt effekt! Allt fler människor frågar vad kristen tro handlar om, fler kristna välkomnas i offentliga samtal!
Och de flesta genomskådar det mest vulgära och kristofoba pladdret, och som underminerar ateismen inifrån!
Ateism är per definition en anti-teism, saknar en egen kärna, och får sin hela definition enbart i en motsats till religion… Tomt? Ja, mycket tomt!
Ateismen saknar enligt min mening inte egen kärna, eftersom den inte eftersträvar en.
Ateismen får sin hela definition uppenbarad i motsats till religioner som säger att gud eller gudar finns. Ateismen är motsatsen.
En tro får sin hela defination uppenbarad i motsats till ateismen.
Men personligen gillar jag inte namnlappar och kategorirer, för verkligheten har inte bara gråskalor utan även färg.