Med denna tredje del fortsätter en serie av fyra inlägg om Sola Scriptura, ett av protestantismens fem hörnpelare - “Genom Skriften Allena”! Denna del handlar om obefintligt stöd för tesen om Sola Scriptura i bibeln och om bibeltolkningens tillförlitlighet.
Dessa inlägg kan eventuellt uppfattas som provocerande av dem som fostrats att vörda detta begrepp. Min avsikt är inte att såra någon, men i vanlig ordning belysa tillvaron ur ett kanske annorlunda perspektiv, tillvaron i denna och andra världar.
Före Mose fanns inte Skriften! Idén om Sola Scriptura är fullständigt främmande för hela Gamla Testamentet och Israels folk. En utförligare sammanfattning om ett nyanserat förhållningssätt finns i denna artikel från SvD: “Hur legitimerar man en tolkningsprocess som fullständigt förändrar innebörden av texten, och hur kan man samtidigt hävda att modern judendom utgör en legitim förståelse av den bibliska traditionen? Svaret står att finna i den rabbinska judendomens idé att en muntlig tradition åtföljer den hebreiska Bibeln ända från dess uppenbarelse av Gud (2 Mos 19:20).” Traditionen är uppenbarligen inte ett katolskt påfund! Jesus själv var, som alla judiska män, skolad i Traditionen!
Inte heller skrev Jesus någon del av Bibeln (han skrev på marken ibland). Och följande den muntliga tradition som Israels folk förvaltat, fortsatte apostlarna sitt räddningsverk genom att främst förmedla ordet, genom sin direkta personliga närvaro. Mitt eget favoritstycke i Skriften är Johannes 1:1-5, som uteslutande handlar om Ordet, inte Skriften:
“I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Det finns inget stöd för Sola Scriptura i Nya Testamentet, men det finns gott om försök att uttolka sådant.
Måste då Skriften tolkas för att tesen om Sola Scriptura skall få Skriftens stöd, och vem skall då göra denna tolkning - hur vet man att tolkningen är korrekt? Sola Scriptura leder till många logiska kullerbyttor. Som exempelvis påståenden om att Skriften står över tolkning; men Skriften läser ju inte sig själv, någon (ofullkomlig) människa gör det, och den som lyssnar skapar sig en bild av budskapet - en ofrånkomlig tolkning sker av antingen den som läser, eller av den som lyssnar. Att läsa är att tolka! Att lyssna är att tolka!
Det som är viktigt är hur man tolkar Skriften! Är det rätt att tolka Skriften hur som helst? Vad skall man begära av den som tolkar Skriften? Hur kvalitetssäkrar man tolkningen? På alla dessa frågor har katolska kyrkan utvecklat tunga svar, och tolkningarna finns tillgängliga för alla som behöver vägledning i olika frågor, i Katolska Kyrkans Katekes.
En annan svårighet med Sola Scriptura handlar om bibelöversättningar och versioner. Vilken version av Skriften skall åberopas som grund? Kan man alls använda en översatt version av Skriften, blir inte det en förvanskning av den ursprungliga innebörden, och vilken översättning är mest trogen ursprunget? Var finns originalmanuskripten? Skriften som en enda sammanhängande bok blev inte färdigställd förrän kyrkomötena i Hippo (393) och Karthago (397, 419).
Det populäraste bibelstycke som lyfts fram för tesen om Sola Scriptura är 2 Tim 3:16-17: “Varje bok i skriften är inspirerad [theopneustos] av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.”
“Pasa graphe theopneustos” - varje bok i Skriften är inspirerad av Gud! Bra, då räcker det väl med Judasbrevet, eller varför inte nöja sig med Uppenbarelseboken? Eller, är hela Nya Testamentet nödvändigt i sin helhet? Vad gäller?
Ett annat bibelstycke som ofta används av Sola Scripturas varmaste vänner är Matteusevangeliet 4:1-11, Jesus frestas. I detta kapitel används frasen “Det står skrivet” ofta av Jesus. Jesus hänvisar inte till Traditionen, Kyrkan eller Magisterium, utan till Skriften! Men, även frestaren hänvisar här till Skriften!
Att Satan själv använder Skriften emot Messias är ju en megavarning för Sola Scriptura! Det intressanta är helheten (som vanligt), det står även skrivet i detta stycke: “Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”, det står inte “varje bokstav som utgår ur Guds penna/hand”.
Varningar för att läsa Skriften på ett okunnigt sätt (utan Tradition?) verkar det finnas gott om:
“Att vår herre dröjer skall ni betrakta som en räddning. Detta har också vår käre broder Paulus skrivit till er i enlighet med den vishet han har fått.
Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Där finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv.
Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet.
Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.”
(2 Pet 3:15-1 
Väx till i nåd och kunskap! Därför har katolska kyrkan Traditionen som ett konkret sätt att förvalta och låta kunskapen fortsätta växa, generation för generation. Sola Scriptura skulle innebära att allting skulle stå still i evighet, tvinga samma problem och samma fördärv återupptäckas av varje individ och generation.
Ytterligare läsning i ämnet finner du här: Enhetens Vänner - Vem tolkar Bibeln?
Avslutande fjärde del i denna serie följer den 18e mars, 06.00. Kommentera gärna, men försök upprätthålla en god ton, i enlighet med reglerna för denna blogg.
13 svar so far ↓
enkla z // tisdag 11 mars, 17:48 vid 17:48
Fastän jag känner mig tung i huvudet efter en stressig dag, kan jag utläsa att detta var ett kvalitetsinlägg. Ska inte kommentera vad där står, eftersom jag håller med, kan inte tillföra något. Kanske får man vänta på att en sola scriptura-anhängare läser det.
Zoltan // tisdag 11 mars, 18:05 vid 18:05
Z,
Tack!
Antingen är det ingen Sola Scriptura anhängare som läser inlägget, eller så orkar ingen diskutera, eller så är det inte särskilt kontroversiellt, eller så är det fullständigt obegripligt.
Det är nog så, att de flesta håller med om nödvändigheten att tolka Skriften.
Det som däremot kanske kan diskuteras, är vad som skall betraktas som auktoriteten för tolkning - det egna huvudet, eller någon annan instans i kyrkohierarkin?
Den bästa medicinen mot huvudvärk är bloggen Gaudium Fidei. En oas i bloggöknen…
David Nyström // Onsdag 12 mars, 00:38 vid 00:38
Intressanta inlägg, Zoltan. Jag har skrivit en kort kommentar till dem på min blogg. http://daveblogg.blogspot.com/2008/03/korta-tankar-om-sola-scriptura.html
Zoltan // Onsdag 12 mars, 23:21 vid 23:21
David,
en kommentar på din kommentar är inlagd på din blogg.
Antar att diskussionen går vidare där, så bloggläsarna får följa med Davids länk ovan.
systematiker // måndag 17 mars, 15:59 vid 15:59
Hej Zoltan!
Jag har redan lämnat ett baptistiskt perspektiv på Davids blogg, men kan ge det här också. Texten är hämtad ur boken “The Baptist Identity: Four Fragile Freedoms” av Walter B Shurden.
I baptistisk tradition säger man att kristna står med en öppen bibel under Herren Jesus Kristus. 1600-talets baptister i England hävdade att Jesus var den ende Herren i deras liv. Jesus stod för dem i centrum av den bibliska uppenbarelsen. Baptistisk tradition ser därför Jesus Kristus som den yttersta auktoriteten och därmed den grundläggande sanning som man bygger sina liv och sina församlingar på.
När de första baptisterna använde sig av Martin Luthers uttryck sola scriptura var det för att de ville vara fria från alla andra religiösa auktoriteter. Baptisterna sade “Denne Herre och ingen annan!”. Ingen påve, kung eller biskop kunde bli Herre istället för Kristus. Baptisterna sade också “Denna bok och ingen annan!”. Med detta menade man att varken bekännelseskrifter eller uttalanden från kyrkomöten kunde överta Bibelns auktoritet. Motståndet mot sådana skrifter bygger på risken att göra bekännelsen till en norm och sedan tvinga fram lydnad under bekännelsen [något som skulle bli ett faktum under konventikelplakatets tid i Sverige!]. När en bekännelse ersätter Bibeln förlorar vi både Bibeln och friheten att närma oss Bibeln.
Baptismen lägger stor vikt vid varje människas rätt att själv läsa och förstå Bibeln, men denna rätt betyder inte att alla eller inga tolkningar är korrekta. Det betyder inte heller att Bibeln betyder allt eller inget. Förmånen att själv få tolka Bibeln innebär hårt arbete! Det finns några frågor som behöver ställas och besvaras: Vad betydde denna bibeltext i sin ursprungliga miljö? När och under vilka omständigheter skrevs texten? Vilka tankemönster var dominerande i författarens värld? För att förstå Bibeln måste man veta något om Bibelns historia och historien inom BIbeln samt ha kunskaper om goda principer för att tolka Bibeln idag.
Zoltan // måndag 17 mars, 19:34 vid 19:34
Systematiker, varmt välkommen!
Och jag är dig evigt tack skyldig för ännu ett mycket inspirerande perspektiv! Jag önskar att den iver som en gång fanns att ta till sig och studera Skriften vore lika stark idag, även hos katoliker i allmänhet! Det är ju en lyx som många i våra kloster ges tillfälle till, men som är svårare att upprätthålla i vårt sönderstressade samhälle.
Imorgon tisdag avslutas mina konstiga(?) inlägg, och jag ställer som vanligt fler frågor än jag presenterar fiffiga svar.
Tjuvstart: men hur avgör man i protestantismen om en tolkning är rätt, eller ej?
För oss katoliker kanske frågan borde vara: hur vet vi att vi kan lita på läroämbetets slutsatser? Kanske är det för att undvika eviga diskussioner om den saken som dogmen om ofelbarhet introducerades? Orkar inte kolla den sakens historik just nu.
Allan // måndag 17 mars, 20:39 vid 20:39
Tack, Zoltan!
“Tjuvstart: men hur avgör man i protestantismen om en tolkning är rätt, eller ej?”
Jag tror inte det går att ge något enkelt svar på den frågan eftersom det vi kallar protestantism består av tre huvudriktningar: luthersk, reformert och baptistisk. I den lutherska ortodoxin lyfter man ofta fram de stora bekännelseskrifterna, t ex Confessio Augustana och använder dessa som tolkningsnorm. I reformert tradition vet jag inte hur man gör.
I min huvudtradition, dvs den baptistiska, säger man att det är församlingsmedlemmarnas uppgift att söka Guds vilja tillsammans under ledning av Jesus Kristus. Detta är ingen garanti för att man alltid gör rätt tolkning - församlingen består ju av människor som kan fela - men det är i vilket fall en utgångspunkt för samtalen. Vad Jesus skulle ha gjort är en baptistisk nyckelfråga (som dock besvaras olika beroende på person och tid).
Zoltan // måndag 17 mars, 20:46 vid 20:46
Allan,
WWJD sitter även i denna “katolska ryggmärg” - en bra fråga, och har hjälpt mig många gånger att tänke efter en gång extra.
Dags att återintroducera mottot igen?
Allan // måndag 17 mars, 22:04 vid 22:04
Jodå, Zoltan, visst kan det vara dags att lyfta fram det mottot på nytt! Det borde kunna fungera som en tolkningsmodell i alla samfund.
Johanna G // tisdag 18 mars, 08:39 vid 08:39
Fast om alla kristna kom samman och funderade över VSJG (Vad Skulle Jesus Gjort - fritt fram för svenska översättningar!!) så kanske vi (förhoppningsvis) snart kunna se en utveckling mot färre samfund. Eller? Dvs. att “alla samfund” inte behöver vara så många, för det tror jag definitivt inte faller inom normen för VSJG *känns som om jag låter som en katolik (undra i så fall vem det är mest synd om - mig, dem eller alla andra protestanter)*
Förresten Allan (eller Zoltan eller någon annan med bätttre koll än vad jag har):
Du skriver “protestantismen består av tre huvudinriktningar: luthersk, reformert och baptistisk”, och det är väl mer eller mindre vad jag har lärt mig också. Förrutom när man säger “luthersk, anglikansk och baptistisk”, så jag har alltid trott att den anglikanska kyrkan är reformert (eller “urtypen” av reformert kyrka). Men nu har folk mer eller mindre lyckats överbevisa mig om att detta är en missuppfattning, helt utan grund. Är det i så fall så att protestantismen har fyra olika huvudgrenar - luthersk, anglikansk, reformert och baptistisk? Eller…? (Förlåt Zoltan, vet att det är utanför ämnet).
Zoltan // tisdag 18 mars, 17:23 vid 17:23
Johanna G,
Kör på! Ifall diskussionen riskerar att sväva ut, så flyttar vi till ”Klotterplanket” och fortsätter där tills uppståndelsen…
Hans Lundahl // tisdag 1 april, 16:53 vid 16:53
sista citatet, ur ett bref förmodligen till romare - kanske en mega-varning mot nästa protestantiska grundpelare?
Hans Lundahl // tisdag 1 april, 17:15 vid 17:15
protestantism:
a, 1517) Luther - Zwingli/OEcolampadius - (Münzer - 2 Sozzini)
Bucer vill jemka men står Zw. närmare
den sednare:
b, 1540-tal) episcopal (anglikansk) - presbyteriansk (Calvin + de ursprungliga)
den sednare:
c) predestinationistisk (Calvin) - free will (Arminius)
båda:
d, 1600-tal) urspr. med barndop - de som tagit intryck af
_Münzers rörelse som pacificerats af Menno_
och sedermera kallas baptister (obs.: två sekter: particularbaptister, som fölga Calvin, generalbaptister som fölga Arminius)
e) två medeltida sekter ansluta sig till reformert protestantism:
Valdenserna bli calvinister - hussiterna, mer kända som mähriska bröder bli herrnhutare och ge biskoplig succession (sådan de nu ha) åt methodisterna, utbrytna ur anglikanerna på 1700-talet.
f) 1800-tal, den protestantiska sektbildningens men också ekumenikens storhetstid, s a s
Baptist Union jemkar partikular (utom i Wales) och general-baptister
Evangelische Kirche jemkar lutheraner och calvinister
adventism och sabbatarianism bilda utbrytningar oberoende af hvarandra, en adventistisk sabbatarianism bildas i sjundedagsadventisterna, sednare bildar Charles Taze Russell en slags uppfölgare till Sozzini … minus liberaltheologien, plus adventismen - ber. Kr. återk. t. 1917, har jag för mig …
Hvad har då Sozzini tillfört? Ariansk kristologie + liberaltheologie. Sedermera Universalist Unitarian Church (G. MacDonald var pastor i den sekten och förf. Phantastes, The Golden Key, The Princess and the Goblin, m m), urvattnad version: Transcendental Philosophy (Emerson, Thoreau).
Charles Taze Russell bildar det som sedanre sönderfaller i Gammelrussellianer och JV.
Innan dess har floran af protestantiska sekter med olika skriftbevis lett till en sökare, som icke fann annat rådslag än att lita till en privatuppenbarelse: Joseph Smith, grundare af mormonerna …
Methodisterna ha också fått en socialt inriktad utbrytning i Frälsis …
Jag kan protestantisk sekthistoria, gissa hvarföre jag icke är protestant …
Lämna en kommentar