Sola Scriptura? Del 1 av 4 – Inledning
Här börjar en serie av fyra inlägg om Sola Scriptura, ett av protestantismens fem grundpelare – ”Genom Skriften Allena”!
Med största sannolikhet kan dessa inlägg uppfattas som provocerande av de som fostrats att vörda detta begrepp. Min avsikt är inte att såra någon, men i vanlig ordning belysa tillvaron ur ett kanske annorlunda perspektiv, tillvaron i denna och andra världar.
Eftersom många besökare på denna blogg förmodligen är katoliker, så listar jag kort protestantismens övriga fyra grundpelare:
-
Sola Fides – ”Genom Tron Allena”
-
Sola Gratia – ”Genom Nåden Allena”
-
Solus Christus – ”Genom Kristus Allena”
-
Soli Dei Gloria – ”Gud Allena Äran”
Du kan läsa mer om dessa fem Solas exempelvis här.
För alla som missat denna diskussion som pågått de senaste 500 åren: Sola Scriptura handlar om idén att Skriften i sig är en helt tillräcklig grund för att bygga tron (kallas: formellt tillräckligt), I dess mest extrema tolkning (Solo Scriptura) anses inget utöver Skriften behövas: ingen Tradition, inget prästerskap, egentligen inte heller någon bibelskola (för det är ju exakt vad Traditionen egentligen är). Var och en anses själv kunna läsa och uttolka Skriften, själv finna vägen till frälsning. Öppna Bibeln, läs och bli frälst?
En stor del av världens kristna, bl.a. katoliker och ortodoxa, har dock en annan uppfattning, ”Prima Scriptura”. Vi hävdar att Skriften behöver tolkas för att dess fulla och sanna innebörd skall kunna förmedlas. Apostlarna själva ofta hade svårt att förstå Jesus Kristus, och så är det för de flesta människor än idag.
Vi lever nu, 2000 år efter de beskrivna händelserna och i en mycket annorlunda kultur. Tolkning och förståelse utvecklas med tiden – dvs. ett begrepp som kallas Tradition (och vi katoliker har även Magisterium). Vi hävdar att skolning är nödvändigt för att förstå och rätt förmedla Skriften. Jesus själv kallade sitt budskap för en lära (Joh 7:15-18), och använde många liknelser (tolkningar!) för att vi bättre skulle förstå världshistoriens mest revolutionerande budskap (Matt 13:1-52)!
Notera att katoliker inte påstår att Skriften inte är grunden för den kristna tron (kallas: materiellt tillräckligt), ett påstående som annars brukar kastas på katoliker i vulgära sammanhang. Och många blandar ofta ihop Sola Scriptura med Solo Scriptura.
Del två i denna serie följer den 4e mars, 06.00. Kommentera gärna, men försök upprätthålla en god ton, i enlighet med reglerna för denna blogg.
Jeg har trodd at bare man søker Jesus og skriften så vil vi finne enhet. Men jeg blir mer og mer usikker på om det stemmer. Omtrent hver protestant går jo rundt og tror den bærer på den rette troen. Og det sier seg vel selv at det ikke kan stemme!
Rudie,
Jag vet bara att jag inte vet. Jag tror.
Men om jag vill få perspektiv på tron, så lyssnar jag på andra människor som haft tid och möjlighet att studera Skrifterna mer än jag. Man kan också bara iaktta världen och se hur absolut nödvändig tron och enheten i tron är. Där har katolska kyrkan en unik ställning – den är ett, med många olika familjemedlemmar som lever i tron på så många olika fantastiska sätt.
Du har en bra poäng: det är bara att titta på trons centrifug, Aletheia. Total förvirring, och ett paradexempel på hur betydelsefullt det är med en auktoritet i tolkningsfrågor.
Vi kristna borde söka mer det som förenar, än att fastna i alla olikheter.
Fortsättningen på Sola Scriptura serien tar upp många av dessa frågor.
Mer kommentarer?
Luther tog varje dag för givet att Gud är treenig.
Om han varit född på en öde ö, med endast Bibeln till hands hade han aldrig kunnat lista ut det, påstår jag. Det står inte ”Gud är treenig” i Bibeln. Ändå var det grunden för hela hans tro. Undrar hur Luther kunde glömma vem som (genom tolkningar, tradition, mycket arbete) givit honom hela hans livssyn.
Z,
Som kattålik (kul felstavning, eller hur?), tror jag att vi ibland kan vara lite för tuffa mot Martin L. Visserligen fick hans teser till följd att kyrkan splittrades i tiotusentals delar, men det var inte hans ursprungliga avsikt.
Men, med facit i hand, kan man säga att vår kyrka borde ha tagit till sig kritiken direkt. För när väl debatten getts offentlighet, så ledde den ju bara till ytterligare polarisering, och allas kommentarer blev bara hätskare (känns fenomenet bekant?). En hätskhet som tyvärr finns kvar i delar av den protestantiska rörelsen än idag.
Det positiva var ju ändå att vår kyrka sent omsider tog till sig kritiken och reformerade sig mer än många utanför kyrkan begripit. Läs gärna mer om detta på ”New Advent – The Reformation”
Att mässan firas på landets språk, är ett exempel på en praktisk, bra förändring (även om man naturligtvis bör tillåta latinet också!)
Och visst håller jag med om att han nog pekade ut diverse oegentligheter.
Ska läsa din länk.
Zoltan:
Hänger inte riktigt med på ditt inlägg. Känner mig ganska förvirrad, för att vara rakt på sak. Kanske är det saker som tas för givan i katolska kretsar, men förklara dem då gärna för mig med:
1) Vad är skillnad på SolA och SolO Skriptura, som du nämner på slutet? Har aldrig ens hört talas om SolO innan (och har jag gjort det har jag nog antingen förutsatt att det är en felstavning av SolA eller en konstig latinsk böjning, som jag inte begriper mig på – tror mig bara ha förstått att de har massor med dem som markerar tempus och kasus och allt möjligt annat konstigt).
Okej, hittade kanske någon typ av förklaring efter att ha läst igenom ditt inlägg typ tre-fem gånger och klickat runt på lika många Wikipediasidor. Du menar att med ”SolA Skiptura” så ska allt byggas på Bibeln och låta text tolka text – men att det kanske behövs någon form av bibellärare som hjälper folk att hålla sig till rätt tolkning, medan ”SolO Skriptura” så är det helt upp till var och en att tolka på egen hand (efter egen förmåga och tycke)?
2) ”Noter att katoliker inte påstår att Skriften inte är grunden…” Snälla, använd inte dubbla negationer, så blir det mycket mer lättbegripligt. Och försöker du få fram ”Notera att katoliker påstår att Skriften är grunden…” så är det väl ändå mycket enklare att skriva det direkt, eller?
3) Förstår inte vad du menar med ”Formellt” vs ”Materiellt tillräckligt”. Eller ja, dina förklaringar runtomkring förstår jag, men själva begreppen gjorde mig väldigt förvirrad. Är detta någon ”vanlig” (dvs profan) uppdelning, eller tillämpas den bara på detta? För mig låter det lite som skillanden mellan att ”materiellt” så behöver människan mat, vatten och social kontakt/kärlek (dvs den fysiska verkligheten), medan ”formellt” låter mer som att FN deklarerar att alla människor har rätt till detta (men utan att konkret fixa så att de har det).
Johanna G,
Oj, en tolkning måste alltså göras? Bra att du säger ifrån – det som skrivs är ju ofta solklart bara för författaren.. Dubbla negationer: förlåt igen, även jag har svårt med det ibland. Nej, inläggets diverse begrepp är inte särskilt vanliga hos katoliker heller.
1) Solo S kan man åxå kalla för bibelfundamentalism. Ingen tolkning alls. Gud skapade världen på exakt 7.0 dygn. Sola S är den vanligare formen av bibeltolkning i protestantiska (finns det inget bättre ord?) sammanhang, dvs. var och en har rätt i sin egen tolkning. (Ungerska har nog lika hemsk grammatik som latin)
2) Point taken! Men nu är det försent att ändra originalet…
3) Begrepp igen – det är bara etiketter på hur Skriften används, fikonspråk (varför heter det så?)
Kanske kan denna text bättre nyansera mitt förvirrade inlägg? Enhetens Vänner – vem tolkar Bibeln?
Får jag skylla på näringsbrist under fastan?
Får och får, du kan ju alltid försöka *skrattar* Sen är det väl upp till mig om jag köper den tolkningen… Vad gäller ungerskan så får jag lita på dig, min egen kunskap är noll (om det nu inte finns något, för mig, okänt låneord i svenskan från ungerska?).
Mmm, bibelfundamentalism är nog ett bra begrepp. För i min erfarenhet av protestantismen – och den sträcker sig från pingströrelsen till de högkyrkliga delarna av SvK, men med tonvikt på framförallt Missionskyrkan/Baptistsamfundet – så är det inte alls förbjudet att tolka Bibeln. Nej, tvärt om så är det något som allt som oftast lyfts upp som något nödvändigt. Det är väl snarast åsikten att tolkningar kommer och går, och måste ständigt ifrågasättas (= får inte huggas i sten, dvs. göras till dogm), och att en bibelvers kan tolkas på flera olika sätt, men det är enbart Bibelns ord som är Guds ord på något särskillt sätt.
Ps. Liberalisterna, som också förespråkar individuell bibeltolkning i mycket hög grad, står väl för någon variant av antifundementalism. I alla fall mot vad som i vanliga fall indelas som fundementalism kontra liberalism…
Hum *tänker* ”bibel- och tolkningsliberalism” kanske är det mest heltäckande begreppet för det synsättet?
Ps 2:
Bibelfundementalism är ju dock ändå vad du beskriver med ”Öppna Bibeln, läs och bli frälst”-mentaliteten.
Att bibeltolkningen har en mycket framträdande roll inom protestantismen ända från Luther borde ju vara given, inte minst att predikan har en mycket mer framträdande roll i protestantiska samfund jämfört med i Katolska Kyrkan. På bekostnad av sakramenten, då framförallt nattvarden. Ja, inte minst i många frikyrkor firas ju nattvarden/eukaristin väldigt sällan. SvK har, vad jag har hört, förbättrat sig avsevärt på den punkten (till mycket oftare nattvard) de senaste årtiondena.
Johanna G,
Oj, vad du var pigg idag!
Individuell bibeltolkning kan vara både Solo, och Sola Scriptura, beroende om man alls tolkar Skriften, eller ej. De som väljer att läsa Skriften bokstavstroget är dock väldigt få, men högljudda!
Men, frågan handlar mer om vad som anses ”tillräckligt” för frälsningen, räcker det med Bibeln Allena, eller måste någon som sitter solo(!) på sin kammare få vägledning för att förstå? Vad menas med det som jag skrivit: ”dess fulla och sanna innebörd”? Finns det någon ”full och sann innebörd” i Skriften?
Jag antar att man också bör fråga sig vad som menas med ”frälsning”? Denna fråga leder ju då till frågan om alla kristna verkligen kan betraktas som ”frälsta”. Otäckt, eller hur?
Omvänt, är alla som säger sig vara ”frälsta” verkligen frälsta?
Hur skiljer man agnarna från vetet? Vem skall man lyssna på? Luther funderade mycket på detta under sin tid, och var inte särskilt upplyft av katolska kyrkan på sin tid. Och han hade tyvärr rätt, till viss del, det kryllade av rötägg i kyrkan då, som nu (tänker mest på pedofilprästerna i USA, Polen och Irland).
Därför är Magisterium ett kollektiv, och frågorna behandlas av ganska stora grupper, och under lååång tid. Det är egentligen inte påven som är ”ofelbar”, utan det beslutsunderlag han representerar i sitt ämbete.
Slutligen: Gud har inte slutat verka i världen! Tillkommer det aldrig något alls efter att Skriften slutligen sammanställdes i slutet av 300-talet? Inga nya profeter? Detta är saker som jag behandlar i kommande delar på detta tema…
Jaså? Pigg? Skulle väl snarare säga tvärt om som måste behöva tre inlägg innan jag kommer ihåg allt jag vill skriva…
Mycket elakt verkar ju den bokstavstrogna skaran tagit Elias ord till Baalsprofeterna som personligt tilltal – att ju högre man ropar, desto mer lyssnar Gud…
Tja, den som blev frälst på minsta möjliga bekännelsemarginal borde väl vara rövaren på korset (”Tänk på mig…” – ”Redan idag…”), så nog tror jag att du kan komma bra långt ensam på en öde ö med bara Bibeln som enda rättesnöre utan att riskera frälsningen. Men sen är ju frågan om det är eftersträvansvärt i vanliga livet. Jag skulle inte säga det, inte minst utifrån att kristendomen är en väldigt social religion (”Älska din nästa som dig själv”, ”Tjäna varandra”), men även utifrån det Paulus skriver om ”Vägled varandra…” så verkar det vanskligt att försöka sig på att leva kristet liv år ut och år in med bara Bibeln och ens egna tolkningar som enda referens.
Johanna G,
en snabb kommentar innan min helkväll i tvättsstugan – som ger massor av tid till inre bön vid mangeln!
Jag tror det är enklare att bli frälst på en öde ö, än i vårt samhälle av idag.
Det är många som tappar tron, låter tvivlet gnaga.
Det är delvis därför jag börjat blogga, detta är mitt sätt att evangelisera, mitt ibland kanske förvirrade sätt att försöka förklara.
Låt oss hjälpas åt att förklara trons mysterier, så gott vi kan!
Du är säkert nere i tvättstugan sedan en timme tillbaka eller så, men jag lovar: Vaktar du min rygg så vaktar jag din.
Vad gäller evangelisation så säger ju många att det är lättare att evangelisera idag än vad det var för tio-femton år sedan. Nu har folk så lite erfarenhet av kyrkan att deras förutfattade meningar är lättare att motbevisa, jämfört med när folk hade en negativ erfarenhet med sig sedan tidigare. Så jag önskar dig lycka till (eller ”Guds välsignelse”, som man säger i frikyrkan).
Hej på er! Denna diskussion är intressnat och nödvändig. Låt mig hä r återge två olika kommentarer som jag skrivit hos Tuve på två olika inlägg som berör jus denna fråga.
1.
Här går tydligen diskussionen het. Sola Scriptura: De lutherska bekännelseskrifterna säger att Guds Ord, dvs. GT. och NT. är den norm utifrån vilken alla läror och lärare skall bedömas. Detta torde inte vara något kontroversiellt får någon kristen. Ett annat lutherskt axiom säger att skriften är klar dvs. att den förmår att upplysa den som lever sig in in dess ord.
Skriftens ord är bärare av Anden och ger själv den förståelse, som inte bara är en insikt om sakförhållanden, utan ockå verkar omskapande på den som upptäcker dess sanning.
Därmed är vi inne på frågan om skriftens auktoritet. Ordet auktoritet kan vara missvisande. Det är snarare fråga om skriften autencitet. Det latinska auctoritas heter på grekiska just autenntía – autentisk dvs det som är ursprungligt och härrör från den som är upphovsmannen till utsagan, eller berättelsen ifråga. I detta fall från Kristus själv och från profterna och apostlarna. Det autentiska handlar alltså om det som är ursprungligt och äkta. Detta medför att skriften alltid måste vara utgångspunkten och den slutgiltiga domaren, detta torde knappast vara kontroversiellt att säga inom någon kyrkotradition.
Grundtanken om Skriftens klarhet betyder givetvis inte, att alla texter i bibeln är lätta att förstå eller en möjliga att otvetydigt tolka. Luther säger i en kommentar till psaltaren 36 ”Det är väl sant, att några texter i skriften är dunkla, men i dem finns inget annt än just det, som på andra ställen finns i de öppna texten”
Detta som en bakgrund till det jag nu tänker skriva.
Alla männsikor är präglade av syndafallet. Syndafallet innebär splitting, mellan Gud och människan och människor emellan. Därför är det föga förvånande att kyrkan är splittrad. Redan de 12 var oense i hur de skulle tolka det som Kristus sade.
1. Eftersom vi efter syndafallet inte är präglade av den enhet som som hör till Gudsavbildligheten, Gud är ju tillsitt väsen enhet, så finns det slittring inom kyrkan och därför bekrigar vi varandra i stället för att söka oss närmre varandra. Detta är djävulens verk i oss. Detta ser vi inte bara när det gäller kyrkan, utan också i den av männsikor präglade världen.
Det som enade de tolv när de blivit oense var Kristi ord. Därför finns det bara ett sätt att nå enhet och det är genom att böja sig under Kristi ord och att fördjupa insikti i vad Kristi ord betyder.
Som hjälp till detta insatte Herren Jesus apostlarna, det lär oss skriften dessa talde på hans uppdrag. Apostlarna insatte i sin tur biskpar och så har det fortgått ända in i vår tid. Det är alltså det apostoliska ämbetets plikt att verka för enhet och en rätt utläggning av Guds Ord. Men biskoparna står inte Över Guds ord, vilket betyder att även en biskop kan ha fel, så ock biskopen av Rom
En lära stämmer överens med bibelns ord då den igenkänns av alla Kristna som kristen tro, säger en kristen princip, därför erkänner t.ex. inte den ortodoxa kyrkofamiljen några koncilebeslut som fattats i väst kyrkan efter splittringen mellan öst och väst.
2.Både protestantismen och lutherdomen har ansvar för att kyrkan är splittrad, otvivelaktigt är det så.
Men även den Romeskt katolska kyrkan är ansvarig för kyrkans splitring som går tillbaka till hur man hanterade reformationen och det stora avfall som vid den tiden fanns inom RKK.
Men vi, både protestanter, lutheraner och romerska katoliker, har också att förhålla oss till den ortodoxa kyrkofamiljen och den splittring som råder mellan dem och oss.
Det finns alltså både inom protestantismen och lutherdomen men också inom RKK sådant som inte är katolskt inte är autentiskt, t.ex. dogmen om påvens ofelbarhet, eller avskaffandet av det apostoliska ämnetet inom vissa protestantiska samfund.
Det går alltså inte att lägga skulden för kyrkans splitting bara på den ena parten och vi är alla förplitigade att sträva efter enhet inte splittring.
2.
Den reformatoriske teologen Martin Chemnitz har behandlat denna fråga i sin ”Examen concilii Tridentini” I denna bok urskiljer han inte mindre åtta olika definitioner av tradition.
1. Först den muntliga traditionen från Kristus och apostlarna som nu finns bevarad i Nya Testamentets skrifter.
2. En andra slag av traditon finner Chemnitz däri att den heliga skrift bevarats i kyrkan fram till innevarande tid.
3. Den tredje typen av tradition som Chemnistz lyfter fram är den apostoliska tradition, som både Irenaeus och Tertullianus talar om. Irenaeus säger t.ex. i detta smmanhang att hedningarna utan papper och bläck, genom den muntliga predikan i kyrkan mottagit denna tradition från apostlarna och därmed fått den skriven i sina hjärtan. Att denna tradition är apostolisk bekräftas av den förts vidare i de äldsta församlingarna av apostlarnas arvtagare.
4. Chemnitz menar att inte bara traderandet av NT, inte bara den apostoliska förkunnelsens innehåll, utan också tolkingen och utläggningen av den heliga skrift bildar en slags tradition.
5. Den femte formen av tradition är sådant som man kan sluta sig till utifrån det som sägs i skriften men som inte uttryckligen nämns eller föreskrivs där.
6. Den sjätte typen av tradition som Chemnitz lyfter fram är: Kyrkofädernas samfällda mening. Han menar att ingen ny troslära kan antas som strider mot vad Kyrkofäderna säger, men han menar också fädernas vittnesbörd inte utan vindare kan gälla för sanna och auktoritativa, utan de måste så i överensstämmelse med trosregeln.
7. Den sjunde typen av tradition är Kyrkans cermonier.
8. Den åttendeformen av tradition är den enda som Chemnitz kritiserar och det är den tradition som man inte kan hitta något stöd för i skriften och som enligt Tridentinum och där med den RKK skall benadlas med samma vördnad som de kanoniska skrifterna.
Jag hoppas att detta på något sätt har besvarat deina frågor kring den muntliga traditionen, var vi heittar den och hur vi skall förhålla oss till den.
2 Thess verkar var skrivet första halvåret år 51, det betyder dessutom att den munliga tradition som det talas om kan vara nedskriven i de skrifter i NT som är skrivna efter år 51. Därmed skulle den munliga läran som det här talas om kunna motsvara Chemnitz tredje typ av tradition.
den 1 februari 2008 20:47
Tuve sa…
Pär
Tack än en gång.
Jag skall fundera mer på detta. För mig som katolik är det naturligtvis främst den sista formen av tradition som tål att tänkas vidare på.
Hur ser du själv på den formen av tradition? Ligger det något i Chemnitz idé? Vad och varför?
Allt gott!
den 2 februari 2008 09:46
Kaplansgården sa…
Jag tor att det ligger mycket i Chemnitz idé. Jag tror att det blir svårt avgöra vad som är en ”rätt” trdition utan att man man t.ex. jämför den med skriften eller kyrkofäderna. Man måste ha något att bygga den på och något som avgränasr den. Något som visar att den står i samklang med Guds avsikter. Därför tror jag att det är svårt att tala om en tradition frikopplad från skriften, eller kyrkofäderna vilkas lära ju står i samklang med skriften.
Detta blev långt ber om ursäkt för detta men aknske kan det bringa lite klarhet.
Johanna G,
Tack för alla dina fina kommentarer!
Visserligen är människor kanske mindre präglade av negativt bagage från kyrkan idag än förr, men de har å andra sidan försökt fylla sitt andliga behov av värre saker. Det största problemet är bilden av kristendomen som något dött, historiskt bråte.
Däremot är yoga, New Age pling plong och annat hokus pokus populärare och mer exotiskt.
Vi behöver fler offentliga kristna förebilder i Sverige! Och ges mer utrymme i media, på samma villkor som andra ”särintressen”, men stora delar av media verkar livrädda för oss.
Vi får se ifall 3e maj ges något utrymme i nyhetsflödet, eller om det tystas ner. Ska vi slå vad om en kanelbulle @ ?
Kaplanen, varmt välkommen!
Ja, nu fick jag verkligen mycket att bita i!
Jag förstår ändå inte riktigt hur kristna skall komma överrens om vad som kan stämma överrens med Bibelns ord. Kyrkan är ju (oftast) inte en demokrati där de troende röstar. Synsättet låter fint, men vad gör man i praktiken?
Och jag ser också att kyrkosplittringen inte enbart beror på en part. Exempelvis reformationen hade kunnat undvikas med mer lyhördhet från den tidens ledning. Detta är än idag en intressant fråga för oss i katolska kyrkan – hur skall mer förändringsbenägna grupper hanteras?
Vi är tillbaka till grundfrågan – hur skall trosfrågor hanteras, utan att de öppnar för splittring och polarisering? Hur skall apostlarna enas, och kunna fortsätta leda sin hjord?
Du får skriva hur långa kommentarer du vill. Jag är tacksam för alla perspektiv som gör att vi kan förstå Vägen bättre, Sanningen finns ju där och det eviga Livet väntar!
Men, hur ser vi till att inte gå vilse?
Alla,
Efter kvällens sista pass i den meditativa tvättstugan kom jag tänka på en annan komplicerad aspekt: hur skall man förhålla sig till fenomen i vår värld som inte explicit finns omnämnda i Skriften? Hur avgöra ifall det är förenligt med Guds vilja med exempelvis abort, kvinnliga präster/pastorer, samkönade äktenskap och allt annat vi kan hitta på?
Hu. nu har i alla fall jag fått huvudvärk! (Förmodligen för att sista hjärncellen tvingats ta över alla högre funktioner efter meditationen vid centrifugeringsmomentet)
Zoltan
Du har rätt om texttolkandet.
Exempelvis får jag, som kvinnoprästförespråkare, problem (huruvida motståndarna, dvs större delen av katolikerna får problem, överlåter jag till dem att själva ta ställning till)
Jag tolkar så här: människan är Guds avbild (eikon). Prästen representerar Kristus under mässan. Jag undrar: Är kvinnan mindre av Guds avbild än mannen? (Jesus är Gud)
Ett svar jag brukar få, är: Men på JORDEN råder denna ordning.
Fast då undrar jag: Ska inte kyrkan vara mer är jordelivet? Den ska väl representera Himmelriket?
Och så där håller diskussionerna på. Man kan aldrig veta vilken tolkning som är rätt; du berättar om tvättstugan: What would Jesus do? What would GT say? Är det slöhet att vi använder mikrovågsugnar, tvättmaskiner, blodtransfusion? Som du säger: många företeelser nämns naturligen inte av Jesus. (I alla fall inte i de skrifter vi människor har hittat)
Zoltan:
Menar du att du bjuder på en kanelbulle om du har rätt (= ingen uppmärksamhet?) eller om du har fel?? Eller företräder du åsiken om att 3/5 kommer ge uppmärksamhet??
Johanna G,
Jag bjuder på en kanelbulle oavsett om jag har rätt, fel, eller om någon utöver kristen press ger evenemanget uppmärksamhet.
Har jag någonsin rätt?
Det viktiga är nog att få olika nya perspektiv, oavsett vad som är rätt… har jag rätt?
Du får ta med dig en påse kanelbullar, så lovar jag att försöka dyka upp i Stockholm den 3e (ta en stor påse så hittar jag dig på lukten
. Och dyker inte media upp så får vi väl ringa dem. För det verkar ju helt klart vara kontraproduktivt att använda somligas ”demonstrationsmetoder” (typ kasta gatsten på polis). Visserligen älskar ju media att uppmärksamma en sådan sak, men det är ju absolut ingen sådan uppmärksamhet som vi vill/behöver ha.
Vem vet. Vad är det egentligen att ha rätt? Jag skulle nog säga att man råkar nog ha rätt både nu och då, åtminstone delvis rätt. Känner dig inte så väl, så jag överlåter åt dig att rannsaka dig på punkter som ”hur ofta” och ”hur mycket” rätt.
En annan viktig fråga är dock vad som är poängen med nya perspektiv. Är det bara en hjälp för att förstå andra bättre eller ska perspektiv även kunna ge mig klarare blick för vad som är rätt?
Förresten, på tal om kyrkliga aktiviteter som får uppmärksamhet i media:
Ulf Ekman vs. Christer Sturemark – publicerat/uppmärksammat redan INNAN debatten. Visserligen i lokaltidningen, men Uppsala är ju ingen liten stad (med svenska mått mätt), så de hade nog kunna hitta något annat att fylla utrymmet med om de bara ville.
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=730299,00.html
Och SVT vill ju inte vara sämre. De sänder (som bekant?) debatten i efterhand (fast varför står det som ”24 Direkt”??).
”SVT 24
fr 7 3 09.30 24 Direkt
09.30-10.00: Gudstro mot ateism – pastorn debatterar med ateisten. Debatt i Livets ords kyrka i Uppsala mellan pastor Ulf Ekman och Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna. ”