Alltid yrvaken

Läser med vemod en artikel i SvD under rubriken “Endast kd säger nej till insemination“.

Anledningen till känslan av vemod är vår tids extrema fokusering på individers rätt till olika former av självförverkligande.

Har man absolut rättighet till ett barn? Vad har barnen för rättigheter?

Kan konstatera att barn verkar ha blivit inte bara en rättighet, utan ett enastående lukrativt affärsområde. Big business! Konstaterar vidare att det verkar finnas några absoluta värden i denna värld ändå: “rätt till barn”, “rätt till samkönade äktenskap” - alla med samma utgångspunkt: “är inte mitt föräldraskap/kärlek lika fin som andras”.

Mitt, mitt, mitt självförverkligande, till varje pris?

Tillagt den 2008-01-24: Och så fortsätter vi i tangentens riktning rakt ut över stupet? Mer om vuxna människors behov, utan särskilt mycket hänsyn till objektet, barnen. I Allt om Barn: “Tillåt surrogatmödraskap“