Alltid yrvaken

Många generationer före oss har frågat sig varför världen ser ut som den gör? Hur är det möjligt att Gud kan tillåta all ondska? Eller, är det kanske så att Gud egentligen varken tillåter eller förbjuder ondskan? Sker då bara av allting av sig själv och Gud tittar på?

Detta är en klassiskt fråga inom kristet tänkande, och säkert i de flesta andra religioner åxå (som har en Gud). Frågan kallas Teodicéproblemet (wiki länk här).

Enligt min amatörkatolska skolning beror världens elände i korthet på oss människor. Adam och Eva slängdes ut ur Eden för att de hade brutit mot Guds regler, assisterade av Ormen. Och alla generationer som därefter fötts har därmed varit ofullkomliga, behäftade med ett “fabrikationsfel”. Denna händelse kallas för Ursynden och dess effekt kallas missledande för arvssynden - men det är inte så att man ärver synder, man ärver endast den “icke-perfektion” som A&E åstadkom för alla kommande generationer.

Och nu går min sammanfattning fort: Gud försökte städa bort allt ondska, så han dränkte världen i Syndafloden, gav människorna några extremt enkla regler (de tio budorden) etc etc etc, men mänskligheten verkade tyvärr ha förlorat även förståndet (fastän de knaprat på frukt från Kunskapens Träd).

Till slut kom Gud därför personligen till oss i mänsklig gestalt, för att så några frön till räddning (=frälsning) av mänskligheten, eller åtminstone rädda de delar av mänskligheten som vågar ge hans budskap en chans.

Och vari består då räddningen?

Idén är att man får chansen att vara med på Jord version 2.0, där ondskan inte kommer att finnas! Och om man har förstått Jesu budskap ordentligt, så är dessutom chansen stor att man lyckas göra tillvaron bättre för både en själv och för ens omgivning på denna Jord version 1.5!

Läs gärna allt detta en gång till - och fråga dig ifall du någonsin vågat ge budskapet en ärlig chans - har du egentligen vågat lyssna? Eller är du livrädd för att bli frälst? Det vore väl i så fall vara det märkligaste av allt i denna berättelse?