Idag kommer Manhattan deklarationen att presenteras på en presskonferens i Washington DC.
Över 125 katolska, evangelikala och ortodoxa kristna ledare har enats om en gemensam appell till försvar för livet, för bevarandet av äktenskapet och för religionsfriheten (i USA).
”Vi är kristna som har gått samman över historiskt samfundsdelande skillnader för att hävda vår rättighet och ännu viktigare, att efterleva vår skyldighet – att tala och agera i försvar för de sanningar vi delar. Vi uppmanar varandra och att andra troende, att ingen makt på jorden, vare sig kulturella eller politiska, ska få skrämma oss till tystnad eller eftergivenhet.”
”Vi kommer inte att efterleva påbud som avser tvinga våra institutioner att delta i aborter, embryoförstörande forskning, assisterade självmord och eutanasi, eller någon annan livsfientlig handling; vi kommer heller inte böja oss för någon regel som vill tvinga oss att välsigna samkönade par, betrakta dessa som äktenskap, eller tvinga oss från att inte förkunna sanningen så som vi känner den, om moral och omoral, om äktenskapet och familjen.”
Arbetet med Manhattan deklarationen har pågått i många månader och är en reaktion mot alla de krafter som trots vändande opinioner fortsätter angripa människans okränkbara rätt till liv.
Deklarationen kommer att finnas på manhattandeclaration.org.
Läs den och ta med den hem till Sverige – också våra liv måste försvaras!
Nu äntligen är problemet med viruskontaminerat vigvatten löst! Nej, vigvattnet ska inte kokas!
Ännu ett italienskt geni har nu uppfunnit vigvattenautomaten! En automat droppar ut en noga uträknad mängd vigvatten då de fromma aktiverar en sensor i automaten. Det fungerar ungefär som sensorkranarna på bättre bekvämlighetsinrättningar.
Nu är det slut med slabbandet i alggröna behållare, en plats där jag tror nytt liv kontinuerligt uppstår.
Självfallet är automaten terrakottafärgad – italienare har ju både snille och smak. Och därmed har ytterligare en katolsk gest sett dagens ljus – den diskreta viftningen vid vigvattensensorn.
Den som inte vill vänta på en lokal installation i sin egen församling får åka till den norditalienska metropolen Fornaci di Briosco (40 km norr om Milano).
(Av någon outgrundlig anledning har detta inlägg visat sig i många RSS-läsare innan publicering. Antingen var det något datafel, eller så har några bevittnat ett datamirakel)
Som någon skarpsynt läsare av denna blogg möjligen noterat, så har jag ägnat väldigt många inlägg åt att tydliggöra ateismens negativa konsekvenser. Nu ska jag försöka vända på diskussionen och istället försöka beskriva några av ateismens positiva konsekvenser.
…?
Hoppsan, där körde jag fast med en gång.
Men det är mycket enklare att presentera några positiva konsekvenser med det sekulära perspektivet.
Ett område som varit (och bör vara) separerad från religion är världslig makt. Myndighetsutövning måste försöka hållas neutral och fri i förhållande till olika religiösa, politiska och filosofiska strömningar. Men, som i alla andra mänskliga relationer, finns frågan om vilka underliggande etiska principer maktutövning ska baseras på. Vilken etisk grund ska myndighetsutövning baseras på och var har denna etik sitt ursprung? Ateism ger ju inga etiska principer.
Det mer uppenbara med ett strikt sekulärt synsätt kan nog hittas inom det vetenskapliga arbetssättet. Men, oerhört många verkar inte ha begripit att vetenskap i princip endast är ett arbetssätt, en metod – inget annat! Vetenskapens resultat är sedan fullständigt neutrala till tro och icke-tro. Det är i värderingen av vetenskapliga resultat som problem uppstår, som exempelvis att vägra acceptera blodtransfusion med hänvisning till påbud i Gamla Testamentet (Jehovas Vittnen), eller att använda evolutionsteorin som argument emot Guds existens.
Men, det underliga är nu att både myndighetsutövning och vetenskap måste följa etiska principer – fastän ateism inte presenterar några. Hur löser man det?
Några fler positiva konsekvenser med sekularismen kan jag faktiskt inte hitta, ifall man inte expanderar diskussionen till direkt löjliga områden som exempelvis sport.
De som är ateister kanske kan ge exempel där ett ateistiskt synsätt genererar unikt positiva effekter? Ordet är fritt om tonen är någorlunda hövlig, som vanligt…
Dagens SvD/Sifos väljarundersökning (SvD, DN, AB) verkar skapa panik, åtminstone om man räknar antal blogginlägg om ämnet i anslutning till nyheten.
Är någon förvånad? För ett litet tag sedan skrev jag ett inlägg om fascisternas väg mot riksdagsmajoritet 2014.
Det som förvånar mig är inte opinionssiffrorna, utan hur valhänt och ynklig reaktionen är från de etablerade partierna, särskilt från allianspartierna. Ser ingen på allianssidan vad som öppnat dörren för nyfascisterna? Det finns några frågor som jag tror är nycklarna till riksdagsdörren och som verkar vara viktiga för stora delar av väljarkåren.
- Det finns inget värdekonservativt parti i riksdagen. Många (även jag) ser nedmonteringen av traditionella värderingar som en gemensam grundorsak till många olika samhällsproblem.
- Stora delar av väljarkåren reagerar extremt negativt på riksdagens elitistiska hantering av HBT frågorna (för mycket och för fort).
- Integrationspolitiken har havererat, om den någonsin fungerat. Jag frågar: till vad ska man integreras?
- Konturerna mellan de olika allianspartierna har suddats ut – nyanserna är tydligare inom partierna än mellan dem.
Är det populistiskt att fånga upp och driva frågeställningar som verkar bekymra många av landets medborgare? Är det demokratiskt att behandla människors oro med total tystnad?
I valet mellan flumsocialister och alliansen, så framställer sig Sverigedemokraterna som något genuint nytt, med en tydlig profil. Och det fungerar förstås!
Nästa trick av pajashögern (SD) vore att presentera en kvinnlig talesman, helst ung, seriös och lika påläst som Maria Wetterstrand – då fick Sverigedemokraterna även röster från övriga hälften av landets befolkning.
Tror någon att de etablerade partierna och media kommer att visa något annat än panik?
Eller, kommer de stoppa huvudet i sanden och hoppas att det otäcka försvinner?
Hur vore det att ta de underliggande frågorna som bär Sverigedemokraterna mot riksdagen på allvar? Kapa deras frågor och ge bättre svar än att kopiera fascisternas paroller! Är det så svårt?
För snart två veckor sedan uppmanade Europadomstolen i Strasbourg de italienska skolorna att avlägsna krucifix från skolornas klassrum. Europadomstolen hade kommit fram till att det kunde uppfattas ”som stötande av de elever som utövar andra religioner eller är ateister”.
Europadomstolen begrep alltså inte att deras uppmaning kunde uppfattas som stötande av majoriteten italienare?
I Italien har det nu kommit starka motreaktioner och effekten har blivit helt motsatt domen i Strasbourg. Nu hänger skolorna inte bara upp nya krucifix, utan även religiösa bilder. På en plats (Montegrotto Terme) visar nu digitala reklamskyltar jättelika krucifix med undertexter som ”vi tar inte ner dem”.
Borgmästaren i Sezzadio har infört en lokal förordning med böter på 500 Euro för den som tar bort ett krucifix från offentlig plats. I Varesotto har en lokal byggherre smällt upp ett 5 meter stort krucifix i protest.
Härligt!
Oerhört många unga har en extremt dimmig bild av vår historia. Om den kristna tron vet många i princip inget annat än det de läser i kvällspressen, om ens det.
Under några decennier har relativism och pop-ateism varit de -ismer som många ungdomar i vår del av världen ramlat in i.
Men, världen förändras!
Relativism och nihilism är passé. En ny generation är på väg, med helt andra värderingar och förhoppningar. En generation med drömmar om hem och familj, om ett Svenssonliv.
Kvar i gamla hjulspår fortsätter diverse kulturskribenter och opinionsbildare att häckla konservativa värderingar. De ser inte att ”post-modernismens” tid är förbi och förpassad till historiens skräpkammare. Utvecklingen har sprungit ifrån dem. De som en gång utnämnde sig själva till avantgarde är snart försoffade föredettingar.
Jag är både lättad och glad över att ännu en epok närmar sig ett slut. En unken epok där civilkurage och fundamentala värden föraktats, häcklats och bekämpats. Arvet efter 1968 är på väg att försvinna med den generation som i unisexdress och marijuanadimma förvandlade allt sjukt till norm.
Kairos Future genomförde i våras en undersökning av 90-talisternas framtidsdrömmar. Trenden är tydlig – post-modernismen är utdöende, eller som Kairos Future kommenterar förändringen ”bye bye post-modernt flum”.
Jonas Gardell är sur. Han påstår sig minsann vara kristen och ”hedersdoktor i en av de mest förnämsta teologiska instutionerna i Europa”.
Vatikanen vill inte upplåta sitt område för Gardells inspelning av hans märkliga ”kristendom”. Bra!
Det är ännu bättre att Gardell nu tvingas fundera över den plötsliga upptäckten av att världens största kristna samfund inte köper hans privatteologiska trams.
Det är hög tid att Gardell öppnar Skriften och ser vad den säger. Lektion 1: Den kristna tron är inget smörgåsbord där var och en kan välja fritt – det är allt, eller inget! I Gardells version är det inget och det som möjligen finns har Gardell förvrängt för att passa sin egen agenda.
Det vore klädsamt ifall SVT istället lät kristna personer presentera den kristna tron för Sveriges folk, men SVT har ingen sådan ambition. SVT vill verka ”modern” och irrar vidare efter tittarsiffror.
I tisdags (3e november 2009) var det folkomröstning i delstaten Maine, USA, om samkönade äktenskap (”Question 1″).
Motståndarna till samkönade äktenskap (eller bevararna av äktenskap mellan man och kvinna) fick majoritet.
För ett år sedan, i november 2008, skedde samma sak i delstaten Kalifornien (”Proposition 8″). Även i Kalifornien fick de som ville bevara äktenskapet majoritet.
I Maine blev röstsiffrorna 52,9% för bevarande och 47,1% för en förändrad syn. I Kalifornien blev röstresultatet nästan identiskt: 52,24% för ett bevarande och 47,76% för en förändring. Av de fem delstater som i USA tillåtit samkönade äktenskap har skaran nu krympt till tre.
Nu är det intressanta inte resultaten, utan kommentarerna till röstresultatet från den förlorande sidan.
”majoriteten borde aldrig låtas rösta om vad som är bäst för minoriteten”
”medborgerliga rättigheter borde inte få vara föremål för omröstning. Aldrig.”
Vad betyder dessa båda kommentarer? Ska vi begränsa vilka frågor som ett lands befolkning ska få ha åsikter om? Ska demokratin upphöra att gälla i vissa frågor? Vilka ska då få avgöra i dessa frågor och vilka ska få utse de personer som ska ges detta förtroende?
I vårt land är det extremt tydligt hur symbiosen media och liberala politiker försöker genomdriva förändringar som de senaste folkomröstningarna i USA tackat nej till. En diffus grupp som KD ledaren Göran Hägglund kallar ”kultureliten”.
En annan intressant fråga i detta sammanhang handlar om demokratins funktion i Sverige. Är riksdagens sammansättning verkligen representativ för Sveriges folk?
Hur kan folkets röst göra sig hörd mellan valen?
Har vi demokrati? Är demokratin kapad? Av vilka?
(Preventiv kommentar: jag vill inte se kommentarer som återfaller i klassiskt amerikahat – håll er till ämnet)
Igår avslutades en konferens i astrobiologi, organiserad av Vatikanobservatoriet och Påvliga Vetenskapsakademin (406 år i år). (Läs gärna sammanfattningar av de olika föreläsningarna i första länken ovan!)
Konferensens huvudsyfte var att uppmuntra till diskussion mellan olika discipliner inom astrobiologi (kemi, biologi, geologi, etc) och förhoppningsvis katalysera fler framsteg inom området.
Spännande område, eller hur?
Men vad har detta med katolska kyrkan att göra? För oss kan det kanske handla om att pröva vår tro i ljuset av en tänkt framtid. Att ställa nya frågor och våga revidera personliga uppfattningar som inte harmoniserar med Guds skapelse, hur den än ser ut. Att forma vår tro på bergfast grund, inte på lösan sand, eller efter personliga önskemål.
Jag har själv inte reflekterat så mycket över vad upptäckten av utomjordiskt liv skulle medföra för min tro. Jag har nämligen blivit alltmer övertygad om att vi är ensamma i universum, från att tidigare nästan varit övertygad om att universum kryllar av liv. Vatikanobservatoriets chef, Fader Jose Funes S.J, verkar däremot nästan övertygad om att liv finns i universum. Han säger: ”Just as there is a multiplicity of creatures on earth, there can be other beings, even intelligent, created by God. This is not in contrast with our faith because we can’t put limits on God’s creative freedom. Why can’t we speak of a ‘brother extraterrestrial’? It would still be part of creation.”
Kanske är det dags för ett bredare perspektiv på Inkarnationen? Varför föddes Kristus just som människa? Vad är Guds avsikt med Skapelsen, inkluderande utomjordiskt liv?
Jag funderar… Skulle du älska en Klingon?
”Sit vis nobiscum”
Idag är det 9e november. På natten mellan den 9e och 10 november, för 71 år sedan inträffade Kristallnatten.
Glöm det aldrig! Glöm aldrig alla dem som råkade dela en gemensam tro – glöm aldrig alla tidevarv då tro var ett brott.
Gå nu ut denna kväll och manifestera att alla människor har samma värde och samma värdighet! Delta i de ceremonier som fortfarande lyser i novembernatten! Gå ut och visa dig!
Glöm aldrig! Berätta för alla om den mardröm som kan bli verklighet igen! Berätta för alla om hur lätt ondskan kan återkomma!
Glöm aldrig!
